Etikett: inlägg

Vill dom bara avskräcka folk, eller?

Av , , Bli först att kommentera 12

1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.


Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.


Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?


Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!


Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

The broms terminator 😈🦸‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 20

Åkes födelsedag, tillika midsommarafton, firades uppe i Malå. Och som det kan se ut, börjades det tidigt…


Fast jag kan avslöja att det var riggat, haha, en kaffegök till frukosten, är nog inte att föredra.

Han fick en videohälsning från Roger på Macken, hehe…

Ewa, svägerskan, hade inte hört talas om memmo, och då Joel visade henne hälsningen, var hon först lite impad, över att vi hade såna kontakter, haha. Fast Joel avslöjade att det nog var så att man kunde köpa, hans hälsningar, jo, så är det 😄

Vi testade den där tårtan jag bakade, Pinocchio saken, och den såg väl lite ojämn ut, men god var den, minsann.


Midsommarafton bjöd på lite strilande regn, men vi hade tälten uppslagna, så vi klarade oss. En låda med diverse preparat, har vi också, fast jag vet inte, många är överreklamerade. Det mest effektiva mot bromsen, är öppen dörr, då flyger dom in och sätter sig i fönstren. Sorry, och där åkte dom in i dammsugaren. Jag tog 22 stycken under 1 timme. The broms terminator.

Det var mycket mat som skulle fixas fram. Här håller jag på med några snittar eller kanapéer.


Sen hade jag gjort gubbröra på inlagd sill, och en liknande, fast med svill, en vegetarisk variant. Och den var faktiskt jättegod, även om jag var aningens skeptisk, då jag köpte burken. Alla bidrog med mat, vi hade värsta buffen.


På plats, var våra kusiner, André och Robin, storebror Sivert med fru Ewa, deras dotter Camilla med sambon Joel. Lillasyster Emma med sambon Johan, jag, Åke och Nicco.


Efter mat, dryck och annat gott så tränade vi på det sedvanliga kubbspelet. Dom yngre toppade aldrig laget…näää, dom valde rakt av dom yngre mot dom äldre. Men gissa vad, dom klev på en mina, vi vann ändå, haha, dom tippade nämligen omkull Kungen.


Åke satt som enväldig domare, fast han dömde ett, ett, hela tiden.


Nå, övningen var inför mötet med stuggrannarna, som var ett helt gäng, dom med. Dom blev psykade av att vi alla hade gummistövlar på oss, fast dom toppade, dom med. En av killarna måste ju ha varit uppvuxen med kubbpinnen i handen. Men men…kul hade vi i alla fall.

 

Och sent på kvällen blev det ju regnfritt och fin himmel, som siade om finare väder som var på gång.

 


Min uppkoppling i stugan, är under all kritik. Jag har Tele2, fast är absolut onåbar, inne i stugan. Kunde inte ladda upp nån bild till ett litet inlägg här på bloggen. Så nu kommer jag att byta abonnemang till Telia. Jag som klarat mig utan dom i flera år, men nu får dom vinna, och jag får falla till föga. Även om jag tycker det är underbart (sarkasm), att dom kan man använda vart som helst, men inte deras underleverantörer. Dom använder väl samma satelliter, eller vad.

Nu har jag 3 dagars arbetsvecka. Imorgon får jag nyrutan på bilen, så härligt. Och vi körde en första sväng med sprutlacken igår kväll. Dom nya dekalerna är hämtade på Printstore, så jag hoppas att bilen kan börja användas om nån dag…längtar på riktigt.


Hittade denna text i ett gammalt inlägg jag hade ute för 9 år sedan, den var faktiskt lika rolig idag. Ett barn som svarade på frågan om, ”Vad skall du bli när du blir stor?”

Jag vill bli ingenjör när jag blir stor, det är ett roligt arbete och lätt.

Därför finns det så många ingenjörer idag, och varje dag blir det fler.

Ingenjörer behöver inte gå så mycket i skola. De måste lära sig programmeringsspråk så att det kan tala med datorer. Jag gissar att de måste kunna läsa också så att de vet vad det är fråga om när allt trasslar till sig.

Ingenjörer måste vara modiga så att de inte blir rädda, när allt trasslar till sig mer än möjligt, eller när de måste tala främmande språk på utländska så att de vet vad de ska göra.

Jag gillar också lönen som de får. De får mer pengar än de hinner använda. Det beror på att alla vet att ingenjörerna har ett svårt arbete utom ingenjörerna som vet hur lätt det är. Det finns inte så mycket som jag inte tycker om, utom att kvinnorna tycker om ingenjörerna och vill gifta sig med dom, så man måste köra bort dom, så dom inte stör.

Jag hoppas att jag inte blir allergisk mot kontorsdamm så att jag inte kan bli ingenjör. Jag blir sjuk av vår hund. Om jag blir allergisk mot kontorsdamm kan jag inte bli ingenjör och då måste jag arbeta. slutcitat

Ha en fin måndag, allihop!

Ni som vet, ni VET 🤓

Av , , 4 kommentarer 17

Delade detta inlägg på FB, och skrev själv, ovanför inlägget, dessa ord.

Jag såg ett klipp från demonstrationen. Spontant, i stunden, tänkte jag att man skulle ha samlat ihop, hela gänget, och placerat dom på en öde Ö, Och där hade dom fått klara sig bäst dom själv ville. Jag kan köpa att det finns dom som inte vill vaccinera sig, det ska ju vara fri vilja, men dom som inte gör det, må ändå tänka på alla andra. Och än viktigare att NI, som väljer bort det, håller er undan alla folksamlingar, överhuvudtaget.


Detta skrev Aftonbladet och jag citerar: ”Det var en brokig skara som i dag samlades i centrala Stockholm för vad som skulle vara en demonstration mot corona. 5G-motståndare, personer som förespråkar återvandring för invandrare, klimatförnekare, deltog alla i marschen. Den gemensamma nämnaren bland många var en misstro mot etablerad fakta och vetenskap, politikerförakt och bristande tillit mot medier.” slutcitat

Ja, så idiotiskt, på riktigt. Åsiktsfrihet, i alla ära, men inte nu, inte mitt i eländet och framför allt, inte på detta sätt. Ni gör er bara dummare…. fotnot, min åsikt.

Gjorde ett litet experiment med Winstone igår. Man ropar på hunden utan att titta på honom, för att se vad han gör. Jo, han såg lätt förvirrad ut, trodde nog att jag var förvirrad. Men så plötsligt får han också för sig att jag ropar på nån annan Winstone, hahaa…

Jag letade efter nåt på youtube, hittade inte vad jag sökte, men nåt roligt fanns där i alla fall. Så det delar jag här.

Fick veta att man kan kolla in flygfoton och här får man använda dom, som man vill. Jag plockade givetvis fram ett foto där vårt hus finns med. Jag pekar inte ut det utan ni som vet, ni vet.


Och klicka på bilden så kommer ni in på den databasen där det ligger fler bilder över Umeå.

Hoppas på en fin och ljus måndag, för er alla!

Snabeldraken har fått nytt namn

Av , , Bli först att kommentera 15

Theresé gav svar på gårdagens inlägg, om min sibiriska ren. Jag citerar hennes ord:

”Det är samma renar i Sverige/Norge/Finland som i Sibirien. Den amerikanska sorten är lite annorlunda, men väldigt lik våra. En del nordiska renar har förflyttats till Alaska under början av 1900-talet så deras DNA finns även där. Det finns/fanns dock en annan art av renar i kalla delar av Ryssland som hade mycket större nos än våra renar. Detta för att kunna förvärma luften innan de andades in den till lungorna. Osäker på om de finns kvar dock, och jag hittar inget om de längre… deras nosar såg mer ut som en kort snabel.” slutcitat

Och där gav jag förstås den rensorten, namnet snabelren. Haha, ska hädanefter kalla vår nya dammsugare för snabelrenen, istället för snabeldraken. Perfekt! Har ingen bild på en ren med lång nos men alldeles vanliga renar, har jag minsann.

Vilket underbart väder vi har idag. Låste upp ytterdörren och trodde att låsmekanismen pajat. Dörren gick inte att öppna. Men efter en sekund och lite påtryckning, gick den upp. Det blåste så jäkligt att dörren satt som limmad.

Winstone snabbade sig att göra sina behov, 50 meter från huset. Sen gav han mig ”the evil eye”, när jag tyckte att vi skulle fortsätta en bit.


Nu borde han ju känna mig vid det här laget. Inte lyssnar jag på honom, vi gick en lite längre runda än 100 meter, men det blev absolut ingen lång promenad, utan en kortare rastar runda.

Morgondagens väderprognos, ser då aningens bättre ut. Sol och några plusgrader. Härligt, då kanske det torkar upp lite.

En av mina pelargoner har plötsligt fått en blomma, hm, ja, det var väl fint. Får se om jag ska prova om dom överlever häruppe. Övervintra dom i källaren, ids jag inte testa igen. Har läst att dom kan klara sig fint i fönstret, men man ska inte vattna dom lika mycket som under sommaren.

Har inte så mycket mer att förtälja, denna regniga dag. Håller på med tvätt, ska klura vad det blir för middag och dricka kaffe. Hoppas ni har det gott och att jackan håller tätt, om ni måste ut!

Rik, fattig eller mitt emellan?

Av , , 2 kommentarer 14

Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.


Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

🍰🍩🍪🌰

 


Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.

Ett ja förväntas, men det blir ett nej?

Av , , Bli först att kommentera 11

Fick dagen till ära, återigen ligga på topp listan, åtminstone nu på morgonen 😀 Jag har nämligen i detta nu, bloggat i 11 år och jag har lagt in 5999 inlägg, wow, då blir jämnt tal imorgon, och det finns 13 717 kommentarer.

Jag skrev mitt första inlägg, 31 mars, 2009, och jag må säga att jag lät väldans pretentiös, för att sedan dala ut och till största delen är detta nu, som min dagbok, men den innehåller ju även mina åsikter, ibland, och andra gånger tips eller andras upplevelser.

Nå, det har varit roligt att blogga, och detta är som ett gift. Stiger upp, tar en kaffe, funderar en stund, ibland tar det några timmar, det är för att jag som 50 plussare, kommit fram till att det är jag som bestämmer takt och ton här, och gör som jag vill 😀

Även om Åke ibland undrar vad tusan jag gjort, då inlägget inte kommer ut förrän vid lunchtid. Vet också att Kerstin påpekade detta, då vi var dit på middagen. Hon läser bloggen hos Jan B, och det är inte alltid jag lagt ut den, då hon gått upp till honom. Sorry! 😀

Igår var det -5 grader då jag och Winstone tog morgonpromenaden, och borta vid hundto…björkallén som löper jämns med Industrivägen, så noterade jag såna här blöta fläckar:


Det fanns flera stycken på gräset, och det var som att ta på en isglass som håller på att smälta. Mycket konstigt! Vad är det och hur kan det bli så där? Det kan ju inte vara vanligt vatten då hade det varit fruset.

Theresé skickade en bild hon tagit på Sally, som håller på lära sig att svetsa hemma i pappa Anders garage:


Rätt coolt, att ha den chansen att få lära sig i tidig ålder, det gäller väl kanske allt, men då kan man ju bli proffs på det man gör. Det fastnar i ryggraden, och sen gör man det bara, utan att fundera så mycket.

Delade bilden i cruising gruppen och där har den fått 60 likes så här långt, (ja Theresé, ditt namn står som fotograf) dom tror säkert att Sally svetsar på pappas bil, hahaa… njae, hon håller på med andra saker, lite finlir, fast lär hon sig att svetsa så kan hon garanterat gå vidare med bilar och herreminje, hon kan få svetsa under vår buss också 😀

Såg detta klipp för några månader sedan (har kanske delat det tidigare) och nu dök det upp i flödet igen, så roligt, haha, verkar som om dom har full förståelse över vad den andre säger, eller hur? 😀 Lite som jag skriver eller pratar ibland, jag fattar inte varför ingen annan fattar eller så nickar dom i samförstånd fast…egentligen hade jag ju förväntat mig en nejskakning på huvudet, hahaa…

Sen är det väl aldrig allt, man fattar, som i söndags då vi satt och åt lunch, och det blev ett ståhej borta vid kyrkan. Prästen i vitt, och en mindre folksamling (det blev fler), det bars ut bord, och det såg ut som en stor kaffetermos. Mja, dom kanske fikade ihop, utomhus, fast jag fattade inte av vilken anledning, dom kom ju allihop inifrån? Nåja, det kanske var en sån grej som jag inte ska fatta då 😀

Hoppas på en bra tisdag, för er alla!

Vad duktig jag var, lite too much, kanske?

Av , , 2 kommentarer 15

Känns som om det var längesedan jag låg så här högt upp på VK:s blogglista, kul 🙂


På listan har jag dock legat i några år nu, och det är ju rätt så otroligt, faktiskt. Jag som i början av mitt bloggande, var glad att jag hade 33 läsare…lite fler idag, haha.
Mina egna tankar om just det, är väl att jag undrar vad det är jag skriver som lockar andra att läsa. Men, oavsett, så är det ju bara roligt att nån tycker det är intressant eller underhållande, så jag får lov att tacka er läsare, för att jag ligger där jag ligger, utan er så fanns jag inte med den listan.

Jag skulle vara duktig i lördags och tvätta upp mina påsar jag använder då jag handlar, och körde även vantar. Mm, ut ur tvättmaskinen och in i torktumlaren, inte så smart, tror det var för varmt i den:

Och vilken tur att det inte var mina fina, lovika vantar, då hade jag blivit ledsen i ögat 😀


Mer ledsen i ögat eller kanske mer åt det irriterande i ögat, typ som då man får ett vasst hårstrå i det, är då jag läser inlägg på FB, och dom första som kommenterar är att dom ropar på admin, eller slänger ur sig att det där är en gammal post det har man sett tusen gånger tidigare, lalalala.

Ja, ok, det finns regler i såna här grupper, det köper jag, men själv tror jag att det skulle räcka med att man inte kommenterar och man gillar eller ogillar inte heller inlägget. Då försvann det liksom bara i cyberspace, eller?

Fast nej, det ska tillrättavisas, och det ska blötas och stötas. Admin kan ju vid tillfälle, bara plocka bort det, omärkt. Det är knappast någon som går under ifall det råkar ligga kvar nån dag eller två. Sen tycker jag också, att bara för att ””du” sett ett likadant inlägg förut, så innebär det inte att ”jag” har gjort det, eller?

Nå, om vanligt, då det kliar i fingrarna och man vill lägga sig i, dom där diskussionerna som blir, så försöker jag strunta i det. Jag ids inte, för det kräver oftast bara mer energi, för då ska du sitta där och svara och försvara, varför du gjorde si och vad menade du med så.

Och i det här klippet, mina vänner, så får ni ställa er själva frågan, om vad katter har med Domino att göra, men något coolt, att dom lagt ner tid på allt detta och att det lyckades 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Jag är INTE helt, tappad bakom en vagn!

Av , , Bli först att kommentera 11

Apropå gårdagen inlägg, som med största delen handlade om Sally, så hamnade jag i ett gammalt inlägg (ovanligt, not) då jag letade efter annat. Ganska bra att ha denna blogg som lite av en dagbok och påminnare 😀

Nå, där hade jag då skrivit följande och jag citerar:

”Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa.

DSC04213Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.” Slutcitat

Och då jag läste horv så kom jag ihåg att det var lite problem med bokstaven S också. Hon skulle ju tala om för mig att solen skiner, och det blev då: Holen hiner!
Jaja, man kan inte lära sig prata det första man gör, vore konstigt det med.

Med detta idoga sökande i inläggen så hamnade jag i nåt annat och skrattade faktiskt åt minnet. Det var den gången jag hade en liten träff med några ur en grupp som gjort samma operation som jag. Och under den träffen blir vi vittnen till en misshandel.

Polisen vill ringa upp och jag ska då lämna ett vittnesmål…hahaa, oh my, ja jag är bra på detaljer, det vet jag, Jag kommer ihåg smycken ena killen hade på sig och jacka och sånt där, men, jäklar vad svårt det var att komma ihåg vilka jag träffat på…träffen 😀

Och nu citerar jag igen:

”Jag kommer ut till bilen så ringer polisen igen, och vill läsa upp mina uppgifter som jag lämnat. Och jag var tvungen att brista ut i skratt, det var nämligen så att jag fick frågan, tidigare, vad dom hette, dom som jag satt med. Men i allt som hänt, så kom jag inte ihåg det. Jag svarade att det var en grupp på FB som träffats, och vi hade bara setts en gång tidigare.

Så läser han: Maria får frågan om vad dom i sällskapet hette, men det vet hon inte. Hahaa…ja sa jag, det låter väl jätteknäppt, att jag inte vet vilka jag suttit och fikat med…mja, säger han, men det gör man ju som man vill.” slutcitat

Alltså hallå, jag undrar vad han tänkte… på riktigt. Nåja, namnen kommer jag nu ihåg, Josef heter killen och Christina, tjejen som jag satt med. Se, jag är inte helt tappad bakom en vagn, nuddade bara backen då jag föll 😀

29684006_1710216939067154_1682101595048723846_nSallys kompis Diana var här igår och då hon skulle bli hämtad av sin mamma, så avrundade vi denna gång med en fika på Ullas kondis. Och jag knäppte en bild eller fler, på bästisarna. Som redan planerat och diskuterat, när dom kan ses igen.

