Etikett: Jean Ragnar

Samtalet väckte funderationer, vad skulle vi få 🤔🧐

Av , , 2 kommentarer 20

Stökade och städade inomhus igår, passade på medan solen var i moln. Fortsatte stöka och städa ute i Camaron, fanns en del av Winstone, därute.
Kaffepausade, x antal gånger, och en av gångerna blev jag då uppringd från ett icke känt nummer. Killen i andra änden av luren, presenterade sig som en Thomas Fredde Fredriksson, och han sökte egentligen efter Åke, men hittade bara mitt nummer.

Han undrade om vi möjligtvis skulle vara hemma nån gång under kvällen för han hade något som han ville ge till Åke. Detta väckte naturligtvis en del funderationer, både hos Åke och mig.


Jag som är hopplös vad det gäller att veta vem som är vem och definitivt hur någon ser ut, kände bara igen namnet Fredde. Åke fyllde i en och annan lucka och jodå, vi var faktiskt på Freddes 50 års kalas. Men det håller på vara ett tag sedan. Och där var vi ett helt stort gäng med folk.

Nå, vi fick fortsätta dagen i limbo och vänta till kvällen, för att få veta vad nu Åke skulle få.

Fast vi satt inte och rullade tummarna, utan jag gick över till Ullas och införskaffade räkmackor till middagen. Fortsatte med småfix och fick ner stolar och ett bord i skuffen på bilen. Vi drog härifrån strax innan 17.

Fick bästa platsen, vilket egentligen betyder att det är lätt att backa upp och sedan bara åka därifrån utan att bli fast nånstans på nån gräsmatta. Hann lagomt få upp möblerna så började bilarna rulla in. Här får ni några av alla som var däruppe igår.


Efter en trevlig kväll där, vi hade sällskap under middagen, av Jitte och Ina, så åkte vi hem, hämtade Winstone. Jodå, jag hade ju lovat honom en cruisingrunda på stan, och det kunde jag ju inte bryta. Såg en kändis vid trafiklyset, en Mats Palmgren. Känd profil i stan och en kille som styr upp en massa då det gäller bilar, cruisingar och såna där saker. Verkligen en stjärna av många andra, som gör att saker, händer.


Hittade på att vi skulle åka upp på Kvantum och då vi passerar på Vännäsvägen ser Åke i ögonvrån, att en bil står utanför oss. Vi åker upp coh snor i rondellen och tillbaka hem. Fredde och hans fru stod och väntade och nu fick vi då veta vad Åke skulle få, och med presenterna, en historia, från deras barndom, som jag inte törs dra här, hehee…

Men man brukar kalla såna saker för busstreck, utan konsekvenstänk, men det brukar man ju sällan ha, i yngre åldrar. Vi skrattade i alla fall, och det var en rätt så dråplig historia. Sen plockar dom fram en tavla, målad av ingen mindre än Jean Ragnar, Åkes farbror.


Denna hade tydligen Freddes mamma hemma på väggen, och nu hade hon gått bort. Dom hade nog googlat på Jean Ragnar, hittat min blogg, och där fick han då veta att det var Åkes farbror, Av den anledningen, tyckte han att tavlan skulle återbördas dit den hör hemma, vilken grej, men vad kul 🤩

Höstdunge, heter den, och Fredde tyckte att det var ett passande namn, för deras uppväxt. Livet som höst ungar. Inte alla gånger lätt, men absolut med guldkorn, skulle jag vilja säga 😄

En sak till, hade han med, nämligen denna.


Dessa gjordes då till SHRA Umeå, long time ago, och ska ju sitta runt regskyltarna på bilarna. Men idag görs inte skyltarna i det formatet. Men vi ska använda den som fotoram, en Camaro, kan ju passa däri, eller nåt. Mycket najs Tack så mycket, Fredde med fru 🤗

Jag åkte sedan upp till Kvantum, och shoppade loss. Kommer hem och ser mig bil på Fejjan, haha, Mats Alfredsson bor ju där i närheten.


Han skrev att det var en räääserbil, och jag skrev att jag trodde att det var en shoppingvagn. Då visade han att andra, tydligen använder den till att fota sig själva, jämte den, haha… rock on 😎🤘


Idag blir det utflykt för min del, ska kolla in Slöjdarnas Hus samt returmarknaden i Vännäsby, det blir perfekt. Ha en fin torsdag, allihop!

Konstnärer på olika sätt och med olika utföranden

Av , , Bli först att kommentera 15

Ja nu har Emma, syrran, en del av sina alster utställda på Frisörkollektivet, på Tegsborg. Snodde en bild hon tagit av utsidan.


Och som sagt, nu kan man köpa signerade prints på lite exklusivare papper, i begränsad utgåva. Om man hellre vill ha det än originalet, vill säga.

Det rinner en konstnärsådra i våra släktled. Både på min sida och Åkes sida. Nicco gör också målningar med annat stuk, och Theresé håller ju på med andra konstnärliga hantverk, i både läder, tenn, tyger och annat.

Åkes farbror, vet ni ju vid det här laget, att han var konstnär, en Jean Ragnar, och många av hans tavlor har vi. Här info från nån utställning 1972.


Så snopen blev jag då jag hittade 2 små teckningar i källaren, och det visar sig vara Åkes pappa, Nicke, som kluddat.

Jo, han kunde nog han med. När jag tänker på det så satt han ibland med penna och papper och bara kluddade. Kommer speciellt ihåg en motorcykel han skissade upp i ett huj. Tror att han skulle förklara något för Åke, och då kom pennan fram. Här är förövrigt bröderna Nils och Helge Lundmark, alias Nicke och Jean Ragnar.

Men så fortsätter släktens att grena ut sig, inte blodsband annat än att det kommer in i min brorson Niklas, ådror. Hans mamma, min svägerska har minsann utställning, hon med. Svetlana Hällsten, heter hon och här tog jag bara en printscreen av hennes insta.


Och sen Sally alltså, ja… hon har nåt på gång där. Och med tanke på hur pass ung hon är så tänker jag att om intresset får hållas vid liv, så kan hon bli hur duktig som helst.

Apropå Sally, så har jag skrivit om detta tidigare, men storyn har kommit upp nu igen, på sista dagarna, och jag tycker det var såpass kul, haha, och lite typiskt jag, mitt allt. Så här kommer en repris på den.

Sally hade blivit drillad att ta bussen in till Uppsala, alldeles på egen hand, och där visste hon vart hon skulle plinga och sedan skulle Theresé stå där och ta emot henne på busshållplatsen.

Så var det då, den här gången då Theresé står beredd på ankomsten, ser bussen, men blir lätt oroad då den inte blinkar för att köra in. Då den passerar hinner hon se en något förvånad Sally, som står och tittar ut.

Det blir en snabb spurt upp till bilen, Theresé kastar sig in och tar upp jakten. Hon saxar mellan bilarna, blinkar med lamporna, hamnar bakom en övningskörning…STRESS…

Sedan stopp vid ett rödlyse, hon försöker ringa Sally men får inget svar.

Till slut blinkar den för att köra in till en hållplats, Theresé lämnar nästan bilen ute i vägen och springer till bussen, hinner fram till dörren lagom för att se Sally stå där och pratar med chauffören och säger: Min mamma har sagt att hon följer efter bussen med bilen! Jaha, säger chauffören, har din mamma en svart bil? Jaaa, säger Sally, haha. Jo, han hade nog allt noterat, att han var förföljd. Förmodligen trodde han att det var en galning.

Sally hade tryckt på plingknappen, men tydligen inte tillräckligt hårt, då dom passerade hållplatsen, gick hon fram till chauffören och berättade för honom att hon faktiskt skulle av där. Så hon är ju inte bangen, hon skulle förmodligen klara sig i alla väder.

När det handlar om konstnärer, så kan man vara det på olika sätt. Mats Alfredsson, knäpper ju sina fina bilder, och här har han använt nåt filter, som gör bilden, nalta eljest, men fortfarande snygg…ju 🤩

Var ut med Winstone på morgonen. Det är som bäst då det ännu inte tinat och blivit svart och geggigt i vägkanten. Jisses, jag måste snart ge mig till att duscha honom.


Hoppas på en fin dag, för er alla!

Åke bänglade sig upp på en tvärställd skohylla 😱

Av , , Bli först att kommentera 17

Efter den låååånga frukosten igår, blev det kladdkakebak, dagen till ära. Nicco skulle komma förbi så jag frågade om mamma ville komma och joina oss, hon med.

Jag skrev ju igår, att jag inte skulle släppa in Åke på Opal antik, på grund av alla Jean Ragnar tavlor som fanns där. Det stämmer väl fortfarande, fast det där om att vi inte behöver fler tavlor, mja, där for jag med lite osanning.

Eller det är väl sant, vi behöver inte fler tavlor men jag kunde inte låta bli, då alstret som stod där, innanför dörrarna, var ett som jag inte hade förknippat med en Jean Ragnar.


Tavlan har tillhört en herre som bodde i Sörfors, nästan granne till Jean Ragnar. Och bilen på tavlan, var tydligen ett av alla hans fordon, som han sedermera skänkte bort till Vännäs motormuseum.

Jean Ragnar, som förövrigt, även hette Helge, och min svärfar Nicke, hade ett litet samarbete, i ungdomens dagar. Jean Ragnar målade och Nicke snickrade. Sedan såldes alstren på Barnens Dag. Vi har ju några av dessa alster.


Dom påminner ju om tavlan som idag, är uppsatt i trappen till övervåningen i vårt hus. Uppsatt inte utan andan i halsen då Åke återigen, tar snabbaste fast absolut INTE, säkraste sättet, och bänglade sig upp på ett skoställ han ställde på ett trappsteg…


Emma fotade uppifrån…


Jag nerifrån..


Nå, nu sitter den då på plats, skulle egentligen velat haft den rakt upp, fast nä, så höga skohyllor har vi inte…tur det.


Till ett senare kvällskaffe testade vi jordgubb bubbies, och ja… jag gillar dom, lätt annorlunda, men goda.


Avslutade kvällen med att duscha Winstone, som i natt sovit i sin hundbädd med filt över sig. Han är inte den lättaste att torka. Han går inte med på att ha en hårfön som blåser på honom, så det är handdukar som gäller. Men det tar ju absolut inte bort, allt vatten.

Så idag blir det borstning, mer borstning och ännu mer borstning. Jodå så att… kanske ska börja med frukost, så får vi se om jag kan börja göra nåt vettigt då. Önskar er alla en bra måndag!

Den stackars kraken, låg bara där…

Av , , Bli först att kommentera 13

Uppdatering av nyckelpigan. Dagen då jag skrev att jag skulle sätta ut den i tallen, så var den inte kvar längre, gone, fanns inte. Nå, tänkte jag, då må den ju ha hittat ett bra ställe att få sova ostört på. Detta var ju några dagar sedan.

Igår, då jag gick runt och fixade lite, dammtorkade i köksfönstret, vänder mig om till kranen, så ligger den stackars kraken där, vid kranen. What the hmhm… Vet inte hur den hamnade där, antingen så hade den promenixat dit själv eller så fick jag tag i svansen på den, då jag drog disktrasan vid fönstret och då fick den en flygtur till diskbänken.

Jaja, nu mina vänner, så har den fått flytta ut, till tallen. Jösses vad lite jag måste ha att göra, kan man ju tro, i alla fall.


Vi hade besök igår kväll och det var inför det, som jag gjorde potatistårtan. Det var Annelie från Renbergsvattnet, som hade vägarna hit och då passade det ju utmärkt att hon sov över här.

Vi hann med ett besök på Opal antik i Brännland. Vilket ställe, och hur mycket saker finns inte på detta lilla utrymme, wow. Jättekul att det första jag såg, innanför dörrarna, var tavlor av Jean Ragnar, Åkes farbror. Och det fanns betydligt många fler, därinne.

Jag sa till ägaren att jag nog inte skulle släppa dit min man, för vi har redan tavlor så det räcker, dom ryms liksom inte på väggarna, och det vore ju knepigt om vi skulle måste bygga ut, för att få upp dom.

Sen åkte vi upp på Ålidhem, för Annelie är såld på nåt som heter Bubbies, och dom finns, vad jag vet, bara där. Små glassliknande puckar. Tror att vårat Kvantum, hade det, en gång i tiden, men jag har aldrig testat dom. Fast idag, fars dag till ära, så kanske vi kan prova en puck. Jag fick nämligen med mig hem 5 stycken, i en liten påse.

När vi skulle därifrån stod jag och ryckte i dörrhandtaget till en främmande bil, Annelie passerade och frågade vart jag hade tänkt mig, haha…fel bil fel bil, fast till mitt försvar, den var vit, den med.


Fixade också en lätt liten godsak till kaffet, efter maten. Skumtomtefluff på en bädd av digestivkex, en uns rörsocker, blandat med jordnötssmör med pepparkakssmak, inköpt på Crostas. Mm…


Till potatistårtan blev det ugnsstekt fläskfilé, en sås på skyn, picklad rödlök och små tomater och en enkel sallad.


Kvällen tillbringades i matrummet, med lite gott i glasen, trevligt sällskap, mycket prat och skratta fick vi också göra, minsann, hahaa…

Nu har vi precis avslutat en lååång frukost, surrat, skrattat lite mer, och konstaterat att jag måste åka dit och hämta igen frysklamparna hon nu lånade, voj voj, haha. Tack Annelie, det var roligt att du kunde komma och stanna över en natt, på riktigt.

Och idag skiner solen, det är fars dag, och då kan jag väl avsluta med att lägga ut 3 bilder på min pappa, tagna för kanske 45 år sedan, uppe i Lainejaur. Där båten ofta var i fokus, varma soliga dagar. På sista bilden skymtas lillebror Lars. Det är min kusin Torgny som skickade bilderna igår, tyvärr lite sned eftersom han fotade bara bild från en skärm. Men roligt att se ändå. Önskar er alla en fin söndag och till alla pappor, grattis på fars dagen!

Inte för långt och inte för kort, lite lagom!

Av , , 4 kommentarer 13

Undrar hur jag ska kunna klämma in allt jag skulle vilja skriva idag, i ett inlägg utan att man ledsnar på att läsa, hm… Nä, jag får ta lite nu, och lite imorgon, i think 😀

Börjar med att tacka för all uppvaktning, via FB hälsningar, blommor (tack Bardha), present (tack till min vårdtagare), paket i brevlådan (tack Ulla), kort, sms, telefonsamtal, inte bara en tavla av Åkes farbror Jean Ragnar, utan 2 stycken och en bukett liljekonvaljer, gissa vem jag fick detta av…jomen Åke, förstås <3  Och kramar irl på Gammlia 😀

Jisses, man kunde ju tro att jag fyllde 60 eller att jag varit bortrest i 10 år, minst 😀

Här är presenten från Ulla, hon tyckte att trycket kunde passa mig, undrar varför… 😀

62474973_10157195968161585_3952637266974736384_nBlommorna från Bardha, lyser upp hela rummet!

64621028_10157197209076585_5646862905874841600_nHär skulle jag fota tavlorna och nej, jag har inte lockat in hunden, han sprang dit alldeles själv, linslusen:

64443735_10157197211776585_4578177370778763264_oSå han fick kommandot, flytta på dig, så gjorde han det, lydig hund, ibland!

62512264_10157197210996585_6130023632635691008_oFörutom fika härute på gården mitt på dagen, med besök från jobbet, så tog vi Camaron upp på Gammlia med medhavd middags mat. Fotade blev vi också, där vi kom uppför den lilla vägen och där vi sedan satt och käkade. Fotograf är Håkan Lundgren, från Vindeln:

62490010_10214280275784232_5426786440870625280_o62359229_10214280275704230_4030694754231517184_o

Och jag fotade fotografen 😀

62540275_10157196060961585_9192304206235566080_nSen kom Mats & Helena, Jitte & Ina och joinade oss på en kaffe runt det lilla bordet. Lite prat om kommande lördag och upplägget inför det.

Fotade också lite bilar, förstås!

62346528_10157196070461585_2548609945356468224_o64401091_10157196060016585_2754876187833532416_o 64318163_10157196069711585_6529717343650578432_o 64255914_10157196061946585_7129418245597036544_o 64272304_10157196069911585_278703103602065408_n 62593375_10157196004956585_9027483118264647680_o 62396447_10157195973356585_6776730756908580864_o 62409255_10157196061636585_7839437366816145408_o 62430481_10157196036161585_6735346792801501184_o 62447043_10157196070966585_2768038389990031360_o 62524691_10157196058371585_2872489636691705856_o 62359137_10157196061361585_1999764535686201344_o 62384075_10157196042796585_5968271401876979712_o 62322607_10157196060846585_398655600239575040_o 64626201_10157196060411585_8365390544964157440_o

Och idag för 1 år sedan, körde Nicco och Winstone upp hennes Pontiac till Gammlia, W på V.I.P plats!

62559422_10157197140346585_4389548355668148224_nDom får avrunda dagens inlägg, nu ska jag bara komma ihåg vad det är jag ska fortsätta skriva om imorgon, eller så skriver jag upp lite stödord i ett dokument då gäller det bara att komma ihåg att jag gjort det 😀

Ha en fin dag, allihop!

62375481_10157197251886585_4763562826587439104_n

Jättekonstigt…weird…knepisch!

Av , , Bli först att kommentera 11

I fredags då vi gick i säng så la sig Åke på sin vänstra sida, nu gick inte det så länge eftersom han har ont i den axeln, så han vände sig om. Blev tyst 10 sekunder och sedan sa vi att man skulle kunna flytta kuddarna till fotänden, för då har man kvar sin säng och sida, fast man kommer att kliva upp, eller kanske rättare sagt ner, från fel sida.

Så kom han att tänka på att han, då han hade sitt alldeles egna rum här i huset, i barndomens dagar, faktiskt hade legat på andra sidan, med vägg bakom ryggen och huvudet in mot fönstret, och skulle man ta den scenen och förflytta den i i vårt sovrum så skulle han ha haft min plats, egentligen.

Och då satte jag igång min tankeverksamhet och kom faktiskt på, nåt jättekonstigt. Då jag och storebrorsan delade rum, hade vi våra sängar mot varsitt hörn i rummet, men vi låg inte med huvudet mot en vägg, utan det såg ut så här, typ:

26239002_10155945272091585_6770400030415707017_nWeird…det vore ju faktiskt som om vi nu skulle göra som jag skrev från början, ta kuddarna och lägga dom i fotändan 😀 Knepisch! Men hey, där kanske svaret är, varför jag är som jag vart 😀 Och det finns än, ingen plats jag kan komma på, där jag haft min säng, som jag har klivit upp åt nåt annat håll, oavsett vart sängen stått, hm…

Jag vann inte bara den där månadens foto på Finas i helgen, utan igår då jag kollade mejlen så dök det upp ytterligare ett grattis, du har vunnit med högsta bud på Tradera, jo man tackar. Det var Theresé som tipsade om auktionen, men inte för att vi skulle lägga ett bud, utan bara för att vi skulle få se.

Det är en tavla av Jean Ragnar, Åkes farbror, och jag fick den till ett verkligt vrakpris, 200:-, så jag känner mig jättenöjd. Fast…hm..hur var det nu, hur många av hans tavlor har vi inte redan…Ooppss!!! 😀

Screenshot 2018-01-06 20.56.26

Theresé skrev och förslog att vi skulle ha ett galleri i garaget eller döpa det till ”Ettans” autkionsverk”, specialister på konst från Sörfors och ”knick-knacks” engelska för småpryttlar. Och där menar hon att vi har så många småsaker att vi skulle kunna försörja oss på försäljning av dessa dylika ting.

Fast jag undrade om hon tittat in i vårt garage på sistone. Får man ens in sig själv där? Å andra sidan, om det är så illa, så kanske det inte var en sån dum idé…att sälja iväg lite grejer.

7 timmar arbete idag sen gör jag helg, och då går jag in i min ”ickegöranågotplaneratvecka” ska bli otroligt skönt. Känns som om jag skulle kunna lägga mig och sova i tio timmar till, just nu.

Önskar er alla en fin söndag så här i efterdyningar av både en afton och trettondag!
26678470_10155943718096585_2439386015640071568_o

Den kom med en förmanelse!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jo, jag fick ju en liten plunta av Annika också, samt lite tilltugg:

19260665_10155363591946585_4282568228366344422_n19113688_10155363592411585_4803686435459684860_nDetta med en förmanelse…att aldrig dricka mer än vad pluntan rymmer, och helst, en gång/år, inte mer. Så gissa vem som ringde igår kväll, direkt efter att jag lagt ut den här bilden, på en blåbärssoppeshot…

19059858_10155361579116585_5642181337699060603_nJamen Annika, förstås 😀 Haha…nej, det var i ett annat ärende men ändock, lite kul att retas så där 😀

Och av Åke fick jag inte bara halsbandet och ringen, utan även, en alldeles egen tavla av Jean Ragnar (hans farbror):

19223038_10155363591561585_3874498484386170105_oDet var inte illa…vilka fina presenter jag fick, av er allihop, och av Ulla, inte att förglömma, ett presentkort på en hemsida, där jag kan välja själv, vad som kan passa. Jag har kollat runt lite där, men inte bestämt mig än…kan bli en döskalle…eller en trädgårdsprydnad…eller…

Vi satt ute hela eftermiddagen igår, vilken värme. Till och med katten verkar tycka att det är svalare i hallen, Eloise pressade in sig i skohyllan. I hallen brukar annars Winstone ligga, det är rätt golv kallt där på stengolvet.

19146145_10155363592676585_7686286459892816664_nIkväll blir det utgång med gammgrannarna, vi ska ut och käka på Balder, blir säkert jätte trevligt, och förhoppningsvis, gott 😀

Önskar er alla en trevlig lördag!
19105726_10155360991921585_6733173438334410251_n19144116_10155360214086585_152094074937540768_o

In i benmärgen!

Nicco ville se hur Winstone skulle reagera då en hund satt och ylade. Hon slog igång ljudet på sin mobil och Winstone, kollade runt lite, ut i köket, tassade tillbaka, han tog en stund på sig, sedan stirrade han på mobilen och la huvudet på sned. Men inte just nån annan reaktion.

Han är inte så ljudlig av sig…ja, förutom skällandet, men just det där att ha andra ljud för sig nästan som när vi pratar. Dock är det ett ljud han gör, och det är då han blir uppspelt för att han vet att han ska få följa med ut, eller att åka bil, då säger han Jaaoo, fast med en lätt brytning.

Jag frågade om Nicco någon gång hört en hund yla…på riktigt, men det kunde hon inte komma ihåg. Jag däremot, har varit med om det, en endaste gång, faktiskt, och det var lite weird. Jag skulle ut med Bronco, Åkes karelska björnhund, som han hade hemma hos sina föräldrar, i just detta hus, där vi bor idag.

Nå, jag tog honom med till hundtoan, och ni som inte bor här på Västerslätt, vet kanske inte att det kallas så, den där björkallén som går jäms med Industrivägen, nedåt mot industriområdet. Mitt på hållet, där i grönskan, sätter han sig plötsligt ner, riktar huvudet upp mot skyn och sätter igång att yla.

Jag blev först något förskräckt, vad höll hunden på med??? Sedan lite så där…vad gör jag nu??? Vi står där, helt ensamma, och han fortsätter yla mot himlen en stund innan han ger sig och återgår till sitt normala jag…japp, fråga mig inte vad som föranledde detta läte som isade in i benmärgen, och som förmodligen hade kunnat locka dit vem som helst, om det hade skett ute i en villande skog.

Här är Bronco, förevigad av Åkes farbror, Jean Ragnar:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nOch nu, över till nåt helt annat. Såg precis ett klipp på FB, som påminde lite om backhoppning, men detta ser galnare ut, och inte ska man då lida av svindel om man utsätter sig för detta:

Önskar er alla en fin torsdag!

18921192_10155335233431585_1654841347446212157_o

Reklamera en flaska Absolut

Av , , Bli först att kommentera 11

Det var en trevlig utflykt igår. Vi köpte ingenting på slöjdarnas hus, men det är alltid kul att se vad som finns där. Mycket fina saker och påhittiga. Sedan tog vi en lunchmacka inne på caféet, innan vi fortsatte bort till returcentrumet i Vännäsby.

Där hittade jag en tavla (ja jag vet, precis som om det var det, vi behövde), den här var lite annorlunda, ni vet ju dom där tavlorna som var så populära förr i tiden, stående, med mörk bakgrund och kanske nån blomma i dov ton, ja, titta på den jag köpte så vet ni säkert vad jag menar:

005

Jag gillade motivet, Nicco sa då hon såg den att hon visste varför. Den påminde om dom 2 tavlorna jag tyckte var så fina, som Jean Ragnar målat, mm, dom påminner om varandra, faktiskt.

20151201_212649

Sen kunde jag inte låta bli, den här flaskan är väl definitivt annorlunda, eller vad tror ni?

IMG_20151216_164950

Undrar om man skulle kunna lämna in den på bolaget och säga att man vill reklamera den, man har råkat tappa den i backen och trampat på den 😀

Fast jag gillar ju annorlunda flaskor, har ju den här Coca-Cola flarran, bland annat. Den tillhör kategorin, ska inte öppnas, precis som den jag nu köpte, fast den är redan öppen och tom 😀

007

Idag ska jag ner på banken och se om dom kan reda ut detta om lån/krediten. Känns dock inte så kul att man ska stå där, mitt i lokalen och dividera om såna där saker. Tycker det är knepish att man inte ska kunna få träffa en handläggare, som förr i tiden.

Men man ska också komma ihåg, att ALLT, var inte bättre, och det vet vi väl 😀 Usch för lönedagarna, och man stod i en 20 meters kö på posten, för att betala räkningarna, sedan skulle det gula kvittot limmas fast på sedeln, så man visste att den var betald. Måste vara många postkassörskor som förstörde sina händer på allt det knappande dom var tvungna att utföra.

Min svärmor jobbade på Handelsbanken i över 25 år, hon förstörde sina tummar med att räknande av sedlar, arbetsskador man kanske inte tänker på, som kan bli, av att räkna pengar. Knappast vanligt idag, då man sällan använder sig av pengar i handen, utan har kort istället.

Nå, nog om detta, nu frukost innan morgonpromenaden, Winstone lär ju bli lycklig då han ser snön som kommit, inte mycket, men ändock. Önskar er alla en fin torsdag!

052 045

 

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 7

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008