Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.

Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.