Etikett: tygskor

Invärtes hysteri

Av , , 2 kommentarer 14

Undrar vart den där varma soliga sommaren tog vägen ? Det som utlovats, vitt och brett. Och nej, det räcker inte med en vecka med 30 grader. Sommaren är längre än så.
Fast visst, det finns många som trivs med kallare vindar, alla kan inte vara nöjda samtidigt. Och vatten behöver vi alla, det är i alla fall bra för pären med lite regn…har jag hört, för längesedan :O

Hade beställt nya tygskor som jag fick igår, dom är jätteskön att ha på fötterna, det är bara namnet som är lätt störande…Mustang, jisses!

Kommenterade Jan A som skrev att man inte kan köra Chev med dom skorna. Så nu undrar jag om man kan måla över namnet Annars är alternativet att införskaffa en Mustang för att matcha, men då blir det dyra skor :O

Var ut till smultronstället och köpte ett lågväxande bladverk som jag ska plantera nedanför vår altan i stugan:

Och sedan köpte jag en sommarblomma, tyckte den här var cool:

Nu står soffan på plats, och den matchar det övriga. Det som står på bild, är klart:

Blev dock lätt, invärtes hysterisk, igår kväll, då Åke plötsligt kommit underfund med att det är bra om man målar baksidan på stolsryggarna. Nu handlar det om dom 2 andra stolarna jag hållit på med. Arggh!!!

Idag blir det lastning av buss för vidare färd till stugan. Nu har 4 personer frågat NÄR, vi åker, alltså tid, och jag har svarat NEJ, vi säger ingen tid alls, för det stämmer ändå aldrig. Vi har dessutom semester, så jag tänker att det får väl ta den tid det tar.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Aningens lättare då…

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Att solen är uppe då man vaknar, gör att det känns aningens lättare att lämna sängen. Jag arbetar idag men bara fram till 12.30, då jag ska hem och hämta Nicco och Winstone, sedan ska vi upp till Hamptjärnsstugan för att träffa andra med japanska spetsar. Winstones halvbror ska även finnas med där.
Ska bli roligt att se och höra om deras hundar är likadan som Niccos energiknippe. Ibland verkar han tro att han är en katt, då han springer och jagar löv, som om han trodde att det var flygande fiskar. Ingen koll på vart han springer, han ger bara järnet.
Igår hämtade jag upp Nicco på skolan, så åkte vi till körskolan där hon fick göra syntestet, hon ska ju göra teorin för moppekortet, helgen som kommer. Och måndagen därefter åker hon till Budapest, så därför gjorde vi även en sväng in på Forex och växlade till henne lite mer pengar, hon ska väl äta därnere också.
Tänk, nu är det inte långt kvar innan 1:a maj, otroligt att man kan missa hur snabbt tiden går. Jag brukar alltid tycka att januari känns som en evighet och sedan ska det dravlas på med februari, men när man nu tänker tillbaka på den tiden så inte hann man göra något vettigt då inte… det bara far iväg.
1:a maj då man var barn innebar att man äntligen fick lov att börja använda sina träskor, cykeln fick man efter lite tjat, ta fram från källarförrådet, och vinterjackan kunde hängas undan… men absolut inte före den dagen.
Vad det har ändrats under dessa år, nu cyklar man året runt om man har vinterdäck och lite mod, många går klädda i sommarkläder oavsett temperatur utomhus, och dessa converse, tygskor, som man klampar runt i även fast det är -20 ute, obegripligt!
Jaja, då är det väl tur då att man vuxit ifrån dessa påhitt, och gör det man känner sig bekväm med, inga påtryckningar eller annat skulle då få mig att trava runt i tygskor och strumpbyxor… inte överhuvudtaget, kan jag ju säga 🙂
Med dessa ord lämnar jag nu er till vad ni nu ska göra och önskar er alla en bra dag!

Är vi fattiga, or what???

Av , , 6 kommentarer 13

 

Kommer ni ihåg våran gamla Chevrolet Caprice, den som alltid hade något fuffens för sig, bland annat så ville ju dörrarna, under vintertid, inte gå igen, utan hade det varit plusgrader och sedan blev det minus så studsade dörren bara upp igen.
Jag vet att jag berättat om den där julaftonen när vi packat bilen, Nicco hade placerat sig i baksätet och vi skulle bege oss 21 mil norrut, upp till Malå, där vi skulle fira jul, för oss själva.
Allt gick ju som på räls tills vi skulle stänga Niccos dörr, den ville icket, Åke tog dörren och stod och slog den fram och tillbaka mot dörrkarmen, men inte hände något för det. Då tog han olja och annan smet och hällde ner i låsanordningen och överallt han kom åt.
Sen tipsade Maria om att han kanske skulle testa att elda lite med tändaren, på den där grunkan som inte ville funka, och det gjorde han, med den följden att bildörren började brinna, invändigt och plötsligt var det rena cirkusen därinne på gården.
Nicco som hade spänt fast sig fick ju panik och ville ut, om nu någon granne stått och sett på hela scenariot så måste dom ha undrat vad tusan vi höll på med… döda bilen, eller vad? Först smäller man i dörren som om man ville ha ihjäl någon och sen ledsnar man och tuttar eld på den istället.
Nu var det ju inte mer dramatiskt än så, det som brann slutade ju att brinna och se… sen funkade dörren som vanligt igen och vi kunde ge oss av för ett helt normalt julfirande. När vi pratade om det igår, vid middagen, så tyckte Nicco synd om sig själv och sin tuffa uppväxt och hon undrade också hur sjutton pappas lastbil egentligen kan rulla, den borde ju vara lika misshandlad som bilen hade blivit, mja, sa jag, nu var det ju inte pappas idé, att tutta eld på dörren, det var ju egentligen min… moahaha!!!
Varför vi ens kom in på den berättelsen var att samma fenomen inträffade igår, då jag och Nicco hade bråttom till en läkartid vi hade att passa. Förardörren på Jeepen, ville först inte gå upp, jag bankade på knappen och plopp så lossnade isen och den gick att trycka in, men sen… ja då ville den inte stängas.
Ringde in till Åke som kom ut och provade både det ena och det andra, men det ville sig inte, till slut höll han bara in dörren och jag låste, så då satt då dörren fast i alla fall så vi kunde åka. Samma sak då vi kom fram och jag skulle låsa, dörren studsade så jag höll emot och låste.
Fick be om ursäkt att vi var sena, men sa jag, bildörren gick inte att stänga så det tog sin lilla tid. Nu till en något bisarr upplevelse därinne. Nicco skulle undersökas och när vi sedan pratade så skulle läkaren skriva ut medicin, han vände sig till mig och frågade om vi var fattiga? Ehhh, nä sa jag, det är vi inte. Är det säkert, sa han, hur ser det ut i plånboken? Det är lugnt sa jag, vi har pengar.
Han sa att medicinen han ville skriva ut, var dyrare än andra mediciner, den kommer att kosta ungefär 150:-, kommer inte det att kännas av, frågade han återigen. Nä, sa jag för tredje gången, det är INGA problem.
När vi sedan åkte hem skrattade vi då vi satt i bilen och Nicco undrade hur han ens kunde ställa en sån fråga, man borde väl kanske rimligtvis ha ställt frågan på ett annorlunda sätt, kanske frågat om man hade något emot en lite dyrare medicin, eller nåt sånt.
Nu berättade dock Nicco, att eftersom hon hade haft så bråttom då vi skulle iväg så hade hon inte haft tid att sätta på sig sockar så hon gick alltså barfota med sina Converse skor, och när han skulle kolla hennes längd fick hon ju ta av sig skorna så han hade ju sett hennes bara fötter. Jaha du, inte så konstigt då att han trodde att vi var fattiga, sa jag.
Först får han höra att vi har en skitbil där dörrarna inte gå att stänga och sedan ser han att du går barfota i ett par tunna tygskor mitt i vintern. Så vad skulle den stackaren tro… jaja, nu vet vi ju det i alla fall 🙂
Tur också att man är vig, jag fick hoppa in och ut genom passargerardörren, två gånger, men sen så funkade dörren, får se hur illa det är idag, då vi ska på begravningen, ser ju inte så seriöst ut att måsta ta sig in på den sidan av bilen.
Önskar er alla en fin dag!
 
 

En osalig ande, eller vad?

Av , , 6 kommentarer 10

 

Nu har jag kollat synen… det var rätt så intressant, måste jag säga. Optikern visade, förklarade och gjorde till och med lite mer saker, så där bara för skoj skull, överkurs, och för att visa vad mitt brytningsfel kan ställa till med.
Jag har brytningsfel på vänsterögat och nu hade det gått från -1 till -2 och det var ett rätt så stort hopp. Men inget jag tänkt på, överhuvudtaget, men det beror ju på att det andra ögat kompenserar felet, men det är också därför, jag brukar lägga igen vänsterögat då jag läser på kvällarna, innan jag somnar, för då brukar det köra ihop sig.
Med mina nya glasögon kommer jag att se bättre än vad många gör, han sa att om man kan läsa den minsta raden, så är det överkurs, och det gick hur bra som helst. Så nu ni, kommer jag att se mer, än dom minsta detaljerna, moahaha…
Jag hade kollat in några bågar då vi var dit i lördags, och ett par Converse bågar, hade jag fastnat för, jag hade helst velat ha ett par svarta, men dessa fanns bara i blått, men med en detalj på sidan, nämligen ett streck i orange… så jag kunde inte låta bli, det fick bli dom.
Jag sa till Nicco i lördags, att jag kollat in ett par Converse, som jag trodde att jag ville ha (ja, vi pratade om glasögonen så jag trodde att hon hängde med i diskussionen), hon fnös och sa: Men hallå, ska DU, ha Converse??? Nä, jag får inte ha det, men du ska köpa det.
Jag fattade inte riktigt vad hon menade först, men så plingade det till i boxen, hon trodde att jag pratade om tygskorna och såna, kan jag lova, att jag ALDRIG kommer att köpa till mig själv. Jag skulle aldrig betala flera hundralappar för några tygskor som man kan nöta sönder på ett ögonblink. Nicco har visserligen såna, men dom är köpta för en billigare penning, men jag kan fortfarande inte tycka att det är ok skor att ha.
Tina hade igår en undran över Jan A:s (numera ”kul-Jannes”) teori om vad som försiggår i vårat hus och med alla saker som händer runt omkring. Jo, det är så här, att vi för X antal år sedan, köpte en liten annorlunda prydnadssak, och vi vet inte alls vad den ska användas till, kolla på dessa bilder:
Huvudet kan alltså skruvas av och det ser ut som om man ska hälla ut något genom den, eller ha för rökelser… ja, vi vet inte. Jag hade lagt ut detta för några år sedan på bloggen och en kvinna/tjej, kommenterade och skrev att detta mycket väl kunde vara en urna, som man använder sig mycket av i utlandet, och då förvaras ju askan i den tills man hittar en lämplig plats att strö ut den på.
Och nu menar ”Kul-Janne” att det kanske ”spökar” lite, då vi har den i vår ägo… jojo, jag har till och med erbjudit, här på bloggen, folk att köpa den av oss, men ingen har nappat, är dom månne rädda för den, eller bara totalt ointresserade?
Ett tag var jag sugen på att gräva ner den i blomlandet på ”gammgården”, men så sa jag, tänk er hemska tanke om alla blommor dog och det började osa död och förruttnelse där då, nä, det ville jag inte medverka till, så den hänger fortfarande med oss här hemma, och om det var en osalig ande i den, tycker jag den ska krypa tillbaka dit och bara njuta av den värme vi kan erbjuda och vara glad åt att den slipper ligga nergrävd… sådeså 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten