Etikett: skogsmaskiner

Det värsta han sett…ever 👀

Av , , 2 kommentarer 12

Ulf, ni vet, Annelies man som fick till uppdrag att åka upp och inspektera mammas skogsskiften och hur det ser ut på Udden. Han ringde igår. -Slipa kedjorna på motorsågarna innan ni åker upp! Det där är det värsta jag någonsin sett… Det är plockepinn av alltihop.

Ja att det är illa, det har vi förstått. Och en del har fått mer än sin beskärda del av detta elände. Ett skifte som min mamma har med min farbror, rör cirka 7 hektar, där står inte ett endaste träd upprätt. Man kan inte ens skicka dit skogsmaskiner utan måste gå in manuellt och kapa till det som ska kapas till. Maskinerna kommer att köra fast.
Likadant blir det nog på Udden. Ett stugområde innebär oftast nergrävda vattenslangar och ström. Så där kan maskinerna göra mer skada än nödvändigt. Dessutom står träden så nära stugor och hus, så det blir svårt att komma åt.

Runt vår stuga hade det ändå klarat sig någorlunda bra. Hur det kan komma sig kan man nog bara spekulera i, men en egen teori kan ju var att den står med kortsidan åt det hållet, stormen kom ifrån. Något positivt därifrån är i alla fall att strömmen kom tillbaka igår. Och det är ju först då man är utan, som man fattar hur mycket vi använder ström, till.

Nåväl, livet rullar vidare, även vardagen. Vi gör det man brukar göra. Igår var det väl lite extra allt. Fick i uppdrag att införskaffa en tjockare presenning och rep till den. Klura på i vilket upplägg man ska ha för idag. Göra klart däruppe i lägenheten. Bordet…ja, jag var så less igår kväll då jag gick upp, att jag vet inte vad.

När jag ska lägga sista biten på utdragsskivan, då först, kommer jag ihåg hur jag gjorde med kakeldekoren i källaren. Precis som man ska göra men som jag hade glömt bort. Man blöter ner dekorplasten rätt häftigt, innan man placerar den där man vill ha den. Hade jag kommit ihåg det tidigare, så hade det sett bättre ut, kan jag ju säga. Men, det får duga, nu bryr jag mig inte om det längre.


Jag hade varit finurlig och tagit hem alla arbetshandskar vi använt i sommar. Dom hade jag slängt i tvättmaskinen igår. Kul hur vissa av dom såg ut då dom var klar. Alltså, storl 7, hade knölat ihop sig så att det möjligtvis var en strl 4. Storlek 6 var större än 7:an. Dom ofodrade var det ingen skillnad på. Ja jag vet inte, såna där kanske man inte ens ska tvätta, verkar det ju som. Fast det är absolut nödvändigt, tänker jag.

Mycket prat i luren igår igen. Så lite glad blev jag då jag fick mina SP Earclips igår. Dom här behöver man inte köra in i öronen som en öronpropp, och dom sitter bra. Ska kanske inte vara för snabb på att recensera dom, må ju få använda dom ett tag innan. Men härligt att slippa hålla i mobilen hela tiden. Och dom syns knappt på.

Under ett samtal i förrgår, stod jag ute och plockade in lite av våra amerikanska blåbär. Så igår slängde jag ihop en blåbärskaka, som får följa med upp till stugan. Klart att man må få både fika och äta, även om det är annat som är prio ett. Energi behöver vi alla!


Ser inte ut att bli roligt väder i helgen. Så denna resa idag, ser jag inte fram emot, alls. Vad är det för fel på en regnfri dag, undrar jag
Nu frukost och kick off på den här dagen. Den kommer säkert att kännas lite som en berg och dalbana, på många olika sätt. Ha en fin fredag, allihop!

Alla blir inte hjärnkirurger

Av , , 2 kommentarer 11

Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.

Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.

041-1024x1024Och här poserar Nicco på en av maskinerna…

Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.

Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.

Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen 😀 Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.

Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.

Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…

scare-bible-sign

Maria Lundmark Hällsten