Etikett: halsen

Det rullar på…

Av , , Bli först att kommentera 12

Våran brödrost, har hängt med i säkert 15-20 år, och håller på att ha gjort sitt. En knapp är trasig (i plasten), ibland rostar den lite ojämnt, och den rymmer bara 2 bröd. Jag har rostat en febertermometer i den, och lite guldpengar och annat. Fast köpa brödrost…känns inte så där, YES, nu åker jag ut på brödrost shopping.

Det är nog lite så där, mentalt, den vi har, funkar ju än, men…

Sedan kan man ju kolla priser. Jag och mamma var in på Cervera, där kan du få betala upp till 3500:- för en brödrost, med plats för 2 bröd…WHAT??? Aldrig i livet, men där är nog priset satt efter modell och färg. Men jag tänker, vem bryr sig, jag har då inte vår apparat framme.

Vad jag skulle vilja ha, är en sån vi hade i stugan då jag var barn, ser ut ungefär så här:

1-4(44)_big 991c08664ef0b5c26a32abbbe67f18e1Åke var upp en till sväng på öron igår, dom gick ner i halsen för att filma lite och sedan skulle dom då kolla filmen, konferera mera, och höra av sig idag eller imorgon om en eventuell operation till veckan.

En del av struphuvudet har åkt lite bakåt, och det är väl det som gör att han har svårt att höja rösten. Men dom är väl lite osäker på om detta kan vara nåt som går till sig, då svullnaden lägger sig. Ja, vi får se vad det blir.

Jag var så säker på att det var sista Gamlia igår, men jag har nog bedragit mig, augusti ut, säger dom ju, och då bör det ju vara en gång kvar. Nå, spelar ju ingen roll, det var fint väder och vi åkte upp dit. Och gissa vad som kommer nu…jo, tadaaa. bilder på bilar 😀
IMG_1690 IMG_1693 IMG_1697 IMG_1698 IMG_1699 IMG_1700 IMG_1701 IMG_1702 IMG_1704 IMG_1705 IMG_1707 IMG_1708 IMG_1709 IMG_1710 IMG_1711 IMG_1712 IMG_1713 IMG_1715 IMG_1716 IMG_1717 IMG_1718 IMG_1719 IMG_1720 IMG_1723 IMG_1724 IMG_1725 IMG_1727 IMG_1729 IMG_1731 IMG_1732 IMG_1734 IMG_1735 IMG_1736 IMG_1738 IMG_1740 IMG_1741 IMG_1742 IMG_1747 IMG_1748 IMG_1750 IMG_1752 IMG_1753 IMG_1755 IMG_1756 IMG_1759 IMG_1761 IMG_1763 IMG_1764 IMG_1765 IMG_1767IMG_1722 IMG_1721

Amputation kan komma att diskuteras…ehh…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag är fortfarande inte bra… dom senaste 4 mornarna då jag vaknat, så har det känts som om jag varit utan vatten i en hel vecka, ja ni förstår känslan, sen tar man vatten, flera klunkar och det går knappt att svälja, det sitter fast något i halsen, och halsen som förövrigt klibbat ihop… usch vad less man kan bli.

Nå, jag ska härda, och på torsdag ska jag jobba, veckan därefter, har jag eftermiddag och är det likadant då, så ringer jag till vårdcentralen igen, och då får dom ta en kamera och kika ner hur det ser ut, jag gissar att amputation inte kommer att komma på tal, men det kan ju diskuteras… det svåraste är ju att bestämma vad som ska bort, huvudet eller kroppen. Haha… ja, det lät ju lite makabert, ursäkta!

Polisen ringde upp igår, angående Parfymsverige, och jag ska dit idag, hade jag tänkt, och göra en anmälan. Så igår kväll gjorde jag en sammanfattning av det jag skrivit om förut, samt en sammanställning av alla kommentarer, som jag skrivit ut och tänker ta med dit, så får vi se vart vi hamnar sen. Ju fler som anmäler, desto större är chansen att komma åt dom.

Kollade in tv tablån i helgen, på tv.nu och titta hur finurligt det kan stå:

001

Undrar vad dom menade med detta, avsnitt 14… av 12, hm, har dom grävt fram några avsnitt som dom inte visste att dom hade, eller?

Nu ska jag fixa frukost, Winstone ska ut och sedan kommer Ullis hit på en morgonkaffe. Avslutar dagens blogg med att sända ett Grattis till Tina som blivit mormor… och givetvis till dotra hennes, som fått sitt första barn, GRATTIS!!!

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

 

Vad gör människan, tror ni?

Av , , Bli först att kommentera 12

Onödigt besök på vårdcentralen, dom vet inte vad det kan vara för fel på mig… och hon avslutar den lilla undersökningen med att säga att jag får höra av mig, IGEN, om det inte går över. Och jag undrar ju givetvis, i mitt stilla sinne VARFÖR jag ska göra det??? Dom vet ju inte vad det är och har hittills inte hjälpt mig så vad ser annorlunda ut till veckan då?

Men jag ska baske mig göra det… bara för att vara till besvär, jag ger mig inte, om det nu inte råkar på att vända och bli bättre, förstås, det lär ju visa sig.

Och här hade ju sedan resten av dagen kunnat bli bra, eftersom jag bestämde mig för att självmedicinera med nyinköpt Minttu chocko och en starkvinsglögg, och inte nog med det, jag köpte också bedövningsspray för halsen och en medicinsk honung, jodå.

016

Gick ut hårt med att försöka testa sprayen som ser ut så här, och notera den lilla pipen:

017

Jag trodde ju nu att det var ett lock som satt påskruvat längst ut på pipen och den gick jäklar inte att få bort, hur än jag försökte och vad gör då människan tror ni?

Ja hon gör något som hon vet, sedan barnsben, att man inte ska göra, man använder inte tänderna till att försöka bita upp saker och detta av en endaste anledning, man kan faktiskt bita sönder en tand… och visst ser ni, det var exakt vad som hände… vad annars?

Så detta resulterar nu i ett besök hos tandläkaren, förhoppningsvis innan jul, och gissa vad… jag vill ju ändå testa den där sprayen och tar fram sax och kniv och ska få upp korken och ser då, efter noggrant studerande, att det sitter för fasen inget lock där, det är ju öppet *suck*.

Funkade dessutom halvdant, kändes väl bra några minuter förutom att jag tyckte att det smakade kräks, så mitt betyg vad det gäller det jag köpte hem, så hamnar Minttun högst upp på bästa listan över vad som verkade bedövande och skönt för halsen, gott var det också med sin Marianne/After Eight smak… fast det är ju som sjutton och gå runt och små sippa ur den flaskan, det funkar ju inte i längden 🙂

Önskar er alla en fin lördag!

 

 

 

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

Söndags rapport!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Tre timmar tog besöket på ålidhems hälsocentral, igår. Ur vissa synaspekter ett intressant väntande… eller intressant, kanske hellre häpnadsväckande. Där man får lyssna på 20 åringens samtal med hennes medföljande kompisar om hur dålig hon är i magen och hur spyan såg ut osv, och det räcker inte med att säga det och sedan gå vidare till nåt annat, nejdå… prova en timme, typ. Intresseklubben antecknar!
Eller dom där tre typerna som kom in och såg ut att äga hela vårdcentralen, som sprang in och ut i ett av rummen för att hämta vatten, tigga värktabletter, låna rullstolen och höll på. Man undrade ju vart man kommit.
Läkaren tvärfluktade i min hals, lyssnade på lungorna och tog en snabbsänka som var förhöjd. Sa att det satt sig på stämbanden (nähä, tror att till och med jag kunnat säga det), sa att jag skulle ta hostdämpande till natten och på en vecka skulle allt ha klingat av. Det enda positiva är i alla fall att du är smittfri, sa han. En vecka sa jag, jag trodde att det skulle klinga av för fem dagar sedan. Tack för det!
Jag gjorde som han ordinerat, och första gången jag vaknade blev jag sååå glad, klockan var ju 8:51, men insåg efter en nanosekund att jag sett fel, 8:an var en nolla, med andra ord hade jag sovit två timmar. Och sedan har jag fått vara upp med jämna mellanrum, det känns ju som om man ska kvävas.
Och inte nog med allt detta, jag har fått en muminbobba (läs finne) längst ut på näsvingen, och hur liten den än må vara så gör den jätteont varje gång man ska snyta sig. Nåja, det är ju som man brukar säga, alltid någon som har det värre, och när man väl börjar kännas bättre så uppskattar man ju att man är frisk i övrigt, vad är väl då, en liten förkylning att gnälla över… som en kuse i vår herres näsa.
Nu är nästan all jul borta. Åke hittade ju fler saker som skulle bort, kulorna i tallen därute, och jag tog den lysande tomten som hängde på bron, så nu är det fortfarande tomte skelettet kvar och gardinerna, men idag så…
Och med den lilla morgonrapporten lämnar jag er (tillfälligt) och hoppas ni får en fin söndag!
 

Dramatik i lunchrummet

Av , , 2 kommentarer 19

 

Nu ska ni få höra vilken dramatik som utspelades uppe i lunchrummet på NIVA, i förrgår. Jag, mamma och Emma hade gått ifrån ett tag och mamma hade av en av sköterskorna, fått lov att ta hennes lunch, dvs välja en måltid från kylskåpet som sedan skulle värmas upp i mikron.
Mamma valde kalops, något hon tyckte det var längesedan hon ätit. Jag och Emma drack kaffe och vi pratade på. Rätt var det är så börjar mamma hosta och säger med en gång att det fastnat något i halsen på henne… något hårt. Hon hostar, kraxar, sitter ner, ställer sig upp, och vi ser hur hon kämpar med att försöka få upp det.
Jag ställer mig upp och står och tänker ju naturligtvis, vad gör man??? Jag vet att man kan göra *heimlichmanöver, men jag vet inte hur, eller rättare sagt var man sätter in nävarna. Jag frågar om jag ska hämta hjälp och hon svarar ja.
Jag spurtar iväg ut i korridoren där jag hittar två sköterskor och säger att ni måste komma och hjälpa oss, mamma har satt något i halsen och vi vet inte hur man ska göra.
Dom kommer in, en av dom smäller till henne i ryggen, sedan sätter hon nävarna under bröstet och trycker till, men inget händer. In kommer så fler och fler sköterskor, en läkare, och dom provar igen att dunka henne i ryggen, hon dricker vatten, men inget händer. Vi är en hel samling av människor som står runt henne.
Nä, säger en av dom, vi måste hämta en öronläkare, NEJ säger nästa, det blir akuten. Alltså ni skulle ha sett hur man nu i efterhand upplever denna dramatik och vad vissa gjorde och sa.
Mamma är alldeles likblek och givetvis stressad av hela situationen, plötsligt böjer hon sig fram, hostar till och ut flyger grejen som suttit fast… och kan ni gissa vad alla då gör… dom hurrar och applåderar, alltså kan man annat än skratta.
Nå, hon bad om ursäkt och sedan droppade dom av, en efter en och kvar satt vi och faktiskt skrattade, för det var verkligen dråpligt, inte att hon satte i halsen, för det var ju fruktansvärt, men allt som hände därefter, en som står med benen i kors och ena handen på höften, läkaren som hade armarna i kors och som sedan följde grejen med fingret då det flög ut och såg jättenöjd ut då han pekade och sa: Ja…ja!!!
Sen får man också en tankeställare, vad gör man om detta händer då man är ensam. Det var ett lagerblad som satt fast i halsen, ett hårt sådant, och denna mat serveras till dom som ligger inne där, och då kan man ju hålla sig för skratt, för tänk om detta hade varit en ännu äldre person med sjukdom och andra besvär, undrar hur det hade gått då. Lagerblad brukar man väl ändå plocka upp ur grytorna, eller?
Jaja, det var dramatik i lunchrummet, det, och mamma sa efteråt med ett leende, att just det där kanske behövdes, för att lätta upp stämningen.
*Heimlichmanövern: När du utför heimlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.
 1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.
 2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.
 3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen
Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten