Etikett: sjukvård

Fler behöver samarbeta, inte bara sängklädes tillverkarna

Av , , 2 kommentarer 11

Kan det möjligtvis finnas fler än jag som ren bäddar sängen, måttar det stora lakanet som täcker bägge våra sängar. Slänger iväg det så långt jag kan och inser att det ligger på tvärsan. Gör om, och tror att jag nu lagt det rätt, men det har jag inte alls. Jag *suckar* precis som vanligt och gör om proceduren en tredje gång och BAAM så blev det rätt. 99 gånger av 100, är detta min vardag då jag ren bäddar.

En förmodad tanke om varför det händer, är att lakanet inte skiljer så mycket i storlek på längd och bredd. Och det är av den anledningen jag inte ser med blotta ögat, vilken sida som är mindre (den som ska upp i huvudänden). Dessutom är det ju rätt så brett och svårare att överskåda måtten på. Men snälla, kan man inte märka ut kortsidorna då, redan i tillverkningen då? NEJ, jag kommer inte att göra det själv, jag vill att dom gör det.

Hur många gånger har man inte fått in täcket på sniskan i påslakanet och står där och vevar på med täcket för att försöka få det på rätt ledd. Inte har dom gjort det lättare då många påslakan saknar hålen i överkant. Och vid nåt tillfälle har jag till och med fått tag i ett täcke som snudd på, var fyrkantigt och passade inte alls i påslakanet. WHY??

Slutligen behöver jag inte ens skriva om dessa formsydda lakan och kasta mina åsikter på er, om det. Det fanns redan nån som hunnit före, hahaa…

Fotnot: Jag håller absolut med om det!

Apropå att samarbeta, så kan man undra varför inte fler gör det. Läkare, terapeuter, sköterskor och annan sjukvård. Den ena vet inget om det andra utan hänvisar patienten till att söka vård på den enheten. Där får du veta att dom inte är utbildad på det där området man tog upp i förbifarten och dom vet inte heller om det kan ha att göra med det där första du sökte för. Du hänvisas vidare…

Vart är samarbetet över gränserna och vart är nyfikenheten att vilja komma fram till vart problemet ligger? Varför lämnar man det till patienten att ta reda på, för guess what, patienten är redan sjuk och trött, och har inte energin att hålla reda på vem och vart man vänder sig. Man ger upp och låter det vara som det är.

Nej, det gäller inte mig, inte idag. Men jag har garanterat varit i den svängen förut. Kan vara av den anledningen jag inte heller bryr mig om att söka hjälp för sånt jag dömer ut själv, innan. Med ord som: ”Dom kommer ändå inte att hitta nåt fel, så vad är det lönt!”

Fast jag har tidigare erfarenheter via jobb, mina vänner, släkt och min man Åke. Ibland är det så sjuka historier så man har slutat fundera på vems händer du lägger ditt liv i. Du ska lita på att dom vet vad som är bäst, fast… nånstans vill du inte, men du har egentligen inte så många options. Känns halvdrygt att skriva det , men man ska precis som man brukar säga, vara frisk för att orka vara sjuk.

Jag ska tillägga att detta absolut inte gäller alla inom sjukvården, det finns undantag. Och dom ska vi höja till skyarna för deras engagemang och vilja, att göra rätt, informera och ta sig tid. En dänga kan man istället ge till politiker som inte gemensamt kan gå ihop för att lösa dom största, akuta problemen. Vi kan inte förlora det lilla vi har kvar.

Ingen ska heller behöva gå till ett jobb där man otrivs för att man inte får ge dom 100% som man egentligen skulle vilja ge, men det finns inte tid eller pengar till det. Detta för att dom personerna behövs ute i periferin för att hjälpa till på andra ställen.

Nu ska jag sluta gnälla, haha, jag åkte rätt ner i en negativ spiral och ALLT detta, på grund av våra lakans utformning, oh my…

Solen skiner ute, inte jättekallt även om jag hade på mig finmössan på morgonpromenaden. Mer beroende på mitt skruvade fladder hår som stod på kant. Undrar om det var på grund av det lilla jag kommer ihåg från min dröm.

Åke skulle köpa en stor mjukis känguru som man kunde använda som sacco säck. Han påstod att det var till 2 barn vi tydligen var stödfamilj till. Men då jag anade att det var han själv som ville ha den, och jag sa att köper du den så får den ligga i källaren när dom inte är här, så fick jag att NEJ, från Åke. Han var avslöjad, det var han som skulle ha den egentligen. Sen vaknade jag… 😅

Ha en fin måndag, allihop!

