Etikett: Jean Ragnar

Helt vanlig tia…eller 😁

Av , , 2 kommentarer 18

Äntligen kommer Östra Station att få lite mer liv igen. Nybro Konditori kommer att öppna på stationen, under februari.

 

Fotnot: Jag följer Västerbottens-kuriren på Instagram och det var där jag hittade artikeln. Finns även att läsa på vk.se.

Sen Ullas flyttade ut från den lokalen, har det stått, ekande tomt och övergivet. Jag hyste dock små förhoppningar om att det skulle komma ett gulligt lite Café, till nybyggnationerna runt Östra Station. Fast det ska stå klart nån gång under 2024, så då hade man fått vänta ännu längre.

Hade ju en trevlig lunchdejt på Nybro igår. Med en kvinna i sina bästa år som jag haft ynnesten att jobba med under 8 år. Inte en assistent, utan en av alla kundansvariga vi haft genom mina 12 år.

Gjorde en snabbrunda inne på Expo innan jag åkte hem igen. Hade hunnit fråga ifall Nicco skulle med till Rosendahls efter middagen. Hon tog med Lotta och efter en sväng därinne där jag även fick med Annelies pryl, som hon betalat men av förståeliga skäl, inte hämtat upp.

Såg faktiskt mer än en tavla där, målade av Åkes farbror Jean Ragnar. Men den här stack ut lite från hans mer, sedvanliga motiv. Kul att det var ett sparkande par. Men den fick stå kvar. Vi kan ju inte köpa alla hans tavlor som vi stöter på. Då må vi ju bygga ut först 😅

Jag gjorde 1 inköp, en öppnare, why not. Det är lite med öppnare som andra saker man inte alltid använder. När man ska ha dom, så ligger dom nånstans där dom inte ska vara eller så har man stordukning och en öppnare sa skickas runt på bordet. Nej, då är det bättre att gardera upp lite. 10 kronor kan den absolut vara värd.

 

Apropå 10 kronor, såg den här fina annonsen som nån lagt ut på Klotterplanket.


Haha, jodå, fast det är förmodligen en av dom där feltryckta tio kronorna som hade huvudet upp och ner, som kan vara värda en slant.

När det moderna tiokronorsmyntet präglades första gången i maj 1991, lossnade en stamp och vred sig vilket resulterade i en serie felpräglade mynt där bak- och framsidan av myntet är vridna jämfört med varandra. Dessa mynt är samlarobjekt som är värda mer än det nominella värdet på den öppna marknaden.

Gissa om man förträngt det där. För gissa hur många gånger jag kollat tio kronorna…jo, senast igår, då jag visste att det låg en inne på kökshyllan.Inga konstigheter med den, eller 🤔


Fast dessförinnan, njae, det var nog väldigt längesen jag satt och vred och vände på en tia. Å andra sidan, använder åtminstone inte jag kontanter, om jag kan undvika det. Så oddsen att jag haft en, är väl liten, snudd på, obefintlig.

Min arbetsdag börjar 11 idag, därför hade jag ställt klockan på morgonen. Jag tillhör inte dom som kan kliva upp och bara ge sig iväg. Nä, aldrig, nån typ av startbana vill man väl ha. Kaffe ska hinnas med, morgon promenad, frukost och sånt. Kanske går över på Ullas och köper med en lunchmacka….hm Ingen dum idé…kanske. Apropå morgonpromenad. Det där molnet jag fotade igår, följde med oss på turen. Växte på sig lite, men ändå.

Annan färg på himlen just nu.

Nåväl, jag avslutar med en bild på amaryllisen som står i full blom, för tredje gången. Fantastiskt Men jag vet att det kanske inte är så ovanligt, mer ovanligt att det sker i mitt hem, tänker jag 😏 Ha en fin fredag, allihop!

ALLA kan rita 🖌, ALLA kan måla 🎨, ALLA kan fota 📸

Av , , 2 kommentarer 16

Nu deklarerar jag lägenheten på övervåningen som inflyttningsklar. Klädkammaren tömd, så när som på ett staffli, ett par änglavingar och schackspelsplan, och några speglar.