73027498_536892050436542_3344949890521235456_n73180607_447737865876608_5714321221298946048_n73395448_2462850600659906_8642903173826084864_n74694867_1322837704557429_4082042003083231232_nOch idag flyger Sally hem till sitt Järlåsa, sin familj och Evert, den stora kattungen. Förhoppningsvis dyker dom in till nyår, vi får se hur det blir. Och jag ska åka och jobba idag så jag lämnar med varm hand över uppgiften till Åke, att fara med Sally till flyget.

Önskar er alla en fin lördag!

För alltid och för evigt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag kände mig nödbedd att testa en av dom där apelsinerna, eller vad det nu är för nåt som växer på citrusträdet, Winstone blev som besatt, han älskar saker med skal på:

70173594_10157408574086585_3080020652548161536_nÖnskar, så här i efterhand att jag hade filmat mig själv, trodde inte att det fanns nåt som ser så sött ut, och som kan vara tio resor surare än citron, tvitvitvi…

Inte ens hunden fick en klyfta och han dumförklarade nog mig som spottade ut det jag hade i munnen och kastade bort det jag höll i handen.

På promenaden träffade vi på Åke som hade en utkörning i omgivningarna, Winstone betedde sig som hundarna man sett på filmer som möter the home coming soldiers, han blev lycklig och smågrinade då han sprang Åke till mötes.

69815930_10157408579051585_2074299655839023104_nPlockade in mer blåbär och gjorde en blåbärspaj, under strängbevakning:

70866108_10157407098151585_2576163934381801472_nOch jag må säga att det färdiga resultatet, blev den bästa blåbärspajen jag ätit nån gång.

70066252_10157407368426585_6488344000997621760_nMin teori är att dessa amerikanska bär, inte är lika saftiga, och man använder inget potatismjöl, inte heller, behövde man strö något socker över bären, eftersom dom är sötare än våra ”vanliga” bär. Tycker oftast att just blåbärspajerna kan få en något frän smak, och det gillar jag inte.

Den här blev knäckig och lite seg…helt underbar!

Avrundar med ett minne, inte från Facebook, det hade jag inte då, men bloggen.  För 7 år sedan, 3 dagar innan detta, så hittade jag en fyrklöver i en gammal receptbok och funderade på om lyckan från en hittad fyrklöver, även gällde om man hittade den efter nån annan. Och nej, så var det nog inte i vårt fall.

DSC05020Citerar från min blogg:

”Smärtsamt

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 september 2012 kl 08:47

Livet och allt vad det innehåller, sorg, smärta, lycka, räkningar som ska betalas, telefonsamtal som ska göras, ter sig ganska patetiskt, då överleva är prio ett.
Håll ut… för vår skull!

Jag och mina syskon, samt mamma och Theresé (som kommit upp från Järlåsa), har tillbringat ett antal timmar på lasarettet. Det är min pappa som varit med om en allvarlig olycka, där han får en järnbalk över sig och ligger fastklämd under 4 timmar, innan man hittar honom. Han är vid liv… men givetvis skadad och läget är fortfarande kritiskt, därför håller dom honom nersövd och kommer nog att göra det ett bra tag framåt.

Man tänker att tiden helt plötsligt stannat upp, det enda man gör, är att prata, reflektera över vad, hur och varför…man hinner tänka en hel del på livet i sig, men allt annat lägger man bort och den vanliga vardagen, går på sparlåga.

Under vissa stunder kan man skratta och det känns riktigt bra, och i nästa stund rinner det tårar utan att man egentligen sagt eller gjort något… och det är verkligen jättejobbigt.

Av allt som händer i ens liv, ska man nu ha något att lära sig (enligt vissa), och då sitter man och funderar vad man nu ska lära sig av detta…och nä, jag vet inte, jag har då ännu inte kommit på ett bra svar… än, inget som man inte visste om sedan tidigare.

Vidare kan man ju då också fråga sig om det verkligen är så, eller är det nåt man säger för att man egentligen bara vill ha ett svar… nåt att skylla på och man tycker inte att saker kan hända, bara för att.

För varför ska en människa straffas för att några andra ska lära sig av det???” slutcitat

Ulla, la ut en länk till låten forever young i ett inlägg jag hade här på FB, för 2 dagar sedan,  och hur konstigt det än må låta, så var det en av pappas favoritlåtar, han levde inte för evigt, men där han är, finns nog evigt liv utan smärtor och han kommer att leva kvar, för evigt, i våra hjärtan <3