Lite långsökt, kanske, men här kommer det. Polisonger är då polisen har en ångestfylld dag
Polis – (å)onger
Etikett: Polisen
Bilen varvade som en…
Ska börja med att tala om att vi fick igång Camaron igår. Jag satt bakom ratten och Åke stod nedhukad under huven. Bilen varvade upp så det var som om jag gav järnet, trots att jag inte hade foten på gaspedalen. Jag vred snabbt av nyckeln, vi tog några djupa andetag, han kollade runt under huven och sedan provade vi en gång till…med samma resultat.
Jag lutade mig ut ur dörren och frågade Åke om det verkligen var gasen som hade hakat upp sig, då han kraschade. Det här både såg och lät helt galet.
Mer felsökning, då såg han att vajern till gasen, inte gick tillbaka helt, han justerade men var inte nöjd med resultatet. Jag satte mig på stolen utanför bussen och hann tänka att det blir nog inget Kubbe i alla fall. Åke kom runt bilen, kröp ner under instrumentbrädan, och ryckte, drog och slet i något. Sedan sa han högt, men hur f-n har den där hamnat där.
Det var en vajer från värmepaketet som fastnat under gasvajern, han höll inte på kunna dra loss den, den satt hårt. Där har vi svaret på varför gasen hängde sig, men vi kommer aldrig att få svar på hur denna har hamnat där. Nu kommer han att klippa den vajern, vi behöver ingen värme i bilen och då eliminerar vi ett potentiellt problem. Den vajern ska aldrig mer hamna tillsammans med gasvajern.
Efter detta tog vi bussen och åkte upp på klockarbäcken för att kolla lufttrycket i däcken, sedan fick Åke låna en muttermaskin, eller vad dom nu heter, för att efterdra muttrarna till däcken.
En sväng förbi Stilservice där vi köpte olja, filter och en klämma som ska sitta under fördelaren. Sen passade vi på att lämpa av lite skrot i kallförrådet. Ja, jag säger skrot, Åke kallar det nog något annat.
Jag måste banne mig ingenting!!!
Nu, måste jag…jag skämtar bara, jag måste ingenting utan jag vill kort berätta om saker man väljer att göra och att ordet måste, bara är ett ord, med en negativ klang, som kan bytas ut till att man väljer att göra saker. Men man kan också strunta i ordet, jag väljer, man kan bara vara rak och säga att jag ska…det låter och betyder att det är jag själv som bestämmer, det finns ingen som håller en pistol mot mitt huvud då jag har tvättstuga, jag väljer själv om jag vill ha rena kläder.
Detta skriveri om måste, kommer sig av en kommentar som Lisbet Olofsson, fick i sin blogg igår. En som inte riktigt kunde ta till sig att allt man gör är val, inga måsten. En mening var: Det är våra behov, värderingar och även kulturella ursprung som styr vilka val vi gör.
Ja det låter som något som skulle kunna vara sant, men om jag föds som till exempel en same, så innebär inte det att jag måste leva det livet som en same gör, jag kan välja att leva ett vanligt liv i lägenhet, jag kan avsäga mig tronen om jag är född kungligt, jag kan också bortse från ett behov, för att gynna någon annan, om jag själv väljer att göra detta.
Det var en kille som jobbade som sjukgymnast, som började tala om detta, han hade fått lära sig av sin farmor, att måsten bara är ett ord, som det inte kommer något gott av. Han hade valt att plocka bort det ordet och nu skulle han övertyga oss, en grupp människor som gick på beteendemedicin för säkert över fem år sedan, att det faktiskt inte, finns några måsten.
Vi försökte hitta på allt möjligt för att få honom på fall, men han hade svar på allt vi kom med. Jamen sa vi, du måste ju faktiskt tanka bilen om du nu så fint väljer att åka till jobbet, inte för att du måste jobba men för att du har valt att göra detta för att ha råd med att bo och äta.
Nä, sa han, jag måste väl inte det, men jag väljer att tanka bilen så jag nu tar mig till mitt arbete, annars kan jag ju ta bussen.
-Hm…men du måste ju betala bensinen, försökte vi med.
-Nä svarade han, men jag väljer att göra det så slipper polisen göra en utryckning.
Ja så där fortsatte han och han hade så rätt. Det tog mig säkert över ett år, att ändra min uppfattning om detta, men idag vet jag att det är så. Det finns massor av saker man bör göra, det finns grejer som man bestämmer sig för att göra, och givetvis, sånt som man bara gör, bara för att, men det är fortfarande jag själv som valt hur jag lägger upp min dag.
Hoppas ni får en bra dag!
En till krasch på Näckrosvägen
Eller åtminstone en ordentlig smäll. Nu när jag klev upp och kom ut i tv rummet så låg vårat lilla sideboard, vid soffan, omkull tippat. Och det borde gissningsvis ha levt om en hel del då det föll omkull.
En telefon, ett stycke termos, en porslinsskål med Åkes favoriter (kinapåse) och slutligen fem stenar, modell aningens större än chokladbollar, låg på golvet. Kan vi gissa oss på att det är nån av katterna som provat på att gå en sväng på bordet men kommit för långt ut i kanten? Det skulle då förvåna mig om det inte var på det viset. Dom är hopplösa…ja jag vet, dom är inte några kaniner men dom kan hoppa ganska högt i alla fall.
Min pappa är nog struken ur rullarna över misstänkt förövare. Han har ringt till polisen för att fråga vad det hela hade handlat om och om det verkligen var ”på riktigt”, han hade nog trott att det hela varit ett skämt, men han fick till svar att det hade handlat om ett riktigt brott som hade begåtts men vad, ville dom fortfarande inte avslöja. Nå, han kanske ännu ligger under mappen misstänkta, det vet jag inte om han frågade om, men han vet ju då själv vad han gjort eller inte, så han kan ju vara lugn.
Ja idag får jag önska er alla som är mammor, en riktigt trevlig morsdag. Själv ska jag nu gå och öppna paketet jag fått av Theresé och sen får vi se vad dagen bjuder på. Städa i bussen står på listan, vilket sätt att fira morsdag på, men det ska ju göras och jag föredrar att göra det i ett lite mildare väder och inte i sol och hetta. En promenad med Kerstin ska det också bli, och kanske man kostar på en ordentligt god middag och något gott till kaffet. Ha det!!!
Min pappa, efterlyst av polisen???
Mamma ringde igår kväll och undrade om vi hört ifall polisen haft någon utryckning runt Mariedal-Mariehem. Jag hade suttit och surrat i telefonen i nästan en timme och hade därför varit tillfälligt borta, i min egen värld. Och Åke hade precis kommit innanför dörren då han varit och bytt två däck på bussen.
Så berättade hon att pappa tagit sin cykel för att åka ner på Mariedal för att klippa sig. Han gick och satte sig för att vänta på sin tur. Efter en liten stund kommer det in två personer, en av dom en kvinna, som tar en stol och sätter sig framför honom. Hon plockar fram en polisbricka som hon visar honom och sedan säger hon att han ser ut som en person som dom söker, nämligen en gråhårig man på cykel.
Hon vill att han tar fram sin legitimation, men han svarar att han inte hade någon plånbok med sig, han hade bara stoppat ner en femhundring i fickan då han åkte hemifrån. Ja, så ville hon ha hans personnummer samt ta ett kort på honom.
Han gick med på detta men sa till mamma att han känt sig väldigt dum och förstod verkligen ingenting. Han hade också frågat vad som hade hänt och varför dom trodde att han skulle ha något med detta att göra och han fick till svar: -Det får du läsa om i tidningen imorgon! Sedan åkte dom iväg.
Det var det skummaste, dummaste jag hört någon gång, och jag väntar fortfarande med stor spänning på vad som ska komma att stå i tidningen idag, igår hittade jag då ingenting. Eller jag och jag, jag gissar att vi alla väntar med spänning, på vad som ska bli av detta om något alls.
Här får ni en lätt censurerad bild på den misstänkte förövaren:
Idag ska jag in på Meca igen, bussen startade inte igår, oooohhh, Halleluuujha, vilken överraskning. Som tur var så var det ett smärre problem, batteripolen hade gått i två bitar så det var som dåligt med kontakt. Sen ska jag och Nicco åka tillbaka på sportlagret och byta ut jackan som var för kort i armarna. Önskar er alla en bra fredag!
Polisen
Dom visade ett program om trafikpolisen i England igår, och där använde dom sig av barnen utanför en skola. Dom klockade bilisterna och dom som körde för fort blev stoppade, dom slapp böterna men fick stå till svars inför barnen som knappt vågade ta sig över vägen då det var så många som körde för fort.
Ett ganska effektivt sätt att få människor att fatta vad dom håller på med…tror jag. Vad hjälper det att dom kom med en massa bortförklaringar om att dom hade så bråttom för dom skulle göra ditt och datt. Du, sa polisen, din dotter som ligger sjuk, blir inte hjälpt av att du kör för fort och kanske slutar själv på lasarettet efter en bilolycka. Och det har han så rätt i.
Jag vet att dom med jämna mellanrum brukar stå utanför Hedlundskolan, där det är en 30 sträcka. Fröknarna fick säga till barnen att inte stå och hänga vid stängslet för bilisterna skämdes så hemskt då dom blev stoppade, och barnen ropade och frågade hur fort dom hade kört. Själv tyckte jag nästan att det var rätt åt dom. Visst, man kan alltid glömma av sig och ibland göra fel, men dom som kör för fort bara för att dom tror sig tjäna så mycket tid på det, borde väl veta, innerst inne, att i stadskörning så tjänar du endast få sekunder, och det är inte värt det.
Men, apropå att skylla ifrån sig, det är ju något man oftast vill göra, eller vill och vill, man tror sig i alla fall komma lindrigare undan om man kommer med en bortförklaring, till varför man gjort som man gjort.
Detta är nu preskriberat men när jag var 12 år och ”lånade” brorsan moped uppe i stugan och skjutsade två kompisar på den, samt struntade i hjälmen och mopeden var något trimmad. Så blev jag då stoppad av en polis som turligt nog inte var i tjänst. Jag hade lämnat av kompisarna och var på väg hem, i kurvan nedanför stugan poppade denna gubbe upp på vägen och gjorde stopp tecknet.
Jag bromsade in och den första frågan jag fick var –Hur gammal är du? Ehhh, 15, svarade jag. Vart har du hjälmen? Jooo, jag har glömt den men var precis på väg att hämta den (totalt oskyldig, eller hur?). Ja, sa han, jag vill aldrig mer se att du skjutsar någon på mopeden, och hjälm ska du ha på huvudet. Ok, sa jag, överlycklig över att han aldrig nämnde farten jag hade hållit, sedan tordes jag inte ens lägga in tvåan då jag körde därifrån. Hahaha…så kan det gå. Hjälmen användes sedan flitigt, bättre det än att bli stoppad för en sån sak, skjutsningen var däremot svårare att låta bli, men hädanefter tog jag dom en och en. Farten däremot var inget han hade sagt något om och inget jag sedan brydde mig om heller, det finns inte så gott om poliser i tjänst, däruppe i stugan.
Ni får ha en bra dag!
Kraschen på Näckrosvägen
Vi hade dragit över Camaron till verkstan där han hållit på att skruva med bilen, ni vet, dom där sista grejerna som ska göras innan besiktning och så där. Själv är jag i tv rummet, har precis slagit upp kvällens första rykande kaffekopp och slår mig ner i fåtöljen, då jag hör ett välbekant ljud utanför. Reser mig upp och hinner lagom se Åke i Camaron och hur han helt plötsligt åker iväg med ett j-kla ljud, jag trycker upp balkongdörren och hinner se honom fara iväg nerför Näckrosvägen och sedan kraschar han in i den första bilen som står där, Camaron rusar vidare och kraschar in i nästa bil.
Jag fattar absolut ingenting. Jag vet att jag säger högt till mig själv: VAD HÅLLER HAN PÅ MED; VAD GÖR HAN??? När han fått stopp på Camaron så står han fortfarande och gasar under en kort stund och min första tanke då är att han har fått en hjärtinfarkt och ligger avtuppad i bilen. Jag rusar in och slänger på mig jacka och skor och springer ner. Hinner runt hörnet på huset då Åke ringer, jag är på väg säger jag och vi lägger på.
En man står och pratar med Åke, han själv går runt och plockar bitar från bilarna som ligger utspridda på vägen en tjej står och pratar med polisen i mobilen och allt ser ut som ett smärre katastrof område. Polisen dyker så småningom upp och gå runt och förhör alla som står där. Allas historier överensstämmer så dom är nöjda med det. Vad som hände är följande.
Först och främst så kör han bilen hem från verkstan och det på grund av att vi missförstått varandra. Han trodde att jag hade ställt på bilen vilket jag inte trodde var nödvändigt förrän vi skulle besikta den. Jag var bergsäker på att vi skulle dra hem den till garaget då han skruvat klart. Nå, Shit happens, som ni vet, och ofta händer det dessutom just oss.
När han kör in på Näckrosvägen så ska han gasa lite lätt för att jag ska höra att han kommit hem, vilket jag gör. Då hakar gasen upp sig och bilen drar iväg, han bromsar allt han kan och framhjulen låser sig och därmed förlorar han även styrningen. Nu vet vi inte säkert när följande inträffade men någonstans på vägen ner till första bilen eller efter den första kraschen så går styrsnäckan sönder, vilket innebär att ratten bara snurrar runt utan att hjulen rör på sig. Åhhh, vad gör man eller vad säger man?
Jag vill ge en eloge till poliserna som var här, allt gick lugnt och städat till och en av dom som förhörde mig sa att det är ju ändå tur att det bara är materiella saker, det kunde ha varit betydligt värre. Och det är så sant. Han sa dessutom med glimten i ögat att han tyckte att Camaron såg j-kligt snygg ut men sa han, den såg förmodligen bättre ut innan kraschen. Han avslutade förhöret med att säga: ja, vad säger man…det är bara att gilla läget. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden, jag hade sagt dom orden till tre personer just innan han sa dom.
* Jag är evigt tacksam att ingen människa stod i vägen
* Jag tackar någon däruppe för att Åke klarade sig helskinnad
* Jag är oerhört glad över att jag får igen pengar på skatten, dom lär behövas till kostnaderna för bilarna, vi var som sagt var inte försäkrade
* Och jag är också glad över att det inte var jag bakom ratten, ståendes i burnout gropen i Fällfors
* Samt tacka Brälla för hjälpen att dra bort Camaron till garaget
Och som sagt, vad vore livet utan händelser och upptäckter…ganska tråkigt, men säkerligen väldigt njutbart såna här gånger 🙂
Polisen meddelar…
Polisen meddelar att man gripit några av Usama bin Ladens släktingar. De personer som nu sitter i säkert förvar är Usamas mor – Marme Laden och de två bröderna – Choko Laden och Remou Laden. I lördags kväll tillfångatogs även hans syster – Pina co Laden. Nu spanar man efter hans kusin – Sal Laden och hans senile farfar – Var Var Det Jag La den…
By the way, denna text fick jag skickad till mig från Theresé, hon skrev:
Du med dina Axel Vadd, Inga Bröst, Hakkihälinen osv…
Vilsen hund
Minus 1,3 kilo blev det den här veckan, helt otroligt tycker jag. Känner inte att jag gör några större uppoffringar, det rullar bara på. Har gått ner 10,4 kilo totalt under 9 veckor. Nu är det bara 2 veckor kvar, så det ska bli mycket spännande den sista tiden. Igår var det prat om själva skanningen och vad siffrorna egentligen står för och vikten, hahaha, såg ni den? VIKTEN av att behålla sina muskler och bara tappa fettet. Muskelmassan ska hålla sig någorlunda konstant om man sköter sig. Det är det som är finessen med att skanna sig, man får se vad som hänt under veckan och att rätt saker försvinner.