Kändes nästan, lite vemodigt då jag gick upp sista svängen igår, då man vet att det kommer att dröja innan man får sitta där igen. Jag tycker att det känns behagligt i tv rummet.


Drog ut den gamla barnvagnen som Åkes mamma, Elsie, lekt med som barn. Och nu får den återigen, tjäna som blomvagn.


Denna porslins sak, fick jag inte grepp om. Tog ut den från klädkammaren, diskar upp den, och medan den står i diskstället ger den ifrån sig knäppande ljud. Nå, det kan ju ha att göra med temperaturskillnaden, tänkte jag.


Fast 3 timmar senare, står den fortfarande och knäpper. Nicco kom förbi, och vi hörde hur den lät. Hon sa att den har knäppt i flera år, även då hon bodde däruppe så hade den ljud för sig, inifrån kammaren. Hahaa… klicka på bild och ja skruva upp ljudet, så får ni höra ett knäppande.


Spelade in flera minuter men det blir nalta tradigt att bara sitta och vänta på att det ska låta. Men 2-3 knäpp varannan minut, presterar den.

Nicco provlyfte det tomma linneskåpet, där även lådorna var borttagna. Ehh, det bestämdes att skåpet får stå kvar. Det väger alldeles för mycket, man kan till och med fundera på hur dom ens fick upp det där åbäket. Kanske byggdes ihop, på plats, haha.

Innan Nicco kom hit, så hade Kvällspasset i P4, en fråga om man ritat eller målat något nyligen. Jag kunde inte låta bli att lägga ut min teckning från 1972-73 och jag var nånstans mellan 5-6 år.

Tog en liten stund så hade jag meddelande på messenger.


I studion satt Sarit Monastyrski och även Linda Spåman.


Om ni klickar på bilden kommer ni till avsnittet, där kan man dra fram till 30 minuter och 26 sekunder, om ni vill höra vad vi pratade om. Annars kan man ju lyssna på hela programmet.
Första gången jag var med i Radio och fick prata lite mer än vanligt. Kul, tycker jag, och visst började jag ändå fundera på varför man slutat, och vad man kanske ersatt ritandet med.

Jag tror jag vet, och det var precis det jag sa… jag har ju min blogg. Och även om inläggen, ibland, inte är så långa, så tar det tid. Jag gillar ju att illustrera text med bilder, men inga jag ritat själv, utan det handlar ju om foton.

Att fota är också en typ av konst. ALLA kan väl fota, tänker säkert nån. Javisst, det kan alla göra som har en mobil eller kamera, Men det är VAD och HUR du fotar och framför allt vad du tänker och ser, då du gör det, som gör att det blir till konst.

ALLA kan också rita och måla, för det finns väl ingen bättre sanning, om just det där om betraktarens ögon. Vad den ser eller vad du ser, med det du gör.

Många gånger fotar jag enbart för att visa hur det ser ut eller vad jag såg efter vägen. Precis som idag, under morgonprommis med Mr W.

Och här är dom där träden som var snöbeklädda i förrgår.


Snön är borta idag, kan jag säga.

Innan jag gick ut, tyckte jag att frosten på utsidan fönstret, så coolt ut, men ofta är det svårt att få till det där extra, som man vill att alla andra ska se. Fast ett försök blev det i alla fall.

Kunde ju ha blivit ett riktigt konstverk om skärpan hade varit 👌

Jag hann nämna Åkes farbror Jean Ragnar. Han som har en tavla på Sveriges Nationalmuseum, som han fick ställa ut där då han endast var 14 år gammal. Vi har ju några tavlor av honom, mest känd är han nog för alla hans oljemålningar.


Han har även använt kol eller vad det är han ritat denna bild på Bronco, med.


Han son, Åkes kusin Staffan Lundmark, är ju en stjärna på att måla och rita med. Här en bild han gjort på Åkes morfar, Otto Svensson.


Min syster målar, Nicco målar o ritar, Theresé är lite av en allätare med sina läder, tyg och väv alster. Min kusin Anna, även hon en konstnär i grunden. Själv slutade jag rita och klottra då vi fick Theresé. Så detta är tidiga alster och jag skulle kunna tänka mig att dom sett annorlunda ut idag, om man lärt sig nya tekniker, tips och trix.


Men som sagt efter programmet och då vi satt här i soffan och drack kvällskaffe med Nicco, så bestämdes det, mer eller mindre, att ett rum ska göras i ordning nere i källaren. Enbart för pyssel och knåp, rita, måla och sy. Så man slipper ta bort, efter varje gång man satt igång med något.

Dom tyckte att jag skulle rita en bild på Sarit och Linda, som jag skulle lägga ut på fejjan och även här. Hm… hahaa… nämen nej, då får det bli Marias förskolestyle på den. Med flickan jag ritade som barn, som förlaga 😄

Ha en fin fredag, allihop!

Samtalet väckte funderationer, vad skulle vi få 🤔🧐

Av , , 2 kommentarer 20

Stökade och städade inomhus igår, passade på medan solen var i moln. Fortsatte stöka och städa ute i Camaron, fanns en del av Winstone, därute.
Kaffepausade, x antal gånger, och en av gångerna blev jag då uppringd från ett icke känt nummer. Killen i andra änden av luren, presenterade sig som en Thomas Fredde Fredriksson, och han sökte egentligen efter Åke, men hittade bara mitt nummer.

Han undrade om vi möjligtvis skulle vara hemma nån gång under kvällen för han hade något som han ville ge till Åke. Detta väckte naturligtvis en del funderationer, både hos Åke och mig.


Jag som är hopplös vad det gäller att veta vem som är vem och definitivt hur någon ser ut, kände bara igen namnet Fredde. Åke fyllde i en och annan lucka och jodå, vi var faktiskt på Freddes 50 års kalas. Men det håller på vara ett tag sedan. Och där var vi ett helt stort gäng med folk.

Nå, vi fick fortsätta dagen i limbo och vänta till kvällen, för att få veta vad nu Åke skulle få.

Fast vi satt inte och rullade tummarna, utan jag gick över till Ullas och införskaffade räkmackor till middagen. Fortsatte med småfix och fick ner stolar och ett bord i skuffen på bilen. Vi drog härifrån strax innan 17.

Fick bästa platsen, vilket egentligen betyder att det är lätt att backa upp och sedan bara åka därifrån utan att bli fast nånstans på nån gräsmatta. Hann lagomt få upp möblerna så började bilarna rulla in. Här får ni några av alla som var däruppe igår.


Efter en trevlig kväll där, vi hade sällskap under middagen, av Jitte och Ina, så åkte vi hem, hämtade Winstone. Jodå, jag hade ju lovat honom en cruisingrunda på stan, och det kunde jag ju inte bryta. Såg en kändis vid trafiklyset, en Mats Palmgren. Känd profil i stan och en kille som styr upp en massa då det gäller bilar, cruisingar och såna där saker. Verkligen en stjärna av många andra, som gör att saker, händer.


Hittade på att vi skulle åka upp på Kvantum och då vi passerar på Vännäsvägen ser Åke i ögonvrån, att en bil står utanför oss. Vi åker upp coh snor i rondellen och tillbaka hem. Fredde och hans fru stod och väntade och nu fick vi då veta vad Åke skulle få, och med presenterna, en historia, från deras barndom, som jag inte törs dra här, hehee…

Men man brukar kalla såna saker för busstreck, utan konsekvenstänk, men det brukar man ju sällan ha, i yngre åldrar. Vi skrattade i alla fall, och det var en rätt så dråplig historia. Sen plockar dom fram en tavla, målad av ingen mindre än Jean Ragnar, Åkes farbror.


Denna hade tydligen Freddes mamma hemma på väggen, och nu hade hon gått bort. Dom hade nog googlat på Jean Ragnar, hittat min blogg, och där fick han då veta att det var Åkes farbror, Av den anledningen, tyckte han att tavlan skulle återbördas dit den hör hemma, vilken grej, men vad kul 🤩

Höstdunge, heter den, och Fredde tyckte att det var ett passande namn, för deras uppväxt. Livet som höst ungar. Inte alla gånger lätt, men absolut med guldkorn, skulle jag vilja säga 😄

En sak till, hade han med, nämligen denna.


Dessa gjordes då till SHRA Umeå, long time ago, och ska ju sitta runt regskyltarna på bilarna. Men idag görs inte skyltarna i det formatet. Men vi ska använda den som fotoram, en Camaro, kan ju passa däri, eller nåt. Mycket najs Tack så mycket, Fredde med fru 🤗

Jag åkte sedan upp till Kvantum, och shoppade loss. Kommer hem och ser mig bil på Fejjan, haha, Mats Alfredsson bor ju där i närheten.


Han skrev att det var en räääserbil, och jag skrev att jag trodde att det var en shoppingvagn. Då visade han att andra, tydligen använder den till att fota sig själva, jämte den, haha… rock on 😎🤘


Idag blir det utflykt för min del, ska kolla in Slöjdarnas Hus samt returmarknaden i Vännäsby, det blir perfekt. Ha en fin torsdag, allihop!

Konstnärer på olika sätt och med olika utföranden

Av , , Bli först att kommentera 15

Ja nu har Emma, syrran, en del av sina alster utställda på Frisörkollektivet, på Tegsborg. Snodde en bild hon tagit av utsidan.


Och som sagt, nu kan man köpa signerade prints på lite exklusivare papper, i begränsad utgåva. Om man hellre vill ha det än originalet, vill säga.

Det rinner en konstnärsådra i våra släktled. Både på min sida och Åkes sida. Nicco gör också målningar med annat stuk, och Theresé håller ju på med andra konstnärliga hantverk, i både läder, tenn, tyger och annat.

Åkes farbror, vet ni ju vid det här laget, att han var konstnär, en Jean Ragnar, och många av hans tavlor har vi. Här info från nån utställning 1972.


Så snopen blev jag då jag hittade 2 små teckningar i källaren, och det visar sig vara Åkes pappa, Nicke, som kluddat.

Jo, han kunde nog han med. När jag tänker på det så satt han ibland med penna och papper och bara kluddade. Kommer speciellt ihåg en motorcykel han skissade upp i ett huj. Tror att han skulle förklara något för Åke, och då kom pennan fram. Här är förövrigt bröderna Nils och Helge Lundmark, alias Nicke och Jean Ragnar.

Men så fortsätter släktens att grena ut sig, inte blodsband annat än att det kommer in i min brorson Niklas, ådror. Hans mamma, min svägerska har minsann utställning, hon med. Svetlana Hällsten, heter hon och här tog jag bara en printscreen av hennes insta.


Och sen Sally alltså, ja… hon har nåt på gång där. Och med tanke på hur pass ung hon är så tänker jag att om intresset får hållas vid liv, så kan hon bli hur duktig som helst.

Apropå Sally, så har jag skrivit om detta tidigare, men storyn har kommit upp nu igen, på sista dagarna, och jag tycker det var såpass kul, haha, och lite typiskt jag, mitt allt. Så här kommer en repris på den.

Sally hade blivit drillad att ta bussen in till Uppsala, alldeles på egen hand, och där visste hon vart hon skulle plinga och sedan skulle Theresé stå där och ta emot henne på busshållplatsen.

Så var det då, den här gången då Theresé står beredd på ankomsten, ser bussen, men blir lätt oroad då den inte blinkar för att köra in. Då den passerar hinner hon se en något förvånad Sally, som står och tittar ut.

Det blir en snabb spurt upp till bilen, Theresé kastar sig in och tar upp jakten. Hon saxar mellan bilarna, blinkar med lamporna, hamnar bakom en övningskörning…STRESS…

Sedan stopp vid ett rödlyse, hon försöker ringa Sally men får inget svar.

Till slut blinkar den för att köra in till en hållplats, Theresé lämnar nästan bilen ute i vägen och springer till bussen, hinner fram till dörren lagom för att se Sally stå där och pratar med chauffören och säger: Min mamma har sagt att hon följer efter bussen med bilen! Jaha, säger chauffören, har din mamma en svart bil? Jaaa, säger Sally, haha. Jo, han hade nog allt noterat, att han var förföljd. Förmodligen trodde han att det var en galning.

Sally hade tryckt på plingknappen, men tydligen inte tillräckligt hårt, då dom passerade hållplatsen, gick hon fram till chauffören och berättade för honom att hon faktiskt skulle av där. Så hon är ju inte bangen, hon skulle förmodligen klara sig i alla väder.

