Etikett: bussen

Söndagen rullade på

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Nu har vi vintrat bussen så nu är det förhoppningsvis ett bekymmer mindre. Fast med vintern i antågande så kommer vi att behöva en plats till camaron istället, och den ska helst vara såpass nära att man kan köra över den till verkstan då det ska mekas med den. Det blir tufft. Hittills har vi haft den i kallgaraget där vi bor men snart behöver Åke den platsen så han får tillgång till motorvärmaren. Hm…
 
Jag fick med mig Jennifer på en promenad runt Ja berget Igår kväll. Jag talade aldrig om för henne hur lång tid det tar att gå runt, för då hade hon nog aldrig hakat på. 1 timme och 5 minuter tog det, fast hon gick inte, hon hade med sig en sparkcykel, modell större. Vi började prata om björnar då vi var därinne i skogen och det var ju inte utan att man började fundera på om det skulle kunna dyka upp en sådan och hur man skulle göra om det hände. Fast jag försäkrade henne om att en frisk björn, aldrig skulle hoppa på oss utan den skulle hålla sig undan. Men vad vet man om friska eller sjuka björnar, no nada! Jaja, hem kom vi med ont i fötterna och kaffesugen. Åke hade en termos färdig så det var bara att spilla upp.
 
Var in en tvärsväng på Preem och frågade efter färgspray, han såg ut som ett frågetecken, ja färg sa jag, som man klottrar med, då fattade han men det var inget dom hade. Vart tusan får man tag i det då? Jennifer ska ha det till sparkcykeln, hade hon tänkt.
 
Idag flyger chefen till staterna, hon blir borta i 12 dagar, hon ringde en sista gång igår kväll och skulle ha hjälp med en del mail, sen frågade hon om det var något vi skulle vilja ha därifrån, ja sa jag, en ny bil kanske. Det lät väl inte som om det skulle kunna bli aktuellt men det var bara att ringa om vi kom på något som dom skulle kunna ta med sig därifrån. Vi får fundera.
 
Dags att få liv i Jennifer och frukost står på tur. Ha en bra dag!

Mallorca!

Av , , 1 kommentar 2

Satt ute på parkeringen klockan åtta igår kväll, det var mörkt, plaststolen kändes kall och det var blött på asfalten, och drack kaffe ur den medhavda termosen, tillsammans med Åke som förgäves, försökte få in lite luft i däcket.

Nu ska han ta med sig det till Vindeln så dom får öppna upp sk-ten och se hur det sr ut. Har firman i Uppsala inte bytt kappan som dom sa så känns det som om jag kommer att skicka dit ett paket med en hälsning, ingen glad hälsning heller. Helst utdelad av Sverker.

Då var det inte utan att man kunnat bli liiite avundsjuk på grannarna Kerstin och Janne, som äntligen fått tag i sin sista minutenresa och åker till Mallorca på fredag, hm…

Men ska jag vara riktigt ärlig så är utlandet inget som lockat mig, fick jag välja så åkte jag hellre vår buss runt Sverige än tillbringade en vecka på nåt varmt ställe. Men jag har ju också hört av andra att har man väl åkt, första gången, då är man såld. Så det är väl av den anledningen man inte känner något sug efter att åka…än.

 

 

Nu kommer den Theresé!

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Åkte iväg efter 14, kom hem strax efter 19, men med Dkw:n lastad och surrad i bussen.
 
Vi hann inte mer än någonstans mellan Brännland och Vännäsby, då Åke kom på att han glömt ta med munstycket till kompressorn, som skulle behövas för att pumpa upp däcken på bilen.
 
Vi chansade på att det andra munstycket skulle passa och fortsatte därför vår resa.
 
In till Åkes moster som bo där i Sunnanå, surrade med henne en stund, det är inte ofta vi är dit. Sista gången Jennifer följde med var väl för 4-5 år sedan, och dessförrinnan var en gågn då Theresé var med och Vivan skulle bjuda på fika och fram ur skafferiet tar hon en champis med den här gamla kapsylen som man drar runt kapsylen för att få upp den. Tyvärr hann vi inte stoppa henne för det hade ju nästan varit kul att ha en sådan oöppnad flaska kvar. Där var det minsann inte snack om något bäst- före- datum.
 
