Etikett: mamma och pappa

Skruv, skruvar, skruvat…

Av , , 4 kommentarer 11

 

Nu har jag bokat in en tid hos optikern, ska testa synen och köpa nya glasögon, jodå, för visst håller det på vara dags då glaset hoppar ut med jämna mellanrum och jag har bara haft tur då skruven suttit kvar, men nu, sist det hände, i fredags, så var skruven borta.
Jag visste dock att jag beställt reservdelar på nätet, och jag visste dessutom att jag lagt dom i en burk som låg ute i bussen, det känns ju som högsta vinsten då man har full koll, eller hur?
Nu hade jag nog inte det, för burken hittade jag där jag trodde att den skulle ligga, skruvmejslarna låg däri, men inga skruvar. Jag ringde till Åke som sa att jag skulle stjäla skruven från ett par gamla glasögon, vilket jag tyckte var en bra idé, problemet var att dom skruvarna var för stor.
I ett sista desperat försök att hitta vad jag letat efter, öppnade jag översta lådan i köket, suckade lite över röran, men se, mitt i alltihop uppenbarade sig en pytteliten ask, innehållandes reservskruvar, så mina glasögon blev användbara igen.
Nu är det inte bara det som är felet med mina glasögon, bågen har gått sönder på ena sidan, och när jag ringde till optikern sa hon att det var 5 år sedan jag var där, och då kan det ju vara på tiden, kan tyckas. Helst av allt skulle jag velat slippa dessa extra ögon, men en operation är inte gratis och tänk… värsta tanken, om den skulle misslyckas, hm…
Apropå att ha full koll… mitt kaffe som var på rymmen för någon vecka sedan, hittades aldrig igen, däremot koppen, så jag måste ha spillt ut innehållet då jag pratade i telefonen och sedan hällt upp vatten istället, ja, på något annat sätt kan jag inte förklara det.
En annan sak som inte går att förklara är då vi höll på flytta in här. Vi bar ju över kassar med saker, då vi liks skulle hit, och fyllde upp skåpen i köket med diverse porslinssaker och hushållstillbehör. Bland annat tog vi hit tolv kaffekoppar och tolv tillhörande fat, av märket Gustafsberg, som jag fått av mina föräldrar. Jag VET, att jag ställde upp dom i skåpet närmast spisen, och det är så säkert att det är slutdiskuterat.
Jag och mamma var på myrorna och där hittade jag två kryddburkar, och jag visste att vi redan hade två likadana i huset, fast med annan text på, så jag köpte dom, då jag dessutom tycktes ha gjort ett fynd, då jag sett vad dom kostade på andra ställen.
När vi sedan flyttade in här på riktigt, så är 8 kaffekoppar borta, och 2 fat, och dom två burkarna som fanns sedan tidigare, finns inte, bara dom jag köpte. Förklara det ni!!!
Vi skyllde först på hantverkarna som varit här och jobbat, kanske dom haft med sig kaffe och använt kopparna och sedan ställt dom på annan plats, men nä… jag vet inte, vi har då inte hittat en enda sak på annat ställe, och att dom skulle ha farit iväg med dom, låter ju helt befängt, men hela situationen är ju befängd, vart försvann dom???
Vi lär aldrig få veta, kanske vi har någon i huset som gillar kaffe… koppar och fat, och kryddburkar, inte att förglömma. Nå, vi får se det från den ljusa sidan, vi har andra koppar och fat så det räcker och blir över. Önskar er alla en fin måndag!

Hugger efter allt levande

Av , , 4 kommentarer 8

 

 
Igår blev det en längre promenad med ”gammbossen”, vi rörde oss runt bräntberget, i halvmörkret. Det var som dåligt med belysningen där. Men det väckte en del minnen. Den gamla, stinkande dammen, som man alltid stod vid och höll vad om, att ingen skulle vilja bada i den. Det gick också rykten om någon stackare som skulle ha gjort just det och sedan dog han.
Nu tror jag att det var en skröna, något som vart sagt för att skrämmas så ingen skulle vilja hoppa ner i dyngvattnet, där alla svanar och änder guppade runt.
Det finns till och med kort från det jag var liten, kanske i 4-5 årsåldern och mamma och pappa har tagit med mig dit för att mata svanarna, men jag kommer ihåg att jag inte tyckte att dom var speciellt mysiga… gapiga och högg efter allt levandes.
När jag och Åke, sedan flyttade in i lägenhet på Mariehem och Theresé kom till världen, så gjordes det ibland utflykter dit ned, och jag är inte säker på att Theresé var så begeistrad över svanarna heller. Änderna gick det ju bra med, dom når då inte så långt upp, men svanhalsarna kommer upp en bit och för en som inte är mer än en tvärhand hög, så kan det kännas skrämmande.
Ibland var det någon kille från klassen (då vi gått dit för vi hade rast… ehhh, eller för att vi hade tandläkartid) som utmanade svanarna, men dom vann alltid, killarna fick lägga benen på ryggen och ingen ville stanna då dom hade svanarna i hälarna. Hahaa… vilka vapen dom kan utnyttjas som, svanarna alltså.
I förrgår kom intyget vi väntat på, från kirurgen, men jag blev ändå tvungen att ringa upp försäkringskassan, för det var bara skrivet till och med den 1/10, och han hade lovat att skriva ut det till dödsdagen, den 23. Dessutom, och nu vet jag varför det finns sidor på nätet där det läggs ut historier om konstiga, knepiga intyg som läkare har skrivit, innehöll intyget en del, både stavfel och annat galet.
På försäkringskassan hade dom fått in två intyg, så det täckte upp hela perioden, fint, då stämde då i alla fall det. Sedan sa jag att någon 100 kilos balk, knappast hade gett honom dom skador han nu fick, utan dom hade nog missat en nolla där, det spelade nu inte så stor roll, men jag tyckte bara att det var så missvisande. Halkotor, visste jag inte att vi hade, däremot halskotor, han jobbade tydligen på en verktad också, vilket måste vara ett nytt ord, för verkstad, och inte bara det, det stod att det var hans yrke… nänänä, jag hade dessutom talat om vad han jobbade med, ALLA fyra gånger jag pratat med dom, här kan man nästan snacka om hör och förståelsesvårigheter eller vad man ska kalla det.
Nå, nu ska jag inte bråka mer om detta, vi fick intyget, och jag skulle gissa att försäkringskassan sett en hel del konstiga intyg som varit svår att tolka, detta var ju inte helt galet, ändå.
Idag ska Åke tydligen ligga under bussen, eller kanske stå i garaget, ja, bussen har inte kommit sig härifrån än, och det hade ju varit skönt att bli av med den, någon gång. Får hoppas att solen kikar fram också så han får lite ljus över sig och ser vad han pysslar med. Önskar er alla en fin lördag!
 

Idealisk badplats, jojo!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jaha, så var det bara att ta fram snöskyffeln då… eller nja, så farligt var det ju inte, det lilla puder som kom igår kväll. Och det var så lite så man kan undra om det verkligen var lönt. Men ajaj, jag vet ju vad som brukar hända då man säger sånt där, om man inte passar sina ord så ligger det väl en halvmeter på backen till imorgon, så jag dementerar genast detta stycke :)
Det blev prat om att bada ute i kyla och sånt där, och då kom jag ihåg en kall sommar uppe i Malå (ja, då jag var liten, även om det inte var på dinosauriernas tid, så var det kallare än det är idag). Min mamma till exempel, skulle gå simskola i Lainejaur sjön och där borta i den badviken, var det ju inte mer än 13 grader varmt… så där kan man snacka om att snabblära sig simma.
När jag var runt en så där 7-8 år så blev jag och min kära kusin Anna, frukantsvärt badarsugna, men vattnet i sjön var inte speciellt mycket uppvärmt, men vi hittade en annan plats där det var varmt och skönt, till våra föräldrars stora förskräckelse.
Vi råkade väl gå ner i diket med barfötterna (man var ju alltid barfota på den tiden) och kände hur varmt och skönt det var därnere, diket var fyllt upp till bredden med vatten och rätt var det var så satt vi där och plaskade runt, testade några simtag och hade det hur bra som helst, tills mina föräldrar kom ut på trappen och undrade vad sjutton vi höll på med… bada i dyngvattnet, där det fanns råttor och annat otyg, ja, så var den lilla badarstunden över och gjordes aldrig mer om, heller.
Vi tyckte nog det lät lite äckligt med råttorna, men vi klarade då oss från sjukdomar och annat, om det nu inte är något som kan poppa upp, så där en 37 år senare, förstås, hm… kanske därför man är som man är, men det lär vi aldrig få veta :)
Önskar er alla en fin lördag!

Nytt användningsområde

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vi for ju på barnens hus igår, och jag köpt lite köksutrustning till Sally, att laga mat tillhör ett av alla hennes intressen. Klädhuset och godishuset hanns också med. När vi sedan skulle packa in oss i bilen så dök en täftébo upp, Sussie, som gick på bräntis, även hon. Vi bestämde att hon skulle haka på med hem på en kaffe.
Hem hann jag, fixa Sallys lunch hann jag också, sen var det besiktnings tajm och efter den kunde jag avnjuta en kaffe med Sussie, Theresé och en trött Sally som gjorde allt för att hålla sig vaken.
Sedan for jag och Nicco på popshop, där kan man verkligen hitta vad som helst, hon skulle köpa presenter, och det gjorde hon också. Sen stannade hon kvar på stan och jag åkte och handlade lite mat.
Apropå mat så var det dags att fylla på fågelmataren som jag köpt. Den hänger därute under en av tallarna och har varit mycket välbesökt. Nu är själva påfyllandet inte helt lätt. Man måste skruva av taket och skruven är inte ledad och dessutom sitter den ju fast i en vajer, vilket innebär att det blir aningens krångligt, men jag upptäckte i alla fall ett nytt användningsområde.
När jag fyllt mataren med fröna, så skruvade jag fast taket och i och med skruvandet så drogs även vajern upp en aning och inte tänkte jag väl på det inte. När jag så var klar släppte jag taget och då blev fart på fågelmataren. Den fick ett snabbt spinn och fungerade då som en fröspridare. Jaaaa, vilken grej :-)
Jag och Åke for och tände ljus på graven, efter middagen, och sen gjorde vi helg. Mamma och pappa kom förbi och vi satt och surrade till elva.
Idag är det kalas i Norum och sedan är vi bjudna på middag på lundalogén, minsann. Vi har inte tackat ja till det än, men det lutar åt att vi går dit. Åke får väl ringa till dom nu på förmiddagen och säga hur det blir. Önskar er alla en fin lördag!