När det handlar om konstnärer, så kan man vara det på olika sätt. Mats Alfredsson, knäpper ju sina fina bilder, och här har han använt nåt filter, som gör bilden, nalta eljest, men fortfarande snygg…ju 🤩

Var ut med Winstone på morgonen. Det är som bäst då det ännu inte tinat och blivit svart och geggigt i vägkanten. Jisses, jag måste snart ge mig till att duscha honom.


Hoppas på en fin dag, för er alla!

Åke bänglade sig upp på en tvärställd skohylla 😱

Av , , Bli först att kommentera 17

Efter den låååånga frukosten igår, blev det kladdkakebak, dagen till ära. Nicco skulle komma förbi så jag frågade om mamma ville komma och joina oss, hon med.

Jag skrev ju igår, att jag inte skulle släppa in Åke på Opal antik, på grund av alla Jean Ragnar tavlor som fanns där. Det stämmer väl fortfarande, fast det där om att vi inte behöver fler tavlor, mja, där for jag med lite osanning.

Eller det är väl sant, vi behöver inte fler tavlor men jag kunde inte låta bli, då alstret som stod där, innanför dörrarna, var ett som jag inte hade förknippat med en Jean Ragnar.


Tavlan har tillhört en herre som bodde i Sörfors, nästan granne till Jean Ragnar. Och bilen på tavlan, var tydligen ett av alla hans fordon, som han sedermera skänkte bort till Vännäs motormuseum.

Jean Ragnar, som förövrigt, även hette Helge, och min svärfar Nicke, hade ett litet samarbete, i ungdomens dagar. Jean Ragnar målade och Nicke snickrade. Sedan såldes alstren på Barnens Dag. Vi har ju några av dessa alster.


Dom påminner ju om tavlan som idag, är uppsatt i trappen till övervåningen i vårt hus. Uppsatt inte utan andan i halsen då Åke återigen, tar snabbaste fast absolut INTE, säkraste sättet, och bänglade sig upp på ett skoställ han ställde på ett trappsteg…


Emma fotade uppifrån…


Jag nerifrån..


Nå, nu sitter den då på plats, skulle egentligen velat haft den rakt upp, fast nä, så höga skohyllor har vi inte…tur det.


Till ett senare kvällskaffe testade vi jordgubb bubbies, och ja… jag gillar dom, lätt annorlunda, men goda.


Avslutade kvällen med att duscha Winstone, som i natt sovit i sin hundbädd med filt över sig. Han är inte den lättaste att torka. Han går inte med på att ha en hårfön som blåser på honom, så det är handdukar som gäller. Men det tar ju absolut inte bort, allt vatten.

Så idag blir det borstning, mer borstning och ännu mer borstning. Jodå så att… kanske ska börja med frukost, så får vi se om jag kan börja göra nåt vettigt då. Önskar er alla en bra måndag!

Den stackars kraken, låg bara där…

Av , , Bli först att kommentera 13

Uppdatering av nyckelpigan. Dagen då jag skrev att jag skulle sätta ut den i tallen, så var den inte kvar längre, gone, fanns inte. Nå, tänkte jag, då må den ju ha hittat ett bra ställe att få sova ostört på. Detta var ju några dagar sedan.

Igår, då jag gick runt och fixade lite, dammtorkade i köksfönstret, vänder mig om till kranen, så ligger den stackars kraken där, vid kranen. What the hmhm… Vet inte hur den hamnade där, antingen så hade den promenixat dit själv eller så fick jag tag i svansen på den, då jag drog disktrasan vid fönstret och då fick den en flygtur till diskbänken.

Jaja, nu mina vänner, så har den fått flytta ut, till tallen. Jösses vad lite jag måste ha att göra, kan man ju tro, i alla fall.


Vi hade besök igår kväll och det var inför det, som jag gjorde potatistårtan. Det var Annelie från Renbergsvattnet, som hade vägarna hit och då passade det ju utmärkt att hon sov över här.

Vi hann med ett besök på Opal antik i Brännland. Vilket ställe, och hur mycket saker finns inte på detta lilla utrymme, wow. Jättekul att det första jag såg, innanför dörrarna, var tavlor av Jean Ragnar, Åkes farbror. Och det fanns betydligt många fler, därinne.

Jag sa till ägaren att jag nog inte skulle släppa dit min man, för vi har redan tavlor så det räcker, dom ryms liksom inte på väggarna, och det vore ju knepigt om vi skulle måste bygga ut, för att få upp dom.

Sen åkte vi upp på Ålidhem, för Annelie är såld på nåt som heter Bubbies, och dom finns, vad jag vet, bara där. Små glassliknande puckar. Tror att vårat Kvantum, hade det, en gång i tiden, men jag har aldrig testat dom. Fast idag, fars dag till ära, så kanske vi kan prova en puck. Jag fick nämligen med mig hem 5 stycken, i en liten påse.

När vi skulle därifrån stod jag och ryckte i dörrhandtaget till en främmande bil, Annelie passerade och frågade vart jag hade tänkt mig, haha…fel bil fel bil, fast till mitt försvar, den var vit, den med.


Fixade också en lätt liten godsak till kaffet, efter maten. Skumtomtefluff på en bädd av digestivkex, en uns rörsocker, blandat med jordnötssmör med pepparkakssmak, inköpt på Crostas. Mm…


Till potatistårtan blev det ugnsstekt fläskfilé, en sås på skyn, picklad rödlök och små tomater och en enkel sallad.


Kvällen tillbringades i matrummet, med lite gott i glasen, trevligt sällskap, mycket prat och skratta fick vi också göra, minsann, hahaa…

Nu har vi precis avslutat en lååång frukost, surrat, skrattat lite mer, och konstaterat att jag måste åka dit och hämta igen frysklamparna hon nu lånade, voj voj, haha. Tack Annelie, det var roligt att du kunde komma och stanna över en natt, på riktigt.

Och idag skiner solen, det är fars dag, och då kan jag väl avsluta med att lägga ut 3 bilder på min pappa, tagna för kanske 45 år sedan, uppe i Lainejaur. Där båten ofta var i fokus, varma soliga dagar. På sista bilden skymtas lillebror Lars. Det är min kusin Torgny som skickade bilderna igår, tyvärr lite sned eftersom han fotade bara bild från en skärm. Men roligt att se ändå. Önskar er alla en fin söndag och till alla pappor, grattis på fars dagen!

Inte för långt och inte för kort, lite lagom!

Av , , 4 kommentarer 13

Undrar hur jag ska kunna klämma in allt jag skulle vilja skriva idag, i ett inlägg utan att man ledsnar på att läsa, hm… Nä, jag får ta lite nu, och lite imorgon, i think 😀

Börjar med att tacka för all uppvaktning, via FB hälsningar, blommor (tack Bardha), present (tack till min vårdtagare), paket i brevlådan (tack Ulla), kort, sms, telefonsamtal, inte bara en tavla av Åkes farbror Jean Ragnar, utan 2 stycken och en bukett liljekonvaljer, gissa vem jag fick detta av…jomen Åke, förstås <3  Och kramar irl på Gammlia 😀

Jisses, man kunde ju tro att jag fyllde 60 eller att jag varit bortrest i 10 år, minst 😀

Här är presenten från Ulla, hon tyckte att trycket kunde passa mig, undrar varför… 😀

62474973_10157195968161585_3952637266974736384_nBlommorna från Bardha, lyser upp hela rummet!

64621028_10157197209076585_5646862905874841600_nHär skulle jag fota tavlorna och nej, jag har inte lockat in hunden, han sprang dit alldeles själv, linslusen:

64443735_10157197211776585_4578177370778763264_oSå han fick kommandot, flytta på dig, så gjorde han det, lydig hund, ibland!

62512264_10157197210996585_6130023632635691008_oFörutom fika härute på gården mitt på dagen, med besök från jobbet, så tog vi Camaron upp på Gammlia med medhavd middags mat. Fotade blev vi också, där vi kom uppför den lilla vägen och där vi sedan satt och käkade. Fotograf är Håkan Lundgren, från Vindeln:

62490010_10214280275784232_5426786440870625280_o62359229_10214280275704230_4030694754231517184_o

Och jag fotade fotografen 😀

62540275_10157196060961585_9192304206235566080_nSen kom Mats & Helena, Jitte & Ina och joinade oss på en kaffe runt det lilla bordet. Lite prat om kommande lördag och upplägget inför det.

