Har ni sett och läst allt om #metoo? Har ni sett hur människor i bransch efter bransch gått samman och tagit upp otillbörliga närmanden, otrevligt beteende, rentav brottsliga händelser som utförts av någon/ några i deras närhet?

Jag vet att ni hört och läst om detta. Har ni också läst en del kommentarer och synpunkter om att ”det är kvinnor som skriver lite pornografi”, ”att alla män är inte svin”, ”att man reagerar på småsaker”, ”fulla kvinnor som nyper mig i rumpan”. Lade ni märke till att jag skrev ”människor i bransch efter bransch”?

H-vete! H-vete! H-vete!

Fattar man inte att vissa saker är fel helt enkelt. Sedan spelar det ingen roll om det är en kvinna eller man som gör den felaktiga saken. Det är fel helt enkelt oavsett vem förövaren är.

Sedan är det tyvärr så att det är vanligare att män är förövaren, många saker har accepterats / accepteras inom kill / karlgäng. Saker som de aldrig skulle säga till / eller utsätta sina egna fruar, sambor, döttrar för. Det är helt enkel ”locker-room”-snack. Läs artikeln i dagens VK, skäms de som skriver / skickar vidare sådant dravel.

Så svårt kan det väl inte vara att behandla andra människor med respekt.

Vi är fortfarande kvar i SpanskaVillan. Planen just nu är att åka hem på söndag. Då hoppas vi att det är mindre snöoväder och mindre isigt på E4. Idag har det snöat och vi har kunnat se nackdelen med att bo på en liten privat väg. Mannen som i vanliga fall kör upp vägen med sin traktor var tydligen borta idag på förmiddagen så någon annan tog sin traktor och körde ett smalt spår, men utan att skotta upp mot infarterna som Lennart brukar göra. Men vi var ute och skottade upp framför vår infart och när jag sedan gick till grannfrun för att gå ut med hunden, så tog jag det mesta från hennes infart också. Först nu i eftermiddag kom Lennart tillbaka och då blev förstås allt plogat som det ”brukar” vara.

Det var så mycket snö att grannens lilla vovve inte vill promenera så långt, snön klibbade under hans tassar och snön gick nästan över ryggen på honom. Lillgubben…..

Så jag fick ett ryck av arbetsiver och röjde ut i det som ska bli vårt badrum på övervåningen. Rensade bort, avlägsnade den löst liggande plastmattan och Livskamraten avlägsnade en platta av golvskivan så vi kunde titta på hur det ser ut där avloppsröret kommer upp. Det kändes bra att se att det kommer att bli lätt att dra avloppet längre mot hörnet och att vi kan passa på att isolera ytterligare under golvet. Vi vill ju ha det varmt och skönt om fötterna. På de två innerväggarna sitter det någon väggmatta som ser ut som sten och vi försökte känna efter hur den var fastsatt. Det visade sig att den satt på masonitskivor så vi bryr oss inte om att försöka ta bort dem. De är ju vattensäkra och jag vill gärna sätta panel över mattan. Det tror jag kan bli fint. Det kändes jätteroligt att börja markera på väggen var toaletten ska vara, var duschen blir, allt blir så mycket tydligare och enklare att föreställa sig. Nu kommer det inte att ske så mycket mer i vinter men nu kan jag låta fantasin blomma, fantasin dö ut, blomma upp igen…………

I kväll är det trav så då kan jag sitta och titta på Pinterest hur mycket jag vill, inte dumt. Hoppas ni andra har det skönt också.

Idag är nog den gråaste dagen hittills. Det har faktiskt aldrig varit riktigt ljust ute, tyvärr. Jag har förstås varit ute med grannens lilla vovve, men han ville inte alls vara ute och jag kan förstå det. Det är mycket mysigare inne med eld i kaminen och massor med levande ljus och små slingor. Tänk så fina slingor man kan köpa nu, och billiga är de. Igår köpte jag en slinga för 10 kr. Va? 10 kr. Den lilla slingan ligger nu i ett fönster och ger ett väldigt fint sken genom de gröna glasskålar / burkar jag har där. En annan liten slinga ligger nu på tavelhyllan som vi satt upp och den ger ett mjukt och fint sken uppåt mot den kritvita väggen (ibland tycker jag den är FÖR kritvit) men det har vi dämpat lite nu genom att sätta upp tavelhyllan med lite småprylar på.

Nu har jag börjat planera för badrummet på ovanvåningen. Verkligen planera och jag har kommit fram till att jag vill ha det ombonat och mysigt. Inte kritvitt och blankt, det ska vara som att svepa in sig i en varm och gosig pläd när man går in där. Så nu är det Pinterest för hela slanten som gäller.

Så här var utsikten genom sovrumsfönstret i morse. Här ser man tydligt de hål som finns i sjön. Det ser ut som en rondell faktiskt, kan det vara fiskarna som simmar runt runt runt?

Solen visade sig i morse, en svag skiftning på himlen längst bort över sjön. Den blev starkare och starkare och det blev vackrare och vackrare.

Magi när det är som bäst.

Jag undrar vad de svarta fläckarna på isen betyder. Små runda fläckar som inte täckts av den tunna isen och snötäcket.
Vad finns därunder? Har vi ett eget storsjöodjur?
Är det kanske storgäddans egna små lufthål?

Jag gick förstås förbi till min olycksdrabbade granne mitt på dagen för att se hur hon har det och kolla om lilla vovven ville ut en promenad. Grannen har ont, har fått veta att hon ska opereras i veckan, men vet inte vilken dag det blir. Då blir hon förstås inlagd så vi planerade hur vi ska hjälpa till med vovven och katten medan hon är borta. Hon hade fått en färdiglagad middag av en granne igår och idag hade hon fått hjälp av en annan granne att klä av sig för att duscha och naturligtvis också klä på sig efteråt. Nu gick jag ut med vovven och passade på att öppna en ny förpackning kaffe och tuggben och försluta i plastpåsar med liten klämma. Tänk vad små saker kan bli besvärliga när hela högerarmen är ur bruk samt med fruktansvärda smärtor. Vi ställer upp för varandra, något annat kan man inte säga. På onsdag ska jag skjutsa henne till hårfrisören (om hon inte är på lasarettet förstås) och ta ut vovven på en promenad medan hon blir omhändertagen. Vi får ta en dag i taget.

När jag gick på hundpromenaden så strosade det förbi ett gäng gäss på isen. Jag försökte få med vovven ner mot stranden för att kunna ta ett foto,
men snön var för djup, så han vägrade.
Jag tog i alla fall ett par bilder, men det blev inte så nära som jag ville. Jag trodde först att det var svanar, men tydligen var det gäss.
Vilket märkligt ljus det är på bilden. Att det kan skifta så.

Igår skjutsade jag min grannfru, som brutit armen på två ställen, till jourapoteket för att hon skulle få hämta ut sin medicin. Stackars henne, så ont hon hade. När vi kom tillbaka hem till henne så pratade vi om lilla hunden som envist hade vägrat att gå på promenad med annan granne. Nej, han gick bara några meter på vägen och sedan ville han hem till matte igen.

Så jag erbjöd mig att också gå några meter med honom, så han skulle få kvällskissa, men till min stora häpnad så gick han glatt och villigt med mig och vi fick oss en ordentlig promenad. Inga vantar hade jag, ingen ficklampa, inga reflexer och promenaden tillbaka med hunden resulterade i ett fall framåt. Framåt, platt framstupa så jag skrapade upp kinden, jättemärkligt fall måste jag säga. Hunden återlämnades och jag åkte hem med bilen. Tror ni inte att jag lyckades halka en gång till i backen ned till huset? Världens fall med både knän och rumpa inblandat, vet inte riktigt hur det gick till, men ont gjorde det och båda mina knän är nu blodiga och uppskrapade.

Så idag blev det till att åka in till Birsta och handla lite, bland annat broddar. När grannfrun ringde och frågade om jag ville gå ut med hunden igen så var jag beredd. Broddar på och denna gång gick vi en riktig långpromenad. Märkligt nog så verkar det bara vara med mig som hunden vill gå. Två andra grannar hade varit förbi på förmiddagen, hälsat på och erbjudit sig att ta ut hunden men han vägrade gå ut. När jag kom så studsade han formligen mot dörren och ville ut. Kan det vara för att jag luktar av Jacki? I alla fall, vilken skön känsla det var att ha broddar, att slippa känna sig som Bambi på hal is.

Detta med #metoo har verkligen gjort manskulturen väldigt synlig. Visst har jag vetat att vi, män och kvinnor, inte alltid lever helt på jämlika villkor, men allt som nu kommit fram, nej att det var så illa, det hade jag inte trott. När vi hade vår spa-kväll så pratade vi om allehanda saker och naturligtvis kom detta med #metoo upp. En av kvinnorna menade att detta har säkert väckt minnen hos många kvinnor, minnen som de förtryckt under åren. Hon berättade att ett sådant minne dykt upp hos henne. När hon gick i årskurs 8 och gjorde praktik på ett laboratorium så blev hon själv utsatt av arbetsledaren, som då var hennes handledare. Han hade pratat ”snuskigt” med henne och gjort en del obscena gester när ingen annan var i närheten. Han erbjöd sig också att skjutsa henne hem, men förståndigt nog så sade hon nej. Hon var då 13 år och upplevde honom som obehaglig, han var ju en vuxen människa, gift och med barn. Nu är hon 70, och nu har minnet väckts till liv igen, och hon förstår vad hon utsattes för. Hon berättade att hon hela livet haft lite koll på mannen och när han dog så kände hon ”rätt åt honom”. Så, hon blev inte skadad, men detta att en vuxen person pratade snusk och gjorde gester, det var tillräckligt för att det skulle finnas med i hennes livs ryggsäck. Tänk på det, så ”lite” behövs alltså för att skapa ett litet trauma.

En liten efterföljd blev det av gårdagens härliga spakväll. Jag har ont i huvudet och ryggen efter mitt fall i backen men det är ändå ingenting mot grannfrun. Hennes fall medförde 2 frakturer så nu är hon gipsad från armhålan till handen. Usch, ett brott på överarmen och ett på underarmen. Tur i alla fall att hon tydligen klarade ryggen där hon redan har så ont. Få se om vi vågar ha någon spakväll nästa år… Vi får kanske be någon av herrarna komma och hämta oss om det är lika halkigt som igår. Vi har verkligen glashalt här utanför. Det blir i alla fall till att köpa ett par nya broddar, det är då ett som är säkert.

Denna dag har alltså inte innehållit någonting, jag har legat på soffan och haft ont lite här och där. Livskamraten har ägnat sig åt travet. Lugnt och stilla har det varit. Nu har Jacki också åkt iväg så det är bara vi två som skramlar omkring här. Det blir en lugn kväll, det är ingen som tar sig ut i denna halka. Nu ringde just grannen, hon får inte tag på något av sina barn så jag måste skjutsa henne till jourapoteket.

Har just kommit hem från vår spa-kväll. Jättetrevligt hade vi, satt i badet från +39 till 37,5 innan vi gick in och festade på allt det goda tilltugget vi hade med. En av deltagarna har haft väldigt besvärligt i ryggen och tyckte att det var så skönt med det varma vattnet och lite massagestrålar nu och då. Men när vi skulle göra kväll så hade hon stelnat till i ryggen och hade så besvärligt att jag fick hjälpa henne att knyta skorna. Hon är änka sedan bara ett par år tillbaka och upplever det väldigt jobbigt att hon inte klarar sig själv fullt ut. Mina ord om att hon inte är ensam, vi finns och vi hjälper dig när du behöver hjälp var svårt för henne att ta till sig.

Jag tänkte att jag skulle hjälpa henne ut men innan jag hann ta henne under armen så hade hon ramlat. En riktig rejäl vurpa så det tog ett bra tag innan hon hade tagit sig upp och vi kunde få in henne i bilen som en väninnas man hade kommit med. Vi åkte hem till henne, kände på armbågen som direkt hade börjat bli blå. Hon kunde röra på alla fingrar och även på armbågsleden, men det gjorde så ont att väninnans man fick ta henne och åka in till akuten. Suck, så kan det gå.

Själv lyckades jag med konststycket att ta både mitt vinglas, vindunken och en skål med ostkrokar med mig ut från altanen där vi badat och ramla pladask på backen. Den fina vita morgonrocken som jag lånat blir aldrig mer sig lik, vindunken klarade sig, ostbågarna får vi väl hoppas att någon liten skogsmus får glädje av och blodet som rann från mitt knä – nåja, jag har ju mer blod. Sedan lyckades jag falla baklänges i backen ned till stugan och det var mindre roligt, jag slog bakhuvudet  ordentligt så nu sitter jag här och försöker gå ned i varv. Så kan det gå när vi panschisar har fest. Men roligt hade vi.

Idag var det  halkigt, typ skridskobana. Jag gick ut med Jacki på förmiddagen, blev tvungen att gå längst ut på vägrenen för vägen var fullkomligt blank av is. Helt plötsligt sjönk höger fot ned i diket bredvid vägen, varpå jag naturligtvis föll åt sidan, tog emot mig med handen och så var hela vänstra sidan genomblöt. Eftersom det var lika långt att gå tillbaka som att gå framåt så var det bara att fortsätta gå. Gick bra ända tills jag svängt in på vår egen lilla väg. Då var det dags igen, pang, där låg jag i den första ordentliga backen. Inte kul kan jag tala om. Till och med Jacki hade svårt att gå, trots klorna så halkade han lite hit och lite dit. Men vi halkade oss runt hela promenadrundan ändå.

Sedan var det dags för att klippa håret. När jag körde på den isblanka vägen var det skönt att veta att jag hade fyra nya hakkapeliitta-däck på bilen. Hoppas vi får vår bil snart så vi kan åka hem till vår inneboende, hon kanske behöver hjälp med skottningen.

Idag bakade jag en sockerkaka och använde den form jag brukar ha när jag gjuter fina betonghjärtan. Ni kan vara lugna för att jag diskade den väldigt noga före bakandet. Det kanske inte ser så ut på bilden, men insidan är fullkomligt ren. Kakan blev god i alla fall.

Imorgon ska jag baka ett pizzabröd som jag ska ta med mig på spa-kvällen. Förra året hade vi mycket gott med oss, men i år tar vi det lite lugnare med förtäringen. Men med tanke på att vi är sex stycken som tar med sig något så kan det nog bli en del i alla fall. Längtar till i morgon kväll!

”Leif Östling lämnar ordförandeposten i Svenskt Näringsliv efter sina uppmärksammade uttalanden i samband med den så kallade paradisläckan.” Ja, han är ju 73 år så han borde väl ha lämnat sin post för några år sedan, pengar har han ju i alla fall efter vad man kunnat både läsa och höra i nyheterna. Tänk att den mannen får mig att se rött, hans dumma kommentarer vid intervjun för några veckor sedan, burr. Men det värsta är väl att han är knappast ensam om de tankarna bland de mer pengastinna människorna i vårt avlånga land. Det är faktiskt kusligt vad som kommer fram, tänk Anders Borg, tänk Leif Östling, tänk Metoo. Vilken mentalitet som visat sig.

Tur ändå att vi uppenbarligen har turen att leva bland vettiga människor. Människor som är tacksamma för att man får rätt vård när man behöver, som ser människorna som sliter inom sjukvården för att hålla en bra standard på vården trots minskad bemanning och ibland felaktiga beslut tagna på högre nivåer. Människor som arbetar hårt för sin lön, som sätter hälsan på spel, men som kämpar ändå. Människor som inte har en tanke på / inte har möjlighet att planera för en massa aktiviteter för att hålla skatten nere. Det ruggiga är att människan som gör dessa luriga (fast tydligen lagliga) manövrer för att få mer pengar, de kommer inte att hinna använda sina pengar. Nej, de går direkt till efterlevande. Efter vad jag sett så blir det inte alltid de bästa människorna av dem som fötts med guldsked i mun. Tvärtom.

Hur ofta visar inte historien på en driftig person som efterlämnar en verksamhet h*n byggt upp från scratch. H*n lämnar över till son (oftast) / dotter som satsar hårt och utvecklar verksamheten. Sedan kommer den tredje generationen som fötts in i en tillvaro där man blir serverad allt man behöver, och lite till. Hur vanligt är det inte att då blir det jetset-liv, champagne och lyxbåtar (enkelt uttryckt) och om det nu inte är en så stor verksamhet att den drivs vidare genom andra människor, ofta går åt h-vete.

Jag blev i alla fall frestad att göra en ny uppföljning av fonden som jag följde ett tag och det visade sig att idag hade de satsade 300.000 kr vuxit till 335.233 kr och de satsade 5.000 kr blivit 5.689. Ja, det skulle inte varit fel att ha Östlings 30 miljoner………..

Idag fick vi hämta vår lånebil. Den får vi ha i väntan på att vår egen bil ska bli färdig. Tänk, jag kände mig som ett riktigt ”fruntimmer” när jag kom på mig med att säga ”jag gillar inte färgen, jag ville ha en tuffare färg”. Så barnsligt, bilen är silver metallic och det var den enda färgen som fanns. Egentligen var jag sugen på en liten Mini Cooper, de hade så gulliga på Lyslördagen i centrum, komplett med luciakrona, pepparkakshatt och annat som passar i ett luciatåg. En bil hade två dörrar baktill istället för den vanliga bakluckan. Jag fick nostalgiska minnen av pappas Duett……….. en sådan ville jag ha. Men jag vet ju inget om bilar så det är tur att Livskamraten tagit beslutet.

Idag har vi haft ännu en härlig dag absolut utan måsten. Det känns underbart skönt och fritt. Vi har visserligen Jacki kvar här ännu ett tag, men han är så lättsam och jag går ju ändå mina promenader på dagarna. Jag stickar, läser och eldar. Faktum är att idag har vi eldat i alla våra tre eldstäder för det kändes ruggigt och grått idag.