Etikett: fel

I säg då ba he

Av , , 2 kommentarer 3

Idag hade vi besök av kvartersvärden, där min chef bor. Hon har haft diverse fel på lägenheten och det har påtalats då hon flyttade in för snart elva månader sedan, men inget har hänt.

Jag har haft kontakt med värden via mejl och då han undrade vad som var fel med fläkten så var jag tvungen att gå och kolla, jag hade nämligen inte frågat om själv felet utan visste bara att det var fel. Nå…fläkten var tom…HALLÅÅÅÅ!!! Inget innehåll i den alltså, mja, det var ett lite större fel, tycker jag, men det är nu åtgärdat.

Sen ville chefen att han skulle titta på ett uttag som sitter i hallen och som är strömlöst, vi gick ut dit och gjorde en liten snabb felsökning, det var tydligen den förre hyresgästen som satt dit uttaget, från den gick en sladd uppför väggen, ovanför dörren, ut över taket, ned vid den andra dörren för att sluta mitt i luften och med ett kontakt fastsatt på sladden, ehhh…ok?

Jag undrar hur såna saker har kunnat bli godkända vid slutbesiktning som alltid görs innan någon annan flyttar in, kan dessa missar bero på att besiktning görs fullt möblerad, ja, mycket troligt och otroligt dumt i mina ögon. Hur ska då diverse fel hittas om det står en massa saker i vägen. Ja jag säger då bara det.

Ja jösses…

Jag har redan hunnit vara ute nu på morgonen, kan ni gissa, vavava??? Åkes bil, Volvon, startade inte, så jag fick skjutsa upp honom på jobbet.

Nu har jag precis lagt på luren, ringde till tandläkaren på ridvägen och dom har en tid i dag, klockan 13.10, om…OM det inte ringer någon som har till exempel tandvärk, för då får den människan ta min tid. Jamen, om min tand gör ont då, sa jag. Ja då hoppas vi att du inte ljuger, svarade hon, hehehe, nä, jag ljög inte, för henne, tanden skaver, men den gör inte ont, så är det. Men nu skulle jag bli mäkta förvånad om jag får behålla min tid. *undrar* (man kanske skulle ta med döskallen på promenaden idag, hm…)
 
Vi käkade pizza igår, jag följde med Åke för att hämta dom, då vi var in och tankade bilen och köpte dricka i väntan på att dom skulle bli klara. När han kom ut med pizzorna så skulle jag skicka ett sms till Nicco och be henne duka fram på bordet. Men det tjorvade hela tiden och meningarna blev kortare och kortare, till slut skrev jag bara: Duka nu, tack!
 
Jag skickade iväg sms:et och blev varse att jag skrivit fel nummer. Hahaha, nu stod det att det var ett sändningsfel, men man kunde inte låta bli att undra vad mottagaren hade trott eller tänkt om sms:et hade gått fram. Vaddå duka nu, får jag främmande eller vad???
 
Jag gjorde ett liknande misstag då jag fick min nya mobil. Jag hade inte lagt in några mottagare i telefonboken men tycktes ju kunna Åkes nummer utantill. Jag skrev ett fint sms om hur mycket han betyder osv, sen skickade jag iväg det. Det tog två minuter, sen kom ett svar: Vem 🙂
 
Vaddå vem, tänkte jag, han vet väl vem jag är. Sen blev jag lite misstänksam, tog fram min gamla mobil och började jämföra numret, jag hade skrivit 53 på slutet istället för 43, hjälp, vad gör man, tänkte jag. Jag tyckte inte att jag bara kunde strunta i det hela, med risk att människan kanske skulle ringa upp, så jag skyndade mig att svara: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men sms:et var menat till min man, för stora fingrar och liknande nummer.
 
Det tog bara några sekunder så svarade han, Ok, det gör inget, hann bara bli så glad 🙂
 
Det var ju nästan humor. Vilka misstag görs inte med mobiler och kanske ibland mail som skickas till fel personer. En siffra fel eller en bokstav på fel plats, fort var det gjort. Farsan fick ett sms för tre jular sedan, där stod det bara, jag kommer inte hem till jul. Och detta fick han på självaste julaftonen, synd för dom som inte fick veta då, att människan inte skulle komma. Men farsan vet inte heller hur man svarar eller skriver sms. Ja, nu kanske han vet, då visste han inte. Sen tycker han väl också att det inte är hans sak att rätta andras misstag, han har annat att göra.
 
Nu hoppas jag att ni håller en tumme för mig idag, så jag får fixa tanden, det vore fint. Önskar er alla en bra dag!

Irritations moment

Av , , 8 kommentarer 5

Nu har vi ätit frukost och nu undrar jag om det är fler än jag som retar mig på skinkförpackningarna?

Detta är väl framsidan på förpackningen, där bilden är uppåt.

Ja och sen när man ska öppna den, så gör man det längst ner i hörnet och då ser det ut så här:

Det jag nu retar mig på är att skinkorna ligger åt fel håll, man måste slita upp paketet hela vägen för att lättast komma åt skivorna eller givtevis, vända på paketet så bilden hamnar nedåt, men det känns avigt.

Så där ja, nu har jag visat på ett "riktigt" samhällsproblem och vad tror ni nu att politikerna kommer att göra åt detta som med tiden kan visa sig bli ett riktigt världsproblem? Nu har jag varit rolig…igen, så nu får jag stänga ner datorn och gå ut.

 

Nu och då

Av , , 6 kommentarer 3

Morning has broken…i alla fall igår. Nu lyser solen med sin frånvaro men kylan håller sig envist kvar, även fast det är 3 grader varmare än vad gårdagen hade att erbjuda.

Helena bloggade igår om ungdomarna nu och förr, och menade att idag är eller åtminstone så känns det som om klimatet mellan ungdomarna har blivit kallare. När jag läste det så kom jag genast ihåg en träff jag hade med en från Bräntis (skolan som jag gick på en gång i tiden), det var nu inte ett planerat möte utan jag skulle in på idrottsmedicinska, i höstas för att mäta bentätheten, och han som skulle göra det, råkade vara en av dom som vi umgicks med, gängvis eller hur man nu ska uttrycka sig. Ibland var man ju bara 3-4 stycken och andra gånger höll man ihop i gäng upp till 10-12 stycken.
 
Det blev givetvis en hel del prat om vad man nu gjorde och om man kom ihåg den eller den och hur det hade varit. Han berättade att han var pappa till 3 pojkar (jag kan ha fel där men pojkar hade han i alla fall), och han berättade att dom ofta satt framför datorn.
 
Jaha sa jag, på gott och ont, för mycket dator är ju inget vidare heller. Nä, sa han men då vet jag åtminstone vart dom är. Du kommer väl ihåg vad vi gjorde på den tiden? Man rökte och drack, men å andra sidan sa han, så höll vi varandra om ryggen, man lämnade inte en kompis som kanske behövde hjälp och det tycktes han ha upplevt nu, att man struntar fullkomligt i sina polare och då det verkligen gäller, så är det var man för sig. Tråkigt, men det ligger nog en hel del i det.
 
Sen kan man alltid undra om anledningen, till varför det har blivit som det är. Har vi lagt för mycket ansvar på dom som är yngre, har vi tagit för givet att dom kan mer än vad dom egentligen klarar av, ställer vi för höga krav och låter vi inte våra barn få vara just barn?
 
När jag var i 9-11 årsåldern så upplever jag att allting egentligen var ganska bekymmerslöst, inte gick jag på scouter, körer, simning etc. Jag tog dagen som den kom och alla vänner jag umgicks med, hade det precis likadant. Jag vet ärligt talat inte om en enda som hade någonting som dom var med i. Och idag tycks var och varannan ungdom ha ett fullbokat schema under veckorna.
 
Nu menar jag inte att ingen ska göra någonting, visst är det nyttigt att komma sig ut och skaffa sig ett intresse eller hobby, men det ska ju vara på en normal nivå med dagar då dom kan vara hellediga. Läxor och dylikt som har med skolan att göra, ska ju också räknas in i allt som dom ska göra. Och fort drar det ihop till att bli ganska fulltecknat.
 
Nä, huvudansvaret ligger ju på oss föräldrar, att se till att allting funkar, tyvärr så är det inte alltid det går vägen, men det finns säkert hjälp att hämta om man skulle behöva. Man är aldrig ensam. Tror att om man nu söker hjälp så kan skolan vara en start, om inte annat så bör dom veta vart man annars ska vända sig. Och man ska inte heller låta saker gå för långt. Det är inte fult och skamligt att be om råd, om man behöver det.
 
Idag ska vi se om vi får igång cheven, tänk, det kan ju faktiskt vara så snöpligt att vi fått soppatorsk, bensin mätaren har ju faktiskt levt ett eget liv, lite nu och då. Även fast den nu verkar ha fungerat när nivån kommit under halvtank. Nu låg den på det röda fältet men enligt den så skulle det ändå vara kvar en tio liter sådär, fast…som vi nu vet vid det här laget, så kan allting hända och ingenting förvånar en längre. Jaja, vi får se, man kan ju faktiskt hoppas på att det bara är det som är felet, så slipper vi lägga ner mer tid på att hitta problemet. Önskar er en trevlig lördag!
Maria Lundmark Hällsten