Jag har förtsått att det kan vara riskfyllt att fotografera. Men jag förhandlade med alla i Christiania som gjorde ett visst mptstånd. Nu är jag visserligen född i Danmark vilket hjälpte till i språket. I Christiania är det mesta möjligt. Där bodde läkare, advokater och annat halvfint folk också då jag besökte Christiania. Maten var mycket god och människorna vänliga. Det var inte långt i från Cristiania mina kusiner bodde.

Christiania grundades år 1971 när ockupanter tog över ett övergivet militärområde som tidigare tillhörde den danska marinen. Området täcker 34 hektar och har ungefär 1 000 invånare. Här finns verkstäder, förskolor, bagerier, kaféer, restauranger och mer. Trots flera försök från danska myndigheter att stänga Christiania har det fortsatt att existera. I februari 2011 fastställde Danmarks högsta domstol att den danska staten har nyttjanderätten till området.

Hav en dejlig dag og vi ses igen

I juni 1990 före Sovjetunionens upplösning (den 31 december 1991) gjorde jag en resa till Sovjetunionen. Jag ville i huvudsak se hur industrin såg ut och hur det var att resa runt där. Jag var inte journalist eller politiker utan helt enkelt upptäcktsresande.

Först med flyg till Sankt Petersburg och sedan rysk chaufför och bil (Volga) till en annan Sovjetisk stad på en kvartmiljon innevånare. Fyrtio grader varmt på mycket dåliga vägar och slalomkörning för att undvika det som såg ut som slukhål i vägen var en stor farlig prövning. Vid stopp och lång kö för att tanka gas tog chaufför bort gummilisten från vindrutetorkarna. På min fråga varför svarade han, annars skulle de stjälas direkt.

Min tolk hade stolt köpt några Pepsicola på svarta marknaden i Sankt Petersburg och hans fru hade fått tag i tomater och korv och brett goda mackor som färdkost. Som och stärkande dryck på resan fick vi ett par flaskor vodka utan skruvkork. Sannolikt var det meningen att drycken skulle drickas slut på en gång.

Vi tog in på hotell i den första staden efter många svettiga mil i en varm bil. Hotellet hade slitna men mycket rena rum av fullständig öststatskaraktär. Klorlukten kändes väl. Om aftonen blev det middag med klorsmakande apelsinsaft. Vin fanns inte utan endast vodka att köpa. Dock kunde man gå runt hörnet och köpa vin för dollarvaluta.

Hotellet hade inget varmvatten vid denna tid på grund av reparationer av vattensystemet. Jag fick dock frågan om när jag kunde tänkas behöva varmvatten. Mellan sex och sju på morgonen och någon timme efter klockan sex på kvällen svarade jag. Och så blev det.

En kväll och en middag slutade inte förrän vid nolltretiden på morgonen. Ett par ryska hotellgäster gav efter flera timmars djupa samtal sin förtvivlade syn och besvikelse över livet och politiken i Sovjetunionen. Om det var vodka eller något annat som framkallade deras tårar vet jag inte. Men vi blev goda vänner och lag lovade att inget säga till någon om deras bekännelse.

Jag kunde enkelt konstatera att de flesta maskiner och metoder var från trettiotalet. Ibland fick jag en känsla att de skämdes lite över sin omoderna industri eftersom de först var mycket tveksamma till att visa upp hur de tillverkade produkterna. Jag mottogs hela tiden med stor vänlighet av alla överallt.

Regionerna och landsdelarna hade sina specialiteter som exempelvis pälsindustri, möbeltillverkning, kemiindustri etcetera. Jorden såg mycket bördig ut i stort sett överallt men det odlades inte i jorden. Resan och besöken blev till stora upplevelser. Jag var helt enkelt där.

Över ett år efter min resa 1990 föll det sovjetiska unionen i slutet på december 1991. Nu håller Putin på att tragiskt nog försöka återupprätta det gamla Sovjetunionen. Lita aldrig någonsin på den ryska regimen

Under de första åren på femtiotalet emigrerade vår familj till Sverige, Emigranternas första år 1. Det var mor och far och jag bara ett år, fars tre bröder och farmor och farfar. De ville något nytt. Danskarnas själar låg i spillror efter nazisternas terror och Tysklands ockupation. Många var trötta på det hela och ville pröva något annat eftre fem år av övergrepp och rasism. För vår familj blev det Sverige för andra blev det Australien.

Jag har sedan växt upp med hur familjen upplevt minnena av terror, rasismens iskalla vind i nacken och den uttalade antisemitismen. Därför har rättvisan, människors lika värde, ett liberalt synsätt och yttrandefriheten förankrats djupt i mig. Detta är min politiska åskådning. Att som några påstår att jag är vänsterradikal för att jag förespråkar rättvisa, människors lika värde, liberalism och yttrandefrihet som stödjer demokrati är fullständigt fel.

Det har gått mycket bra för vår familj i Sverige. Nu finns min farbror några kusiner kvar i livet på fars sida. Svenskarna och Sverige har tagit emot invandrare mycket väl genom åren tills plötsligt för några år sedan när högernationalismen fick fäste.

Genom åren har mitt liv genomsyrats av internationalistisk nyfikenhet. Senare i livet när jag under ett tiotal år arbetade i ett holländskt multinationellt företag var ett av huvudbudskapen till oss anställda, om vi inte kunde acceptera eller hade det minsta emot andra nationaliteter och kulturer skulle vi välja en annan arbetsgivare.

I modernare tider som långt tidigare har tiotusentals svenskar sökt möjligheter i andra länder. Det är endast en ytterst liten del av dem som kommer till Sverige för att bedriva kriminell verksamhet och som en del säger ”utnyttja det sociala skyddssystemet”.

2

Vi flyttat från huset vid Månbacka till huset på Päckaberget, platsen med anor från 1600-talet. Det var spännande år för mig och min lille bror lille John. Det var där vi hade den vita albinoälgen på besök. Där kom gårdfarihandlare förbi och mycket annat hände.

Fortsättning följer/

Jag är Villy, Villy med enkelt v. Nittonhundra femtioett kom vi till Sverige. Mor har talat om för mig att hon var rädd för att råttorna skulle bita mig. Det gjorde de aldrig. Första vintern bodde vi i en enkel barack en sådan för skogshuggare. Vi hade flyttat från Danmark till Dalarna i Sverige. Vi blev emigranter.

Tyskland hade ockuperat Danmark den 9 april 1940 freden kom 1945. Nazisterna försvann ut och ur landet. Danskarna var sargade i själen och många i synnerhet de unga ville något nytt. Mor och far, Marie tjugofem år och Martin tjugonio år valde Sverige. Andra reste till Australien. Sverige som gått spårlöst förbi andra världskriget förutom några nazistiska kvarlämnade ideologier och sympatisörer.

Utanför det lilla samhället Fredriksberg i Håen slog mor och far sig ner. För far blev det arbete som snickare den första tiden och sedan under vintern skogsarbete. Far var ohyggligt stark och tålig varför det hårda skogsarbetet blev relativt lindrigt för honom. Mor tog hand om mig som bara var lite över ett år. De levde under mycket enkla omständigheter. Far har talat om för mig att han blev så trött på lingon för de åt lingonsylt varje dag denna höst och vinter.

På våren flyttade de från baracken till ett vanligt hus en bit över vägen. I huset Månbacka föddes min bror John den tjugosjätte mars femtiotvå.

Inom ett par år emigrerade även min farbror Kalle med familj och tre döttrar till Sverige. En annan av mina fars bröder Egon kom till Sverige en kort tid därefter. Sedan kom farmor Agnes och Farfar Peder och fars lillebror Aage, då bara femton år. Nu var hela familjen Hansen i Sverige. Det var många som kom till Sverige under femtiotalet. Många finnar kom och senare tyskarna. Sverige blev ett förlovat land där det allra mesta gick framåt.

Till nästa hus som låg några kilometer längre bort flyttade vi till ett par år senare. Platsen med adressen Päckaberget hade anor från 1600-talet.

Under femtiotalet och de följande åren kom flera nationaliteter till Sverige. Här behövdes mycket arbetskraft. Skogen, gruvnäringen, pappersindustrin och järnbruken gick för fullt. Sedan genomfördes miljonprogrammet då alla hyreshus byggdes.

Jag är nu inne på mitt sjuttiotredje år och har blivit Sverige troget i livet.