Etikett: smal

Rik, fattig eller mitt emellan?

Av , , 2 kommentarer 14

Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.


Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

🍰🍩🍪🌰

 


Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.

Hemma igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är aldrig bara ett, då det kommer till att packa in eller packa ur vår buss…jisses, vad grejer man har, och vilket spring fram och tillbaka. Nå, lagom till 13.30 igår, var stugan tömd och bussen lastad.

Emmas sambo Johan, körde upp från Hissjö och axlade rollen som lastbilschaufför. Nicco och jag tog hans bil och fick åka lite lättsammare, mindre bullrigt, så att säga. Första stoppet för oss blev inne i Malå, där vi kastade skräp på återvinningen, in på Aoteket och hämtade ut värktabletter till Åke, som sedan överlämnades vid Enebacken, där vi tog oss en kaffe.

Hamnade bakom en oslög lastbilschaufför, som hade jätte problem med att hålla ut i kanten. Visst ser ju vägen smal ut, som tusan, men ändå…jaja, han kanske tyckte det var kul att ligga etta:

39140976_10156508046526585_8311004228793401344_nOch väl hemma fick Johan visa upp sina back kunskaper, och det fixade han utan några som helst problem:

39169735_10156508045781585_5704884705703231488_nOch nu är vi alltså hemma igen, med pick och pack och allt annat. Kan ju säga att även om jag gick några svängar igår kväll, så är bussen långt ifrån tömd.

Vi ska nu ställa undan den för vintern innan den sista augusti, då det blir körförbud på den. Känns inte som att det är lönt, att besikta den för en tusenlapp för att sedan bara låta den stå. Camaron måste dock ut igen, och den kan vi ju köra ännu ett tag.

Näpp, dags att ta ut Winstone och sedan göra andra vardagliga saker. Svårt att bestämma hur man ska klä sig, hm…

39050584_10156505784521585_2183191941674434560_nÖnskar er alla en trevlig tisdag!

Slurp sa det bara…

Av , , 4 kommentarer 12

Jag som var så glad att jag fått i ordning en symaskin, efter flera år av att hand sy, tyg lim, och så vidare. Jo, det funkar, det med, men är ändå lite mer pyssel. Krånglet med symaskinen är väl att den ska dras fram, men sedan går det undan.
Så var det dags att sy in några byxor igen, och en favorit tröja, jag haft i många, många år. Då jag höll på med tröjan, som värst, så upptäckte jag ett litet hål, på baksidan, nå, det syr man väl lätt igen, tänkte jag.

Och testade, slurp, sa det så satt tröjan fast, nere i matar saken. Den var som gjuten, där. Fick ta i lite och när den släppte så slapp även en bit av tröjan. Nu började man känna sig lätt frustrerad. Men man ger ju inte upp, utan jag tänkte att jag tar en liten bit av tyget jag klippt bort, och lagar det större hålet, med. Borde ju funka, och det sitter ju där bak, så det syns nog inte.

Trodde hon ja…ett ännu större slurp och nu satt tröjan som nerkörd i maskinen och då jag drog så blev hålet, typ, som två femkronor, och där var det bara att slänga bort, favvo tröjan, svära åt maskinen som nu åker på återvinningen, och jag lämnar in en annan maskin för service, jag vill inte vara utan, heller.

Jag har i min viktnedgång och om modellering av kroppsdelar, hamnat mellan två storlekar, det är också irriterande, byxorna jag har och tjaschar runt i, är för stor i baken, men jag gissar att en storlek mindre, så är dom för tight, vad gör man då? Är less på att springa och dra upp byxorna, hela tiden. Hängslen, ja, fast det är som med vissa andra saker, det skulle aldrig falla mig in, sådeså.

Roligt att höra kommentarer numer, som: Vad smal du blivit! Vad du är mager! Vad liten du är! Haha…jo tjena, jag har nog kvar att ta av, så speciellt mager är jag inte, Men ser ut att ha blivit 10 år äldre, då jag inte längre har nåt att fylla ut mina rynkor i ansiktet, med.

Fast rynkor är inget som skrämt mig, jag tyckte min farmor såg tuff ut med sina, så jag får väl hoppas  att jag kommer att fortsätta tänka så, om mina, också 😀
Här är en bild, tagen 1 månad innan operation:

2015-08-31 18.39.59Och så här gammal är jag idag…5 månader äldre, eller hur var det nu? 😀

2016-02-23 15.02.09Ha det gott, allihop!