Språket styr hur den som talar och skriver uppfattas av andra. Dessutom påverkar språket den som talar och skriver. Möjligen är denna påverkan på den som talar och skriver av subliminal karaktär. Det vill säga undermedveten påverkan.

Jag läste en artikel i dagens VK, ”Finnbacksskolan tar krafttag mot elevernas grova språk”, Mia Dahlgren, 2024-01-23. I den artikeln ges ett annat perspektiv på språkets effekter.

Själv gör jag så gott jag kan utan att göra anspråk på att vara någon som helst expert. Detta till trots har jag studerat Skapande Svenska och Kreativt skrivande med kandidatuppsats i Narratologi och även studerat retorik på Luleå Tekniska universitet. Men mitt största intryck i unga år av vårdat språk fick jag från min far som bland annat såg till att jag aldrig svor. Men när far blev äldre svår han själv ibland.

Jag hade Torgny Lindgren som klassföreståndare i högstadiet i Storfors. Torgny hade ett mycket fint och berättande språk som gjorde att ingen skolkade från någon av hans lektioner i historia och kristendom. Då hade Torgny Lindgren givit ut sin första bok, en diktsamling med titeln ”Plåtsax, hjärtats instrument”, 1965. Magistern har skrivit en bok viskade vi.

Jag har även en ordvalörsvakt som hindrar att jag till exempel säger ”skitbra”. Orden valörer och språkets och talets toner avgör hur du uppfattas och som jag vill påstå hur du själv blir. Min lärare på universitetet Bo Rehnberg sade att ”retorik är inte bara retorik”.

När Jomshof och Åkesson har vigt sina liv åt att bete sig likt rasister och göra skillnad på folk i sitt avskyvärda språkbruk kan man undra vad som återfinns på insidan av dem. Till och med retorikmarodören Björn Söder har tystnat på X/Twitter eller så har han blockat mig. På X före detta Twitter borde det finns drogtester innan inloggning för en del. Där är de vuxnas språk långt under den sämsta oslagbara tonårsnivån. På X kallas ibland socialdemokrater för ”sossesvin” och Sverige Demokrater för ”rasister”, snällt nog. En politisk redaktör på en större tidning blir benämnd som ”dum i huvudet” av en riksdagspolitiker. Det finns flera riksdagspolitiker som beter sig språkligt avskyvärt på X men skärper sig något utanför.

Som medlare och även förhandlare vilket jag är utbildad till på Rättsvetenskapliga enheten vid Luleå Tekniska universitet är det ytterst avgörande hur jag talar och skriver till dem som har en tvist med varandra. Annars kommer de tvistande parterna att vare sig se mig som opartisk och neutral eller det minsta trovärdig.

Någon gång på vägen i mitt liv har jag sorgligt nog förlorat eller rättare sagt tappat min dialekt. Jag har endast accenter från Värmland och Dalarna kvar. Nu bor jag i Västerbotten och har lagt till med en släng av Norrländsk sång i talet. Min Danska brytning tappade jag nog i femårsåldern.

Språket har danat min personlighet och språket skall fortsätta dana mig. Ser jag positivt på det som jag finner som positivt och talat och skriver i positiva ordalag om sådant blir jag till att må bättre. Men ingen är ofelbar allra minst jag. För en tid sedan höjde jag rösten mot en hundägare med fyra ständiga skällande hundar. Det är omdömeslöst att flytta in i ett huskvarter med fyra hundar som ständigt står och hoppar mot staketet, sade jag. Då skrek hen ”gubbjävel” till mig. Där fick jag. Det var helt enkelt inte likt mig att ens säga så till någon.

Ibland säger bloggkommentarerna till mig att jag skriver ”rappakalja” och ”trams” och att jag borde skriva bättre som är så välutbildad. När det inte har varit möjligt att få negativa eller sakliga kommentarer på innehållet i det jag skriver har det i alla fall hittats stavfel. Slavligt av mig. Slarvigt skall det vara.