Villy Hansen

Vi lever så kort tid och är döda så länge, Piet Hein

Kategori: Retorik

Grisen i säcken

Av , , Bli först att kommentera 1

Vet väljare egentligen vad de får när de röstar? Sannolikt inte så väl. Ett spöke utgörs av de parlamentariska lägena som gällt de senaste valperioderna med flera mindre partier och betydande uppgörelser om regeringsmakten. Det andra spöket är att lögnen som politiskt verktyg har etablerats. Lögnverktyget har använts flitigt. det kan inte förnekas. Vid ytterst jämna valresultat får lögnen större inverkan på valresultatet. Populismen är ytterligare en källa till märkbar okunskap. Respektive politiska partier utan undantag är i mer eller mindre utsträckning skyldiga till medvetet eller att omedvetet vilseleda eller utesluta fakta.

Läser man partiets presentation som alltid finns på en hemsida sägs inte allt där. Där informeras om partiets politik, dess ideologi, partiprogram och naturligtvis ytterligare information. En väljare kan inte helt och hållet innan valet känna till vad partiets ledande politiker kommer att göra för överenskommelser med andra partier om eventuell regeringsmakt.

Både M-, och Kd-ledare lovade och bedyrade tidigare att inte ha med SD att göra. Hur gick det med detta löfte? Någon av dem påstod att det aldrig lovats trots att hundratusentals hade hört och läst att löften gavs. Vissa löften finns fortfarande kvar på flera ställen i Internet. Däremot var L ”ärligare” genom att bedyra för partiet längst ut till höger att ”mig kan ni lita på”. Kanske var det för sent att känna till eller svårt att föreställa sig följden?

Varje partiledare och andra partiföreträdare lämnar inte sällan tydliga spår efter sig i form av uttalanden om vad de anser och vilka ståndpunkter de har. Som exempel kan nämnas att otaliga retoriska grodorna som avgivits av SD-trogna. Dessa har troligen inte haft någon särskild betydelse för partiets grad av popularitet. De lojala och troende sympatisörerna bryr sig inte om detta ifall de exempelvis tycker mycket illa om den vänstra sidan eller ogillar islam, invandrare och andra ”ickesvenska” kulturyttringar. Folk tror sannolikt helst på det de vill tro på.

Kan en politiker se sin möjlighet att få en ministerpost eller till och med en statsministerpost är hen beredd till det yttersta och det kanske oväntade. Vem vill inte disponera Harpsund på helgerna?

Taktisk röstning har vi hört talas om. Men vilka av väljarna för M, KD och L förstod verkligen att en sådan röst var en röst på ett högernationalistiskt styre? Eller förstod de allra flesta sannerligen vad deras röst ändå skulle leda till? Det beror naturligtvis på väljarens politiska grundsyn och etik- och moralsyn och hur mycket illa väljaren tycker om andra partier och andra partiers politiker.

Eftersom retorik och valkampanjer kännetecknas av populistiska lösningar, det vill säga förenklade lösningar på komplicerade samhällsproblem av politisk karaktär blir ideologier och till och med partiprogram inte sällan förbisedda.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Etiketteringen galopperar

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag vill gärna filosofera över etiketterandet som naturligtvis är en förenklad och praktisk metod. Man får lätt en etikett klistrad sig för att lättare förstå. En enskild etikett ersätter egentligen ej egenheterna. Etikettbeteckningar används inom alla läger för att beskriva vad som menas men är ett trubbigt sätt.

”Vänsterorienterad” är en ytterst vanligt förekommande etikett. Det används sannolikt mycket sällan av dem som själva anser sig vara orienterade till vänsterhållet. Om någon, vem det vara månde kritiserar något i den högra sfären och i synnerhet kritiserar dem längre ut på högerkanten blir de kallade vänsterorienterade eller till och med vänsterradikala. Tidningar i sin tur kallas ”vänsterblaska” trots att de anser sig politiskt obundna. Så blev även DN vänsterblaska för en och annan. För att inte tala om SVT, SR och UR när det gäller att bli kalla de för vänster-någonting. Dem i ”mitten” likt C med Annie Lööf har även kallats för ”vänsterorienterad”. Allt som ifrågasätts och alla som ifrågasätter kallas ofta för vänster-någonting.

