Etikett: Filosofiskt

För tio år sedan

Av , , Bli först att kommentera 5

För tio år sedan var rasister faktiskt rasister och fick kallas rasister. Nu säger rasisterna ”Jag är inte rasist men…”. För tio år sedan ställde journalister vassa följdfrågor. Nu är det rädda för att skapa ”dålig stämning” i studion. För tio år sedan ville en ultrahögernationalist inta skylta med sina sympatier eller val. Nu verkar de vara stolta över att vara SD-are. För cirka tio år sedan var det otänkbart för M/Ulf Kristersson, KD/Ebba Busch och L att ha något med SD att göra. Nu har det burit SD på sina armar. För tio år sedan stod M och KD till högar nu står de radikalt ännu längre till höger.

För tio år sedan hade ett och annat politiskt parti inte förmåga eller kunskap att anlita trollarméer. Nu huserar de i flock på sociala medier. För tio år sedan härjade inte Jomshof, Söder och kompisarna så lågt på Twitter/X. Nu är de avskräckande exempel på X/Twitter. För tio år sedan gav man löften som ibland inte riktigt kunde hållas. Nu är det en utarbetad strategi och taktik att svika löften och ha lögnen som verktyg. För tio år sedan blev invandrare och flyktingar behandlade som människor. Nu har Jomshof, Kristersson, Busch och gelikar bestämt sig för att invandrare är skyldiga till det mesta ont eller mycket ont i samhället.

Historisk upprepning och likhet

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har läst boken Fascismens metoder Att skilja ”dom” från ”oss” av filosofen Jason Stanley. Hur skall man se på om någonting, ett skeende känns, igen i vår tid i Sverige? Många har läst boken Fascismens metoder. Jag påstår definitivt inte att Sverige är ett fascistiskt land. Däremot är det ofrånkomligt att inte dra slutsatser och se analogier och likheter i vår tid om fascismens metoder.

Dock vill jag märkbart understryka att det inom dagens politiska uttryck i Sverige används något skrämmande likt fascistiska verktyg och metoder.

I mitt tidigare blogginlägg 2023-10-17, Fascismens och rasismens redskap, behandlar jag ämnet. https://blogg.vk.se/skrivet/2023/10/17/fascismens-och-rasismens-redskap/

Jag håller med insändaren i Västerbottenskuriren, 2023-11-06, signaturen En fortfarande okokt groda. ”När jag läser boken känns innehållet märkligt välbekant. Från vårt land. Inte så att vi är ett fascistiskt land, långt därifrån, men tankegångar från denna ism har tyvärr fått ett stort inflytande.”

Jag citerar följande här nedan från Adlibris

”Vi bevittnar fascismens återkomst, även om den är mer krypande och mindre iögonfallande än när det begav sig. Ämnet studeras närmare i en utomordentligt viktig bok, rykande aktuell, som nu föreligger på svenska tack vare det alerta lilla förlaget Daidalos. Den heter Fascismens metoder. Författare är Jason Stanley, professor i filosofi vid Yaleuniversitetet i USA.”, Per T. Ohlsson i Sydsvenskan

”Stanley bjuder på en fascinerande genomgång av den fascistiska ideologin där han väver in exempel från Tyskland, Italien, Ungern, från Rwanda och Burma och ja, från USA.”, Tom McCarthy i The Guardian

Filosofen Jason Stanley har skrivit en kort, upplysande bok om fascismen. Den är obeveklig och kommer i rättan tid.” /Jan Süselbeck i Die Zeit

”Fascistisk politik använder sig av en rad olika metoder. Den vill få oss att tro på en avgörande skillnad mellan ett ”vi” och ett ”dom” och på ett påhittat och romantiserat förflutet där det bara fanns ett ”vi” men inget ”dom”. Den vill skapa misstro mot etablerade sanningar av alla slag och få oss att börja lyssna till ledare som vet hur det ”egentligen” förhåller sig. Och den vill inte minst normalisera det moraliskt och ideologiskt extrema, så att exempelvis alla anklagelser om fascism ter sig ogrundade och överdrivna. Det normala kan ju per definition inte gärna vara fascistiskt, eller hur?

I ”Fascismens metoder” öppnar filosofen Jason Stanley denna fascistiska verktygslåda och visar metod för metod hur dagens fascism går tillväga för att störa och om möjligt förstöra demokratin. Fascistisk politik idag handlar lika mycket om att underminera det upplysta samtalet och försvåra en gemensam syn på samhällsproblemen som om att torgföra öppet fascis­tiska idéer. Poängen med ”fake news”-retoriken och med olika konspirationsteorier, exempelvis, är misstron de bidrar till att sprida, en misstro mot allt och alla – utom mot detta per definition normala och moraliska ”vi” förstås. Adlibris, https://www.adlibris.com, 2023-11-06.

Selektiv är åsiktsfriheten

Av , , 2 kommentarer 2

Tala högt studenter, forskare, kulturarbetare. Åsiktsfriheten visar sig vara selektiv när den inte passar makten. Studenter, forskare, kulturarbetare och artister och de liknade ifrågasätter och upprör bland andra högernationalister. Dem till höger kallar dem oftast för vänster-någonting. Allt misshagligt kallar högerfolket för vänster-någonting. Dessutom är det mycket vanligt sällan skilja på sak och person och i stället säga någonting om personen.

På X (före detta Twitter) stormar det mest från höger. Det högra gardet tycks ha bland annat två huvuduppgifter. En är att gå hårt åt invandrare och den andra är att utöva religionskrig mot världens näst största religion, islam.

Tystnade kulturfolket, studenter och forskare i debatten blev de motsatta åsikterna betydligt svagare. Hur det möjligen kan ha varit förr spelar en obetydlig roll nu.

Orsaken till att det finns krafter som vill styra kulturen eller minska stödet till kulturen är uppenbar. I samma andetag och syfte råkar bildningsförbund ut för betydliga nedskärningar av stöd. Vanligt folk kan ju med folkbildningsorganisationerna få kunskap och kurage att ställa sig emot. Då ifrågasätts mycket.

Ond och god normalisering

Av , , Bli först att kommentera 2

Vad är nu för tiden det rätta? Vad är normalt som inte var normalt det tidigare? Vilar samhällets moral på kvicksand?

Normalisering så kallad social normalisering har både onda och goda exempel. ”Normalisering är en social process där idéer och handlingar börjar betraktas som normala och ”naturliga”. Det som tidigare ansetts onormalt börjar därför ses som en del av samhället, exempelvis på grund av förändrad moral, teknologi eller kulturella vanor”. Wikipedia 2023-09-17.

Normalisering har även en moralisk dimension. Viss musik ansågs en gång som onormal, omoralisk och inte accepterad, bo tillsammans och vara ogift var för flera decennier sedan syndigt och exempelvis homosexualitet ansåg en gång inta vara acceptabelt. Allt detta har blivit normalt och accepterat för de allra flesta. Sådana exempel är goda normaliseringar.

Till de onda eller de riktigt dåliga normaliseringarna finns inom politiken flera. En gång ville många inte ta i Sverigedemokraterna med tång. Nu accepteras de av flera andra partier som till och med försvarar dem.

En gång var det möjligt att kalla en rasist för rasist. Nu finns det inte längre så många rasister för dessa rasister accepteras inte längre att kallas för rasister om de själva får bestämma. Det innebär att det blivit normalt att vara en smula rasistiskt enligt den traditionellt utbredda normaliserade definitionen på rasism.

Jag får en känsla av att det även blivit normalt att ljuga om det verkligen krävs tycks det menas. PÅ liknande sätt är det med löften i synnerhet vallöften. Man säger och menar ”en sak före valet och en annan sak efteråt” eller så kan ursäkten för löftessvek bli att ”verkligheten har dykt upp”.

I och med detta tangerar vi frågan om normativ etik och moral och hur detta skall tolkas. Om vi ser tillbaka bara för några decennier och betraktar tiden med ett moraliskt bokslut kan man bli riktigt deppad. Med tanke på allt som inträffat av brott, terror, svikna löften, lögner och annat i samma linje. I större perspektiv har filosofer betraktat århundradet. Den brittiska moralfilosofen Jonathan Glover betraktade århundradet med att mena att i ett tidigt nittonhundratal godtog de flesta i Europa en moralisk lag som de följde men vid slutet av nittonhundra talet var det svårt att tro på den moraliska lagen. Den moraliska lagen som Immanuel Kant menade var den moraliska lagen med ”stjärnhimlarna ovanför mig och den moraliska lagen inom mig”. Jo vi har nog förfallit en del.

När jag var liten var det inte acceptabelt att slå den som låg ner och inte en i skolan slå den som hade glasögon. Inte heller slåss med kniv. Hr har det blivit nu?

 

Du syns överallt

Av , , Bli först att kommentera 1

Det händer ibland att jag tänker på Romanen 1984 av Gorge Orwell som handlar samhället som en totalitär diktatur. Airstrip One i landet Oceanien, ständigt krig, och ständig övervakning av regeringen. Man har superkoll på befolkningen. Oceanien styrs av ”Partiet”. Alla är underordnade staten. Partiet kontrollerar och manipulerar människorna. Det finns ett Sanningsministerium som bestämmer vad som är sant.

Det var 1984 men hur är det 2023 trettionio (39) år senare? Kontrollmöjligheterna är betydligt större. I vissa regimer är det värre är vad George Orwell i sin yttersta fantasi någonsin skulle kunnat föreställa sig.

Kränkningen av integriteten är släckt med övervakningen som i romanen 1984. STASI var duktiga på det. Nu kallas den tyvärr kommande informationsplikten för angiverilagstiftning. I en kommun skall innevånare lämna arbetsscheman om de vill ha barn i dagis och förskola. Själv mår jag illa över att nödgas lämna personnummer när jag handlar på internet.

Ånga av oss får kanske skylla oss själva när vi förekommer i på sociala plattformar (Facebook, Instagram och X 8fd Twitter) och söker på internet.

Samvetet talar

Av , , 2 kommentarer 3

Det fanns några vapenvägrare på min tid när jag gjorde militärtjänst. De kunde få annan vapenfritjänst ifall de på ett trovärdigt sätt kunde göra gällande att deras samvete inte medgav att de bar vapen. Samvetet har en stor betydelse för hur människor handlar eller vägrar handla.

Oavsett det parlamentariska systemets logik och demokratins utrymme finns det ting som går emot människors samvete. Skall de kallas för odemokratiska? Är jag odemokratiskt för att jag inte på något sätt sympatiserar med ett eller annat politiska parti som fått sin position i demokratiska val?

Informationsplikten för dem inom offentlig verksamhet att anmäla dem som vistas i landet olovligt ofta kallad angiveri kolliderar med många människors samvete. Tänk dig in läkaren, sjuksköterskan och undersköterskans situation när de behandlar en vårdsökande människa och att de sedan skall kontakta myndigheten. Tänkt dig in i lärarens situation när den lilla flickan och pojken som vill lära sig något och gå i skolan måste kontakta myndigheten. Vad tror du att deras samvete säger dem?

Naturligtvis är det inte alls juridiskt rätt att vistas i landet om migrationsverket beslutat detta. Det vrider inte om samvetet på de grupper som arbetar inom flera sektorer. Liberalismens vakthund (L) kommer sannolikt att rösta med de övriga i regeringen och regeringens stödparti för en sådan ”angiverilag”. Ändå tror jag att i så fall att många samveten kommer at avgöra att den vårdsökande och de barn som kommer till skolan inte blir anmälda. Hur svårt är allt detta att förstå? Hur svårt är det att denna plikt att anmäla (informera) osökt för många att tänka på STASI?

Förlovade landet Sverige

Av , , 1 kommentar 3

Löften brister inte sällan

Sverige är det förlovade landet eller rättare sagt det alldeles för mycket lovade landet, särskilt av politiker. M lovar sänkt skatt även för de rikare. S lovar sänkt skatt för ”vanligt folk”. SD-regeringen lovade ordentligt sänkt drivmedelspris. KD lovade elprispengar tillbaka i god tid. L lovade att de skulle vara liberalismens vakthund i regeringen. En, till och med två olika partiledare lovade dyrt och heligt att inte ha med ett högernationalistiskt parti att göra.

Det finns även många löften som förhoppningsvis inte blir uppfyllda typ mycket i Tidöavtalet. SD och regeringen lovar angiverisystem. Hoppas en del löften inte lyckas bli uppfyllda som kulturkontroller, utrensning av böcker på bibliotek, styrning av vad som visas på museer. Det bästa är om det levs upp till bra löften och misslyckas med de dåliga löftena.

Jag säger som Lewi Petrus i psalmen Löftena kunna ej svika där varje vers avslutas med den välkända strofen: ”Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.”

Ljusmörk måndag

Av , , 2 kommentarer 3

I dag är det måndag och det finns alla anledningar att anstränga sig. De svåra tunga händelserna som inte ansågs kunna hända har under några få år inträffat. Det säger jag utan att ens närmare räkna upp dem närmare precisera dem för då kan himlen mörkna. Vad gäller det senaste hotet som statsministern talade om och som vi kan läsa sägs om att vi ändå skall ”leva som vanligt” ter sig något motsägelsefullt. ”Av med hörlurarna” sade en terrorforskare.

Jag kan väl heller inte som Tina Törner sade till mig en gång ”börja helst inte dagen med att lyssna på nyheterna” då kan du bli nedstämd.

Inte heller har någon politisk företrädare försökt lyfta upp nationen trots en pandemi som förevarit, en rysk ockupation av ett europeiskt land och realistiska terrorhot. Inte ens kungen har hållit något tal om detta. Var och en får vara sin egen lyckosmed.

Själv har jag börjat höra riktigt bra med hjälp av att jag nyligen efter lång väntetid fått hörapparat. Det blev så bland annat av en gammal skada från en kort militär karriär för många, många år sedan. Häromdagen hörde jag att några satt och pratade i sin trädgård när jag gick förbi och jag ryckte till när hunden Tjapp trampade på ett torrt löv. Jag skriker inte längre på min fru och säger, va, va. Det är positivt. Från hela min diagnoskatalog har jag faktiskt börjat få resultat av styrketräningen och nästen fri från ryggont. Sedan flera år har jag lyckats rehabilitera mig från grav hjärtsvikt efter en kranskärlsoperation. Så förbaskat positivt livet i det lilla kan få vara men där ute blåser det svinkallt. Men vad gör man åt det. Var det den förra regeringens fel skulle den nuvarande regeringen kunnat påstå?

Inte nog med det. Sverige har blivit något av ett högernationalistiskt land på grund av att ett par hjälppartier lyft fram ett sådant ytterkantsparti till en nästan regeringsposition. Ärligt talat, är detta bra för mänskligheten, yttrandefriheten, jämlikheten, synen på den goda människan, någon grad av liberalism och andra goda värden? För att tycka allt detta behöver man inte vara vänster-någonting. Det räcker sannolikt med att bara vara en förstående, tolerant och vidsynt människa.

Nationalismen är tveeggad

Av , , 8 kommentarer 1

Mitt land är bättre än ditt för att jag är född i det.

Nationalismen är tveeggad dels värnar den om det unika i ett land den egna kulturen och de egna traditionerna, dels är nationalismen också uteslutande. Jag tror inte på nationalismens avarter av typen uteslutande. Nationalismen innehåller därför tyvärr även spöken.

Den uteslutande nationalismen anser att det egna folkets kultur är det enda rätta. Den uteslutna nationalismen som vi kan känna igen från SD och regeringspartierna ges uttryck för att den egna ursprungsbefolkningen är av högre rang och ursprungskulturen är den enda rätta. Det är då synen ”vi och dom” får näring och uppstår. Dessa krafter är inte ens nöjda med integration utan kräver assimilation det vill säga att invandrare och asylflyktingar helt ger upp sin kultur och sina värderingar.

Ur nationalismens drivbänkar växer ogräset och kväver annan mångfald. Den mångfald som kan i fråga sätt nationalismens brist på skonsamhet, tolerans och förståelse.

Nationalismens rörelse kan i sämre fall fortsätta med höger- eller vänsternationalism och därefter ultranationalism. Så utvecklas ultranationalism. Ur detta uppkommer rasismen med synen på att andra är sämre.

Nationalism (från franskans nationalisme, av ”nation”, ursprungligen från latinets nascor, ”jag föds”[1]) är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalism, 2023-06-07.

 

 

 

Små, många små steg

Av , , Bli först att kommentera 1

Även samhällen kan störtas omkull

När skeenden och händelser i samhället inträffar i mycket små steg är det ofta svårt för människor att upptäcka att något är på gång. Det är även svårt att upptäcka tendenser och trender när saker och ting som inte till synes på något sätt hänger samman. Dessutom krävs att observatören kan minnas allt detta under en löpande tid. Det är då om man missar att vissa slutsatser kan dras och antaganden göras.

Det kan även inom exempelvis politiken och i styrandet av ett land att olika saker inträffar som vid första anblicken för många inte ser ut att hänga samman men efter en tid kan det bli uppenbart vad som sker.

Dessa aktiviteter och inriktningar dyker sällan upp i exempelvis partiprogram, ideologier eller på annat ställe. Det är då konsten att observera, minnas och göra sannolika antaganden kommer till pass.

Man kan då fråga sig vart är det hela är på väg? Vilka intressen ligger bakom en eller flera händelser? Det inte konspirationsteorier jag beskriver utan det som syns för ögat det vill säga verklighetens många mindre händelser och skeenden. Så kan en jordbävning eller jordskred inträffa eller en annan naturkatastrof utan synbar föraning. Så näst intill omärkbart kan ett katastrofalt politiskt skeende äga rum.