Fotade också lite bilar, förstås!

62346528_10157196070461585_2548609945356468224_o64401091_10157196060016585_2754876187833532416_o 64318163_10157196069711585_6529717343650578432_o 64255914_10157196061946585_7129418245597036544_o 64272304_10157196069911585_278703103602065408_n 62593375_10157196004956585_9027483118264647680_o 62396447_10157195973356585_6776730756908580864_o 62409255_10157196061636585_7839437366816145408_o 62430481_10157196036161585_6735346792801501184_o 62447043_10157196070966585_2768038389990031360_o 62524691_10157196058371585_2872489636691705856_o 62359137_10157196061361585_1999764535686201344_o 62384075_10157196042796585_5968271401876979712_o 62322607_10157196060846585_398655600239575040_o 64626201_10157196060411585_8365390544964157440_o

Och idag för 1 år sedan, körde Nicco och Winstone upp hennes Pontiac till Gammlia, W på V.I.P plats!

62559422_10157197140346585_4389548355668148224_nDom får avrunda dagens inlägg, nu ska jag bara komma ihåg vad det är jag ska fortsätta skriva om imorgon, eller så skriver jag upp lite stödord i ett dokument då gäller det bara att komma ihåg att jag gjort det 😀

Ha en fin dag, allihop!

62375481_10157197251886585_4763562826587439104_n

Jättekonstigt…weird…knepisch!

Av , , Bli först att kommentera 11

I fredags då vi gick i säng så la sig Åke på sin vänstra sida, nu gick inte det så länge eftersom han har ont i den axeln, så han vände sig om. Blev tyst 10 sekunder och sedan sa vi att man skulle kunna flytta kuddarna till fotänden, för då har man kvar sin säng och sida, fast man kommer att kliva upp, eller kanske rättare sagt ner, från fel sida.

Så kom han att tänka på att han, då han hade sitt alldeles egna rum här i huset, i barndomens dagar, faktiskt hade legat på andra sidan, med vägg bakom ryggen och huvudet in mot fönstret, och skulle man ta den scenen och förflytta den i i vårt sovrum så skulle han ha haft min plats, egentligen.

Och då satte jag igång min tankeverksamhet och kom faktiskt på, nåt jättekonstigt. Då jag och storebrorsan delade rum, hade vi våra sängar mot varsitt hörn i rummet, men vi låg inte med huvudet mot en vägg, utan det såg ut så här, typ:

26239002_10155945272091585_6770400030415707017_nWeird…det vore ju faktiskt som om vi nu skulle göra som jag skrev från början, ta kuddarna och lägga dom i fotändan 😀 Knepisch! Men hey, där kanske svaret är, varför jag är som jag vart 😀 Och det finns än, ingen plats jag kan komma på, där jag haft min säng, som jag har klivit upp åt nåt annat håll, oavsett vart sängen stått, hm…

Jag vann inte bara den där månadens foto på Finas i helgen, utan igår då jag kollade mejlen så dök det upp ytterligare ett grattis, du har vunnit med högsta bud på Tradera, jo man tackar. Det var Theresé som tipsade om auktionen, men inte för att vi skulle lägga ett bud, utan bara för att vi skulle få se.

Det är en tavla av Jean Ragnar, Åkes farbror, och jag fick den till ett verkligt vrakpris, 200:-, så jag känner mig jättenöjd. Fast…hm..hur var det nu, hur många av hans tavlor har vi inte redan…Ooppss!!! 😀

Screenshot 2018-01-06 20.56.26

Theresé skrev och förslog att vi skulle ha ett galleri i garaget eller döpa det till ”Ettans” autkionsverk”, specialister på konst från Sörfors och ”knick-knacks” engelska för småpryttlar. Och där menar hon att vi har så många småsaker att vi skulle kunna försörja oss på försäljning av dessa dylika ting.

Fast jag undrade om hon tittat in i vårt garage på sistone. Får man ens in sig själv där? Å andra sidan, om det är så illa, så kanske det inte var en sån dum idé…att sälja iväg lite grejer.

7 timmar arbete idag sen gör jag helg, och då går jag in i min ”ickegöranågotplaneratvecka” ska bli otroligt skönt. Känns som om jag skulle kunna lägga mig och sova i tio timmar till, just nu.

Önskar er alla en fin söndag så här i efterdyningar av både en afton och trettondag!
26678470_10155943718096585_2439386015640071568_o

Den kom med en förmanelse!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jo, jag fick ju en liten plunta av Annika också, samt lite tilltugg:

19260665_10155363591946585_4282568228366344422_n19113688_10155363592411585_4803686435459684860_nDetta med en förmanelse…att aldrig dricka mer än vad pluntan rymmer, och helst, en gång/år, inte mer. Så gissa vem som ringde igår kväll, direkt efter att jag lagt ut den här bilden, på en blåbärssoppeshot…

19059858_10155361579116585_5642181337699060603_nJamen Annika, förstås 😀 Haha…nej, det var i ett annat ärende men ändock, lite kul att retas så där 😀

Och av Åke fick jag inte bara halsbandet och ringen, utan även, en alldeles egen tavla av Jean Ragnar (hans farbror):

19223038_10155363591561585_3874498484386170105_oDet var inte illa…vilka fina presenter jag fick, av er allihop, och av Ulla, inte att förglömma, ett presentkort på en hemsida, där jag kan välja själv, vad som kan passa. Jag har kollat runt lite där, men inte bestämt mig än…kan bli en döskalle…eller en trädgårdsprydnad…eller…

Vi satt ute hela eftermiddagen igår, vilken värme. Till och med katten verkar tycka att det är svalare i hallen, Eloise pressade in sig i skohyllan. I hallen brukar annars Winstone ligga, det är rätt golv kallt där på stengolvet.

19146145_10155363592676585_7686286459892816664_nIkväll blir det utgång med gammgrannarna, vi ska ut och käka på Balder, blir säkert jätte trevligt, och förhoppningsvis, gott 😀

Önskar er alla en trevlig lördag!
19105726_10155360991921585_6733173438334410251_n19144116_10155360214086585_152094074937540768_o

In i benmärgen!

Nicco ville se hur Winstone skulle reagera då en hund satt och ylade. Hon slog igång ljudet på sin mobil och Winstone, kollade runt lite, ut i köket, tassade tillbaka, han tog en stund på sig, sedan stirrade han på mobilen och la huvudet på sned. Men inte just nån annan reaktion.

Han är inte så ljudlig av sig…ja, förutom skällandet, men just det där att ha andra ljud för sig nästan som när vi pratar. Dock är det ett ljud han gör, och det är då han blir uppspelt för att han vet att han ska få följa med ut, eller att åka bil, då säger han Jaaoo, fast med en lätt brytning.

Jag frågade om Nicco någon gång hört en hund yla…på riktigt, men det kunde hon inte komma ihåg. Jag däremot, har varit med om det, en endaste gång, faktiskt, och det var lite weird. Jag skulle ut med Bronco, Åkes karelska björnhund, som han hade hemma hos sina föräldrar, i just detta hus, där vi bor idag.

Nå, jag tog honom med till hundtoan, och ni som inte bor här på Västerslätt, vet kanske inte att det kallas så, den där björkallén som går jäms med Industrivägen, nedåt mot industriområdet. Mitt på hållet, där i grönskan, sätter han sig plötsligt ner, riktar huvudet upp mot skyn och sätter igång att yla.

Jag blev först något förskräckt, vad höll hunden på med??? Sedan lite så där…vad gör jag nu??? Vi står där, helt ensamma, och han fortsätter yla mot himlen en stund innan han ger sig och återgår till sitt normala jag…japp, fråga mig inte vad som föranledde detta läte som isade in i benmärgen, och som förmodligen hade kunnat locka dit vem som helst, om det hade skett ute i en villande skog.

Här är Bronco, förevigad av Åkes farbror, Jean Ragnar:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nOch nu, över till nåt helt annat. Såg precis ett klipp på FB, som påminde lite om backhoppning, men detta ser galnare ut, och inte ska man då lida av svindel om man utsätter sig för detta:

Önskar er alla en fin torsdag!

18921192_10155335233431585_1654841347446212157_o

Maria Lundmark Hällsten