Från ett och annat håll blir dem som talar för liberalism, humanism, miljön, den goda människan och allt som kan uppfattas som mjukt och tolerant för vänsterorienterat. Därför kan sägas att den yttersta högersidan använder epitetet och etiketten vänsterorienterad som en form av skällsord.

SD:s riksdagskandidat i Västerbotten svarade på frågan om hur det stod till med SD-sympatier från de som hade universitetsutbildning. SD-politikern svarade ” – Inom universitetsvärlden kommer det in vänsterideologier och då är det lätt att dras in i den kulturen och forma sin verklighet utifrån det.” Denna inställning får anses fördomsfull. ”kommer det in” såsom att det var ett oönskat virus. Jag känner många med mig som inte kan sägas ha dragits in i ”den kulturen och forma sin verklighet utifrån det” det vill säga ”vänsterideologier”. Vi har med högsta sannolikhet dragits in i kulturen om att i stället ifrågasätta. Å andra sidan ”kommer det in nästan vad som helst” över nästen allt. I politiska partier kan det komma in mycket oönskat.

Tänk om det skulle införas en mera precis och rättvisande positionsbestämning även inom politiken typ som för väderstreck, NNV, SSV och inte endast N och S eller NV och SV.

Det inte sällan oväntat att den vänstra sidan kallar kritikerna från den högra sidan för allt från ”sossehatare” till ”vänsterhatare”.

Bli först att kommentera

Bedrägeri med ord

Av , , 4 kommentarer 3

En numera frekvent använd bedrägeriform är bedrägeri med ord. Bedrägeri innebär att avsiktligt vilseleda någon eller underlåta eller förhindra skada för den som bedras vanligen för vinning till bedragaren det vill säga den som talar eller skriver. Det är därför möjligt att bedra med ord. Kalla det bedräglig retorik. Dock kan ansvarsfrågan diskuteras i fråga om uppsåt. Utgå gärna från att den som använder sig av orden borde förstå vad de egentligen betyder eller hur folk i allmänhet uppfattar vad som sägs. Jag vill poängtera att dessa dunkla retoriska konster inte endast är kopplade till vare sig höger eller vänster sida eller ens är endast en etablerad arbetsform inom politiken.

Allt från överord, helt egna definitioner och försåtliga formuleringar av ords betydelse och begrepp får anses bedrägliga. Exempel på överord och överdrifter är ”med berått mod dödat gamla”, ”tar ansvar för” och ”paradigmskifte”, ”Sverige befinner sig i en katastrof”, ” Sverige är Europas sämst land att leva i”. ”n och n har kört Sverige i botten”, ”du hjälper aldrig till”. En annan kategori av bedrägeri med ords betydelse är att lova något och inte hålla det som sägs. På ett liknande sätt är undanhållande av fakta en bedrägeriform. Det har sagts att ”700 000 invandrare inte kan försörja sig själva” utan att också tala om hur många svenskar som inte heller kan försörja sig själva. Svårartat kan det var att kontrollera sanningshalten i påståenden. Lögnen är också en variant på ordbedrägeri när fakta och kända händelser återges. ”det har jag aldrig sagt”, ”jag är missförstådd” och liknande är exempel på att handskas vårdslöst med fakta. Skulle budbäraren bli påkommen med tydliga faktafel har den förra presidenten i USA uppfunnit begreppet ”Fake news” (fejknyheter).

I sammanhanget kan nämnas förnekelsen vilken är en betydligt lindrigare form av att glida undan sanningen. ”jag var inte med då”, ”jag minns inte det var så länge sedan”, ”jag hade inte med den saken att skaffa den gången” eller andra icke relevanta försvar som ”andra har även lik i garderoben” eller ”andra har även en smutsig historia”.

Som avslut kan du gärna lyssna på En dålig lögn.

4 kommentarer

Grymt ohederligt språk ibland

Av , , Bli först att kommentera 0

Språket är ofta grymt och ohederligt på sociala mediaplattformar. Utsökta undantag finns naturligtvis. I synnerhet på Twitter men även i bloggkommentarer. Se gärna ett tidigare inlägg på Twitter så avslöjande med en samling ord och meningarna. Argumentationen är även den usel genom att det ofta blir personangrepp. Sak och person blandas samman. Svagheten i argumentation är att det ser ut att saknas hållbara argument för eller emot någonting. Är inte ett påstående både sant och relevant det vill säga hör till saken blir det svagt och inte sällen mycket svagt och faller platt.