Munstycket passade förstås inte, utan vi skulle prova att åka in till Vännäs och kolla om det fanns att köpa ett på macken. Innan dess hann Åkes jobbar kompis, Tore, ringa, han råkar bo i Vännäs och Åke hade provat att ringa till honom före men utan att få ett svar och nu ringde han lite påpassligt upp och ja, han hade ett munstycke.
 
Åkte till honom och tog det han hade från garaget, Åke undrade om han ville hänga på till Sunnanå, och det gjorde han. Hahaha, skulle han ju bittert få ångra, han som skulle duscha och gå ut och ta en öl med sina vänner.
Här på baksidan skulle bilen ut
Ganska lågt under bussen
Här skulle bilen ut
Kollade in bilen och funderade ett tag vart handtaget var, man ska ju putta hela armstödet uppåt, ganska smart va?
Förste maskininsten Tore som kollar in att arbetet utförs på rätt sätt, sedan fick han sköta knappen till vinschen…vilken merit!
 
Munstycket passade inte, Åke gick och fick låna ett av grannen, putta ut Dkw:n i långgräset, det var inte så lätt, haka fast vinschen och Tore fick agera förste maskinist. Och hade det funnits en tävlingslysten snigel så lovar jag att den hade vunnit ett race mot vinschen, så sakta gick det men upp kom bilen till slut.
 
Vi tröstade Tore med att det inte skulle hinna bli så dyrt för honom på puben, då han inte skulle hinna dricka så många öl nu när det tog sån tid. Hem kom han ju till slut och så, även vi.
 
Så nu, Theresé, så får du bereda plats till din bil som kommer på fredag!
 
Ha det gött.
 

Nybro Café och Expo

Av , , 2 kommentarer 0

 

Vi som hade bestämt oss för att gå ut och gå, 10,30 igår, fast det kändes väldigt motigt i regnvädret så jag ringde upp Kerstin och frågade om vi skulle åka på Expo istället och om Birgitta och Laila skulle följa med så kunde vi ju ta en kaffe på Nybro Café, och det tyckte dom var ett ypperligt förslag. Alla tre matchade varandra med sina svarta jackor och lila tröjor och scarfar, jag var tvungen att fråga om dom ringt till varandra och frågat vad dom skulle ta på sig, men det nekade dom bestämt till.
 
Köpte lite ljus på expo, det kändes som om det kunde vara läge att få tända några stycken på kvällen, i detta regn och rusk.
 
Kerstin bjöd mig på fikat på Nybro, tackar så mycket för det, det smakade bra med en go´ bit till kaffet.
 
Det var nog 25 år sedan jag och Åke var på Nybro sist. Och jag har egentligen undrat varför vi aldrig åker dit, men jag tror att dom inte haft öppet på lördagarna förut, nu stod det då på dörren att dom har lördagsöppet så vi kanske åker dit och tar en kaffe någon helg här framöver.
 
Jag trodde att det skulle ha sett lite annorlunda ut där, lite mer gemytligt på något sätt. Som på ”gamla” Dungers i Malå, där dom förut hade röda galonklädda stolar med nitar på och med rundade ryggstöd. Idag har Dungers, bytt ägare flera gånger och nu ser det mera ut som en restaurang än ett gammalt fik, tråkigt tycker jag men det är ju upp till ägarna och vad dom vill ha. Och på Nybro var det allt dom gamla möblerna men dom var inte lika fräna som på andra ställen.
 
Nu har vi varit ute och lossat Camaron, det tog 25 minuter, först var Åke tvungen att starta upp bussen och flytta den några meter, lyfte av bakdörrarna för annars bygger dom på några centimetrar och då skrapar man upp sidan på bilen, ut med allt rat som ligger därbak, ta bort alla spännband och klossar, ut med bilen, starta upp den och in i garaget med den, kasta in alla saker i bussen igen som man kastat ut, på med dörrarna, vilket inte är så lätt då dom är både tung och hög, men nu har vi gjort det så många gånger att det nästan går på rutin. Jag sa att haka upp en skåpdörr hemma som bara väger nåt kilo, kan vara nog så svårt som det där.
 
Och nu är Åke på verkstaden och ska se om han kan få fast vinschen på något sätt så vi kan åka och hämta hem Dkw:n. Ni lär väl få veta hur det blev, imorgon. Ha en trevlig lördag!

Våga vägra betala tv licens

Av , , 4 kommentarer 2

 

Nu är vi less på dom felaktiga väderprognoserna och Åke tyckte därför (och jag håller med)  att någon ska straffas för det så varför inte radiotjänst, som sänder dyngan.
 
Så här såg markisen ut då vi vaknade.
 
Hela lördagens tävlande regnade bort. Vi hann besiktiga bilen och naturligtvis, självklart, inte förvånade nog, så lossnade backspegeln och lämnade ett stort hål i dörren.  
 
Fast det var väl tur att den lossnade där och inte på banan.
 
Åke började skruva loss däcken, bromsoljan försvinner ju av någon anledning och vi upptäcker att bromsen på höger framdäck, tar inte alls. Kul att göra en burn out utan broms….nopp. Han får sitta vid bilen ganska länge men upptäcker till slut ett fel, bultarna eller skruvarna som sitter i bromsskivan är krokiga vilket gör att det slits ojämnt då man bromsar, han tar då en rak skruv från den andra sidan och då funkar det helt plötsligt. Nu ska det bytas ut på bägge sidorna men vi klarade oss på det bytet däruppe.
 
Vi städade bussen istället, på kvällen var det surströmmings ätande för dom som tycker om sånt, inte vi, men vi gick dit efter vi hade ätit vår delikata middag som inte bestod av något i fiskväg. Under Brällas markis var det ett stort gäng surströmmingsälskare som satt och surrade om ditt och datt.
 
Vi blev inte så långvariga, det tar på krafterna att bara sitta och vänta på att allt ska sätta igång och en hel dag i blöta är inte så spännande, man blir dusslun.
 
På söndagen var det utlovat 0% nederbörd, fast det sprack. Vi hann köra fram på plattan, bli framvinkade till burn out gropen då dog bilen. När jag skulle starta för att köra fram så gick aldrig bränslepumpen igång, jag försökte påkalla Åkes uppmärksamhet men han var upptagen med att skynda sig fram till gropen, jag fick igång bilen i alla fall men utan bränsletryck så funkar det inte många sekunder. Det är bara att rulla undan bilen.
 
Hinner gå 2 minuter sedan kommer regnet, det formligen bara öser ner, ET PRO klassen hinner inte köra klart utan Emilie Jonsson blir stående kvar på plattan. Vi blir bort rullade till Brällas buss där det blir felsökning. Åke tar till slut någonting hårt och smäller till pumpen och se, då startar den igen. Kör tillbaka till våran buss i väntan på att regnet ska upphöra.
 
Fortsättning följer imorgon….med bl.a bilder från bilarna som deltog.
 
 

En kort rök historia

Av , , 2 kommentarer 1

 

Apropå gårdagens blogg som handlade lite om rökare känner jag att jag måste få berätta om min moster, hon bor uppe i Malå/Lapplands län och det är inte så stort samhälle. Detta hände för ca 25-30 år sedan.

Hon kom till sin läkare som sa med lite nedlåtande röst: nå hur var det nu med rökningen, röker du än?
-Ja, svarade min moster, det gör jag.
-Jamen herregud vad bra, får jag då låna en cigarett av dig innan jag kreverar. Sedan öppnade dom fönstret i mottagnings rummet och rökte på varsin cigg. Ja sa läkaren, nog vet jag att rökning inte är bra, men det är ju så farligt med mycket annat och någonting måste man få unna sig.

Nog hör man vilken skillnad det är på årtalen, nu och då. Dom visste nog inte så mycket på den tiden, i alla fall inte vad som kunde bli på sikt. Nu är det ju så med rökning att blir du någon gång sjuk, beroende på rökningen, så dröjer det trots allt ett antal år innan det händer. Du drabbas inte av lungcancer efter 1 år som rökare, och du får inte kol efter 5 år, men när du väl åker dit då är det allvarligt…tyvärr.

 
Ha en fin söndag, vi sitter i bussen, på väg hem från Malå, vi tog en rövare och åkte dit igår för att lämna lite saker.

Mördarsniglar och projekt

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Igår satt vi ute i omgångar, Ingrid, Inge-Gerd, Janne, Fred, Birgitta, Laila, sedan kom Stig, Gerd, Eleonor, Britt, and so on. Det pratades bl.a. om att låsa dörrarna och Inge-Gerd sa att hon gärna ville låsa med dubbla lås om hon var ensam och någon sa att om dom hade bott i skogen skulle dom ha en STOR hund som kunde vakta åt dom.
 
Jag sa att om man bodde i en skog skulle man bara sätta upp en skylt nere vid vägen: Varning för mördarsniglar! Och i bakgrunden kan man då höra musiken från filmen Hajen. Ingen skulle väl tordas komma upp dit då? Om inte annat kunde dom trampa på några stycken och halka omkull. Tycker att namnet mördarsniglar kan tolkas på olika sätt. Man skulle ju kunna uppfatta det som om dom larvade omkring och tog ihjäl människor.
 
Det finns ju lampor som tänds med rörelsedetektor, man skulle ju kunna göra en liknande sak men inte med lampor utan att en bandspelare sätter igång. Kanske en hund som börjar morra och sedan ett harklande och någon dörr som öppnas och stängs. Nog skulle man lägga benen på ryggen om man var där olovandes då.
 
Idag kommer nog Åke att ligga under bussen och försöka få till det som ska göras innan besiktningen, och jag får väl ställa mig på stegen och fortsätta sätta färg på taket så det blir klart innan hösten. Att ha buss är nästan som att ha en stuga, alltid något som ska göras.
 
Jennifer och hennes kompis Viktor har också kommit på ett projekt som dom skulle vilja ha gjort. En cykel som ser ut som en bil. Man sitter bredvid varandra och ska kunna trampa samtidigt. Det ska inte vara en cykelsadel dom sitter på utan en soffa. Ja, inte vet jag hur dom ska kunna åstadkomma något sådant utan hjälp från någon vuxen, och denna, någon vuxen, heter nog Åke. Tyvärr är agendan inte blank så vi får se om det kan påbörjas någonting eller om det kan bli ett pyssel i vinter. En sån sak är inte gjort på någon timme eller dag. Material behövs ju också.
 
Jaja, nu ska vi ta oss en äggmacka, det blir en bra start på dagen. Ha det gött!

Superlim under armarna

Av , , 1 kommentar 4

 

Vi lastade av camaron i förrgår och röjde lite i bussen. Den ska in på besiktning om drygt en vecka och det är lite saker som bör åtgärdas innan dess. 

 
Där hittade jag då vårat "gamla" tanklock till bussen. Det var nämligen så att när vi köpte bussen så saknades tanklocket, därför använde vi först ett upp och nervänt kulskydd, eller vad det nu kallas, locket som man sätter på dragkulan för att skydda den. Sedan försvann det "locket" i tomma intet. Det ersattes med en konservburk i lagom storlek och det har funkat bra tills vi skulle tanka då förra gången. Jag/vi har alltid ställt burken/locket på bakdäcket när vi tankat och gjorde givetvis samma sak denna gång men glömde bort att sätta tillbaka det. Kom på det när vi åkt iväg så numer har vi en avskuren, 1½ liters flaska som lock. Nu återstår att se hur länge vi får behålla det sistnämnda tanklocket och vad vi kommer att ersätta det med om även det skulle försvinna.
 
När vi tankade sista gången så kunde jag inte låta bli att gå och kolla om jag skulle se burken, och det gjorde jag, så här ser en konservburk ut som blivit överkörd av en buss. Det var knappt att jag fick loss det från backen.
 
Från det ena till det andra.
 
Såg en reklamsnutt igår, på teven, där dom påstår att det finns en deo som gör håret mjukare och därför skulle det inte stickas under armarna när man rakat sig. Höö, sa jag, man kan väl lika gärna köpa sig en tub med superlim. Va, sa Åke, skulle man limma ihop armarna tänkte du? Nja, men om man strök fast håret så det låg slickat så satt det ju fast där sedan. Nä, det var nog ingen lysande idé, men när man städar här hemma så önskade man ibland att man kunde doppa ner katterna i en limburk så dom inte lossade så mycket päls. Jag har köpt en sån där klädvårds borste med sammet och det är en absolut nödvändighet för att få bort pälsen från teverums mattan. Men det är ett tufft jobb även när man har hjälpmedel.
 