Dom bjöd på en matmuffins som inte föll alla i smaken. Skåningen hurvades då hon stoppat in den i munnen och jämförde den med hästmat tagen direkt från stallet, då såg även en av dom yngre tjejerna, som satt mitt emot, ut att tappa lusten för att fortsätta tugga på den. Själv provade jag ingen, så jag vet inte hur dom smakade, men andra tyckte att dom var bra. Smaken är som baken, tudelad.
Med fett snacket pratades det om vad som hänger utanför och någon kallade det för fluff. Vi skrattade och hon sa, jamen vad kallar ni det för då? Ingen sa något men jag kom osökt att tänka på snacket, grannarna hade förra sommaren om sitt ”gäddhäng”. Jag sa det åt någon sedan och Jennifer undrade vad stackaren gäddhäng var för något. Ja sa jag, det lös skinn som blir med ålder, vikt etc. och som hänger under överarmarna. Jaha sa hon, jag kallar det för änglavingar. Det lät som ett mycket schysstare namn, måste jag säga, men fråga mig inte vart hon snappat upp det.
På väg till kursen, brukar jag ta en sväng runt umestan för att få en kvällspromenad och igår när jag passerat Preem så dök det helt plötsligt och utan förvarning upp en röd spetshund, han gled upp och nosade på min vante. Jag blev så överraskad och vände mig om för jag tog för givet att ägaren skulle gå bakom och hålla honom i kopplet. Vilket inte stämde. Ingen ägare fanns i närheten.
Jag gick över vägen mot granngården och hunden följde efter men sprang upp mot huset och pinkade, bra tänkte jag, han var inte så intresserad av mig, sedan gör han en tjurrusning och kommer emot mig i hög fart, hoppar från kanten och svävar förbi mig med väldigt små marginaler, samtidigt som han vänder huvudet mot mig och skäller.
Efter det blir han som bindgalen, han springer upp på Vännäsvägen med all trafik, tillbaka mot mig, gör om samma sak, hoppar och skäller, försvinner bakom stängslet och jagar en bil i hög hastighet, kommer återigen tillbaka mot mig med öronen bakåtfällda och hoppar en tredje gång, jag hann tänka ut hur jag skulle smacka till honom om han högg fast sig i min vad eller arm, sen lullar han runt bland bilar som får tvärnita.
Jag ringer Åke för att få telefonnumret till polisen, kanske dom har fått in en anmälan om bortsprungen hund, under tiden fortsätter jag att gå, vill komma därifrån innan något annat händer, ser en bil som stannat och står still, jag tror först att han redan kört över hunden men han åker igen. Polisen vill tydligen inte bli nådd, för jag får ”ingen abonnent ton” då jag ringer numret dom har hit till Umeå, vid det laget är jag så pass långt borta att jag hoppas att någon annan ringt, som har mer koll på vart hunden är just då. Huvva, tycker om hundar men hyser en stor respekt för dom, och speciellt såna som ingen har någon koll överhuvudtaget på.
Ni får ha en fin och trevlig fredag, själva ska vi på pubafton ikväll, som föreningen anordnar så dom bjuder på tilltugget och vi får köpa ölen eller cidern.
Senaste kommentarerna