Etikett: tall

He gäll att använn rätt taktik. Kärlek ❤️ eller pengar, kanske 💰

Av , , 10 kommentarer 15

Åke gjorde sig redo för för att kliva ut genom dörren igår. Kommer in i hallen och säger: -Kolla, vad hipp jag är! Och visar stolt upp sitt bara knä.


-Du, sa jag, din mamma hade INTE hållit med om det. (10 sekunders TYSTNAD). Hon hade gett dig tusen spänn så du hade fått åka och köpa dig ett par nya Jeans.

Nu är det 18 år sedan, min svärmor dog. Helt knäppt, att det gått så lång tid. Men minnena lever kvar. Och jag VET, att hon in facto, hade gjort precis som jag sa till Åke. Han var inte så villig att klippa sig, back then heller. Och hon var inte sen att sticka till honom en 500 hundring så han kunde gå till frisören.

Ja, då blev han ju mer eller mindre tvungen att göra det. Det var ju inte som om han tackade nej till pengarna heller. Hm…är det så jag ska göra, månntro 🤔

Annelie, min vän på Rote (i Renbergsvattnet), kör med andra taktiker. Hon la ut detta för någon dag sedan och nu citerar jag, med tillåtelse av henne.

”Jag blir rörd. Denna fina vickflakaskäppa fick jag av en underbar granne för några år sedan.


Vi tjärade den och fyllde med blommor. Tyvärr far blommorna illa när det kommer störtregn så jag frågade min älskade make.

-Kan du inte göra ett tak till den? Som ser gammalt ut? Typ takspån. NEJ sa han. Så jag gjorde som vanligt, pratade med min underbara svärfar och det visade sig att maken redan pratat med honom.

Nu på morgonen for de och tog ner en tall för att göra takspån men den dög inte tyckte de. Så ut igen och leta efter en lagom tjock asp. Sågade den i lagoma bitar och gjorde takspån i hyveln på hembygdsområdet.

Nu är gubben ute och ska göra takstolar. ❤️ Svärfar lärde mig att jag INTE får säga hästkärra så detta var sista gången.
Det heter Vickflakaskäppa!

Tänk så omtänksamma gubbar jag har ❤️❤️❤️”

Efter det kom ett inlägg om själva görandet. Här tycker jag att det är så fantastiskt och imponerande, vilket arbete dom gör. Och när jag sitter och kollar igenom bilderna så tänker jag ju bara på min pappa. Hade han funnits i livet hade det lika gärna kunnat vara jag som gjort ett inlägg om honom och nåt av alla projekt han höll på med.

Det satt sällan fast! Jag vill nu visa vad dom gjorde, så här kommer bilderna och Annelies egna beskrivning om händelseförloppet. Det är alltså hennes man Ulf och svärfar Kjell, som är på bilderna. Jag älskar varje ord och bild… och slutet, WOW!!

”He gäll å hitta en tall som ger tak å int ha voxi för fort”


Sen ska man si dell att virke int ger vride


Godkänt


En rikti gammtall

Barkas ve barkspadan


Kapas i tre olika längder


Wow! Hyveln på hembygdsområdet!


Först varve. He ger viktit att fibern ligg åt rätt håll


Andra varve


Den här användes till att måtta ut vart nästa sporann skull lägges


WOW ❤️❤️❤️ Nu ska nock och kantbrädor fixas. Sedan vänta på solig dag och tjära själva vagnen.”

Tack Annelie för att jag fick dela, och jag är fortfarande fascinerad över hur mycket kunskaper din svärfar besitter. Vilken guldgruva för din man, som inte bara har det i generna, utan även får såna här tillfällen att göra sakerna ihop med sin pappa.

Nicco kom hit på middag igår och efter den åkte vi till träningen. Med bil för att undvika att bli plaskblöt innan vi hunnit dit. Mig gjorde det inte så mycket. Jag gick till Umestan igår förmiddag, på egen promenad.

Åke har nu kapat balkskor så dom ska jag måla. Hade ju trott att vi skulle kunna måla staketstolparna igår, men det var innan vi såg att regnet skulle styra dagen.

Idag blir det samtal till Försäkringsbolaget. Jag vet inte riktigt hur man gör anmälan då man fått faktura och inte behövt betala på plats. Finns inga koder på fakturan som dom vill att man ska skriva in på anmälan via nätet.

Ska givetvis ut en sväng och sedan är det jobbet som kallar. Önskar er alla en fin måndag!

Ont ska med ont fördrivas 👹

Av , , 2 kommentarer 16

Den här dagen för 4 år sedan, var det studentbal för Nicco, att 4 år, kunde gå så fort. Samtidigt som det känns som om det var i ett annat liv.

Apropå Nicco och ett annat liv. Hon skickade denna lilla konversation, nåt minne som dök upp på hennes FB, för 3 dagar sedan. Hahaa, hennes mamma kunde tydligen vara en pain in the hum…jodå, det kan hon säkert vara idag med, om hon vill 🤣

Vi förberedde även mitt 50 års kalas, den dagen, och rönnen fick vika hädan, så att partytältet skulle få plats.


Det är mycket man gör för sina vänner… året därefter rök ju den stora tallen, Åkes 60 årsdag till ära. Allt för att få plats med tälten och fortfarande få ha lite svängrum. Haha, eller så fick tallen ryka för att den höll på växa sig aningens för stor, men man kan ju skylla på nåt annat 😁

Jag höll inte på att hitta lupinerna igår. Men så såg jag några små blommor, och förstod att dom inte riktigt var färdiga än. Nå, jag tog då några för att se om dom kan fortsätta bli lila, bara genom att stå i vattnet.

Och ja, jag vet att dom ska slängas i brännbart för att inte riskera att dom förökar sig på nåt sätt. Tåliga är dom då. För innan jag var hemma så slokade dom såpass att jag trodde det var kört. Men, med lite tid i vattnet så stod dom upprätt igen.

Ikväll är det årets första Gammlia 2.1, men jag har fortfarande ingen bil, så den kan man fetglömma. Dom kör som ifjol, med andra ord ingen träff på Gammlia, utan några får starta därifrån och sedan kör man snitslad bana runt Umeå med omnejd.

Jaja, det får bli då det blir, finns inte så mycket jag kan göra för att påverka situationen.

Nu efterlyser dom fästingar igen. Alltså om man hittar nån som inte borde vara där, en av ovanligare typ, så ska man fota, lägga in i frysen, avvakta svar och sedan skicka in den. Klicka på bilden om ni vill läsa mer.


Jag gjorde det där ifjol, då skulle man dock inte fota utan beställa en speciell påse att skicka in fästingen i. Mm, det var intressant, för hur än jag letade på deras hemsida, fann jag ingen påse att beställa, förutom en liksäck, för kossor och aningens större djur.

Haha, det kanske hade varit humor, att beställa en sån påse/säck, för nåt så litet. Men jag iddes inte skojsa till det. Däremot försökte jag mig på att mejla dom, men fick inget svar så då fick det vara. Nopp, fästingen finns inte kvar i vår frys, den brändes upp, precis som lupinerna ska göras.

Ont ska med ont fördrivas!

Nä, min vänner och alla andra, ni får ha en fin onsdag, på återstörande!

1200 på 2 miljoner, det är tufft 🙃

Maskrosorna tar över vår gräsmatta. Var det mycket ifjol, så är det mer i år. Tillfredsställelsen då man får tag i en knippe och faktiskt kan dra upp hela alltet med en lång, morotsliknande rot i slutet, är som att vinna på triss.

Tyvärr är det ungefär lika stor vinstchans på 180 kronor, som att få upp en hel sådan växt. Med andra ord får man upp 1200 stycken på 2 miljoner plantor.

Mja, så där vi satt och drack kaffe och pratade om dessa fina blommor men ack så besvärliga så berättade jag att det finns en speciell maskrosupptagare. Och då kom Åke på att han kunde åka och köpa en sån. Why not!

Visserligen bor vi på Blomstervägen, men det ska ju inte bytas ut, mot Maskrosvägen. Den är effektiv, den där saken, kolla bara.

Ehh, nä, det var inte roten till maskrosen, haha, utan roten från den fällda tallen. Jisses, vad långa dom rötterna är. Det var inte enda stället jag drog i dom rötterna. En av dom, precis vid husknuten.

Jag åkte ju på Blomsterlandet och införskaffade nya blommor där jordgubbsplantorna la ner. Och den här byttan hoppas jag ska växa till sig under sommaren.

Eller med min tur så dör några av dom för att jag säkert har köpt nån som bara står några veckor. Jaja, thats life, i så fall, eller thats my life.

Plingade i alla fall till i min mobil på kvällen, och jag såg att jag fått 500 kronor att handla mer blommor för, på Blomsterlandet. Ehh, bluff, tänkte jag, vilka jädra sätt, nu får alla som varit där idag ett sånt där sms, men det är bara lurendrejerier. Fast innan jag raderade kastade jag iväg en fråga till Nicco, om det kunde ha varit en mors dags present från henne, och japp, det var det.

Så det finns ekonomi att köpa mer, om dom där skulle gå hädan. Tack Nicco 😍

Gårdagen till ära så bjöd vi hit mamma och Bosse på grillmiddag. Vi hamnade i hörnet bakom huset. Det vägrade sluta blåsa, men därbak, gick det att sitta. Och givetvis kan man då inte undvika att spekulera i om det kunde vara värt att göra en liten altan, där med.

Middagssol finns det då, och framförallt lä. Det är inte kul att sitta och äta ute med några större vindar. Man blir ju bara elak…eller ja, kränkt är väl det rätta ordet. Jaja, vi får se, det finns annat vi borde göra innan det kommer upp på ”the to do list”.

Såg finalen på Robinson och det var absolut en värdig vinnare. Satt och var förbannad då man ett tag trodde att han var lost. Men han kom igen och fick vara den som tände facklan. Jag önskar ju, att dom kunde göra om Robinson. Där utröstning, inte var en del i detta tävlande. Utan man åker ut om man kommer sist i tävlingarna, och man vinner utefter prestation, punkt slut.

Då är det inte på taktik och skitsnack, man kan gå vidare på, utan den som faktiskt är bäst av dom som är där (bäst med viss modifikation), är dom som tar sig till slutet. Tur ska man väl också ha.

Nåja, det är som det är, och nu, mina vänner, ska jag ut med vovven, på en prommis.


Sen får vi se om det är tillräckligt varmt och fint ute för att kunna få till lite altanhäng innan jobbet kallar. Ha en fin måndag, allihop!

Hon blev alldeles knottrig!

Av , , 10 kommentarer 14

 

Jag kan inte annat än tycka att det är lite skönt att temperaturen sjunkit, nu kan man ju andas igen och kanske få något gjort. Det enda jag saknade igår var blixtarna och dundret, det vill sig inte riktigt.
Jag och Tina åkte i alla fall ut till Smultronstället i Holmsjö: http://smultronstaellet.se/ och där finns som vanligt mycket att se på, trevlig miljö att vistas i och gott fika. Fort och lätt kan man göra av med några timmar, bara så där.
Knott fanns det dock och Tina myntade åtminstone för mig, ett nytt uttryck: -Jag blir alldeles knottrig! Hahaa… ja, varför inte, det är ju knott, och finns det många av dom så kan man lätt bli knottrig. Visste ni förresten att knott och brems, inte bits inomhus, rätt så skön vetskap.
Jag köpte en häng ampel med blandad kompott, och den ska inte hänga på bron, det har jag provat förut och där torkar dom ut så fort, men här, under tallen, hade jag ifjol en blomma som klarade sig jättelänge, och det tror jag är för att där får den skugga, och den håller sig fuktig mycket längre därunder:
På ÖoB hittade jag en groda som fått pryda fågelbadet:
Här brukar det faktiskt bada både stora och små fåglar, Winstone kan sitta i lugn och ro och titta på dom, men jäklar då dom flaxar iväg, då försöker han sig på en spurt men lyckas ju aldrig.
Han är förövrigt rätt så stollig. Då man är ute och går med honom, och möter cyklister, så bryr han sig inte…det kommer en andra cyklist, han tittar inte ens, så kommer en tredje och han rusar mot och börjar hoppa på bakbenen som om han säger, typ: -JAAA ta mig med härifrån, snälla!!!
Tur att man nu vet om det och jag håller mig alltid beredd på en hoppande hund och håller honom väldigt kort, sedan är det nog läge att lära honom att man INTE gör så, oavsett vem eller vad man nu möter.
Till hans stora glädje (inte vår) så har dom nu klippt gräset och i spåren efter gräsklipparen ligger nu stora högar med gräs, och att ha Winstone ute i närheten av sånt är som att släppa ut kossorna på grönbete, han blir alldeles euforisk och försöker stoppa in allt han ser i munnen, ja, det går ju jättebra… eller inte. HUR, får man honom att sluta med detta?
Jag håller honom kort, även där, och säger NEJ, varje gång han böjer huvudet för att plocka upp gräset, han gör det ändå och då stoppar jag honom och tar ut gräset ur munnen, men det hjälper föga, han är på igen, efter någon sekund. Jaja, det kanske är något som han kommer att sluta med, bara så där, jag hoppas då på det i alla fall.
GRÄS ÄR GOTT!!!
Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten