Besiktningen av bussen ledde till ett eventuellt, kommande beslut efter semestern. Att vi avvecklar bussresandet, säljer den och ser om vi hittar något mindre att kajka runt i. Kanske en husbil av nåt slag.
Det blev ombesiktning, så det får vi fixa och sedan lägger vi ut den för försäljning.
Ledsamt men förståeligt. Senaste åren har vi ju ändå kört utan last. Vilket innebär att vi kör omkring med drygt 5½ meter tomrum. Känns aningens överambitiöst. Precis som vi krymper på höjden, med åldern, så kan man också göra saker lite lättare att hantera. Vi krymper ner göromålen, bereder väg för en smidigare vardag, på fler än ett sätt.
Vi började ju en gång i tiden med folkabussen, och den dög gott åt oss.
Sen skämde man bort sig själv med större och större saker. Tänker att bussen är något med stora möjligheter och options som vi idag, inte nyttjar alls.
Trädäcket på taket, för att ta ett exempel, eller den stora markisen som ger skugga åt cirka 40 kvm.
Man kan också bygga om, invändigt om köparen är en person med bägge tummarna på rätt plats. Inte som mina som pekar åt vänster…bägge två
Inventerade blåbärsbusken igår. Det kommer att bli blåbärs år i år, tro mig!!
Även åkerbären ser ut att ta sig
Vi hade besök av Grönsiskan i syrenbusken. Vet aldrig att jag sett den hos oss, förut. Men man ser ju inte allt, heller.
Blir nån typ av utflykt idag, för Sally, Nicco och jag. Destination obestämd, även tiden, men… Och apropå att ta sig från en plats till en annan. Vilket man kan göra på en motorväg, har ni reflekterat över ordvalet i detta stycke, i låten Born to be wild…
Magnus Ämting, var en av killarna som kommenterade inlägget om Raggartorpet på Umeå Cruising sidan på FB. Han skickade en bättre karta på stället där det så kallade torpet låg, en gång i tiden. Och med hans tillåtelse får jag dela den med er här.
Här citerar jag vad han skrev på messenger. ”Norra delen av I20 skjutfält, med Östra Tjälamark köptes in av staten runt 1970, enligt kollegor från I20 fanns där bara rester av att det legat en gård, men platsen benämns fortfarande Raggartorpet.” Slutcitat Tack för bild och text, Magnus
Och det där borde rimligtvis stämma rätt så bra. Lennart Fredriksson, pappa till Larry, har själv varit I20 hängiven under sitt yrkesverksamma liv. Och han ska då ha fått detta torp om han i gengäld, forslade bort det. Gissningsvis för att staten köpte upp området.
När vi ändå är inne på ämnet raggartor…raggare, så skickade en gammal kompis till Åke, Tony Lundström, en bild som gav Åke fina och roliga vibbar från tider i sin ungdom. Nämligen denna Willys Jeep.
Ska vi gissa hej vilt att dom hade jättekul med den, i ungdomens dagar. Bilden är tagen på Häradshövdingegatan där Tony bodde, det var förövrigt han, som ägde Jeepen också.
Han skrev också att denna kultmaskin kördes hela vintern..utan tak…haha, ja jösses. Nog är det skillnader på ungdom och äldre. Själv sitter man här och vill ut, men då det bär iväg så drar man sig ändå. Det sitter nog mindre fast, ju yngre man är. Kul med minnen som väcker ännu mer minnen. Jeepen lever förövrigt än idag, och finns i Nusnäs. Nej Åke, du kan inte köra den året om, jisses…
Ta bara vår folkbuss som vi kajkade runt med. Theresé var 6-8 år vilket innebär att det är 30 år sedan.
Inte var vi så planerande eller förutseende, vi drog bara iväg på turer runt Sverige. Idag kan jag knappast tänka mig en mindre buss än den vi har. Lite bekvämligheter vill man väl ändå ha, hahaa… ja, man har nog blivit lite till åren…kanske.
Idag är det Samernas nationaldag. Min kära vän och före detta chef, Annika Collén. Skickade ett mms med lite info från Vilhelmina och vad man kan göra om man är där i närheten.
Det fanns även med info om den samiska flaggan som är för alla samer.
Den godkändes den 15 augusti 1986 av den Nordiska Samekonferensen (Samerådet) i Åre och är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Troms i Norge. Samt samefolkets sång, skriven av sjösamen, Isak Saba, som var född i nordnorska Nesseby.
På den samiska nationaldagen ska den dock sjungas på samiska. Vers 1, 2 och 5 sjungs på nordsamiska, lulesamiska resp. sydsamiska.
Här är den nordsamiska texten
Sámi Soga Lavlla (NORDSAMISKA)
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde
sabmá suolggai Sámieanan.
Duottar leabbá duoddar duohkin,
jávri seabbá jávrri lahka.
Čohkat čilggin, čorut čearuin
allanaddet almmi vuostái.
Šávvet jogat, šuvvet vuovddit,
cáhket ceakko stállenjárggat
máraideaddji mearaide.
Dálvit dáppe buolašbiekkat,
muohtaborggat meariheamit.
Sámisohka sieluin mielain
eahccá datte eatnamiiddis:
Mátkálažžii mánuheabit,
giđđodeaddji guovssahasat –
ruoškkas, ruovggas rođuin gullo,
juhca jávrriin, jalgadasain,
geresskálla máđiid miel.
Ja go geassibeaivváš gollut
mehciid, mearaid, mearragáttiid,
golli siste guollebivdit
suilot mearain, suilot jávrriin.
Gollin čuvget čáhcelottit,
silban šovvot sámieanut,
šelgot čuoimmit, šleđgot áirrut,
luitet olbmát lávllodemiin
geavgŋáid, guoikkaid, goatniliid.
Sámieatnan sohkagoddi –
dat lea gierdan doddjokeahttá
goddi čuđiid, garrogávppiid,
viehkes vearre-vearroválddiid.
Dearvva dutnje, sitkes sohka!
Dearvva dutnje, ráfi ruohtas!
Eai leat doarut dorrojuvvon,
eai leat vieljain varat vardán
sámi siivo soga sis.
Máttarádját mis leat dovle
vuoitán vearredahkkiid badjel.
Vuostálastot, vieljat, miige
sitkatvuođain soardiideamet!
Beaivvi bártniid nana nálli!
Eai du vuoitte vašálaččat,
jos fal gáhttet gollegielat,
muittát máttarmáttuid sáni:
Sámieatnan sámiide!
Och här, den engelska versionen
Sami People’s Song (ENGLISH)
Far up North ’neath Ursa Major
Gently rises Samiland.
Mountain upon mountain.
Lake upon lake.
Peaks, ridges and plateaus
Rising up to the skies.
Gurgling rivers, sighing forests.
Iron capes pointing sharp
Out towards the stormy sea.
Winter time with storm and cold
Fierce blizzards.
Sami kin, with hearts and souls
Their lands do love.
Moonlight for the traveller,
Living Aurora flickering,
Grunt of reindeer heard in groves of birch,
Voices over lakes and open grounds,
Swish of sled on winter road.
Summer’s sun casts golden hues
On forests, seas and shores.
Fishermen in gold, swaying
With the golden seas, golden lakes.
Silver Sami rivers gurgling
’round sparkling poles, shining oars.
Singing, men float down
Rapids, great and small,
And waters calm.
Samiland’s people
With unbending strength
Defeated killing enemies, bad trades,
Sly and evil thieves.
Hail thee, tough Sami kin!
Hail thee, root of freedom!
Never was there battle,
Never brother’s blood was spilled
Amongst the peaceful Sami kin.
Our ancestors long ago
Trouble makers did defeat.
Let us, brothers, also resist
Staunchly our oppressors.
Oh, tough kin of the sun’s sons,
Never shall you he subdued
If you heed your golden Sami tongue,
Remember the ancestors’ word.
Samiland for Sami!
Och inget kan väl passa bättre än att få avsluta med två bilder på min otroligt vackra faster Gunvor, iklädd hennes samedräkt, och önska er alla en fin måndag!
Jag hade 153 minuter i mobilen igår. 153 fördelat på 10 samtal…jisses. Av dom var hälften, arbetsrelaterade och planerade. Inte underligt att man ibland har lite för mycket i skallen, på samma gång.
Nåt mer jag har i huvudet för stunden, är…hur uttalar man den nya Thoren Arenan, nån som vet?
När Sally och jag, passerade där i julas, så undrade hon bara nåt om Thoren Arenan, och hon sa som det står, eller som man uttalar turen, fast med o, förstås. Då korrigerade jag henne och sa att det heter Thorén Arenan, som då man betonar To och sedan ren. Men sen ändrade jag mig och sa till henne att jag faktiskt inte vet, hur man säger, det finns ju ingen accent på deras skylt.
Frågade Åke, men han visste inte heller. Dock sa han först precis som jag, men det kan vara för att vi känner dom som heter så i efternamn, haha.
Innan middagen for vi och fick oss tredje dosen. Eftersom den var bokad på Carlshem, i samma hus där det ligger en pizzeria, så fick det bli en pizza till middag. Jag åt nästan en halva sedan fick jag pizzakoma, eller nåt sånt. Sa till Åke att nu måste jag gå och lägga mig. Vilket jag gjorde och sov i över en timme.
Winstone väckte mig (fast det var Åke som lyfte upp honom, first place). Och det var väl tur, man ska väl inte sova för länge, så där på kvällen. Kan bli problem med nattsömnen då.
Jag hade dock inga större problem att somna, däremot mina drömmar, alltså…
Jag klippte ut gröna, stora pappershjärtan och limmade fast röda tygbollar runt om. Dom skulle sedan Joel, som är min brorsdotters kille, ha på en folkabuss som han köpt. Hjärtan skulle sedan klippas av nedtill och sedan skulle jag plasta in dom, och dom skulle slutligen limmas fast, runt om hela bilen…skitsnyggt…NOT
Då vi sedan satt i soffan och drack kvälls kaffet, sa jag till Åke att han borde testa göra en kullerbytta. Han svarade med en gång: SKA DU HA IHJÄL MIG?? Hahaa…nja, jag läste nämligen precis detta, sa jag och läste högt.
Har en kaffedejt om 1 timme, blir trevligt, och nära…haha, ska träffa bloggarkompisen Helena på Ullas. Det blir en bra start på fredagen och helgen, tänker jag. Ha det gott, allihop!
Varför tänker jag ändå på att det där kunde ha varit jag… eller vi? :O
Mja kanske för att vi oftast gör saker med goda intentioner, men sen går det åt skogen ändå. Här lite bilder på sånt:. Julafton 2010, 2 kilometer kvar till Åmsele -35 grader och bilen kokade:
Åke förbereder bussen, 2009, inför tävling i Fällfors. ”Här var det pulversläckaren som gjorde en trippel volt och landade på Åkes fot och utlöstes. Allt försvann i ett vitt pulver moln, även Åke. Jag har aldrig sett en sån i aktion, men nu fick jag det och det måste absolut vara effektivt när det väl gäller.”
Ett år senare…lastning av Camaro, men nåt är det som inte stämmer:
En resa till Järlåsa, 2009:
Planka genom golvet på bussen:
Oktber 2012: ”Åke tog hem ”gammbussen” igår, den skulle laddas upp och sedan hade han tänkt besikta om den. Det blev en dyrsmäll det, då ena batteriet (stort som ett hus och kostade 5000kr) exploderade. Jojomensan… heter vi Hällsten/Lundmark här eller gör vi inte.
Tur var väl att inget eller ingen stod i vägen, för trots att det ligger ett stort lock ovanpå batterierna, så hjälpte dom föga då det flög upp och ut kastades diverse småsaker. Han frågade sedan Nicco om hon hört smällen, och det hade hon, men hon hade trott att det kom från Sandåkern, mm.”
3 gånger (minst) har vi kört fast våra olika bussar i gräsmattor så vi varit tvungna att ta traktor till hjälp. Folkabussen har suttit fast i nåt dynghål uppe i Hallbäck, efter ett midsommarfirande med Hallbäckarn (Mats Boström) med fru Hafdis Boström. Och för att få loss den krävdes det en väghyvel, en traktor och en STOR JÄVLA Traktor, det var tider det 😀 Haha… roligt hade vi alla fall 😀
Nå, denna lista kan jag förlänga med en meter, men det är ingen som ids läsa så jag ger mig för denna gång 😀
Och sen tänker jag att man kan ändå inte göra annat än att skratta åt eländet. Och skratt, är som bekant, väldigt smittsamt, eller…kan ni hålla er då ni ser detta
Dom här bilderna togs för exakt 3 år sedan, och vi är långt ifrån, all den snö vi hade då:
Här en bild tagen igår morse:
Och den här tagen för snart 2 timmar sedan:
Och den sista tog jag igår kväll och med den, önskar jag er alla en fin tisdag!
Det blev en till, hemma dag igår, så skönt, och lite sol på det, fast det var betydligt kyligare, då det blåste in lite, samt att molnen ibland skymde, det varma, gula. Jag tog Winstone ett varv, klippte pälsen på tassarna, tog nån tjorv vid örat och borstade det jag kunde.
På kvällen skrev Theresé och undrade över en sak, som står i en bok, som jag har någonstans, i huset. Jepp…denna fråga, föranledde naturligtvis ett letande, i garderober, på hyllor, i källaren, i lådor, men näpp, jag gav upp. Den ligger förmodligen i nån kasch, någonstans, och då får den ligga där. Hon fick ändå svar på sin fråga, av sin mormor (hon har samma bok).
Jag hittade dock någonting annat, mina gamla dagböcker, som jag skrev typ, 1990, och framåt. Jag blev svettig bara av att bläddra lätt i en av dom. Vad vi höll på! Första boken jag öppnade så var vi på väg söderut i vår folkabuss.
Färden gick först till min kusin Anna och hennes man Ingvar, där vi stannade över natten. Var på Skansen ena dagen och Kaknästornet den andra dagen. Ingvar skulle iväg till London, antagligen via hans arbete, och vi åkte vidare ner till High Chaparall, med en generator som slutade fungera. Livet ska vara spännande, alltjämt!
Jag hittade även Niccos pärm från hennes förskoletid, och man kan ju inte låta bli att glutta i den med. Hennes namn var då, som ni redan vet, Jennifer, men idag nåt helt annat.
Nicco som ville bli fotbollsspelare då hon var 5 år, sedan hockeyspelare, då hon var 6, men det blev hon inte. Här en liten intervju med henne, klockren! 😀
Och här, jag hade glömt att hennes intresse av bilar, fanns redan då:
Avrundar med en bild på hennes lilla hus, som jag och Theresé byggde ihop av en tv kartong, hon såg chill ut, redan på den tiden:
Winstone fick genomgå en lättare makeover sent igår kväll, jag ville duscha av honom på ryggen. Han visste så väl vad jag tänkte göra, så när jag lockade på honom, kom han fram emot mig, sedan vek han av in i hallen och tänkte spurta uppför trappan till Nicco, men se, den gubben gick inte 😀 Nu är han vit och fin, tyvärr då det börjar bli varmt ute, så kommer han att dynga ner sig ändå, men det får vi ta vartefter.
Vi pratade gamla minnen igår, på jobbet. Hur man tältat, inrett en folkabuss, kajkat runt i olika bilar och ställen man besökt. Vi hade ju den där folkabussen som vi gjorde om så man kunde sova i den, samt fälla upp bordet och ha en matplats. Vad nöjd vi var med det.
Idag, skulle jag inte känna mig lika exalterad över att campa i en sån. Man skämmer bort sig själv med tiden. Det var väl inget gnäll då man tältade, det var ju kul…idag…tack men nej tack. Knöligt, kallt då man lägger sig, bastu då man vaknar, blött om det regnar, usch och fy. Därför var ju folkabussen snäppet bättre 😀 Fast jag kommer ihåg att vi redan i ett tidgt skede började prata om att det hade varit skönt, om man hade kunnat stå rakt upp, inne i bussen. Jomen, det kan vi då gör idag 😀
Jag har säkert skrivit det förut, men Nicco fanns ju inte på den tiden det begav sig, och hon hade givetvis fått höra att vi haft en folkabuss, då Theresé var liten. Så satt vi en dag, på balkongen och plötsligt kör det förbi en sån…jag pekar och säger åt Nicco, där har du en folkabuss, precis en sån som vi hade.
Hon fnyser samtidigt som hon skrattar till lite så där ironiskt, hahaa…är det där en buss…det var den löjligaste bussen jag har sett.
Ja, det tror väl jag det, då hon bara var van att vi haft bussar på runt 12-13 meter 😀 Detta är nummer 4, i ordningen, om man inte räknar in folkisen, för då blir det numero 5:
Vi gjorde oss en tur ner till High chapparall, med den gul/orangea faran, Theresé var väl runt 4 år, då vi körde dit, första gången.
Vi mötte massor med glada människor, som tutade och vinkade. Vi vinkade glatt tillbaka, men började tycka att det kändes lätt besvärande. Så tittar Åke i backspegeln och får se hur det väller ut rök genom ventilerna som satt nästan under taket, därbak. Jag vänder mig om, inne i bussen och kan snudd på, inte skymta Theresé, där längst bak i soffan, hela bussen är rökfylld, men inte att hon säger ett ljud 😀 Haha…
Tvärnitar och öppnar dörrar och det formligen väller ut rök från alla håligheter. Nu var det inget värre än att generatorn hade gått sönder (jag får dementera det imorgon, om Åke säger att det var nåt annat, jag kommer inte ihåg), så bilen gick varm, men det var ingen större fara. Fast vi förstod då varför alla tutat, blinkat och vinkat 😀
Igår firade bastugänget, Laila, som passat på att fylla jämnt i december. Det vankades smörgåstårta hemma hos Monika och vi avslutade hela kvällen med triss skrap och se, igår blev det vinst på 3 lotter av 6, men ihop räknat, med 270 spänn i vinstpotten, minus inköp och delat på 6, blev det inte så mycket att hurra över, även om vi gjorde det. Bara glädjen att skrapa fram 3 lika, räcker långt 😀
På FB är jag med i en grupp som lägger ut bilder på ”gamla” Umeå. Och man skriver sina minnen, kommer på frågor och får oftast svar. Igår handlade det till en början om restaurang Alexis, nuvarande Great Eastern, och för längesedan, Teriabaren.
Ämnet övergick från glada dagar där, till Sara, som försvann efter en kväll på Alexis, och sedan förflyttades samtalet över till Diligensen, och sedermera Wells Fargo, innan huset revs och nu står ju busstationen där, med Sibylla på hörnet.
Jag kan inte framkalla en bild på hur det såg ut, den låga byggnaden som inrymde Diligensen så jag och Åke började leta efter böcker som kunde tänkas innehålla gamla kort, men vi gick bet på det. Däremot hittade jag detta lilla sånghäfte, utgivet av VK, kan ni tänka:
Bläddrade lite och hittade en visa, jojo…intressant text 😀
Sen hittade jag ett album med gamla bilder, tagna, gissningsvis då Theresé var 3-4 år, och vi hade vår lilla folkabuss:
Haha, och då kom jag osökt ihåg då vi bodde i lägenheten, Nicco var väl några år gammal och det passerade just en folkabuss ute på vägen, jag pekade och sa, titta, en sån där buss hade vi då Theresé var liten. Nicco tittade…gapflabbade och sa med lätt sarkastisk ton, en buss, haha, vilken löjlig buss! Hon tyckte inte att det gick under buss, jämfört med vad vi hade då och har än idag, jo, det är lite storleks skillnad 😀
Och även detta inlägg avslutar jag med ännu en bild att gnugga geniknölarna till, vad tänkte dom på, som satte upp denna skylt? Hoppas på en fin torsdag, för er alla!
Såna här dagar börjar man fundera på om det verkligen kommer att bli en bra sommar, eller håller vi på att göra bort den nu? Nja…det tror jag inte, men vem vet.
Annat var det sommaren vi var uppe i Malå och det blev aldrig varmare än 13 grader, det haglade på midsommarafton och vi tyckte nog att vi hade en fruktansvärt dålig semester, vädermässigt sett.
Kom hem till Umeå lagom till arbetet och fick höra att kusten haft högsommar i den rätta bemärkelsen. Ja, så mycket kan det ju skilja på 20 mil inåt landet, jämte kusten, och ibland är det tvärtom.
Nå, vi satt här ute idag, Åke har hållit på med insidan bildörren, hela dagen. Mycket klurande och dividerande fram och tillbaka, över vad som skulle bli bäst, så här ser i alla fall vänsterdörren ut, nu, innan omklädning, och högerdörren, fix och färdig, snyggt va?
Dessutom var högerdörren betydligt mycket fulare, då det sluppit av inredningen längst upp på dörrkanten.
I alla fall, vi satt ute, jag planerade för kvällens middag, vilket skulle bli pannkaka och fläsk, och då kom jag osökt att tänka på våra utflykter förr i tiden. Vi tog med oss kallpannkaka, stekpanna och fläsk. Åkte ut i skogen och tände upp en eld, där vi stekte fläsket som då fick en mild röksmak, och sedan doppade man kallpannkakun i det stekheta flåte…det var tider det.
Och då, såklart, med dom tankarna så kom jag på att vi kanske skulle fixa en riktig eldstad härute. Så man kan koka lappkaffe och steka älgskav, utom hus, över björkveden…vilken grej…mm, så får det bli, härligt. Fast vi får kanske prioritera annat först.
Har ni sett vad GB gjort på deras glasspinnar? Bränt in små gåtor…
Ja nu är det ju jätte muntert att jobba då man ställer om klockan… eller ljög jag nu? Man kliver upp tjugo över fem och dom närmaste dagarna kommer man hela tiden att tänka, jamen nu skulle ju klockan egentligen ha varit… ja, som i morse, tjugo över fyra, om det hade varit igår, Zzzzzz.
Vi fick dessutom främmande, en gammal klasskompis till mig, ”Tigern”, och hans fru, han var en gång i tiden tillsammans med min dåvarande, bästa kompis, han var två år äldre och är väl i dag, den enda jag har kontakt med från skoltiden.
Vi satt och surrade och skrattade så innan jag somnade var klockan 12, kanske även det hjälper till att man känner sig halvtrött nu… mm förmodligen.
Vi umgicks en hel del då Theresé var liten och vi gjorde så mycket dumt, och hittade på både det ena och det andra, så man skulle kunna fylla en bok om alla dumheter vi hittade på tillsammans, och det är väl en väldans tur att det var sånt som vi kan skratta åt idag 🙂
Som den gången jag skrivit om förut, då väghyveln skulle dra upp folkabussen, men den fastnade och traktorn kom för att ta väghyveln och folkabussen men även den fastnade så den ”stora” traktorn fick komma och då… fick han loss alla fordon från smeten.
Eller då dom leasat in en häst under sommaren och Tigern skulle ta en liten prov ridning och Åke påpekade att sadeln såg ut att sitta lite löst, nä för sjutton sa Tigern och blåste iväg i 120, då han kommer tillbaka mot huset svänger hästen men inte sadeln och Tigern utan den snurrar runt magen på hästen, ja jösses, det kunde ha slutat illa, men det gjorde det inte, nä, det gjorde det aldrig.
Nu ska jag fixa frukost och sedan mina vänner, drar jag iväg för en ny arbetsdag. Att baka en banankaka står på schemat, Åke och Nicco får allt roa sig själva dom, och det gjorde dom kungligt igår, då dom gick över på Ullas för en fika. Jodå, jag föreslog till Åke att han kanske skulle ta fram bagarmössan idag och så kunde dom baka bullar tillsammans men där gick nog gränsen för att var huslig 🙂 Och det vore nog en syn för gudarna. Ha en fin söndag, allihop!
Jag träffade min kusins mamma, då jag skulle upp på ögon. Så vi pratade en stund, därutanför. Hon fick höra att vi har en buss…en stor buss…med plats för bil därbak, det tyckte hon var häftigt.
Då undrade hon om jag kom ihåg folkabussen dom hade haft, den var inredd med sängar osv. Jo, det gjorde jag, jag hart för mig att jag och kusin Anna skulle sova över i den någon natt, men om vi gjorde det, har jag glömt.
Däremot hade ju jag och Åke en gul folkabuss då Theresé var liten. Den har jag skrivit om förut, många resor och många händelser. Dom har Nicco fått berättade för sig, säkert otaliga gånger. Men hon hade inte sett en folkabuss i verkliga livet, förrän hon var runt 8 år.
Jag stod på balkongen och se, där borta på vägen kom en folkabuss körande, titta Nicco, där har du en sån där buss som vi hade då Theresé var lite, sa jag och pekade på den.
-Hahaa…vilken löjlig buss, sa hon. Och gick in, inte alls imponerad, snarare snopen över att vi hade haft något så töntigt litet.
Ja, jag kan förstå henne, hon har ju haft vanan av 12-13 meters bussar sedan hon var ett år, och att jämföra en sån med en folka är inte riktigt samma sak.
Idag ska man nog bara njuta av dagen, tror jag och ikväll är vi bortbjudna på middag, inte tokigt alls. Önskar er alla en fin lördag!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna