Det blev full dag igår. Skulle förmå mig till att göra klart det sista med symaskinen innan jag skulle packa bort den. Nu är det så här att jag av nån oförklarlig anledning, beställt en klänning. Notera att jag INTE är en klännings människa. Det går inte!

Men lik förbenat ser jag nåt jag gillar. Ni ska få se en bild på den, och don´t mind the model, jag gjorde ingen show av det utan knäppte lite tvärt för att visa Tina, Nicco och Annelie. Ehh…ja, jag gillade den men ändå inte. Fast bestämmer mig för att jag ska ha den…punkt!

Igår kom jag på att jag absolut INTE, skulle ha den, utan då kom saxen fram klipp klipp knips, så bidde det en blus. Fast då jag skulle fålla upp den så tog symaskinen semester. Tråden ville inte fästa i det tyget. Jag finner ingen annan lösning än att jag lägger ut en vädjan på fejjan, om det är nån som kan tänkas kunna hjälpa mig.

Theresé kommer med tips, och det är ju bra. Fast den här maskinen kan man nog anse vara aningens för gammal, det finns inte så många finesser på den. Det lustiga var också att jag kunde sy i andra tyger men inte på det här tyget. Den vägrade.

Elisabeth hälsade mig välkommen hem till henne. Hon har maskin men hon syr inte själv och där hade jag tagit det erbjudandet men ville ändå vänta och se. Beror på om maskinen hade varit för ny för mig. Alla trär man inte på samma sätt Och jag, och hålla reda på sånt där…ehh, näe. Jag bli lätt vilse och saker blir då, naturligtvis fel.

Mary ställer upp, fast resan till Duluth är lite för lång Tina skulle garanterat ha fixat syhjälp på hennes gata i Torrevieja stan, men även dit, blir det en bit. Men så ringer plötsligt min mobil. Sussie Hedin, har en maskin, det är bara att komma dit så ska hon fixa mitt problem. Så underbart!!

Vi bjuder Nicco på middag sen järnet hem till Sussie och Mats. Jag släpper av Åke och gasar hem igen, för guess what… jag glömde det väsentligaste, sy projektet. Och där står väskan, på nedersta trappsteget och väntar. *suck*

Jaja, så går det då man är snabbare än hjärnan, haha. Tillbaka på plats, Sussie sydde och tjopp tjopp så var det klart. This is more like me, ingen klänning, tack så mycket

Inte fick jag betala heller, däremot fick vi hänga lite på deras fina altan på femte våningen. Kaffe och blåbärpaj, alltså hallå. Har man tur eller har man. Tack Sussie det var guld värt och det är ni med!!

Hann städa färdigt bussen, känns också otroligt bra. Plötsligt kändes tummen jättekonstig, den pirrade, och kliade och svullnade upp. Blev stel mitt på. Vet inte vad som hände men den ser likadan ut idag. Nicco sa nåt om att det kan vara en inflammation…överansträngning på nåt sätt.

Klippte gräsmatta och drog upp en massa ogräs, målade lite på den nya brevlådan. Jag ville ha den svart men det bidde en i silver. Well well, nu är andra varvet klart, så den ska få torka och sedan blir det en repris på skelettfamiljen Lundmark Hällsten och Winstone. Men dekalerna kan jag inte sätta på nu, som i nu. Det må torka först.

Gissa om det blir att packa och bära saker idag, men det kommer man väl aldrig ifrån. Nicco och Sambo for igår, så dom är redan på plats. Visste ni, apropå ingenting, att räkor har ansikten… eller har dom det

Ha en fin fredag, allihop!