Etikett: glödlampor

Grädde i tandkrämstuben!

Av , , Bli först att kommentera 11

Köpte ett 3 pack tandkräm och nu håller vi på bli lurade även där. Snacka om utspädd, känns som om man borstar tänderna med grädde. Inte till smaken, men konsistensen. Jahapp, tänkte jag, då har dom spätt ut den, precis som det görs med billigare schampo, diskmedel etc, för att det ska ta slut, fortare.

81401105_10157718936376585_4203681391075917824_o

Här står dom och skriker att vi ska vara miljövänliga, inte slösa på jordens resurser, och sen gör man så där. Borde vara förbjudet!

Skulle fixa adventsstaken på jobbet. Och fick det eminenta uppdraget att köpa nya glödlampor. Gissa vad…eller det kanske ni redan vet. Att köpa glödlampor till adventsstake, görs i 4 pack, och jag undrar vilken humhum stake som har 4 ljus???

80549263_10157718934126585_8766710038539534336_o

Ja, då köper man 2 stycken 4 pack, och då undrar jag vidare vilken stake som har 8 humhum ljus???

Nå, 8 glödlampor införskaffades för den nätta summan av 99:-. Sen såg jag att en ny adventsstake på Ica, med 7 ljus, samt en extra medföljande glödlampa gick lös på exakt samma summa, 99:-.

Man fick med andra ord, mer för pengarna om man köpte hela skiten…ny! Och det är ju inte alls slöseri med resurser, eller? För varför ska man plötsligt ha 2 adventsstakar, varan en, som inte funkar för glödlamporna gått sönder, då slängs den bort och sopberget växer ytterligare.

Ja jösses, man ska aldrig upphöra att förvånas!

Vår gamla elvisp är då välanvänd och utnyttjad in i det sista. Detta var min svärmors gamla visp så jag gissar lätt på en ålder av kanske 30-40 år.

80876247_10157718927771585_1691012943233155072_o
Sladden var utbytt en gång i tiden. Så började apparaten att kärva och Åke köpte mig en ny visp. Den imponerade föga, eftersom själva visparna var för kort och man kunde bara vispa saker i låga skålar.

Nå, så jag fortsatte att nöta på den gamla, halvknepiga vispen som fungerade lite random. Skulle fluffa till  grädde till plättarna igår och *PANG*, så råkade jag tappa vispen i golvet och den sprack, på riktigt. Fast skam den som ger sig, den gick att använda ändå, fast det blixtrade till i den då jag skulle ta loss visparna :O

Sa till Åke att nu skulle nog den där gå i graven, så han köpte ännu en ny visp, denna med längre tillbehör, så den verkar vara bra. Den gamla (nya) vispen, tog jag faktiskt upp till stugan, så den får duga däruppe…inget slöseri på såna grejer, här inte 😀

Idag blir det lite mattillverkning inför morgondagen. Åke ska till barberaren och vi kanske åker dit och möter upp och tar en fika innan han får deluxe behandling.

Theresé ville på Avion, så dit kanske vi åker, eller så far bara hon, vi får se, vad vi hinner med och hur vi planerar dagen.

Städa lär man ju göra imorgon, och ställa i ordning bord och stolar. Nu ska jag i alla fall gå ut med Winstone, undrar om det blir med broddar på, ska kolla hur det ser ut.

Önskar er alla en toppen måndag!

81532577_10157718928111585_5150323111173816320_n

Stor fot och lillfot

Av , , Bli först att kommentera 4

 

När vi klädde på oss och skulle bege oss iväg till kyrkan igår, så ringde Theresé, dom hade landat här i Umeå, och nu väntade dom på att resväskorna skulle komma ut. Dom fick ta en taxi direkt till kyrkan, och där hade prästen och alla andra involverade, sagt att vi skulle vänta in henne, dom hade ändå inget annat inplanerat efter begravningen.
 
Dom kom fem minuter innan, in genom dörrarna, leta rätt på en toalett, ombyte för både Theresé och Sally, sedan var alla klara att sätta igång. Begravning var inte så lång och tung, vi tycker väl att man inte behöver göra den värre än den redan är. Ingen begravning är ju speciellt rolig att gå på. Efter gudstjänsten så hade vi beställt landgång och efter den blev det tårta.
 
En massa prat om allt möjligt, bland annat så retades Theresé med att den dagen vi flyttar till huset så kommer vi ju att vara jätte nära kyrkan, den ligger nämligen inte mer än tjugo meter från kyrkan, och det tyckte ju prästen var hur bra som helst, för då kunde vi ju börja hänga där. Mja, nu är vi ju inga givna kyrkobesökare och när sedan prästen (som förövrigt heter Maria) föreslog att hon kunde vinka då hon var där så skulle vi veta när det var dags, så sa jag att rätt var det är så börjar vi ha persiennerna nerfällda, hahaha..så ingen skulle veta att vi var hemma. Hon skrattade bara och sedan sa Staffan, Åkes kusin, att dom faktiskt hade, eller had haft, en släkting som varit kyrkovärd, så det kanske var något för Åke att ta efter.
 
Vi var sexton stycken där, med präst och Sally medräknade. Hela sammankomsten avslutades sedan med att prästen tyckte att vi skulle sjunga tryggare kan ingen vara. Då kunde Åke inte hålla munnen och sa, aha, är det så den heter, jag har alltid trott att den heter här kan ingen vara.
 
Nu var han tvungen att berätta att detta var en historia om pojken som var på söndags skolan, när pappan sedan frågade hur det hade varit så berättade pojken att prästen hade stått och berättat en massa historier och sedan sjöng vi här kan ingen vara och sen gick vi hem. Den skrattade hon gott åt och skulle lägga på minnet.
 
Halvfyra var allt klart och vi gick hemåt. Theresé fick det eminenta uppdraget att köpa 25 watts glödlampor med stor fot…liten lampa sa jag, men med stor fot. Dom kom hem med liten lampa och liten fot. Sedan gick Åke på affären, köp glödlampor med stor fot sa jag. Liten lampa, stor fot…eller förresten, bry dig inte om det där med liten, det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är stor fot och inte mer än 25 watt.
 
Det gick en stund, sedan ringde han, vad var det för lampa du skulle ha? Theresé undrade om han glömt bort vad han skulle köpa, nää, sa jag, att det var glödlampor visste han, men inte om det var stor eller liten fot. Då garvade hon och tyckte det var knepigt, men du, sa jag, ni är ju faktiskt släkt, kanske därför du kom hem med liten fot, om du hade ringt så hade det blivit rätt 🙂
 
Nu fick Nicco skulden för inköpet, dom hade stått där och funderat och då hade Nicco pekat på glödlampor på en hylla längre ner och undrat om det inte kunde vara dom som skulle köpas, och då gjorde dom det. Nå, nu har vi i alla fall 25 watts lampor som både är små med liten fot, och ett par stora med stor fot, det blev med andra en kompromiss till vad jag egentligen ville ha från början, men vad spelar det för roll, huvudsaken att dom funkar och passar till lamporna som är utan lyse.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Hemskt uttalande…

Av , , 4 kommentarer 1

 

Javisst är katter gulliga…till utseendet men inte alltid i alla saker dom gör.
 
När våra katter var mindre så höll dom på driva mig till vansinne. Varje dag var det nya saker, var det inte blomjord runt golvet så var det söndertuggad post, öppnade skåpdörrar, en dag kom jag hem och redan i hallen möttes jag av glödlampor, följde lamporna in i köket och där var dörren öppen till soporna, och naturligtvis hade jag en burk där, med förbrukade glödlampor, som nu var tom.
 
Ja att jag nu skriver att dom var värre då dom var yngre, är en lätt överdrift, men nu har man väl lärt sig att inte jaga upp sig över dom rivna tapeterna, dom söndertuggade reklambladen eller dom nerknuffade sakerna. Dom är idag 4½ år men jag talar om för dom, några gånger i veckan, att dom faktiskt är kastrerade men dom lyssnar inte på det örat.
 
En av dom allra värsta dagarna så sa jag något som låter väldigt hemskt, men jag menade ju inte att det var något jag skulle kunna tänka mig att göra men det kändes bättre då jag sagt det. Jag sa: Om ni gör en sak till så kommer jag att dra av er skinnet och hänga upp er i svansen!
 
Nu råkade ju Jennifer vara hemma och som ni vet så har barn väldigt stora öron. Hon sa ju genast att jag inte skulle få göra det och jag sa precis som det var, att jag bara var less på dom men jag skulle väl aldrig kröka ett pälsstrå hos dom.
 
Det går några veckor och sedan börjar Jennifer på juniorerna, en typ av lekgrupp som håller till i kyrkan. Där får dom frågan om dom har några husdjur, och Jennifer talar då om att hon har 2 katter men att mamma ska dra av dom skinnet och hänga upp dom i svansen…*suck*
 
Det var Jennifer själv som talade om detta då hon kom hem, jamen sa jag, det sa du väl inte…i kyrkan och alltihop? Det begriper du väl att inte kommer jag väl att göra det där heller? Nä, svarade hon, hur skulle jag kunna veta att du inte skulle göra det, du sa ju så. Åhhhh. Vad säger man? Jag fick då upprättelse då jag talade om detta för ledarna i kyrkan, och jag hoppas ju verkligen att dom vet att barn ibland kan få till det ordentligt.
 
Vi hade ju en katt innan dessa två, som Åke döpte till Kisen. När Jennifer så kom till dagiset dagen efter vi fått hem honom och fröknarna där undrade vad katten hette så höll hon ner huvudet och sparkade i gruset och såg ut att skämmas lite, mja, sa hon, det är så löjligt namn. Nämen vaddå, sa Tomas, vad heter katten. Ja viskade hon lite försynt, han heter fisen. Hahaha, där ser man vad lite språk och hörsel problem kan ställa till med.
 
Nä numer försöker jag hålla tand för tunga men det är svårt ibland, man kan inte alltid hålla sina tankar för sig själv, fast jag skulle ha gjort det angående katterna. Ha en bra dag!
4 kommentarer
Etiketter: , , , ,