Rattfylla och stöldturné eller vad händer…

Av , , 2 kommentarer 16

När vi var på Naiheads fika kväll, förra veckan, så hade en kompis till Åke, med sig en bekant, inte till oss, men till polaren. Ja, han kanske är känd för andra, han är vaccinationssamordnare och inte bara det. Förutom att ha varit mekaniker så har han, bland mycket annat, jobbat som sjukgymnast.

Då Åke nämnde vilka problem han har med armar och nacke och sånt, så sa Ronny, du ska till en kotknackare. Det låter absolut som det här, det där, det här och det där.

När vi kom hem, så frågade jag Åke om han någonsin sitt liv, varit till en kiropraktiker eller nåt liknande. Svar nej! Men då kan det ju kanske vara idé att testa, tyckte jag, vilket han nu har gjort.

Igår var han där och där fick han mer info än vad sjukvården gett så här långt. Och han fick också råd på vad han ska meddela sin läkare, samt behandling. När han åkte därifrån, så kände han sig bättre. Helt otroligt va 🤩

Jag tänker att det blir spännande att se vad han säger efter nästa behandling om 1 vecka. Även om det säkert finns saker som inte kan botas, så är det guld värt, att bara få känna sig bättre och starkare och förhoppningsvis ger det ena, det andra, och det kan då innebära smärtlindring. Win win 🏆

Min behandling hos Mirakelqvinnan blev ju abrupt, lagt på is, då jag själv, la mig på is och bro kanten. Men jag ska absolut tillbaka när jag känner att jag kan ligga på en bänk utan smärta. Inte alls dumt att se över rygg, nacke, armar och händer, inte för nån. Tror inte ens man behöver känna sig halvkajko, för att tycka att en sån där behandling ändå blir bra. Vad det nu än gäller. Vanlig massage, punkt och knut massage eller bryt och bänd.

Blev ett senare inlägg idag. Hade nämligen ett samtal med Tina. Undrar om vi skulle kunna prata i år, utan att tappa något att blöta och stöta… skulle inte tro det. Hahaa…skrattar gott ut emellan.

Vi har våra uttryck som för vissa, säkert är högst interna, och därför inte förstås av alla.

Ibland då jag letar i bloggarkivet efter nåt specifikt, så kan jag förundras över hur ofta vi faktiskt hängde med varandra. Och vad mycket vi gjorde. Var det inte en fika där så var det en lunch här, handling och utflykter. Vi planerar lite löst, för en sammankomst. Jag kanske kan flyga ner och hälsa på henne i deras nya lägenhet i Nyköping.

Men det ska ju passa med att hon är i Sverige, om vi kan sammanstråla på Arlanda.

Hur ser det ut med resor, ligger Skåne fortfarande i Sverige, och är Umeå kvar på kusten eller har landet vänt på sig? Nå, vi får se, vi tar dagarna som dom kommer. Går det så går det, funkar det inte, så kommer det alltid nya tider.

Det har definitivt hänt något nytt, under natten, både i matrummet, och källaren. Uppenbarligen så har fultomtarna antingen kört onykter, eller så dök det upp något oförhappandes i deras körväg. Bilen har kraschat  😱

Men dom blir tydligen aldrig rådlösa. Dom har hämtat upp en ny, och då jag nu gick in så ser det ut som om dom håller på med en genomgång av den nya bilen. Oljebyte eller, nä jag vet inte vad dom pysslar med.

Men stopp och belägg, vad är det Winstone upptäckt

Är det nån jäkla stöldturné dom är ute på, nä, nu vet jag inte om jag ska lägga mig i eller om jag ska låta allt ha sin gilla gång. Vad tycker ni…va?

Jag låter dom vara…för stunden, och jag får se om jag ska låta dom komma undan med detta eller…

I lucklåda nummer 15, fick vi idag nåt som ska ha med ljudet att göra.

Nu ska jag fixa lunch så ni får fortsätta ha en bra dag, allihop!

Upp på hästryggen igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

5 år…det har gått fort, känns det som. Fast då man tänker tillbaka, på tiden strax före och efter, pappas olycka som ledde till hans död, så kändes det då…som om dagarna masade sig fram. Det var väldigt stökigt, många frågetecken, hur skulle man göra, vad gjorde man, och varför…

Men i efterhand måste jag ändå säga att det man brukar säga, ni vet, tiden som läker alla sår, det stämmer. Han är borta, och han är fortfarande saknad, men livet är uthärdligt, man går vidare, oavsett och man får acceptera att det är som det är.

22730481_10155743235746585_307429086212816224_nSen är väl människan förunderlig, man har en tendens att förtränga eller ”glömma” bort, lägga åt sidan, sånt som känns tungt, som gör ont, eller bara är smärtsamt. Och det är väl tur, att det funkar så. Annars skulle man väl aldrig ge sig ut på nya äventyr, ni vet…upp på hästryggen igen!!!

Precis som med våra tallar…man glömmer bort, varje år, hur j-vla mycket barr dom innehåller, och hur tungt det är att kratta upp dom, Men då det är gjort, så är det gjort, och sedan glömmer man bort det, tills man står där, nästa år igen 😀

22555147_10155743153481585_6988268530934883353_nHade ett lunch förslag till Nicco härom dagen…en höstsallad, lite barr, några kottar, ja ni fattar, sånt man kan hitta härute, förstå vad gott! Och framför, billigt!!! 😀

Jag har tillbringat morgonen i telefon, är inte riktigt klar än, sjukvård, tider som ska ändras och dubbelcheckas, jag väntar på bord och stolar, som DHL ska köra ut, men med tanke på vår roliga adress, så kände jag mig nödbedd att ringa och förvarna. Som ni vet, så heter vår brevlåda och adress, nåt helt annat än vad den egentligen skulle heta.

Infart från Timotejvägen och inte Blomstervägen 43 som brevlådan heter, fast den står inte på Blomstervägen, och 49 är siffran på huset…fruktansvärt förvirrande. Dessutom funkar det INTE att slå in Timotejvägen 49  på nån GPS, den adressen finns ju inte…fast vi bor där, hahaa… Nä, Ettan hade varit lättast, faktiskt!

21768081_10155675224416585_1034651519683049996_n 22042371_10155670392926585_8938670085644766550_oJaja, jag får väl se om dom dyker upp, eller dyker in, innan 11 ska det då vara levererat, hoppas jag.

Lite snö föll igår, men den var väldigt tillfällig. Gick ut med Winstone jätte tidigt i morse, bara för att kunna sitta hemma och vakta på leveransen. Kul att se att här, var det bara en blötfläck kvar av nedfallet, men hundra meter bort låg frosten kvar på grusstigen och det var lätt halkigt. Detta borde innebära att där vi bor, på Ettan, har vi lite varmare än övriga Västerslätt…men så trevligt 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Imorgon är en annan dag

 

Läste ett blogg inlägg, på en annan sida, där hon skrev att man säger ju att tiden läker alla sår, men det kan ju ifrågasättas.
Jag kommenterade och skrev att visst är det sant, att tiden läker såren, men man glömmer inte, såren är läkta men ärren sitter kvar. Och med tiden kan man acceptera och förhoppningsvis gå vidare.
Vi har många gånger pratat om hur det blev då allting hände med pappa. Olyckan, varför, hur var det möjligt, och vad hände med oss… vi som stod där och försökte förstå, vem plockade upp oss och gav oss möjlighet att få redskapen som många kanske behöver, för att påbörja sorgearbetet och bara tanken på att allting ska fortsätta, precis som det alltid gjort och alltid kommer att göra, då någon nära, går bort.
Men så här i efterhand kan man också undra om det hade varit värt det… hade verkligen någon av oss, lyssnat och gjort det vi hade blivit tillsagda, jag tillåter mig att tvivla, faktiskt.
Vi hade ju alla fullt upp med att bara leva, och finnas där, inget annat behövdes.
Då kan man hellre fundera på varför man sedan, inte hör ett ljud från exempelvis sjukvården, kuratorerna som var inblandade, varför kan inte dom, en sån här gång, ta första steget, och bara visa att dom finns, om dom behövs? Det är nog många som inte känner att dom vill eller törs, ta kontakt för att få hjälp med något som hänt för över ett halvår sedan.
Utan dom härdar i sin ensamhet, och tror och hoppas att nästa dag, blir en bättre dag.
Maria Lundmark Hällsten