Liten och präglad äldre och minns

Så man präglas som liten. Jag kan undra hur länge det sitter i. Ett bra tag i alla fall. Jag ör född 1950 på den svartvita tiden när det inte fanns Tv och ej så mycket annat heller. Det var i början familjen jag och far och mor emigrerade från Danmark till Sverige. Femtio- och sextiotalet var tiden när allt gick uppför. Det var förhoppningarnas och framtidens tid. Det är mycket länge sedan den tiden så Socialdemokraterna var med och byggde upplandet. Och det var relativt nyligen då Socialdemokraterna enligt den högra politiska sfären orsakade landet Sveriges katastrofala läge. Vad som är sant råder det politiskt färgade meningar om.

Förmodligen färgades jag av både mor och far som påverkades av den tidens anda. Nu inser jag att detta var bra att ha med i livets bagage. Jag vill dock understryka att jag absolut inte är bättre än några andra människor för det.

Jag vill gärna minnas en historia. Jag och min bror och några ”småen” hade pallat äpplen i kvarteret. Detta hade kommit till fars kännedom.

• Nu går ni ner till John Jansson och säger förlåt, sade far. Vi gick motvilligt till John Jahnsson och ringde på dörren.
• Vi skall be om förlåtelse för vi har pallat äpplen, sade vi i kör. Jansson gick in i köket kom tillbaka med en papperskasse full med röda amerikanska äpplen. Sådana som vi pallat.
• Här varsågoda, sade Jansson. Vi gick stolta hem och smaskade sedan äpplen.

En annan gång senare i livet som ny körkortsinnehavare råkade jag en frostig morgon få en sladd på min Volkswagen 1954 års modell och böjde en trafikdelare. Då ringde jag till Vägverket.

• Hej det var Villy Hansen, jag har kört på en trafikdelare här i Filipstad där uppe vid biblioteket. Vad kostar det frågad jag. Det var tyst i luren en stund. Sedan kom repliken
• Det har aldrig hänt att någon som kört på något ringt efteråt och talat om det, sade herrn. Det kostar därför ingenting för dig för du var ärlig.

Då kom jag att ännu en gång att minnas den där gången vi pallade äpplet och far krävde att vi skull gå tillbaka och tala om vad vi gjort. Hur nu allt detta och annat därtill har påverkat mig i livet vet jag inte helt riktigt. Men en sak vet jag nog. Jag skulle inte ha blivit en bra politiker i dag.

Till sist vill jag minnas ett annat kuriosa tillfälle när jag fick ett uppdrag. Under ett veckoslutsseminarium för cirka tio år sedan fick jag uppdraget att hålla ett par kurstillfällen för ett politiskt parti som jag vill hålla konfidentiellt. Rubriken var ”Hur man uppträder som en förtroendefull politiker”. Det var en mycket givande helg i Uppland den hösten.