Etikett: purjolök

Män som heter Ove!

Av , , Bli först att kommentera 11

Dom verkar vara upp till något, våra små, dunbollar (läs underfundiga kraftpaket), Enya och Eloise. Det verkade ju ett tag som om dom gett upp deras försök att pressa ner symaskinen från källardörren för att få den att falla utför trappen. Det har som varit tyst runt omkring dom.

Så döm om min förvåning, då jag nu noterade att dom fått upp låset på ena sidan av symaskinsväskan/lådan…vad har dom nu för baktanke, månntro? Få upp andra sidan, sedan dra ut maskinen från lådan för att sedan kicka ner den, utför källartrappan..ja, då det gäller våra katter, så är det ingenting som längre förvånar mig…nästan.

Här, lilla Eloise,  i unga år, innan hon vuxit till sig, uppstudsig, redan då:

1186322_10151929963981585_1001952975_nOch Enya, den lite mer tillbakadragna katten…divan, som är lite förmer än alla andra på den här jorden, här, riktigt liten, första dagen hemma hos oss, maj, 2005:

35635_453169Och tillsammans…

m6Ja, det där med kaffe, det blev några koppar igår, jag, Ove den förste, och Ove den andre, Ingegerd och Kerstin, åkte till Nybro konditori, och avnjöt den förföriska drycken, i retro miljö. Ove, förklaring på namnbytet, Kerstin tyckte tvärt att Jan B, klagar på allt nuförtiden, och påminde om han i filmen, ”en man som heter Ove”…och Ingegerd, tyckte att Jan A, även han, ibland var för mycket åt det hållet. Mja, så istället för Jan A och Jan B, så bidde det, Ove den förste och Ove den andre 😀

Sen fick man ju äta upp det där om bra och fint väder…fy tusan, vilket regnande det blev. Jag kokade köttsoppa till middag och det blev en miss i planeringen då jag insåg att jag saknade både morötter och purjolök, tur man har nära till affären.

Jag högg paraplyet, hann gå två meter utanför trappan, så vek det sig som en strut, i blåsten, det var bara att lämna det hemma, och på den korta biten till Ica och hem igen, så såg jag ut som om jag nyduschat…i ytterkläderna.

Så det är med största tillförsikt, jag nu nämner, lite tyst, att det ser rätt ok ut, vädret idag…kanske bäst man skyndar sig ut med hunden, innan det vänder 😀 Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

2016-09-29 09.23.37

Kränkt…eller åtminstone kände jag mig kortväxt

Av , , 2 kommentarer 12

Ska börja med att visa två olika påsar, avsedda för, till exempel shopping. Den lila fick jag av Tina, jag är ingen påsanvändare men den där gillade jag, faktiskt, liten och nätt, ryms lätt i min väska, så den har fått hänga med.

001

Så hittade jag den svarta på IKEA, bägge påsarna innehåller en liten pengaficka, kanske, och i den fickan tjorvar man sedan ner påsen i, så tar den väldigt liten plats. Men vad tänkte nu IKEA på när dom designade den svarta påsen:

004

Man måste antingen mäta över 1,75 i skolästen eller ha 10 cm kortare armarna än den ”normala” människan. Stoppar jag ner 2 liter mjölk i påsen så drar jag den på backen, hm…lite kränkt, eller åtminstone kortväxt, kände jag mig nog då jag använde den för handlingen på HP:s och fick linda upp handtagen runt armen för att få hem maten 😀

Nu ska jag visa hur jag gör potatistårtan/kakan, det är en del som frågat och nu får dom svar. På dessa bilder har jag använt en mindre stekpanna, och det är storleken på den som bestämmer hur stor tårtan blir.

Här grov rev jag 5-6 potatisar, delade upp i två högar och stekte dom var för sig i stekpannan. Ta den rivna potatisen och pressa ur vätskan i händerna, innan du steker, eller låt det rinna av i en sil. Jag använder en tallrik då jag ska vända på dom, dessa utgör sedan en botten och ett lock på tårtan. Jag kryddade med salt, paprika och lökkrydda.

007 008 016

Sedan skalade och kokade jag ungefär 1 kilo potatis (valfritt, beroende på hur tjock man vill ha den) man mosar sedan potatisen, med 25-50gr smör, 3 äggulor och en liten stekt purjolök, jag kryddade moset med salt och aromat. Lägg sedan moset på botten och sedan locket på.

015 017

Den här tårtan ska sedan helst stå, ett dygn i kylskåpet, och innan man färdig gräddar den i ugn, så skär man upp den i tårtbitar, men låter den sitta ihop, ugnen på 175 grader i 30 minuter, klart!!! Jättegod till kötträtter.

Hoppas på en finfin dag, för er allihop!

Jag lever…än

Av , , 8 kommentarer 5

 

Jag var ju till tandläkaren i förrgår, inte speciellt kul, men vad gör man? Tanden som jag haft problem med, har en gång i tiden blivit rotfylld, och det fick man i alla fall vara tacksam för, hålet var nämligen så djupt att det gick ända ner till käkbenet. Och i och med det så var det svårt att laga den…men till slut så.
Det som kanske är mest retfullt är att jag lagade den för kanske tre år sedan, sa då –Dra ut den! Men inte då, nä den här kan vi laga, sa dåvarande tandläkare. Och det gjorde han, men jag tyckte aldrig att den kändes speciellt bra. Sen gick den sönder efter nåt år, -Dra ut den! Sa jag, nejnej, den där går att laga, och det gjorde han, och återigen så kände jag att det inte var rätt.
Och nu vet vi ju varför, den var djup redan då och det har alltid fastnat mat där, inte underligt om det har kunnat bli hål i tanden, nu kunde hon dessutom inte sätta dit något annat än ett provisorium, eftersom ”vanliga” lagningar inte tål fukt och tydligen går det inte att hålla torrt så där långt ner. Nu får den där sitta så länge den kan och sedan blir det en fejkad tand. Tänk om jag hade fått dra ut den från början, så hade jag kunnat lägga dom pengarna jag nu betalat på den nya tanden istället. Mm, så kan det gå om man heter Maria, eller hur det nu var.
Jag var kaffesugen igår och hittade nescafé i skafferiet:
Burken stod där redan då vi flyttade hit och egentligen borde den nog inte ha gjort det för enligt bäst före datumet skulle den redan ha sprungit vidare:
Men jag testade i alla fall, tänkte att jag sätter mitt liv på spel och provar en kopp, vad värre kan hända än att man vandrar vidare:
 Nå, jag lever då idag och kaffet var det absolut inget fel på, det var smakrikt och gott.  Det där med bäst före datum, då det gäller kryddor och såna här saker är nog mest en smaksak, att grejerna kanske tappar lite sting.
Jag träffade mamma igår på barnens hus, vi kollade in presenter till Sally, sen fikade vi, jag var in på Ohlsons och köpte vaxduk, sedan gick vi på kupan, jag åkte på Biltema och fixade grilltunnan till Andre, gjorde den där tvärsvängen på Jula, var in på granngården och köpte jord, planterade lite purjolök, jordgubbar och några blommor som jag redan glömt namnet på, men tror…bara tror att dom kan heta lejongap och var i flera olika färger. Sen ringde dom från Umeå Energi och klockan sju i går kväll, funkade äntligen internet.
Efter middagen kopplade vi släpen och åkte upp på Jula och köpte dom där två sakerna, jag skrev om tidigare, en av dom var Åkes födelsedags present från mig, kolla in schabraket:
Nu ska den inte stå precis där men den är mobil. Där kan han ligga och ta igen sig i fin vädret, det kan han ha gjort sig förtjänt av.
Idag ska jag hämta chefen och hon som jobbar idag, jag ska bjuda på fika och chefen ska få ta en husesyn här, när vi nu är två så får vi in henne i huset, på egen hand så är det nog för krångligt. Ni får ha en bra dag, det ska jag ha, och jag ska även ladda inför helgen, jag jobbar nämligen lördag och söndag, sedan är det …SEMESTER!!!

Ensam är stark…eller?

Av , , 4 kommentarer 6

 

Marja, bloggar´n här på vk, skrev igår om självständighet och dess betydelse, då kom jag osökt att tänka på en gång för ganska så längesedan då jag skulle byta yrkesval, helt och hållet. Jag fick då göra en massa tester för att komma fram till vem jag egentligen är/var.
 
Jag vet nu inte om jag skrivit om detta förut, men då får ni väl sluta läsa här då. I alla fall så skulle ett av dessa prover (jag kommer inte ihåg vad det hette) vara så utstuderat bra och genomtänkt, att man faktiskt skulle kunna använda den som en del av sitt nya CV.
 
Jag fick slutligen prata med en som suttit och gått igenom alla tester man gjort för att få en utvärdering. Hon suckade lite lätt och tyckte förmodligen att jag var en konstig typ…så där svår att sätta fingret på. När hon öppnade munnen sa hon att det absolut enda, som lyste som en röd tråd genom allt jag gjort, och som syntes lika tydligt som allt svart som hamnar på vitt, var att jag tydligen tyckte att ensam är starkast.
 
Men Maria, sa hon, det kan du väl ändå inte mena? Jag såg nog ut som ett frågetecken till en början, men varför inte svarade jag. Alla tester/prover/frågor och svar, är väl alltid en tolkningsfråga, eller? Om jag verkligen vill få något gjort, kanske en jätteviktig sak, då förlitar jag mig inte på att andra ska göra den saken, utan då gör jag det själv. Är det fel att tänka så?
 
En ensamstående människa brukar även han eller hon, klara sig själv, gjorde dom inte det så gick dom ju under. Visst är det skönt att vara två, då har man alltid någon att bolla sina funderingar och frågor med, och jag är inte alls avundsjuk på dom som ingen har. Men många har väl ändå vänner och bekanta, kanske föräldrar i livet som även dom kan stötta och hjälpa till. Men man ska aldrig göra sig till ett offer och tycka synd om sig själv, då funkar det nog inte.
 
På något vis tycker jag nog att man ska börja redan som liten, att visa att man kan stå på sina egna ben, det är för mig att vara självständig, sedan kan man visst dela med sig och vara fler, då svåra beslut ska tas, men det är inte alla som har någon att luta sig mot, och för dom är det tufft, men dom fixar nog det ändå…dom flesta.
 
Nog om detta, nu vet ni vad jag tycker och visst kan man tolka saker på olika sätt. Hon som först tyckte att jag svamlat, hon fick jag slutligen medhåll av. Jag kanske inte var så knepig som hon trott, eller så fintade jag hela systemet 🙂
 
Idag vet jag inte vad jag ska pyssla med, införskaffa en säck med jord, kanske, så jag får sätta lite jordgubbar och purjolök. Sedan har jag lovat kusin Andre, att åka på biltema och kolla efter en grillvagn, så det får jag väl göra då. Och slutligen gå in på Ohlsons tyger och se om dom har en passande vaxduk till vårat bord, härute. Ni får ha en fin dag!
 

En tanke runt en purjolök

Av , , 2 kommentarer 5

Förmoligen vet väl ni, dom flesta i alla fall, vikten av att vara jättenoga med att skölja rent en purjolök, tack vare jordbakterierna.

Men gäller då inte samma noggrannhet då det handlar om potatis och morötter, jordgubbar och annat som kommer från jorden. Hur många har inte plockat en morot, torkat av jorden mot byxorna eller handen och sedan stoppat den i munnen.

Well…I know nooothing! Vet ni?

Maria Lundmark Hällsten