Etikett: symaskinen

Hon är för rolig…

Av , , 4 kommentarer 16

Jag gjorde allt jag hade tänkt göra, igår, det bara rullade på. Bjöd på geting som fördrink, en blandning av bananlikör, Vodka och fruktsoda. Sen vet jag att innehållet beror lite på vad du själv väljer att läsa för recept, finns lite olika varianter på den.

23905542_10155833004946585_3674638788966394254_nDukade upp i matrummet, ser ju riktigt städat ut, eller hur?

23844897_10155834911816585_3066039574679462749_nVid sextiden droppade gästerna in och tjopp tjopp så blev det genast lite rörigare, men vad gör väl det, huvudsaken är ju att man hade det trevligt 😀

23926579_10155834886011585_7136503759766133322_o 24131626_10155834881836585_7845449531201531018_o 23916071_10155834911101585_8014999715262483356_nVi, jag, Nicco, Jitte och Ina, partade längst, och klockan var 3 då jag hoppade i säng. Och då hade man ju kunnat tro att man skulle sova i evigheter, men inte då. Strax innan 9 var man på benen och började sortera tomflaskor, koppar och glas.

Eloise är då för rolig. Jag har slutat låsa kattluckan ner till källaren, jag ställer bara symaskinen för luckan och hon har aldrig provat att göra några utbrytningsförsök…ålders relaterat, kanske, hon ids inte.

Men tji fick jag…hörde att Åke pratade med nån då han klev upp, och det var katten, som satt ute i hallen och jalmade. Hon hade flyttat på symaskinen och sedan var det ju bara att kliva ut genom luckan. Tyvärr, för henne, så var ju innerdörren stängd, så hon kunde ändå inte komma in till oss.

Fast jag fattar inte hur katten orkar flytta på den klumpen, 14 kilo väger maskinen. Jaja, katten är ju ingen lättviktare heller, men ändå. Och efter allt det omaket, käkade hon sin mat, vandrade runt lite och nu är hon nere i källaren igen. Av egen fri vilja.

Jag har varit ut med Winstone på morgonen, i regnet. Trots att man känner sig lite lätt yrslig i huvudet idag, så var det skönt med frisk luft. Jag kanske ”offrar” mig igen och tar ut honom på den andra svängen också. Annars brukar vi fördela promenaderna mellan oss, då det är helg.

24059712_10155834910731585_6057481989844895461_oNåja, ni får ha en skön söndag, och jag avrundar med något jag såg på Instagram, nåt som ni kan grunna på 😀

23915494_10155832180301585_4998849289361763618_n

Jag utlyste katastrofläge!

Av , , 2 kommentarer 14

Jag fick in golvmattan i matrummet, igår…4 meter lång och lite bångstyrig, så där. Så hittade jag plötsligt på att jag skulle försöka få ner den i källaren (ja fråga mig inte vad jag tänkte, att den typ, skulle vara lite medgörlig och böjbar, kanske). Det blev snabbt katastrofläge!

Jag stod och försökte hålla upp mattan som hamnat på symaskinen i källartrappan och som nu, hotade att falla över första steget, jag hade som lyckats putta iväg maskinen med mattan så den stod där och vägde över. Jag fick loss två fingrar och kunde busvissla på Nicco, som lyckligtvis var hemma.

Ja, sen fotade hon lite…och ni ser ju, vad jag inte såg…typ, för då hade jag aldrig testat 😀

15151476_1206974632724723_343642570_n

15128534_1206974652724721_1151410050_n 15129731_1206974679391385_266140466_n 15135577_1206974672724719_351316109_n 15139702_1206974662724720_1447733213_n Till middagen igår skulle jag undervisa Åke i, hur man får ner bea såsen längst ner till pipen, så den är lätt att få ut…

Och det skulle jag alltså inte ha gjort. Jag vet att jag har rätt…man får ner all sås på det här sättet, men…man bör dubbelchecka att locket sitter ordentligt fast, det gjorde det inte den här gången. Lyckades till och med få sås på både fot och byxa…

15134700_10154702658836585_7971396825943162968_nDet var min dag, igår, så kan det vara ibland, varför ska man ens tro, att nåt blir som man tänkt, nä, lite utmaningar ska man ha, det blir lite roligare på det viset 😀

Winstone såg inte ut att gilla promenaden igår, eller vad tror ni?

15151416_1207330782689108_1382569559_nNicco fotade och jag distraherade, så han skulle se in i mobilen/kameran

Läste en annons på FB, som vk.se lagt ut, att man har kunnat bli hackad på nätet och där finns en länk där man kan gå in, och skriva sin mejladress, och sedan få svar om just din, har blivit hackad och från vilka sidor. Här är den länken

Jag gjorde det, och min mejl var hackad, fast inte nu längre, jag bytte lösenord.

Då vet ni det också. Ha en fin tisdag, alla mina vänner!

15078844_10154702658326585_460675839418351983_n

Män som heter Ove!

Av , , Bli först att kommentera 11

Dom verkar vara upp till något, våra små, dunbollar (läs underfundiga kraftpaket), Enya och Eloise. Det verkade ju ett tag som om dom gett upp deras försök att pressa ner symaskinen från källardörren för att få den att falla utför trappen. Det har som varit tyst runt omkring dom.

Så döm om min förvåning, då jag nu noterade att dom fått upp låset på ena sidan av symaskinsväskan/lådan…vad har dom nu för baktanke, månntro? Få upp andra sidan, sedan dra ut maskinen från lådan för att sedan kicka ner den, utför källartrappan..ja, då det gäller våra katter, så är det ingenting som längre förvånar mig…nästan.

Här, lilla Eloise,  i unga år, innan hon vuxit till sig, uppstudsig, redan då:

1186322_10151929963981585_1001952975_nOch Enya, den lite mer tillbakadragna katten…divan, som är lite förmer än alla andra på den här jorden, här, riktigt liten, första dagen hemma hos oss, maj, 2005:

35635_453169Och tillsammans…

m6Ja, det där med kaffe, det blev några koppar igår, jag, Ove den förste, och Ove den andre, Ingegerd och Kerstin, åkte till Nybro konditori, och avnjöt den förföriska drycken, i retro miljö. Ove, förklaring på namnbytet, Kerstin tyckte tvärt att Jan B, klagar på allt nuförtiden, och påminde om han i filmen, ”en man som heter Ove”…och Ingegerd, tyckte att Jan A, även han, ibland var för mycket åt det hållet. Mja, så istället för Jan A och Jan B, så bidde det, Ove den förste och Ove den andre 😀

Sen fick man ju äta upp det där om bra och fint väder…fy tusan, vilket regnande det blev. Jag kokade köttsoppa till middag och det blev en miss i planeringen då jag insåg att jag saknade både morötter och purjolök, tur man har nära till affären.

Jag högg paraplyet, hann gå två meter utanför trappan, så vek det sig som en strut, i blåsten, det var bara att lämna det hemma, och på den korta biten till Ica och hem igen, så såg jag ut som om jag nyduschat…i ytterkläderna.

Så det är med största tillförsikt, jag nu nämner, lite tyst, att det ser rätt ok ut, vädret idag…kanske bäst man skyndar sig ut med hunden, innan det vänder 😀 Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

2016-09-29 09.23.37

Likt renar runt saltstenar

Av , , 2 kommentarer 13

Igår morse då jag skulle släppa upp katterna från källaren (det var ett herrans liv på luckan, då Eoise försöker klösa lös kattluckan från ramen på dörren), så undrade Theresé vad som väckt henne mitt i natten.

En smäll och sedan flera *DOMPDOMPDOMP”. Ehhh ok, då förstod jag att något där innanför dörren, inte skulle vara kvar, där jag lämnade det. Skulle det vara symaskinen eller?

Näpp, det var en 5 liters dunk med rengöringsmedel, som jag ställt längst upp för att klämma fast symaskinen och den stora Coca-cola burken, mellan dörrkarmarna. Den hittade jag längst ner…snyggt jobbat, kissarna.

Och för att fortsätta med katt pratet, så undrade Theresé vad jag gjort av bokmärket, som hon skickat till mig. Ingenting,svarade jag, det har hängt där sedan jag fick det:

2016-03-23 08.03.38Men det är ju alldeles perforerat, sa hon, och vid närmare kontroll, så fick jag se hur det såg ut. Då jag strök fingret över hålen, så påmindes jag om något annat, som sett exakt likadant, på den tiden vi bodde i lägenheten och hade badkar, samt duschdraperi.

Katterna, förmodligen Enya, om jag ska vara en besserwisser, perforerade hela nederkanten på draperiet, med sina små tänder, och detta är precis vad hon nu har gjort med bokmärket. Enya är nämligen den enda av dom två, som hoppar upp (olovandes) på arbetsbänken.

2016-03-23 08.02.08Och där har hon alltså nu suttit likt renarna och älgarna, vid sina saltstenar, och tuggat sönder bokmärket…den lilla räven.

Theresé och Sally skjutsade mig till jobbet igår, sedan drog dom vidare upp till mormor/gammelmormor, där dom kikade på gamla kort. Här är ett av dom, som jag kommer ihåg som i…förrgår.

WP_20160322_006Det är min farmor längst ut till vänster, sedan hennes mamma, och jag sitter i knäet på henne (jag var så rädd att hon skulle braka ihop, jag tyckte hon var så liten), hon pratade samiska och jag hade fått lära mig gubben Noa på just samiska och fick sjunga den för henne, till hennes stora förtjusning, i alla fall sa hon det 😀 Sedan storebror Sivert och vår pappa.

Kul med gamla bilder, egentligen skulle jag ha lånat hem några album från mamma och tittat igenom dom. Man vet aldrig vad som kan dyka upp där.
Idag åker Theresé och Sally hem, men innan dess ska vi hinna ut en sväng, till nåt ställe som vi inte bestämt än, så vi ska klura på det. Önskar er alla en trevlig onsdag!

Vilket buller det skulle bli

Ibland saknar man verkligen en helt vanlig, ordinär telefon, kopplad till väggen, med sin spiral sladd och nummerskiva. Det var inte så mycket som kunde bli fel, då. Möjlligtvis om man fastnade med fingret i nummerskivan och vred en gång för mycket 😀


Jag tror ju, och detta är en alldeles egen teori, att teknikens under, gått så mycket framåt att den inte hunnit med själv. Ibland gör våra (kanske speciellt mina) mobiler egna saker, bara så där, för att dom kan. Eller för att alla nya saker, behöver en viss tid av testning för att ta bort eventuella små egenheter som grejerna kan besitta.

För någon dag sedan bestämde den att jag bara kunde göra villkorligt samtal…typ, och då var det tur att den jag pratade med, lade på luren då vi var klar, jag kunde nämligen inte göra det. Sedan har vi den där ordlistan…jo, den är bra, ibland, då den skriver in ord, man själv använt mycket av.

Men ta nu den gången, Jan undrade vad ölen hette, som jag bjudit på. Jag skrev Bumble Bee, skickade smset och det stod: Bombnedslag. Jaja, och detta var ju inte enda gången, kan jag tala om. Det gäller att vara med, läsa innan man skickar, annars kan det se hur galet ut som helst.

Oboy översatte den till obotlig, kaffe till café, och det här, som jag skickade till Nicco, där det skulle stå, we are going to fika nu, och den skrev: We åre goding till fika nu. Japp, klura på den du!

Nä, satt man där på telefonbänken, så satt man där, och samtalen blev aldrig så där jättelånga, om man nu inte fått lov att ringa riks, till kusin Anna, och vi babblade på i en halvtimme innan föräldrarna började knorra om att det var dags att lägga på. Man hörde hur det knäppte i luren varje gång man påbörjade en ny minut, eller vad det nu var för tider.

Och kommer ni ihåg ljudet? Man hörde direkt om det kom in ett riks samtal, ännu mer om personen i fråga var utomlands. Lite som att prata i en hoprullad tidning 😀
Jaja, man kanske ska vara tacksam ändå, att man har en telefon och kan bli nådd, fast det beror lite på, av vem. Mobilen ringde nyss, ett 08 nummer, och nej, jag brukar inte svara då, eller så svarar jag, låter dom börja prata, och man hör direkt om det är från ett callcenter, då lägger jag bara luren på bordet, så får dom lägga på. Dom brukar sluta ringa då, efter några gånger.

Ska också berätta att jag på skoj, vägde symaskinen igår, den väger 14,5 kilo, fattar ni, och katten flyttar på den…sjukt! Och igår morse då jag öppnade dörren, så var symaskinen flyttad, 5 centimeter, vilket buller om den maskinen åker nerför trappan.

2016-03-02 22.48.10Nu ska jag käka frukost och se reprisen från gårdagens Farmen innan det blir morgonpromenad. Ha en fin fredag, allihop!

Dom kan, dom…

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…


Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

2016-03-02 22.47.03Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

2016-03-02 22.47.41 (2)Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

2016-03-03 06.54.17I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

2016-03-01 10.19.51Ha en bra dag, alla mina vänner!

Fy… på oss

Av , , 6 kommentarer 7

 

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.
Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.
Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:
Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.
Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.
Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju 🙂
Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.
Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.
Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.
Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.
Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Jo, by the way…

Har väl inte talat om för er ännu, att det inte bara är dammsugaren, bilen, symaskinen och Åkes Volvo, som gått sönder. Nädå, diskmaskinen rök för några veckor sedan, så nu åker den på skrotning. Back to nature och handdisk, med andra ord.

Kunde inte motstå detta lilla plagg till den kommande generationen, jag vet ju dessutom att Anders fått tag i en t-shirt då han var och såg på AC/DC för nån vecka sedan, men med storleken 4 år, så dröjer det ju ett tag innan han/hon fyller ut den, detta var en betydligt mindre storlek.

Maria Lundmark Hällsten