Etikett: dunkar

Finns alltid undantag från regeln!

Såg en snutt av Anders knackar på, och Anders är ju den där, förbannade snickaren. Jaja, arga snickaren då, av och med Anders Öfvergård.

Han delegerar jobb, visar hur man ska göra ditten och datten. Plötsligt säger han, där det sitter en spik, finns det alltid en regel.

Åh…wow!!! Fast nej Anders, då har du inte sett våran gamla stuga. Ursäkta Där blir regeln, ett stort undantag.

Här skymtar stugan längst ner till vänster om torkställningen:


Där satt brädor fastspikade i tomma luften, där fanns reglar som var ihop snickrade på mitten, där fanns också brännskadat virke och på vissa ställen, total avsaknad av isolering.


Vilken tur att den stugan inte finns kvar längre…puh!

Tyckte bara att det var lite lustigt, man lyssnar med ett halvt öra, och ändå så hör man det där som rör en själv. En som aldrig gjort något med ett hus, stuga, reagerar knappast på det han sa. Alltså att det inte stämmer, utan det får dom lära sig den dagen dom eventuellt stöter på problemet.

Learning the hard way!

Jag gjorde bort lite mer därnere, igår. Åke fick ställa undan mangeln som stått i andra rummet och tagit plats. Jag satte upp ett draperi under trappan, för att slippa se sånt som ska ligga på spar, anser väl nu att våran matkällare, får ses som färdig. Och nej nej, det är inget annat än vatten i dunkarna 😀

Vilket oväder vi hade igår, hm, oväder, varför heter det så Väder är väder, är då oväder, inget väder. Ni vet, nåt är bra, eller obra, gjort/ogjort, normalt/onormalt, hahaa…

Är då glad att det ser lite lugnare ut med blåsten, så jag tänker nu trava iväg med Winstone.

Ni får ha en fin måndag, allihop!

Akutläge…

Av , , 4 kommentarer 11

Sitter och väntar på att tandakuten ska ringa upp…jodå, jag tycks ju ana ett visst mönster här- Varenda jul, ska det vara nåt helsicke med mina tänder, det är stående. Eller kan det vara så att kroppen har gjort detta till en tradition?

En jul fick jag dra ut en kindtand, längst in, som inte skulle vara några problem att få ut…trodde dom ja. Tandläkaren fick kalla på förstärkning, killen som kom, tittade, sa att det där är väl ingenting, sen kämpade han, tog till och med spjärn mot stolen, för att få ut eländet.

Jo, den roten hade vuxit upp i mina bihålor, så när jag skulle skölja så kom vattnet ut genom näsan…fint, och jag vill minnas att det inte var någon speciell längtan till något julbord, efter det.

Förra julen, fick jag göra 3 besök, 2 stycken bestod i tillfälliga lagningar och den tredje, då fixade han tanden, och idag, är det just den tanden som uppenbarligen inte vill fira jul, den dunkar, reagerar på värme och kyla och det känns till och med då jag lägger tungan på den…fy vad less jag är.

Och nu är jag så pass dålig i rygg och nacke så jag skulle önska att dom kunde söva mig under besöket, och helst lyfta upp mig till en rullstol efter behandlingen, sen…kan dom väcka upp mig. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker ska bli värst, tanden eller tandläkarstolen.

Jaja, man får väl vara glad att det finns en tandakut, jag hade ju inte velat leva för hundra år sedan, då många drog ut sina tänder på eget bevåg. Dessutom drogs det tänder hej vilt, utan att faktiskt laga dom istället, hur kul var det då, på en X skala, 10 x värre än att åka på vattkoppor som 30 åring, jodå!

Annars vet jag inte vad det blir idag, svårt att planera då man inte vet vad dom säger däruppe, kan jag få en tid idag eller blir det i framtiden. Nå, det lär visa sig, om tjugo minuter. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Dramatik i lunchrummet

Av , , 2 kommentarer 19

 

Nu ska ni få höra vilken dramatik som utspelades uppe i lunchrummet på NIVA, i förrgår. Jag, mamma och Emma hade gått ifrån ett tag och mamma hade av en av sköterskorna, fått lov att ta hennes lunch, dvs välja en måltid från kylskåpet som sedan skulle värmas upp i mikron.
Mamma valde kalops, något hon tyckte det var längesedan hon ätit. Jag och Emma drack kaffe och vi pratade på. Rätt var det är så börjar mamma hosta och säger med en gång att det fastnat något i halsen på henne… något hårt. Hon hostar, kraxar, sitter ner, ställer sig upp, och vi ser hur hon kämpar med att försöka få upp det.
Jag ställer mig upp och står och tänker ju naturligtvis, vad gör man??? Jag vet att man kan göra *heimlichmanöver, men jag vet inte hur, eller rättare sagt var man sätter in nävarna. Jag frågar om jag ska hämta hjälp och hon svarar ja.
Jag spurtar iväg ut i korridoren där jag hittar två sköterskor och säger att ni måste komma och hjälpa oss, mamma har satt något i halsen och vi vet inte hur man ska göra.
Dom kommer in, en av dom smäller till henne i ryggen, sedan sätter hon nävarna under bröstet och trycker till, men inget händer. In kommer så fler och fler sköterskor, en läkare, och dom provar igen att dunka henne i ryggen, hon dricker vatten, men inget händer. Vi är en hel samling av människor som står runt henne.
Nä, säger en av dom, vi måste hämta en öronläkare, NEJ säger nästa, det blir akuten. Alltså ni skulle ha sett hur man nu i efterhand upplever denna dramatik och vad vissa gjorde och sa.
Mamma är alldeles likblek och givetvis stressad av hela situationen, plötsligt böjer hon sig fram, hostar till och ut flyger grejen som suttit fast… och kan ni gissa vad alla då gör… dom hurrar och applåderar, alltså kan man annat än skratta.
Nå, hon bad om ursäkt och sedan droppade dom av, en efter en och kvar satt vi och faktiskt skrattade, för det var verkligen dråpligt, inte att hon satte i halsen, för det var ju fruktansvärt, men allt som hände därefter, en som står med benen i kors och ena handen på höften, läkaren som hade armarna i kors och som sedan följde grejen med fingret då det flög ut och såg jättenöjd ut då han pekade och sa: Ja…ja!!!
Sen får man också en tankeställare, vad gör man om detta händer då man är ensam. Det var ett lagerblad som satt fast i halsen, ett hårt sådant, och denna mat serveras till dom som ligger inne där, och då kan man ju hålla sig för skratt, för tänk om detta hade varit en ännu äldre person med sjukdom och andra besvär, undrar hur det hade gått då. Lagerblad brukar man väl ändå plocka upp ur grytorna, eller?
Jaja, det var dramatik i lunchrummet, det, och mamma sa efteråt med ett leende, att just det där kanske behövdes, för att lätta upp stämningen.
*Heimlichmanövern: När du utför heimlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.
 1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.
 2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.
 3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen
Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten