Etikett: bussen

En kamp på liv och död

Av , , 1 kommentar 3

 

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:
 
Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.
 
Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.
 
Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.
 
Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.
 
Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.
 
Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.
 
Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!

Kallrostat eller blekmjukrostad?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Vi åkte till Gräsmyr och lämnade in generatorn till bussen, igår. Killen var inte hemma men skulle höra av sig så fort han kollat på den. Han ringde upp efter att par timmar, den gick inte att laga utan hade kortslutits. Men han hade en annan generator som vi kunde få köpa om vi ville, 2250:- *tjitjing*. (ha, hörde ni ljudet? *tjitjing* samma ljud som låter i brevlådan hos alla pensionärer, en gång i månaden då pensionen dimper ner i brevlådan i ett guldkuvert…eller hur det nu var).
 
Nå, vi åkte i alla fall tillbaka dit och införskaffade den nya generatorn, och jag bestämde mig för att skippa Sundsvalls tävlingen och istället lägga pengarna som tävlingen kostar på att bussen förhoppningsvis ska ha laddning då vi åker upp till Piteå. Så igår kväll tillbringade Åke all tid ute i bussen:
 
Den här generatorn är mindre och det skulle vara lite knökigt att få dit den, sa killen i Gräsmyr, men det ska gå.
 
Nu kommer jag till delen om den kallrostade mackan. Vi satt och åt gemensam frukost, det har inte hänt varje dag under sommarlovet att Nicco har varit uppe vid den tiden, och därför har kunnat sitta med oss, men den här morgonen så var hon på plats.
 
Jag rostade mackor och själv vill jag ha dom välrostade och knapriga, nu hade jag gjort några och dom var ju givetvis ”brända” i hennes ögon, samt kalla, alltså kallrostade 🙂
 
Jag stoppade i ett par till och poppade upp dom efter en liten stund och sa till henne att egentligen begriper jag inte varför jag ens ska stoppa ner dom i brödrosten, det räcker ju med att visa mackan för rosten. Nä, det höll hon inte med om och nu skulle det klagas på att mackan var alldeles för lite rostad, arrrghhh, sa hon, jag blir bländad av mackan, så lite rostad är den. Dessutom, sa hon, så fladdrar den när man rör den så den är alldeles för lite rostad. Så det blev en blekmjukrostad macka för hennes del.
 
När jag nu skriver om brödrosten så kommer jag ihåg då vi var nere i Järlåsa och Theresé skulle värma nutella i micron, för att få den mjukare innan hon skulle bre ut den på tårtan, hon stoppade in hela glasburken och det blixtrade och small i micron, förmodligen var det lite metall kvar runt öppningen. Då sa jag, att det där borde väl vara ett effektivt sätt att sätta dit alla flygplanskapare, om alla passagerarna får gå in i en jätte micro och dom har någon metall på sig så…ja, då fattar man vad som händer, eller hur?
 
Nä, idag är Åke tillbaka på jobbet efter sin semester och själv ska jag nu låta saker och ting gå tillbaka till dom gamla rutinerna så strax ska jag bege mig ut på en runda runt umestan, kan vara skönt att gå tidigt också innan det blir för varmt. Önskar er en bra dag!

*SWOOOSCH* lät det

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jo vi fick tag i ett tält…billigt. 149:- för ett tvåmanstält med pop-up funktion. Det fanns en hel del bilder på baksidan av fodralet, jag och Åke stod ett tag och kollade på bilderna och kom snabbt överens om att det där begrep vi oss inte på men det var bara att chansa.
 
Kom fram till Angsjön vid halvfyra tiden, kanon väder och vi fick en av våra standardplatser, parkerad precis framför en Lasse och Carina, en annan plats vi brukar stå på är gräddhyllan precis ovanför badstranden, men den såg lite tight ut så det fick bli det här stället.
 
Tältet skulle upp med en gång, tyckte Nicco och Saga så dom satte igång att fixa och bära ut saker sedan ropade dom på mig och tyckte att jag skulle greja upp tältet. Jag stod och kände, klämde och vände på tältpaketet och drog i en rem och hann säga –Nä det här fattar inte jag!
 
*SWOOOOSCH* så slets tältet ur händerna på mig och landade på backen, uppfällt och klart. Ja vad är det för sak. Mja, förmodligen ihopfällningen, nu har vi inte lagt ihop det än eftersom det var fuktigt på undersidan så vi slängde in det i garagedelen på bussen så det får torka upp först, men sen kan jag gissa att det krävs lite hjärnkapacitet för att få ihop det. Vi får se hur vi löser det.
 Dom hade till och med fixat sig en liten dörrmatta till sitt hem, Åke däremot, trodde att det var ett trappsteg:
 
Annars var det som trevligt där, Kerstin och B-O, ett par långliggare sen flera år tillbaka var på plats, Benny, en annan långliggare kom förbi, samt Malin och Jonas, två Vindeln bor som Åke känner till, Malin som jobbar på Jernbolaget och Pontus, en arbetare på Indexator. Men nog märktes det att högsäsongen är förbi, inte fullt så livat på kvällen som det brukar vara, men det är nog så skönt, det med.
 
Nicco och Saga badade flera gånger fast vattnet var nog inte så varmt som dom hade hoppats på och kvällen blev ganska rå och smått kylig, men dom klarade sig fint därute i tältet. Dom hade vaknat vid åtta på morgonen, satt sig upp och stirrat på varandra, öppnat upp ena sidan, tänkt för sig själva att dom förmodligen inte skulle somna om igen och sedan slocknat. Jag fick upp dom först vid elvatiden.
 
Vägen dit och hem är ganska tråkig, det enda spektakulära är väl utsikten från bron över Öreälven:
 
När vi kom hem till Umeå så gick Åke först hem till Nicke och klippte gräset sedan tillbringade han en hel del tid i bussen för att få bort generatorn samt reläet, som vi nu ska åka och lämna till en man i Gräsmyr, som pysslar med sånt där, så får vi se om han kanske kan laga den så vi kan köra bussen, även på kvällstid. Önskar er en bra dag!

Jag ljög

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Ja, fast det var ingen större lögn men jag skrev ju att Malå resan passerade problemfritt men då glömde jag bort att skriva om rullgardinen som vi köpte på IKEA. Jag hade ju mätt fönsterposten och den var 94,5cm, både här i Umeå och nere i Uppsala så fanns bara måttet 80cm eller 100.
 
Jag tänkte då att det borde ju vara ett standardmått så därför valde jag att köpa den på 80cm…det blev 5cm för lite. För att täcka enbart fönstret så ska det dit en på 85cm, men annars passar ju även en på 90cm. Men å andra sidan så får jag nu vara glad över att vi bara köpte en rullgardin och inte tre, jag kanske hade på känn att något skulle misstämma.
 
Jag och Åke for upp på Hamptjärns stugan igår kväll. Dels för att testa att bromsarna på Camaron tar på alla däcken. Det görs då lättast på en grusväg där man kan tvärnita och sedan se i spåren om det tog överallt, det gjorde det. Så nu kan jag åka och göra ombesiktningen, att blinkersen inte fungerade berodde på en sladd som lossnat så där en minut innan jag körde in i hallen, men det är fixat för längesedan.
 
Nå, så satt vi däruppe i ensamheten och drack det medtagna kaffet, Åke försökte få eld i nå surved som låg där och vi njöt av den fina utsikten och försökte gissa oss till vart alla husen ligger egentligen. Bilden av Umeå blir ju lite vriden då man ser den från en höjd. Dom har gjort jättefint däruppe, man kan till och med dra en barnvagn eller rullstol, bort till den sista grillstugan som dessutom råkar ha den bästa utsikten. Så där satt vi i godan ro, fredad från bärplockare, barnfamiljer och joggare. Timmen var nog lite för mycket för att folk skulle vara däruppe, trodde vi ja.
 
*Wrooom wrooom* lät det från en mc, modell större och alldeles för nära där vi satt för att ljudet skulle komma från vägen. Det gick en liten stund och sedan hörs röster, dom kommer närmare och till slut står dom på bron bakom våra ryggar och vi hör att dom pratar om att platsen är tagen och dom som nu bestämt att dom skulle just dit.
 
Dom kommer slutligen ner till oss och frågar om dom får tränga sig på, dom hade nämligen planerat att vara just vid den stugan och dom skulle grilla korv. Jaja, sa vi, luften är fri så nog får ni sitta här. Oh så bra sa dom, det är nämligen så att vi ska göra en liten filminspelning också. Vi ska gifta oss säger killen som förövrigt studsade till då han såg Åke och sa att dom kände varandra. Aha säger Åke, vaddå för film om man får fråga.
 
Ja, den kommer tydligen att visas på tv4 någon gång i höst och den heter 4 bröllop. Så då vi får vi väl kolla in det programmet då, inte för att vi var med, fast jag sa till Theresé att egentligen skulle vi ha gjort som den retfulla hackspetten på julafton, och poppat upp i tid och otid, men nej, vi är så beskedliga så vi överlämnade elden och luften till dom och åkte hem. Jag tog ett kort på mc dom kom på, men jag tänker inte lägga ut den här, för då kanske jag saboterar något för dom om det är nån som känner igen den och därmed avslöjar vad dom tänker göra, det kan ju vara en hemlis, det vet jag inte, däremot frågade jag om programmet var hemligt och fick till svar att det var det inte. Bilden får jag lägga ut då programmet med dom har visats.
 
Nu skulle vi ha haft tag i ett tält, någon som vet av ett, eller? Vi kom på att vi kanske skulle ha åkt till Angsjön och campat en natt, vi har ju gjort den årliga resan i några år nu, och idag är väl kanske den enda dagen som skulle passa. Nicco ska få ta med sig en kompis och lättast hade nu varit att placera dom i ett tält då bussen bara har tre sängplaster. I värsta fall får man kanske åka och köpa ett, så mycket kan det väl inte kosta…tror jag.
 
Nu hoppas jag ni får en mycket trevlig fredag, det ska vi ha, så hörs vi sedan.

Ja det är väl bara att…

Av , , Bli först att kommentera 3

Gratulera Kerstin Arnqvist, som nu helt plötsligt och helt oberäknat, blivit ett år äldre. Men egentligen är du ju bara en dag äldre än du var igår, och visst är det precis som alla säger, vad spelar åldern för roll? Det är bara en siffra och du är aldrig äldre än du själv gör dig.

Hoppas du får en jättebra dag och att du blir uppassad.

Vi sitter nu…förhoppningsvis i bussen och har lättat ankar från Järlåsa. Jag tänker inte ens ge mig på en gissning över när vi kommer attt vara i Umeå, det vet jag nu med viss erfarenhet, att det inte är lönt att försöka sig på. Vi får se och ni lär väl få läsa när vi kommit hem.

Ha det gott allihop, och speciellt du, Kerstin!

Men så tokigt det kan gå…eller kunde det?

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vi har varit uppe i stugan i några dagar, väldigt få, fina soliga dar har det varit, däremot en hel del regn, som synes. Gräsmattan var så blöt så jag tvivlar på att den ens kommer att ha torkat upp till hösten.
 
I tisdags skulle vi lasta bilen, vilket kan bli ganska så spännande då däcken är blöta, man vill inte få sladd när man är på väg uppför ramperna. Vilket var precis vad som hände då han kom upp med bakdäcken på rampen. Det var inte ens lönt att försöka fortsätta uppåt.
 
Vi stod och kliade oss i huvudena och undrade hur vi skulle göra detta bäst. Då kom jag på den utmärkt goda ideén om att vi skulle lägga presseningen från framdäcken och ut till ramperna, då skulle vi slippa blötan från backen. Presseningen brukar vi ju annars ha på tävlingarna och den kör man ju upp på när man varit och kört sin runda, för eventuella oljefläckar och dylikt.
 
Nå, vi gjorde som jag föreslog, Åke hoppade in i Camaron och startade den. Frrrr, frrrrr, lät det i motorn, ett mycket skumt ljud, stopp stopp sa jag, den drar upp presseningen in i motorn. När han startade bilen så drogs den in i fläkten:
 
Vi hade inte satt fast den så noga, på tävlingarna använder vi ju silvertejp för att fästa den på kortsidorna. Nu satt denna fast så ordentligt att Åke fick ta en såg för att få loss den.
 
Jaja, ytterligare en lärdom. Nu var det dags för vinschen, upp skulle ju bilen. Jag var inne i bussen och hörde hur han började vinscha, jag gick ut från bussen för att kunna assistera, hör en rejäl smäll och ser Camaron komma nedsusande från ramperna och brakar iväg mot ny stugan. Med tjugo centimeter tillgodo så stannar bilen. Vilken resa!!! Och vilken tur att ingen råkade stå bakom bilen. Nu vet vi sedan tidigare att det är inget man gör, står bakom alltså, men man ska aldrig vara säker på något. Tur var det väl också att bilen hade hyfs att stanna innan den brakade in i stugan. Det var inte vajern som gick sönder utan fästet.
 
Igår skruvades det fast järn på ramperna som man har på farstubroar så man inte ska halka, så nu var det inga problem att ta sig upp, men en liten sladd hann han få när han väl kommit upp. Jag tror att vi ska åtgärda plåten som sitter däruppe också. För att eliminera eventuella andra bekymmer.
 
Nu ska vi göra en del små ärenden idag och sedan piper vi iväg vidare, söderut, någon gång under eftermiddagen. Nu ska vi ner till Sally Maria Johanna, som vårat barnbarn ska heta. Mycket fina namn, tycker vi.
 
Ha det gott, några rader lär ni nog få vartefter dagarna går.
 

En vandrande…någonting, som heter Maria

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag 🙂
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt 🙂
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

Akuten by day and night

Av , , 2 kommentarer 4

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.
 
Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂
 
Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.
 
Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:
 
Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:
 
Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.
 
Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.
 
Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.
 
Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.
 
När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.
 
När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂
 
Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:
 
Ha det gott!

Mhum…

Av , , 2 kommentarer 4

Jag var ju till läkaren i förrgår, detta kommer att bli, en typ av moment 22. Hon sa att hon kunde sjukskriva mig i 2 veckor…ja, vaddå 2 veckor??? Som om en hälsporre skulle bli bra på 2 veckor, skulle inte tro det.

Med sulorna kan det ta upp till ett halvår, har sjukgymnasten sagt, hon sa att det kunde ta 4 veckor, andra har blivit sjukskrivna i 3 månader. Vem ska man lyssna på? Hur mycket kan jag stå och gå på foten och den ändå kommer att läka, var en fråga jag ställde. Nä, det vet jag inte, svarade hon. Jag kan förstå att hon inte vet det, men hur tycker dom att jag ska göra då?
 
Detta kommer sig av att arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, tycker att jag ska gå ut och praktisera som personlig assistent, hur detta nu kommer att vara möjligt, ska jag ha osagt. Alla brukare har ju olika saker dom vill ha hjälp med, ingen är likadan som den andra. Jag har ju ändå valt, vilka jobb jag har sökt, utifrån mina erfarenheter, och vad brukarna är ute efter osv.
 
Och den stora frågan är hur jag kommer att fixa att stå på min onda fot under, eventuellt några timmar/dag. Är det att visa sina framfötter (nu fick jag till det) inför ett företag om hur duktig jag är, man kanske fixar några dagar och sedan är det kört, på grund av att jag inte kan stå och gå längre. Jag skulle nog vilja avvakta tills foten blivit bättre, innan jag går ut på något sådant.
 
Men då kommer vi till detta moment 22, hur ska dom kunna sjukskiva mig från något som jag  ännu inte har? Det går ju inte. Jag är ju arbetslös. Men 2 veckor kunde jag som sagt få. Nä, sa jag till läkaren, jag betackar mig, vi struntar i sjukskrivningen, för om jag känner mitt liv och mina dagar rätt, så kommer en sjukskrivning att bli till ett aber, där jag kommer att få vänta i evigheter på ersättning, om jag ens skulle få någon. Nä, nu ska jag göra allt för att undvika strul.
 
Läkaren rådde mig till att smörja in hälen med orudis eller nån liknande gel. Då undrade Jan A om man inte lika gärna kunde tejpa fast en magnecyl under foten. Ja, det hade ju varit smidigt. För jag undrar hur fasen orudis skulle kunna tränga upp genom den tjockare huden man har under foten. Men men, jag ska för all del prova, då får jag ju se om det funkar. Inte med magnecylen utan med orudisen 🙂
 
Idag ska bussen packas, Åke jobbar bara halvdag så vi ska kosta på oss en räkmacka på Ullas, som lunch, och sen får vi se vilken tid det tar innan vi är packade och klara. Jag ska följa med Nicco på skolavslutningen ven fast hon har bett mig att låta bli. Nu har jag förhandlat till mig att åtminstone få vara med i klassrummet under en halvtimme, sedan kan jag gå hem. Hon tycker det är skämmigt med föräldrar på skolan och det är INGEN annan som kommer att vara där. Jo tjena, någon tror jag väl ändå kommer att följa med dit, konstigt vore det ju annars.
 
Jag åkte förresten på returmarkanden igår och köpte mig en symaskin för 200:-. Den var genomgången och hade inga större fel, sicksack och raksöm skulle fungera felfritt och jag behöver inget annat. Men nu återstår att se vad som händer då jag stoppar i kontakten, Jan misstänkte att den kanske, eventuellt kommer att explodera, och det skulle egentligen inte förvåna mig ett dugg. Jag får återkomma när jag har testat.
 
Hoppas ni får en trevlig helg!
 

Bilen varvade som en…

Av , , Bli först att kommentera 4

Ska börja med att tala om att vi fick igång Camaron igår. Jag satt bakom ratten och Åke stod nedhukad under huven. Bilen varvade upp så det var som om jag gav järnet, trots att jag inte hade foten på gaspedalen. Jag vred snabbt av nyckeln, vi tog några djupa andetag, han kollade runt under huven och sedan provade vi en gång till…med samma resultat.

Jag lutade mig ut ur dörren och frågade Åke om det verkligen var gasen som hade hakat upp sig, då han kraschade. Det här både såg och lät helt galet.
 
Mer felsökning, då såg han att vajern till gasen, inte gick tillbaka helt, han justerade men var inte nöjd med resultatet. Jag satte mig på stolen utanför bussen och hann tänka att det blir nog inget Kubbe i alla fall. Åke kom runt bilen, kröp ner under instrumentbrädan, och ryckte, drog och slet i något. Sedan sa han högt, men hur f-n har den där hamnat där.
 
Det var en vajer från värmepaketet som fastnat under gasvajern, han höll inte på kunna dra loss den, den satt hårt. Där har vi svaret på varför gasen hängde sig, men vi kommer aldrig att få svar på hur denna har hamnat där. Nu kommer han att klippa den vajern, vi behöver ingen värme i bilen och då eliminerar vi ett potentiellt problem. Den vajern ska aldrig mer hamna tillsammans med gasvajern.
 
Efter detta tog vi bussen och åkte upp på klockarbäcken för att kolla lufttrycket i däcken, sedan fick Åke låna en muttermaskin, eller vad dom nu heter, för att efterdra muttrarna till däcken.
 
En sväng förbi Stilservice där vi köpte olja, filter och en klämma som ska sitta under fördelaren. Sen passade vi på att lämpa av lite skrot i kallförrådet. Ja, jag säger skrot, Åke kallar det nog något annat.
 
Jag måste banne mig ingenting!!!
 
Nu, måste jag…jag skämtar bara, jag måste ingenting utan jag vill kort berätta om saker man väljer att göra och att ordet måste, bara är ett ord, med en negativ klang, som kan bytas ut till att man väljer att göra saker. Men man kan också strunta i ordet, jag väljer, man kan bara vara rak och säga att jag ska…det låter och betyder att det är jag själv som bestämmer, det finns ingen som håller en pistol mot mitt huvud då jag har tvättstuga, jag väljer själv om jag vill ha rena kläder.
 
Detta skriveri om måste, kommer sig av en kommentar som Lisbet Olofsson, fick i sin blogg igår. En som inte riktigt kunde ta till sig att allt man gör är val, inga måsten. En mening var: Det är våra behov, värderingar och även kulturella ursprung som styr vilka val vi gör.
 
Ja det låter som något som skulle kunna vara sant, men om jag föds som till exempel en same, så innebär inte det att jag måste leva det livet som en same gör, jag kan välja att leva ett vanligt liv i lägenhet, jag kan avsäga mig tronen om jag är född kungligt, jag kan också bortse från ett behov, för att gynna någon annan, om jag själv väljer att göra detta.
 
Det var en kille som jobbade som sjukgymnast, som började tala om detta, han hade fått lära sig av sin farmor, att måsten bara är ett ord, som det inte kommer något gott av. Han hade valt att plocka bort det ordet och nu skulle han övertyga oss, en grupp människor som gick på beteendemedicin för säkert över fem år sedan, att det faktiskt inte, finns några måsten.
 
Vi försökte hitta på allt möjligt för att få honom på fall, men han hade svar på allt vi kom med. Jamen sa vi, du måste ju faktiskt tanka bilen om du nu så fint väljer att åka till jobbet, inte för att du måste jobba men för att du har valt att göra detta för att ha råd med att bo och äta.
 
Nä, sa han, jag måste väl inte det, men jag väljer att tanka bilen så jag nu tar mig till mitt arbete, annars kan jag ju ta bussen.
 
-Hm…men du måste ju betala bensinen, försökte vi med.
-Nä svarade han, men jag väljer att göra det så slipper polisen göra en utryckning.
 
Ja så där fortsatte han och han hade så rätt. Det tog mig säkert över ett år, att ändra min uppfattning om detta, men idag vet jag att det är så. Det finns massor av saker man bör göra, det finns grejer som man bestämmer sig för att göra, och givetvis, sånt som man bara gör, bara för att, men det är fortfarande jag själv som valt hur jag lägger upp min dag.
 
Hoppas ni får en bra dag!
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten