Etikett: Ingegerd

Koffein förgiftad eller bara mätt?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 augusti 2010 kl 18:48, Bli först att kommentera

Det absolut kryllade av getingar, söderut, huvva, vi blev bokstavligt talat överfallen när vi klev ut genom bussdörren nere i Järlåsa. Åke hann få sig ett stick i halsen men kände som tur var inte av det så mycket. Jaja, inte i halsen, utan på halsen.

Nicco hade lämnat en halvfull cola burk på bordet och där kan ni gissa att det svärmade av hungriga getingar hela tiden. När jag sedan blev less på surret runt burken, så schasade jag bort tre stycken som satt runt den och gick en bit bort för att tömma ut innehållet, det gick ju fint, när burken var tom så tyckte jag ändå att det kändes som om det var något i den, jag skakade och den lät som en maraccas, en geting hade överlevt niagarafallet och damp i backen då jag slog burken nedåt.

En av getingarna var så övertankad på coca-cola, att den inte kunde lyfta från bordet, jag trodde att den var koffein förgiftad, när den snurrat hundra varv och provat sina vingar men misslyckats, så släppte den av en stor droppe därbak och sedan tog den sats igen och äntligen så bar vingarna.

I Stockholm hade dom under torsdagen förra veckan, fått in över 2000 samtal, enbart om getingar. Jojo, då är jag glad över att vi knappt har några här.

Nu ska jag koka kaffe, har nämligen bjudit ut Ingegerd och Jan på en Irish Coffeé, ute på gården. Blir säkert trevligt, jag skulle ha bjudit ut fler också om vi hade haft whiskey så det räckte, men om ni läser detta eller för all del, om ni ser oss därute så kan ni ju komma ut i alla fall. En kaffe slurk finns nog alltid. Ha en fin fredags kväll!

Ett litet misstag och tjopp, så var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juli 2010 kl 07:22, 1 kommentar

Ja, inte blev gårdagen speciellt annorlunda än dom andra dagarna, vi satt ute ett gäng, jo, nåt som jag inte gör vare dag, var att jag gick upp och fixade en blåbärspaj som jag sedan bjöd på, med kaffe till. Sen får jag ett sms från Nicco, hon ville att jag skulle ringa upp henne, vilket jag gjorde.

-Mamma, du kan aldrig gissa vad som har hänt, hördes en lätt ledsen röst. Vaddå säger jag och drar ett djupt andetag, har du brutit en fot, eller vad? Nä, något mycket värre…och dyrare. Sedan talade hon om att dom stod på en bro vid bölesholmarna och hon skulle då fota en fågel, fipplar med sin nya kamera och den faller ner i vattnet och försvinner. Håhåjaja, vad säger man…GRÄV NER DEN DÄR FÖRBASKADE DÖSKALLEN, eller vad?

Nå, vi kastar inte in handduken som Lisbet skrev om igår, att man aldrig ska göra, utan man ska lära sig och kanske växa av sina misstag. Nu har åtminstone Nicco fått ta lärdom av denna händelse, hon blir utan kamera, och den dagen hon har råd att köpa en ny så lär hon nog använda snöret som man ska hänga runt handleden eller halsen. Att älta detta är absolut ingen idé, hänt har hänt och kan inte göras ogjort. Men jag kan inte annat än tycka lite synd om henne ändå, det var ju trots allt en olyckshändelse. Men tacka någon däruppe, sa jag till henne, att det nu inte var en sån där svindyr systemkamera som hon försöker spara ihop till, då hade det nog varit mer kännbart, en ”vanlig” digital kamera idag är ju egentligen inte ett hemmans köp.

Jag skickade in tre stycken mms till bloggen igår, och inget av dom har kommit in, varför? Och varför funkade det med vanlig sms blogg, är det för att jag heter Maria or what?

Vi fick i alla fall en liten sak igår av vår gode granne Jan, jag talade nämligen om samt visade denna lilla bild, tagen på vår dörr:

Så här ser det ut då man stänger dörren och har lite lätt korsdrag, titthålet hoppar ut. Nu råkade han och Ingegerd ha ett titthål liggandes hemma då dom själva hade bytt, så vi fick deras och satte dit det igår kväll. Det passade som en smäck. Anledningen var att vårat gamla titthål hade en alldeles för kort pinne och gick inte att skruva fast, däremot hade montören försökt sig på att både limma och tejpa inne i röret, vilken tur att det inte var vi, utan någon klåpare har gjort detta för över 17 år sedan. Ja, nu sitter det då fast, korsdrag eller inte.

Nu får detta bli det sista längre inlägget i min blogg för ett tag framöver, nu ska jag ta ledigt från skriverierna…tror jag. Ni får ha ett underbart slut Juli månaden och en bra start på Augusti, vi syns kanske någonstans eller så hörs vi , alternativt så får vi läsa om varandra.

Fast ni ska få höra om Camaron gick igenom, jag ska vara där om en timme, så håll en tumme för mig.

Ett litet ps till Cine, som kommenterade min blogg igår, jag glömde att skriva att om man inte försöker eller chansar, så kommer man ingen vart, du gjorde helt rätt som i alla fall frågade. Det är precis som med lotter, man kan aldrig vinna om man aldrig köper en lott heller. Ha det bra!

I begrip int va ji säg…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2010 kl 07:22, Bli först att kommentera

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller 🙂

Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.

Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.

Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.

Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:

Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?

Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.

Akuten by day and night

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 07:32, 2 kommentarer

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.

Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂

Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.

Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:

Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:

Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.

Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.

Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.

Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.

När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.

När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂

Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:

Ha det gott!

Utekväll igår

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juli 2010 kl 08:15, Bli först att kommentera

Jag och Nicco, gick ju bort till Noliafältet för att äta en Hamburgare med Åke, igår. Vi valde ut en korvmoj med lämpligt många som stod i kön, väntade…väntade, och… ja, väntade. Sen ser vi killen ta en klunk med dricka och efter det kommer han smårusande ut och lämnar mojen. Han spyr, säger nån och hela kön upplöses precis lika fort som mjölken kokar över om du inte står och passar den. Jaha, det var bara att knalla vidare och ställa sig i nästa kö och vänta. Tänkte att det kanske är vi som går runt och smittar av oss med våran ”dåliga” karma, så passa er för att möta oss, man vet aldrig 🙂

Dagen tillbringades ute på gården, på Noliafältet och en liten stund inomhus. När vi käkat middag så såg vi att Ingegerd, Jan och deras gäng, satt och grillade så jag ringde ut och frågade om vi skulle få bjuda på en kaffe med tillhörande likör till efterrätt, och det skulle gå bra. Så vi gjorde oss klara för en cruisingkväll, och gick ut och gjorde dom sällskap. Sören ville att jag skulle skriva att nere i Eksjö, så hade dom minsann 33 grader varmt igår, sen gick han in för att ”kamma” håret, som han så fint kallade det, kom ut efter en liten stund och talade om att deras son hade ringt igen, och att det fortfarande, klockan sju på kvällen, var 33 grader, skriv upp det, sa han och nu har jag gjort det.

Vi hade en mycket trevlig stund därute med gott sällskap och när det sedan blev min tur att gå upp och kamma håret samt ta på mig långbyxorna så hade våran chaufför dykt upp. Ricky tyckte nämligen inte att man kunde handgå ner på stan en sån här kväll så vi hade blivit lovade en plats i hans Cadillac, och det tackar man ju inte nej till.

Vi började ute på klubben och tog oss en öl på stående fot:

Sen drog vi vidare ner på stan och där kan man ju lugnt säga att det var ett mindre kaos:

Vi tog oss aldrig över i den vänstra filen och det var nog lika så bra. Gjorde ett stopp ute på macken på tegssidan och vi var inte ensamma därute heller, andra hade också hittat på att göra ett stopp där. Bland annat sköldpaddsarmén. En kille som gick runt i militärhjälm kom gående, jag vänder mig till Åke och säger att det skulle inte förvåna mig om han tänker ge någon en dansk skalle, hinner inte säga mer än det då Åke säger, han gav precis killen en dansk skalle, såg du? Sen gick dom och garvade, ja, det var inte någon misshandel eller dylikt, det var hans sätt att hälsa på sin polare…typ.

Sen tyckte Åke och Ricky att det var dags att kamma håret:

Tillbaka till stan över kyrkbron, och där var det sedan stopp i kanske tio minuter så vi gav upp tanken på att ens försöka köra Storgatan utan vi svängde av mot droskan istället. På tillbakavägen kunde vi sedan ta av ner förbi Mecka och när vi sedan skulle upp på E4:an så var det kaos…igen:

Nä, då tyckte vi nog att det var läge att ge upp, jag gör några varma mackor sa jag och det tyckte dom var en bra idé, så vi åkte hem. Två ordentliga smällar hördes då vi stod ute på balkongen, vi trodde minst sagt att det var bomber som small, och jag läser nu på morgonen att vi inte var ensam om att höra smällarna. Då fick man något mer att funder över, vad det nu kan ha varit för något, men det kanske man får veta under dagen. Ja nu har vi avverkat även denna årliga händelse, som nästan, men bara nästan är att jämföra med midsommarhelgen. Det har varit en bra helg men som alla andra så försvinner dom fortare än man hinner blinka.

Nu ska jag surfa vidare, ha en fin söndag!

Dödsrullning

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juli 2010 kl 08:11, 2 kommentarer

Nu har Åke, left the building, och promenerat iväg till Noliafältet för dagens uppgift, att agera parkeringsvakt. Jag och Nicco kommer nog att gå dit och käka en hamburgare till lunch och givetvis få oss några fina bilder på all aktivitet där.

Medicineringen av Eloise ser ut att ha tagit bra och hon är tillbaka i dom vanliga gängorna igen, som synes:

Gårdagen blev ju bara kanon, med tanke på vädret. Jag gick ut vid halvnio och trodde att jag skulle vara först, men ack vad jag bedrog mig. Ingegerd och hennes syster hade hunnit ut medan jag tog på mig västen och steget efter mig kom Laila, sedan fylldes gruppen ut med ytterligare två personer, Jan A och hans svåger Sören samt en hund, som jag inte kommer ihåg namnet på, men som tillhör systern och svågern, till Ingegerd.

Eftersom dom hade hund och vi katter så föll det sig ganska naturligt att det blev ett av samtalsämnena. Och hur busiga våra katter än må vara, och hur mycket dom faktiskt förstört, så tror jag att en hund som dom ägt tidigare, var några snäpp värre.

Sören berättade att när den hunden var valp så hade han en Volvo herrgårdsvagn där dom satt upp ett sånt där hundgaller, för att hunden skulle hålla sig därbak. Han hade varit och shoppat lös på en matvarubutik och den matpåsen innehöll ett kilo blandfärs, ett antal ägg, ett kilo smör och två kilo mjöl.

Han hade ett stopp till på vägen hem, och var inne på den affären i fem minuter, kom ut och möttes av en fruktansvärd syn. Bilen, invändigt, var fylld av ett vitt damm.

Hunden hade tagit sig fram i baksätet, käkat upp all färs, trampat sönder varenda ägg, klampat ut smöret ur paketet och slutligen greppat mjölpåsen i käften och sedan härmat krokodilernas dödsrullning, där dom snurrar det dom har i käften, runt runt, tills ingenting rör sig längre.

Ja, man kan ju riktigt se den synen framför sig, och det var nog ingen vacker sådan.

Och denna lilla episod var bara en av alla saker denna hunden hade hittat på. Hunden som förövrigt idag, jobbar inom militären, någonstans långt söderut, om jag inte uppfattade det helt fel.

Näpp, nu kan man inte sitta härinne längre, temperaturen härinne är för tillfället 27 grader och det är alldeles tillräckligt. Ha en fin dag och en underbar kväll!

Triangel dragkedja efterlyses!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juni 2010 kl 07:26, 4 kommentarer

Igår åkte jag, Ingegerd och Jan, ut och hälsade på Janne och Kerstin, i Jannes stuga som ligger i Åheden. En jättefin, liten stuga som invändigt påminde om en stor båt som ligger upp och ner, och utanför dörren, ett stenkast nedanför, så ligger havet.

Nu får du rätta mig om jag har fel, Janne, men om jag förstod det rätt så hade hans pappa, den här kossan i hans affär där han bland annat sålde mjölk. Den har nog en del år på nacken.

Kerstin bjöd på fika ute på gräsmattan, dom hade hittat av en liten plätt där det faktiskt var nästintill vindstilla. Det pratades bland annat om kläder och att en del av dom har en tendens att krympa, kan det måhända bero på luftfuktigheten, eller hur kan ett par byxor, helt plötsligt sakna fem centimetrar uppe i knäppningen? Jag sa att dom borde ha dragkedjor som är en centimeter bred därnere och fem centimeter uppe i linningen, då kanske man klarade sig 🙂

Vi tackar för en trevlig eftermiddag ute vid havet, det blev något annat än att sitta på gården här hemma.

Imorgon har jag tid hos veterinären, så får han se om han kan hitta något galet med Eloise. Hon haltar ganska så mycket nu och vill inte att man tar i henne, så nåt fel är det. Nu är jag dessutom glad att jag har försäkrat våra katter, även om man ska ut med en självrisk, så är det småpotatis mot vad det kan komma att kosta.

Nu önskar jag er en bra och solig dag!

Ingen springnota här inte

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 juni 2010 kl 07:14, Bli först att kommentera

Nu ska vi se om mitt gedigna arbete ger någon utdelning.

Jag har försökt mig på att strukturera upp ett litet system över mitt jobbsökande och det första jag gjorde var att införskaffa en pärm samt ett register. Jag ska även tala om för er att pärmar och papper är inget för mig och har aldrig varit det heller. Så detta har blivit lite av en ny erfarenhet. Men jag inser ju att det underlättar en hel del.

Nu har jag skrivit ut information om dom olika företagen som handhåller personliga assistenter, så jag lätt kan läsa lite fakta om dom sedan ska alla jobb jag söker hos respektive företag sättas in under deras flik. Smart va? Då kan man lite lättare hålla reda på vilket jobb det är man har sökt, om dom skulle råka på att ringa upp. Sedan hittade jag andra intressanta sidor där man kan anmäla sig och få en jobbmatchning.

Idag har jag nämligen tid på trygghetsrådet och då ska jag visa upp pärmen och vi ska gå igenom mitt CV och personliga brev. Sedan, när det är klart och godkänt, så ska jag sitta och lägga upp dom på alla sidor där det finns möjlighet till det.

Igår blev det en utesittardag. Ingegerd bjöd på ”misslyckade” bullar (fast alla tyckte dom var helt underbara) och kaffe till det. Någon hade hört på radion att dom efterlyste olika pittoreska caféer och sa att hon skulle ha ringt in och meddelat att här på slätten fanns Lailas lilla hörna, men hon skulle då även ha kunnat tala om Ingegerds kafferep, Kerstins och Jannes glass och bullfik, Marias skorpbjudning, Ingrids Sverigefika osv osv osv. Men det är klart, att jämföra det med ett Café var ju att ta i, där får man ju betala för sig, (om man inte tar en springnota) här blir man bjuden.

Vi avslutade gårdagskvällen med att dammsuga bussen klart, Åke skruva i bilen och Janne tittade på. Nu är det väl inte allt kvar men det är sällan det är något som ska göras som bara tar några minuter.

Till sist vill jag gratulera Mattias Munther, som vann ET Pro klassen uppe i Fällfors, han är en riktigt luring och han var även den som vann i Fällfors ifjol, samt nere i Kubbe. Någon att se upp för, tydligen. Ett stort grattis får även Frida Jonsson som kör Junior Dragster och hon fick möta Angelica Bäckman i finalen som hon gick segrande ur. Jaja, Mats Karlsson kan också få ett grattis, men nu råkar jag också veta att han inte hade speciellt stort motstånd, han var nämligen ensam i sin klass. Men han fick ju en chans att prova på och kanske justera bilen inför kommande säsong. På det viset är första tävlingen i Fällfors en bra tävling, inte så många deltagande men då får man också köra sig less.

Näpp, nu ska jag göra någon nytta här, ni får ha en bra dag!

Maskar

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 maj 2010 kl 07:28, Bli först att kommentera

Man ska aldrig titta ner då man är ute och går vid regn. Maskar som ligger på asfalten i miljontal, huvva. Till slut kan man ju bli nipprig. Vet en gång för flera år sedan då jag skulle följa med Nicco till skolan, hon satt på cykeln och jag gick. Vi hann inte mer än några hundra meter då hon skrek till och höll på ramla av cykeln, hon hade upptäckt alla maskar som krupit upp från jorden och lagt sig så där lämpligt på vägen. Titta inte ner sa jag, men hon vägrade cykla mer den dagen.

Jag har ett annat minne av en stackars mask som mötte sin baneman (jag) alldeles för tidigt i livet. Jag var väl en så där 7-8 år och hade stött på den största masken jag någonsin sett. Givetvis ville jag behålla den och tog med den hem, fixade en burk som jag lade ner lite jord och nån pinne i, sedan placerades masken i burken, och sedan fick den en hedersplats nedanför min säng.

Ett av problemen var att vi skulle åka till stugan på sommarlovet, och när vi åkte dit så var vi där hela sommaren, från skolan slutade till den började igen. Masken glömdes bort då vi åkte iväg, inga hål hade jag gjort i locket och den gick en fruktansvärd tid till möttes.

Så även vi, då vi kom hem efter 2½ månad. Jag upptäckte burken då jag klev in i mitt rum, masken hade blivit ännu större än han hade varit, en stor vit sak hade vuxit ut mitt på masken och två långa spröt stack upp från den. Hm, och inte kunde jag heller låta bli att öppna burken….WHY??? Det fattar ju alla att det stank nå fruktansvärt, fy för den lede. Nä, inget mer masksamlade blev det för min del. Kanske lika så bra för alla kvarvarande maskar.

Jag, Ingegerd och Kerstin var ute på en runda igår. Vi började ute på Teg Trädgård för att kolla in plantorna, tyvärr var vi ute för tidigt och blommorna var för små, Kerstin hittade inte heller det hon var ute efter.

Färden fortsatte sedan till Ersboda och Sportlagret där jag hittade en regnjacka till Nicco. 199:- för en softcell jacka, det får man nog inte säga något om, tyvärr var den för kort i armarna och vi få åka tillbaka och se om vi hittar en större storlek. Och hon som ville ha just den där…typiskt.

Sen åkte vi upp till Café Vaniljdrömmen där morsan mötte upp och vi gick in och tog en lunch där. Jag blev bjuden av Kerstin, jag, tackar tackar! Satt och surrade bort en stund och innan vi åkte hem så var vi in på Willys och handlade lite såna där nödvändiga saker till kylskåpet.

Jag hämtade sedan Åke på hans jobb och vi for ner på Meca där generatorn till Volvon hade kommit in. Vi frågade om framlysen till Camaron men den storleken vi är ute efter har utgått från sortimentet, är det nå typiskt då? På kvällen gick Åke ut och satte dit generatorn så nu ska det inte finnas nåt mer fel på Volvon, ja, förutom att han skulle sätta fast ljuddämparen lite bättre.

Nä, nu ska jag koncentrera mig på struktur ett tag, struktur i jobbsökandet, ni får ha en bra dag och hoppas att regnet håller sig borta, inte så troligt, men hoppas kan man ju alltid.

Chockerande…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 maj 2010 kl 07:30, Bli först att kommentera

eller inte. Åkes bil, ni vet den där "fina" Volvon som vi åkte ääända ner till Övik för att köpa, den fick bogseras hem igår. Generatorn har pajat. Men det gör ingenting, vi är så vana nu att man blinkar inte ens med ögonen längre. Åke får ta en sväng förbi skroten idag och se om dom har någon generator liggandes annars får vi väl kosta på en ny, så är det bara.

Jag fick i alla fall hämta min framskärm till Camaron igår, den låg på bussgodset och väntade. Tyvärr var den inte i så bra skick som vi hoppats på men den är inte på långa vägar så ihop skrynklad som den vi hade. Den här går att fixa till med lite jobb, och för det priset får man inte heller klaga. Så den här helgen blir det nog fullt upp med att få ordning på Camaron, kanske åka upp till Norum och få fram bussen etc. Det är mycket nu!

Jag var på trygghetsrådet igår och hon skulle hjälpa mig att få lite struktur på min vardag och jobbsökeri. Det är nu inte så tvärlätt då det gäller mig. Jag har ett smärre problem med att komma ihåg vad företag heter och vilka jobb jag har sökt, det är verkligen rörigt. Jag känner dessutom själv att det inte beror på slarv eller ovilja från min sida, jag vet bara inte. Men förhoppningsvis så ska jag nu komma på ett system som kan vara till hjälp och kommer att underlätta.

Annars var det en trivsam dag igår, varm som sjutton men det vet ni ju allihop redan, lite svårt att missa det om man nu inte legat och sovit hela dagen. Ingegerd bjöd på kaffe och vi satt därute och surrade. Ni hör va, vilken gård man bor på. Kaffe varje dag och grannar från höger till vänster. Faktiskt ganska roligt och jag tror inte att det ser ut som det gör här, på många andra gårdar runt stan. Att dom kallar oss för trädgårdssällskapet är egentligen aningens missvisande, då det bara är några få som håller på med plantering. Nä, vi skulle få komma på ett annat, hm…grannskapet, kanske?

Nå, idag blir det en promenad med åtminstone Kerstin, Janne är inte med alla gånger, och sen kanske man skulle ha hört om morsan är hemma så jag får hämta mina saker som Theresé skickade med dom upp hit till Umeå. En sväng förbi Coop får det också bli, och tjopp så hade den fredagen passerat. Ja, jag får nog hämta hem Åke från jobbet också, jag skjutsade ju dit honom imorse. Ni får ha en bra fredag!

Etikett: Ingegerd

Koffein förgiftad eller bara mätt?

Ett litet misstag och tjopp, så var det gjort

I begrip int va ji säg…

Akuten by day and night

Utekväll igår

Dödsrullning

Triangel dragkedja efterlyses!!!

Ingen springnota här inte

Maskar

Chockerande…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten