Etikett: knorr

Är det måndag eller fredag, hela veckan?

Av , , Bli först att kommentera 16

Har sagt det förut och vidhåller, att det är fredag hela veckan, tjopp tjopp så var vi där igen.

nallecitat3
I Robinson, den här veckan, har dom kört med måndag hela veckan, vilket innebär att dom blir uppväckta på samma sätt, serveras en banan till frukost och dom får köra samma tävling. Roligt första dagen, halv jobbigt andra dagen, och nervöst samt lätt deprimerande, den tredje.

201391236499500_sbig_53b1294b2a6b22215c210235Man vet vad man har att förvänta sig!

Min farmor blev ju dement, och jag vet att jag tyckte att det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig. Och själv vill man veta om dom VET, vem man är, och om dom kan dela minnena man har tillsammans.

-Vet du vem jag är? -Kommer du ihåg den där sommaren? -Minns du vad vi gjorde i julas?

Läste alldeles nyligen en artikel om just dementa personer och vad man ska undvika. Det är så lätt att säga, jamen det vet du väl, eller det måste du ju förstå. Fast det gör ju inte dessa människor, dom förstår inte. Och att använda dom orden, blir då lätt förnedrande.

Igår hade vi bastuträff och vi kom in på just detta. Kerstin och Janne hade besökt en vän som ligger på en av dessa avdelningar där det finns dementa människor. Dom hade stött på en karl i samlingsrummet som frågade Janne om han hade jobbat på Volvo. Och ja, det har han, fast det är x antal år sedan, och dom kände inte varandra på det sättet, men mannen kände ändå igen och kunde placera Janne.

Likadant var det för farmor. Hon ställde frågor till mig, som knappt jag kunde svara på, men så plötsligt frågade hon om Åke, och hur han mådde. Så det kan glimta till ibland.

Och nu tänker jag på dom med demens eller alzheimer, för deras anhöriga och dom som är runt omkring, blir det nästan som måndag hela veckan.
Samma frågor, samma historier, samma oro och ängslan. Men jag undrar hur det är för dom? Där är väl varje dag en ny dag, oavsett om frågorna är dom samma? Dom kommer ju inte ihåg vad svaret blev. Sorgligt, men samtidigt ska man kanske vara glad, att just dom, är lyckligt ovetandes om vad som sker.

Nå, än så länge har jag saker i mitt minne som jag kan skriva ner och sedan försöka komma ihåg. Ibland får man bolla sina minnen med andra och plötsligt har man fått historien hel igen, från början till slutet.

Det är väl såna här gånger man kan ångra att man inte lyssnade bättre på saker som farmor och farfar berättade:

Skanning_20161227 (8)Eller mormor Sadura:

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nEller det morfar Evert berättade. Man har bitar, men inte knorren på slutet.

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_nÖnskar er alla en trevlig fredag! För det är fredag idag, jag lovar!

images

Det sitter i knorren

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag ramlade över några bilder på Winstone, då vi åkte ner till Uppsala och skulle hämta hem honom. Tyvärr inga riktigt bra bilder med någon speciell skärpa, men att han var liten, rund och fluffig, det ser man:

 

DSC_0158 DSC_0161 DSC_0166 DSC01053 winstone

Vi var ju som tveksamma hur det skulle gå att fixa ihop honom med katterna, 8 år som dom var och vana att bestämma i huset. Men det har ändå gått över förväntan. Winstone är väl som hundar mest, kör rakt på, tycks ibland, inte ens se katterna då han hoppar upp i soffan och slänger sig ner med ändan i ansiktet på en av katterna som ser förnärmad ut.

Han har ju en böj, längst ut på sin svans, inget man ser men som man känner, och uppfödaren sa ju, på skoj, att hans personlighet sitter i knorren, och ja, det kan man ju lugnt påstå, och han gillar inte alls då man tar i hans lilla knorr, då blir han som halvtokig, men mest som i lekartagen, eller hur man ska beskriva det.

Det vet ni ju nu, hur matningen ser ut här hemma, då Enya ska ha en typ av mat, Eloise en annan. Nu försöker Enya, med alla medel att överlista mig. Hon hoppar upp i sitt lilla fönster och börjar äta, då jag vänder mig om smyger hon fram till Eloise skål för att norpa åt sig mat, jag ropar åt henne: Enya…låt bli!!!

Hon sparkar upp kattluckan ner till källaren, ljudet och scenen, som tagen ur en gammal western film då cowboyen kommer in på saloonen för att duellera med sin motståndare, sen försvinner hon ner…tror jag då. Kommer jag ut i köket så står hon där, i Eloise matskål och förser sig med mat, då har hon tassat sig upp igen, eller bara stått innanför luckan, väntat några sekunder och smugit upp luckan och sedan tagit sig ut i köket, helt obemärkt, ja, katterna är ju inte dumma i alla fall :D

Nu måste ni kolla in det här youtube klippet, ser ju för härligt ut:

Idag vet jag inte vad som blir, Åke ska eventuellt spänna på handbromsen på Jeepen, jag ska ju besikta den på onsdag, så vi blir nog bara hemmavid. Önskar er alla en fin lördag!