Sant och relevant förstår sig många inte på vilket innebär att argumenten helt enkelt blir svaga rent ut sagt urvattnade. Som exempel; Påståendet att en politisk fraktion och parti (A) har tvivelaktiga anor och historia. Motargumentet blir då ofta, ja men det andra partiet (B) har minsann också en tvivelaktig historia. Motargumenten kan mycket väl vara sant men är inte relevant (hör till saken) för att bemöta, invända och väger inte särskilt mycket. Båda partierna kan ha tvivelaktiga historier men partiet A´s tvivelaktiga historia kan fortfarande vara tvivelaktigt trots att parti B också är det men inte på grund av det. För att ett argument skall vara tungt skall det både vara sant och relevant, hör tillsaken.

Vilket förtroende ger det att i en kommentar mena att personen är dum, korkat, idiot eller något annat i den stilen? Eller som en politiker skrev på Twitter om en tidningsredaktör, ”han är den sämste” i stället för att vara konkret och tala om vad som är undermåligt eller rent av kan påstås vara osant. ”Tidningen borde läggas ner” hör inte riktigt hemma i förtroendegivande påståenden i synnerhet inte av högre uppsatta politiker. Retoriska analfabeter är vad allt för många är.

Motsatta sidor skyller varandra för samma saker. Läsare är inte dumma. Det är som att stå på scenen med byxorna nere. Underhållningsvärdet är tyvärr mycket litet. Endast en liten kalkon får det bli i betyg för ett sådant uppträdande. Visst, jag låter som en Messerschmitt eller heter det Besserwisser?

Bli först att kommentera

Skärpning i eländet!

Av , , 3 kommentarer 1

Detta inlägg är egentligen mer ett smärre rop på hjälp än kritik mot en regering. För att vara något konstruktiv i mina synpunkter menar jag följande; Inför Riksdagsvalet hade redan ”verkligheten kommit i fatt”, vallöftena som gavs om sänkta drivmedelspriser och elprisstöd var inte helt igenomtänkta i alla stycken, vilket snart skulle visa sig. Jag påstår att regeringen var något överambitiös och dessutom överskattade sin egen förmåga och senare underskattade att folk i allmänhet inte är dumma. Som någon i regeringsblocket påstod ”det är bara socialdemokrater och journalister som inte förstår”. Ändå var det professionella politiker som enligt andra tyckare ”aldrig haft ett riktigt jobb” som formulerade löftena. Kanske var det så olyckligt att PM Nilsson i bakgrunden av M borde ersatts av en modern Per Schlingman som en gång var Moderaternas Spin Doctor. Visserligen är PM Nilsson en av anstiftarna till samarbetet eller som M själva säger ”samtala” med SD.

När omvärlden flåsar oss i nacken med sin iskalla vind med ockupation och utrotningskrig i Ukraina av Ryssland, elpriset på den europeiska marknaden rusar, inflationen galopperar och vill knäcka folkets- och företagens ekonomier, vill vi naturligtvis inte ha en regering som så många känner sig besvikna med. Att riktigt många är besvikna långt utöver den vanliga besvikelsen och kritiken som ofta kommer av regeringsskifte är fakta.

Det pratas om att rätta till alla fel som tidigare regering skapat. Hur skulle det vara om den nya regeringen blev en regering som kunde ge flera hopp om framtiden? Hur skulle det vara om statsministern sluta upp med att påstå att ”regeringen har uppfyllt alla vallöften” trots att majoriteten av folket, som naturligtvis inte är dumma, inte uppfattar det så. Hur skulle det vara om Ebba Busch visade lite mera ödmjukhet och kunde medge att det inte riktigt gått som utlovats och att detta i så fall inte är någon annans fel. Den mest hållbara bortförklaringen gjordes av en politiker som menade att ”verkligheten hunnit i kapp” även som det inte var en trovärdig och hållbar ursäkt eller förklaring.

I ärlighetens namn kan jag stå ut med flera olika regeringskombinationer utom dem som ligger allra längst ut till höger.

Sluta jaga kulturfolket, sluta jaga media och journalister, sluta med att försöka få journalister straffade för något politiken inte gillar, försök inte införa ett angiverisystem, försök inte med visitationszoner, upphäv inte tidigare permanenta uppehållstillstånd och glöm den rättsosäkra trettiotalsmoralen med bristande vandel.

Börja med det som lyfter oss och skapar framtidstro och försök inte med sådant som påminner om Ungern, Polen och Turkiet.

Om en regering inte tycker om vad folk anser och står för är alternativet i stället att byta ut folket.

P. S. Notera gärna vilka insinuanta och gravt felaktiga slutsatser som tillskrivs mig i kommentarer till detta inlägg och inte sällan i kommentarer till andra inlägg i bloggen. Det får vi som skriver stå ut med annars blir alternativet att tystas. En annan väg som många vilka skriver blogginlägg använder sig av är att inte godkänna kommentarer. Jag väljer helt enkelt att hänga ut dem som kommenterar vilket innebär att de därmed inte framstår som trovärdiga. Det gäller att anstränga sig när man kommenterar.

3 kommentarer

Värdefulla värden

Av , , 2 kommentarer 2

Notera gärna att detta inlägg är neutralt och tar inte parti för någotdera politiskt block. Jag bör därför inte kallas för vare sig vänster- eller högerorienterad eller för något annat epitet. Jag söker endast förklara hur högt de värdemässiga frågorna ofta kopplade till etik och moral spelar in i attityder, ställningstaganden och konfliktbenägenhet.

Vad som i grunden ser ut att ha väckt störst besvikelse hos folk efter riksdagsvalet är frågor kopplade till värderingar. Det gäller vallöften som svikits, uppgörelser som kränker humanitet, synen på människors lika värde och liknande frågor av etisk och moralisk karaktär. Jag tänker osökt på frågeställningar som även hanteras inom konflikt- och medlingsområdet i fråga om intressen, tolkningar och värdefrågor (värderingar). Värdefrågor engagerar mycket starkt. Värdefrågor leder inte sällan till konflikter som är svårlösta och där exempelvis förlikning är en stor utmaning och inte sällan ogenomförbara.

Lögnen och sanningen är typiska värdefrågor. Människors integritet och rättssäkerheten är av mycket högt värde för de allra flesta. Frågor om löftessvek, angiveri, vandel, visitationszoner engagerar ofta något mer är de flesta andra ämnen såsom ekonomiska utmaningar med flera. Följden blir att besvikelsen från väljare, sympatisörer blir särskilt stor och aversionen, protester och opposition blir märkbar och eskalerar med tiden.

Det sägs inte sällan att kritik till vad det högra blocket åstadkommit och står för, ”bara är vänster-någonting”. Kalla det gärna vad som helst men det gör ingen skillnad för det illustrerar ändå folks uppfattningar oavsett politisk färg och tillhörighet. I detta hänseende när en sida eller block får kritik från den andra beskylls kritikerna för det motsatta, höger- eller vänster-någonting, det vill säga vad som passar bäst som skällsord.

2 kommentarer

Trovärdigheten offrad

Av , , 4 kommentarer 2

Trovärdigheten offras på politikens sliskiga altare. När jag rotar i vad som egentligen sägs och skrivs känner jag mig som en retorisk renhållningsarbetare som sorterar verbalt ogräs. Det politiska klimatet kännetecknas av hårda och vårdslösa ord och sammanblandning av sak och person.

Lägg polarisering åt sidan och höger mot vänster utan se till ordens innebörd, betydelse, valörer och effekter. Det som sägs och skrivs styr oss mer än vi någonsin anar på ibland ett undermedvetet och subliminalt sätt. Inom språket pågår en ständig normalisering och inflation av största betydelse av kraftuttryck och nedslående värdeomdömen.

Om folk hörs svära varje dag och varje mening förlorar kraftuttrycken både sin effekt och valör. Då blir det enklare för var och en som känner för det att svära ännu mer. Det negativa och nedslående som tidigare inte borde sägas om exempelvis invandrare sägs nu av många. Då uppstår en slags sanningsuppfyllelse. Alla som kritiserar det högra blocket kallas av det högra blocket för vänsterradikala. Alla kritiker är naturligtvis inte vänsterradikala. Det vet väl alla även högerblockets innevånare.

Fult och hårt kan ofta vara inlindade i meningar. Någon har sagt, ”Människor på flykt har inget hem. Det är det vi ska erbjuda dem, enligt asylrätten. Åk hem, är en helt meningslös sak att säga till människor som är i en så utsatt position som en papperslös. Meningslös och empatistörd.” ”Åk hem!” blir då godtaget och accepterat av många och ett fult adelsmärke för ett partis sympatisörer.

En känd politiker inte helt okänd för sitt låga språk kallade diagnostiserade barn för ”monster”.

Problemet med dessa ”hårda ord” och nedslående värdeomdömen är att de i egentlig och i praktisk mening blir till mycket svag argumentation. I ambitionen och ivern att övertyga, tala mot något som man starkt ogillar eller inte håller med om uppstår sammanblandningar mellan sak och person. Därför förloras trovärdigheten i det som sägs eller skrivs. Det krävs inte att vara retoriker och utföra retoriska analyser om vad som sägs och skrivs för att bedöma trovärdighet. Folk i allmänhet känner intuitivt hur det egentligen är ställt. Flera politiker och annat folk också har gjort sig kända för att misshandla sanningen utan att själva låtsas förstå det. Då kan det låta så här. ”Vi har uppfyllt alla vallöften vi givit” och ändå kan minst en miljon människor se förnekelsen. Därför kan den alternativa vekligheten och den alternativa sanningen uppstå för att normaliseringen har skördat sanning och trovärdighet.

4 kommentarer

Skilj gärna sak och person

Av , , 2 kommentarer 2

Detta inlägg handlar något om hur det är att föra debatt och presentera åsikter om politik och att de allra flesta blandar samman sak och person i sina kommentarer. Det är egentligen inte till förfång för mig. Dock förlorar den som kommenterar på det. Många läsare upptäcker att kommentaren fokuserar på författaren av blogginlägget och inte på saken. Om man kommenterar ett inlägg och inte bemödar sig om blogginläggets innehåll utan siktar på personen inger det inget större förtroende. Orsaken kan vara att kommentatorerna inte bemödar sig om språket eller kan få de rätta orden att rinna till. Det kan även vara så att argumenten helt enkelt inte håller vilket medför att siktet ställs in på den som skrivit inlägget. Allt detta är både mänskligt och vanligt men förekommer även bland politiker. Minns svaret från en högt uppsatt politiker nyligen på en fråga och ett påstående, ”ni förlorade vi vann”. Det var sant men inte relevant det vill säga hörde inte till saken.

Ordspråket säger att ”den som i leken sig ger får leken sig tåla”. Det är jag ytterst medveten om. När jag blir kallad för ”begåvningen från Vindeln”, uppmanas ”resa tillbaka till Danmark”, kallas ”SD:s bästa valarbetare” och ”SD-hatare” det vill säga mer om min person och i stort sett inget om sak och innehåll i det jag framfört. Läsare kommer inte att lägga sig döda ner av retorisk beundran. Någon har kallat mina inlägg för ”odemokratiskt gnäll”. Ett nytt intressant begrepp. Det sägs att man inte bör ta notis om denna typ av kommentarer och inlägg. Det hör dock till reglarna för denna sportgren att känna till och förstå. Kommentarer och inlägg visar trots allt på vad som rör sig i folkets attityder och uppfattningar.

Naturligtvis accepterar jag valresultatet trots att jag inte sympatiserar med alla partier eller vissa politiska åsikter. Jag är därför inte odemokratiskt. På liknande sätt är det på Twitter där blandningen av inläggs (tweets) varierar mellan sansade inlägg och riktigt makabra inlägg. Sammanställer man allt detta till grund för sin omvärldsuppfattning ger det värdefulla bidrag om hur det står till. Visserligen är inte allt sant som skrivs på Twitter eller behöver ens vara det på något annat ställe men dem som gör inläggen står bakom innehållet. Därför blir effekten betydelsefull.

2 kommentarer

Att ge sig på

Av , , Bli först att kommentera 3

Denna artikel handlar om att kritisera media och journalister varför jag använder ”ge sig på” som synonymt med kritisera. Först vill jag slå fast att det naturligtvis skall vara möjligt och så klart tillåtet att politiker kritiserar media och journalister. I verkligheten slutat det av naturliga skäl med noll ett till förfång för politiken. Varför? Låt mig ge några exempel.

Petter Nilsson (SD) ger sig på VK och Ola Nordebo och säger att VK tar ”vacklande steg från demokratin” och att Ola Nordebo ”…bombastiskt försöka skrämma människor…”, ”då det snarast kan leda till polarisering och krympande av en redan snäv åsiktskorridor”. Varför slutar detta inte med retorisk seger eller ökad tilltro till Petter Nilsson? För att det helt enkelt ligger i VK och Ola Nordebo´s livsuppgift att försvara och belysa den liberala plattform han och VK står på. Det vill säga den existentiella grunden för VK.

Ett annat exempel är när Rickard Jomshof, SD, ordförande justitieutskottet, säger på Twitter om Aftonbladets Anders Lindberg, politiska chefredaktör, ”Det är uppenbart att han är en av de sämsta (och mest patetiska) ledarskribenter vi har i Sverige”. På samma sätt är det med att ge sig på Aftonbladets politiska chefredaktör. Det blir helt enkelt en förlust för de kritiska politikerna därför att Aftonbladet har till huvuduppgift att belysa kritisera utifrån sin egen politiska ställning.

Det finns andra äldre exempel när Lennart Holmlund gav sig på VK både generellt och i specifika frågor. Även om Lennart ibland naturligtvis kunde ha rätt i sak hade VK den positionen och den uppgiften som liberal tidning i sin nyhetsvärdering och journalistik agera för sin inriktning.

Om man ser till polarisering är det näst intill en naturlag att vänster och höger utgör motpoler. Kalla det gärna för naturlig polarisering. Bland annat har man fog för att påstå att de högernationalistiska fraktionerna ser liberaler och liberalismen som en av de största fasorna.

En tidning som Dagens Nyheter, oberoende liberal, blir inte sällan av bland av högernationalistiska partier och nationalsocialistiska partier kallade för något i stil med ”vänsterblaska”.

Några enkla slutledningar kan göras. Retoriska boxnings- eller brottningsmatcher mellan politiker och tidningar sluta aldrig eller ytterst sällan till politikers fördel. Om politiska redaktörer för tidningar med politisk färg inte skulle slåss med sin retorik för tidningens plattform kanske journalisten uppmanas läsa platsannonser nästa dag. Ibland kan dock sådana matcher tyvärr innehålla betydande underhållsvärden.

Bli först att kommentera

Retoriken knackar på

Av , , Bli först att kommentera 1

Hej!  Retorikens verktyg knackar på. Detta är en artikel om retorikens logik, effekter och möjligheter som dagligen nyttjas av de flesta som vill påverka allt från intresseorganisationer till politiska partier. Det bör därför varken överraska eller uppröra.

Alla parter, ideologier och politiska partier etcetera skall tåla kritik. Att uttrycka sin mening, sin åsikt och tala för sitt syfte skall inte som sådant behöva kritiseras. Det som skall kritiseras är det sakliga innehållet och själva syftet med vad åsiktsbäraren avser med kritiken.

All opinionsbildning har en grad av patos det vill säga känslomässigt formulerande effekt och syfte. Från retorisk synvinkel kan sägas att även ett logos, som vädjar till förnuft och fakta har känslomässiga effekter. Som naturliga effekter av politisk debatt uppstår därför också polarisering.

Ett annat känt verktyg är att som en politiker nämnt ”bombastiskt” och ”alarmistiskt” försök skrämma upp folk. Att förklara och formulera motsättningar mellan grupper är även väl känt inom den yttersta högra sidan och där kan det falskeliga bedrägeriet uppstå.

Retoriska figurer (troper), liknelser, metaforer etcetera skapar inte vad en och annan politiker kallade ”åsiktskorridorer” av olika slag. När en politisk skribent lyckas få genomslag eller att inlägget skapar uppmärksamhet och inte sällan ogillas blir det ibland kallat manipulerande.

De partier som ligger längst till vänster eller längst höger blir av naturliga skäl mera utsatta för kritik än dem in mot mitten. Ett undantag är svenska Centerpartiet som blev måltavla för extremt ogillade och partiledaren utsattes för dödshot.

Till sist vill jag nog påstå att retorik är inte bara retorik.

 

 

Bli först att kommentera