2 hårbollar som ligger och drar sig.
 
Hårboll, jag???
 
Jaja, det är sånt man får ta då man har katter. Ha en bra dag!
 
ps, det är förövrigt Jennifer Lundmark Hällsten, som tagit dom 2 bilderna på katterna ds.
 

Rekord

Av , , 2 kommentarer 4

 

Mina högsta siffror på bloggen inträffade igår, med 564 besökare. Jag fattade ingenting, hur statistik mätaren helt plötsligt bara tickade på, Visst har jag besökare, men det har aldrig varit så många. Sedan gick jag in på www.shraovik.se för att se om dom lagt ut några bilder från Kubbe och upptäcker att dom satt dit en länk till min blogg, aha där hade jag svaret. Men det är kul att det finns ett intresse av det man skriver, nu handlade det ju om en specifik sak men ändå. Tack för alla besök och hoppas ni tittar in igen!
 
Ett helt annat rekord är att vi nu har kamperat ihop, jag och Åke, i ett kvarts sekel. Helt otroligt vad tiden har gått och vad mycket vi hunnit göra under alla år. Ja ni som har läst mina bloggar vet ju att vi inte lever ett innehålls löst liv, även om det säkert kunde vara skönt om det ibland, gick som vi planerat, men det är roligt när det händer saker och vi har mycket att prata om, det kan man ju lugnt påstå. Jag kunde nog inte heller ha hittat en mer passande jämlike än Åke, och jag är glad att du finns ;D
 
Det var alltså den 4/8-1984, som vi började umgås, och om jag inte minns helt fel så var det en lördag. Nåja, intresseklubben antecknar. Huvudsaken är väl att vi vet när, var och hur.

Åke, min man, tillika mekaniker och ligg i lag. Passande örhänge va?

Tänkte berätta vad som hände när vi först skulle åka upp till Fällfors för att kolla in tävlingen där. Det här var för flera år sedan och vi for bara dit för att kolla in läget och umgås med dom vi känner som tävlar.

Det hade regnat (ovanligt) och när vi var lastade och färdig att åka från stugan så sjönk bussen ner i gräsmattan, ja jag vet, det har hänt mer än en gång. Farsan hämtade jordbrukstraktorn men den sjönk den med, och sist ringde dom efter en annan traktor och kunde dra lös ekipagen. Det blir en hel del slit med att få upp ett sånt åbäke. Nåja, vi tog oss iväg och hade en trevlig helg.
 
Åkte sedan tillbaka till stugan och parkerade på ett mer säkert ställe för att undvika att dylika saker skulle hända då vi skulle iväg nästa gång. Nu hade vi tänkt oss till Piteå för att se på dragracingen där.
 
Vi hade backat upp bussen på 2, rejält stora trä klossar så den skulle stå jämnt och fint. Det blev lite problem när vi skulle ta oss iväg och min ingifte morbror kom ner och hjälpte till. Han slängde in träklossen och Åke gick ut för att se att allt var ok, han tyckte att han saknade en kloss och frågade efter den men fick till svar att det var klart, så då trodde vi väl att allt var fix och färdigt för avfärd. En liten missuppfattning bara.
 
Resan gick som planerat och när vi kom fram och skulle lasta av våra saker så upptäcker Åke en illavarslande sak därbak i lastutrymmet. En av dom stora träklossarna hade snurrat runt med däcket då vi skulle åka och skjutit iväg, rakt genom golvet och upp i lastutrymmet. Där satt den fast, inklämd mellan gasoltuben och några andra saker vi hade där. Vilka j-kla tur att den inte for genom tuben. Sedan hängde den dessutom ner genom golvet så folk vi hade passerat skulle nog ha funderat vad vi hade hängandes under bussen. Man kan inte annat än skratta. Och det var det jag menade med missuppfattning, min morbror visste inte att det var 2 klossar och Åke uppfattade hans svar som om bägge klossarna var lastade, där ser man vad ord kan ställa till med. Fast klossen hade ju fortfarande suttit under bussen. Ha en fin dag!
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten