Jag undrar vilka som skall presentera upplyftande och positiva ting i sammanhangen med alla tråkigheter? Just nu är det tungt med den kriminella invasionen av Ryssland i Ukraina, kriget i Gaza, Jemen, Röda havet, gängkriminaliteten, landet och människornas ekonomi etcetera, etcetera. Naturligtvis kan vi inte blund för allt detta men det känns ibland lindrande att blunda en stund. Och ännu mera tungt för en pandemi satte även sina spår.

Naturligtvis måste man börja med att vara något av sin egen lyckas smed. Det är ingen annan som gör jobbet åt en. Flera vädjar sannolikt till ”gud i himlen” om tröst. Några andra har sin tillit till ”fan i helvete” om att ge igen och skrämma upp folk. Några andra ser ljusningen i regeringen eller dem som i huvudsak faktiskt styr eller sägs styra regeringen. En del tror att det är andra vilka de säger är mindre värda människor som är skyldiga till stora samhällseländen. Men tro inte på allt. De ljuger ofta. Precis som några denna gång slog rekord i falska vallöften. Jag skulle egentligen inte prata politik men ibland får man för sig att allt är sossarnas fel eller i alla fall de förra, ännu tidigare.

Någonstans och på många ställen bet lögnen sig fast och fejknyheter blev vanliga. Så växte sig en allmän misstro framt.

Låt oss slå fast att Sverige är ett mycket bra land på många sätt trots att krafter finns som påstår något helt annat. Vår uppgift blir att finna och se till allt det positiva som existerar. Det skall jag börja med att göra varje morgon och till och med undvika att starta dagen med att lyssna på nyheter.

Det är märkbart humörsänkande att på olika medier mötas av dagens politiska retorik. Det var bättre förr. Bedrövligast är X (före detta Twitter). Jag har därför idag släckt ner X. Jag kan erkänna att jag sannolikt haft fel när jag sagt att läsa X kan fördelaktigt tillhöra allmänbildningen om man vill sondera hur ”ärligt” folk skriver. Det behövs inte. Kanske drogtest skulle vara bra för en del innan de börjar göra inlägg på X?

En av de värre företeelserna är desinformation och möjligheten till källgransking. Det är svårt att ens tro när man inte så säkert vet.

En avgörande orsak till den makabert hypade retoriken är när tuppkammarna växte till sig på den yttre högerkanten. Fulast i mun kan man säga om dem. Nu skriker både vänster och höger sida till varandra som ordfattiga tonåringar med allvarlig retorisk analfabetism. Populäraste sportgrenen är personliga påhopp när den kognitiva förmågan kommit till korta och reptilhjärnan blir dominant. Tyvärr, till och med här på VK-bloggen finns en hen som har fixerat sig vid att jaga Magdalena Anderssons tillkortakommanden.

Det är inte så att jag gett upp mitt deltagande på åsiktsbalettens scen men jag är evinnerligt trött på dagens politiska retorik. Nu först har jag förstått att den bidragit något till att sänka mitt humör.

Jag skall bemöda mig om att inte längre på denna blogg skriva inlägg kopplade till politikers tillvaro. Då kommer jag att slippa personliga påhopp som faktiskt gör mig nedstämd. Jag får tåla att inte längre bli lika läst som tidigare men kommer säkert att känna mig friskare. Ful typ vän av oordning tänker och säger kanske ”nu har vi tystat honom”.

Några frågor jag ställer mig. Vilket parti skall rasistiskt lagda människor företrädesvis rösta på? Vilka partier skall människor som avskyr invandrare rösta på och vilka politier bör de uppskatta? Vilka partier skall människor rösta på eller sympatisera med om de vill ha ett mera rättssäkert samhälle, religionsfrihet, mera rättvisa och större respekt för olika kulturer? Finns det något parti lämpligt för kulturrasister?

P. S. Hädan efter blir det blir i alla fall mera sällan inlägg i politiska ämnen utan även filosofiska ämnen, reseskildringar, människoporträtt, dokumentära berättelser, oförargliga åsikter och frågeställningar och liknande som alla gånger inte är särskilt provocerande och intressanta. Skall ändå något från en yttersida lyckas tillskriva mig vänster-någonting?

Med rimfrost som på revben i oordning står björkträden förstenade och sammanbitna. Själv fryser jag vid synen och tanken på dem. Men jag vet att när frosten lösts upp och våren kommer blir det gröna framträdande till löv.

När jag betraktar samhället något dystopiskt behöver jag anstränga mig för att inse att hoppet inte är ute, trots profetiorna om klimatet, politiken, regeringen och partiledare som målat in sig i sina hörn med orubbliga ståndpunkter.

Den iskalla högervind av nationalism som blåser genom Europa och flera andra delar av världen får mig att frysa. Vad i många människors inre hindrade dem från inlevelse och empati? Varför undertrycks humanistiska och liberala tankegångarna till den grad för en så stor grupp människor att de tycks få ett betydande inflytande? Men då slår mig tanken om att cirka fyra femtedelar, det vill säga åttio procent av alla inte har den uppfattningen.

Blad dem dessa cirka åttio procent finns tyvärr en ansenlig del som ändå sympatiserar med nationalistiska åsikter. Det fick vi klart för oss genom ett antal opinionsundersökningar. Till sist sätter jag hoppet till den del, förhoppningsvis mer än hälften av alla människor som står på den goda sidan.

Kylan biter sig fast och når överallt där människor finns. Ingen kan fly från den men de kan bekämpa den med värme.