BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har hamnat i stormens öga – igen. Tre forskare vid Linköpings universitet, Stefan Holgersson, professor i polisvetenskap, Ossian Grahn, jurist och journalist samt Malin Wieslander, universitetslektor i pedagogik, har just publicerat en kritisk forskningsrapport ”Går det att lita på Brå? En studie om bias i myndighetsforskning”. Den bygger på intervjuer med 37 anställda och f d anställda på BRÅ och vittnar om en politiserad verksamhet där ”känsliga” slutsatser ofta tonas ned.

BRÅ:s uppdrag är att verka för att ”brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället” genom att ”ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete, till i första hand regeringen och myndigheter inom rättsväsendet.” Uppdraget tycks dock vara underordnat omfattande politisk hänsyn. Rätt version av sanningen om brottsligheten i Sverige har varit viktigare än själva sanningen. Som svensk kräver jag dock att information från myndigheter är korrekt, sann och fri från all politisk styrning.

En f d anställd berättar att hen ”tillsammans med generaldirektören blev uppkallad till justitiedepartementet för ett samtal med krav om att en rapport skulle ”rättas”. En annan berättar om hur en generaldirektör klargjort att det finns ”en verklighet och en politisk verklighet” för att motivera en ändring i en rapport. En annan f d anställd berättar:

-Om det var så att resultat inte gillades så blev det censur, tillrättaläggande av resultat, nedtoning av resultat och att man lyfte fram andra delar av en studie som inte var så känsliga eller kunde visa på ett positivt resultat.

Generaldirektören gick ibland in och krävde ändringar på detaljnivå. När rapportförfattare motsatte sig ändringarna publicerades istället en kortversion av rapporten. En f d anställd berättar om hur en rapport hen skrev utsattes för omfattande ändringar. Som skäl angavs att det fanns allvarliga metodologiska brister, trots att två statistiker varit med för att kolla just metodologin. Också i detta fall korrigerades resultatet eftersom det handlade om en ”het potatis”.

Departement och generaldirektör kunde utöva påtryckningar på enskilda anställda när resultatet ogillades, vilket skapat en märklig kultur på BRÅ. En anställd berättar:

-Det är mycket lågt i tak på BRÅ. Diskussioner och kritisk reflektion är bannlyst.

Vid ett tillfälle hade en rapport om våldsbrottslighet uppfattats som känslig då den motbevisade en tidigare studie som visat på en nedgång i brottsnivån. Den efterföljande studien, som korrigerade slutsatserna, ”förhalades med tanke på dess politiskt känsliga resultat” så att publiceringen inte skulle sammanfalla med tidpunkten för ett allmänt val. Hur kan BRÅ gå med på att ändra statistik av hänsyn till allmänna val? Politisk styrning!

Enligt intervjupersonerna fanns även andra tillfällen då det ”funnits politiska skäl till att de utsatts för press” att ändra innehåll utan att de kallats till departementet. Det verkar alltså inte handla om undantagsfall då påtryckningar utövats utan detta har varit ett mönster på myndigheten. En annan f d anställd säger att det inte kommer tjänstemän från justitiedepartementet och korrigerar slutsatser. Däremot finns tydliga riktlinjer om vad man ska titta på och vad som ska undvikas.

Vi är många som under senare år ifrågasatt BRÅ:s statistik över och relativiseringar av brottslighet. Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet och ledamot i BRÅ:s rådgivande organ, intervjuas ofta av Svt när det gäller brottslighet. Han hittar alltid förklaringar som klingar falskt för oss som inte lever i den ”politiska verkligheten”:

-Självklart är brottsligheten ett problem, men i dagens läge finns det så otroligt mycket annat att oroa sig för.

Att antalet personer utsatta för sexualbrott kraftigt ökat förklarade Sarnecki med att det skulle kunna bero på Metoo och debatten om ofredanden på festivaler. Våren 2011 ökade antalet våldtäktsanmälningar dramatiskt. Det kunde enl Sarnecki bero på en ökande benägenhet att anmäla inspirerad av uppståndelsen kring Julian Assange (Wikileaks). På 90-talet blev vardagsbrottsligheten omdebatterad. Sarneckis förklaring då var att när hotet från Sovjet försvann, sökte många efter en inhemsk fiende och den fienden fann de i brottslingarna. Han påpekar ofta att det dödliga våldet på 90-talet var värre:

-Brottsligheten har inte utvecklats på något exceptionellt sätt det senaste decenniet. Frågan är om den har ökat överhuvudtaget.

Sarnecki har i åratal i samhällsdebatten ständigt hävdat att läget inte varit allvarligt. Tvärtom har han med en dåres envishet gång på gång slagit fast att allt är bra, att det är anmälningsbenägenheten, inte brottsligheten, som ökat, att migrationspolitiken inte resulterat i ökad brottslighet som SD hävdat och att risken att utsättas för våldsbrott minskat. Vad säger detta om Sarnecki? Hur ska man kunna ha förtroende för hans uttalanden? Och hur kan man känna förtroende för BRÅ:s material?

I feb 2018 tvärvände Sarnecki dock plötsligt. I Forskning & Framsteg kommenterade han då den grova brottslighetens utveckling i landet:

-Läget är jävligt allvarligt. Detta har tagit oss och polisen med total överraskning. Och det ser faktiskt väldigt illa ut just nu.

Något som ingen kunnat förutspå hade nu hänt och i upphetsningen jämförde han situationen med 1920-talets Chicago, d v s Al Capones storhetstid. Han erkände att det krävs ”gigantiska resurser” för att bekämpa det. Ändå såg varken Löfven, Sarnecki eller polisen det komma. Hur är det möjligt?

Förklaringen till Sarneckis plötsliga U-sväng i feb kom i slutet på mars 2018. Då publicerades BRÅ:s slutliga statistik för 2017, som visade att antalet anmälda våldtäkter ökade och att det dödliga våldet var det högsta sedan mätningarna började (2002). Sarnecki valde helt enkelt att förekomma för att inte förekommas.

Jan Ahlberg, tidigare generaldirektör på BRÅ lät genomföra 2 stora undersökningar, ”Invandrares och invandrares barns brottslighet, 1996:2” och ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, 2005:17”. Av undersökningarna framgår att invandrare är kraftigt överrepresenterade (drygt 100%) i brottslighet. Ifråga om grövre brott, t ex mord, dråp och misshandel av obekanta, är invandrares överrepresentation 400-500 % och vid våldtäkter 450 %. Detta talas det tyst om idag.

Så här motiverade BRÅ 2005 sin rapport:

-/…./ en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs.

Tyvärr dog Ahlberg 2005 och med honom gick både civilkurage och heder på BRÅ i graven.

Mitt nästa inlägg, Brottförmildrandet Rådet II, handlar om hur forskare och professorer diskuterade BRÅ:s trovärdighet redan för 15 år sedan och hur Osanningsministeriet gör allt för att slippa ta fram aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn.  Det skulle ju kunna avslöja skillnaden mellan ”verkligheten och den politiska verkligheten” vilket ”skulle kunna gynna mörka krafter i samhället”.

Hédi Fried, överlevare från Förintelsen, träffade förra året partiledaren Ulf Kristersson (M), som då lovade henne att aldrig samarbeta med SD. Vid den tidpunkten planerade de fyra allianspartierna att bilda en ny alliansregering efter valet 2018. De fyras gäng, liksom den övr 7-klövern, var då också fast beslutna att aaaaaaaaldrig samtala eller samarbeta med SD. Major Björklund t ex hade lovat sina barn att SD aaaaaaaldrig skulle få något politiskt inflytande och kappvändaren Annie Lööf lovade att hellre äta upp sin högra sko än att bli stödhjul åt såssarna. Nu har dock M tänkt om och då är såssarna inte sena att utnyttja situationen och hävda att ”M sviker offren för förintelsen, de beblandar sig med ondskan.”

Alla 7-klöverns partier samverkar regelbundet med SD i riksdagsutskotten. S har t ex tillsammans med SD stoppat borgerlig skattepolitik och M och KD fick igenom sin budget tack vare SD. Redan i somras träffades Busch Thor och Åkesson under en lunch ihop för att diskutera politik och nyligen träffades Kristersson och Åkesson för att prata om samverkan i frågor där M och SD ligger nära varandra. Om man ska lyckas befria Sverige från dagens JÖKbo, gäller det att i god tid före nästa val få till ett trovärdigt regeringsalternativ. Så nu har M tänkt om och då är S snabba att utnyttja situationen och påpeka att ”moderaterna sviker offren för förintelsen, de beblandar sig med ondskan.”

Godhetsklanen reagerade och de rödgröna partiledarna agerade omedelbart. Amanda Lind, kultur- och demokratiminister (mp), påstod att M nu tappat sin ”sista smula av anständighet” då de nu kan tänka sig att samarbeta med ”ett auktoritärt parti”. Omdömeslöst! Hon behöver sannerligen ”utvecklingstid”. Värst i klassen var förstås Löfven, som hysteriskt gick ut och talade om ”brunblått” samarbete som får honom att tänka på nazism. Vilket lågvattenmärke! Hans upprörda uttalanden avslöjade med önskvärd tydlighet att såssarna inte längre har någon anständighet kvar:

-Så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord. Historiens dom kommer att bli hård.

Löfvens uppgift som partiledare är bl a att kritisera oppositionen, men han ska akta sig för att avslöja att han saknar heder i kroppen. Jag förstår att såssarna är desperata, eftersom SD i färska  opinionsmätningar nu är lika stora som S, men Förintelsen får inte användas som ett inrikespolitiskt vapen. Det är klart under en statsministers nivå att koppla ihop Kristersson med Förintelsen.

Löfven tydliggör än en gång sin oförmåga till självkritik och självinsikt. Såssarna har mycket ”brunt” i sin garderob när det gäller nazismen. Tack vare omfattande handelsavtal med Tyskland kunde Sverige löpande leverera svensk järnmalm till den tyska krigsindustrin. Betalningen gjordes i guld som sägs ha kommit direkt från nazisternas koncentrationsläger. Dessutom kunde svenskar och tyskar utan problem arbeta i varandras länder under kriget. Som ett resultat av att vi tjänade pengar på att handla med tyskarna under andra världskriget, ville Winston Churchill ”jämna Sverige med marken”.

Andra lik i såssarnas rymliga garderob är Rasbiologiska institutet och de tvångssteriliseringar som utfördes för att hindra att ”de sämsta” inom den svenska rasen att skaffa barn. Tvångssteriliseringarna beviljades av Socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, som hade kända riksdagskvinnor från S och C som ledamöter. ”Så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord! Historiens dom kommer att bli hård”. Löfvens ’brunsmetning’, rasistanklagelser och skambeläggning av andra partier saknar både anständighet och trovärdighet. Att kasta sten i glashus är inget framgångskoncept.

Också regimtrogna Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski kommenterar moderatledarens svek från tidigare löftet att han ”aldrig, aldrig kommer att gå med på något samröre med SD”. Wolodarski verkar helt oförstående inför att ett parti kan behöva ändra inställning och taktik, när ett lands politiska situation dramatiskt förändras. Se bara på hur Lööf nu samarbetar med såssarna och hur Löfven genomför mer borgerlig politik än t o m Alliansen gjorde på sin tid!

Som ett brev på posten efter Kristerssons kaffeträff med Åkesson tvingades Kristersson avsäga sig uppdraget som prisutdelare av det pris som festfixaren Micael Bindefeldts Stiftelse till minne av Förintelsen varje år delar ut. Kristersson och Bindefeldt är kompisar och frotterade sig med varandra t ex på Bindefeldts stora och omskrivna födelsedagsfest i Tel Aviv tidigare i höst. Men den vänskapen vägde lätt när Stiftelsens styrelse med ett antal kända aktivister fick råda. I främsta ledet där hittar vi vänsteraktivisten/extremisten Daniel Pohl, VD och chefredaktör för vänsterextremistiska Stiftelsen Expo, som inte lyft ett finger för att belysa judarnas svåra situation i dagens Sverige, och DN:s Wolodarski. Dessa aktivister väljer nu att utnyttja Stiftelsen för sina privata politiska syften. Genom att degradera Förintelsen till politik och Kristersson till svikare försöker de vinna politiska poänger. I DN 8 dec ställde Wolodarski i en ledare följ fråga till Kristersson:

-Kära Kristersson, känns det verkligen bra med SD?

Som av en händelse går Wolodarskis styrelsekollega, vänsterextremisten Pohl samma dag ut och kräver följ:

–Dags för Kristersson att bekänna färg.

Hur kunde Bindefeldt gå med på att hans kompis Kristersson tvingades avsäga sig uppdraget att dela ut Stiftelsens pris? Med sådana kompisar behöver Kristersson sannerligen inga fiender och förföljda judar i Sverige kan uppenbarligen inte räkna med vänsterextremistiska Expos stöd. Sanslöst och oanständigt! Bindefeldts varumärke kommer hädanefter att förknippas med vänsteraktivister. Hur hedrar det minnet av Förintelsens offer och hur uppfyller det syftet med Stiftelsen?

Sist men inte minst har såssarna inte gjort upp med antisemitismen i sitt parti. Malmö är snart tömt på judar, men S i Malmö riskerar att förlora många muslimska röster om de skulle ta itu med antisemitismen. Eftersom partiets ’ideologi’ numera endast tycks vara att erövra makten och att behålla den, är det viktigare att säkra den muslimska valboskapens röster än att motarbeta antisemitism. Såssar som Ilmar Repalu, Hillevi Larsson och SSU i Malmö har jobbat hårt för att se till att antisemitismen frodas och Löfven har inte lyft ett finger för att motverka detta.

”Så bottenlöst omoraliskt att jag saknar ord. Historiens dom kommer att bli hård”.

Läs också https://uvell.se/2019/12/13/lumpet-bindefeldt/

Nobelfesten går idag den 10:de dec av stapeln och samtliga partiledare utom Jimmie Åkesson (SD) är inbjudna. Anledningen är enl Nobelstiftelsens talesperson Mikael Östlund att:

–Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Partiets bakgrund i högerextremism och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande principen om alla människor är lika värda och rättigheter – oavsett hudfärg, härkomst eller religion.

Det är att kasta sten i glashus. Stiftelsens egen värdegrund ”och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande principen om /att/ alla människor är lika värda”. Denna negativa särbehandling av SD har Nobelstiftelsen tillämpat i ca 10 år. Ytterst kränkande och omdömeslöst både mot partiet, som idag tävlar med såssarna om att vara landets största parti, och mot alla som röstar på SD. Stiftelsen har naturligtvis rätt att bjuda in vem man vill, men deras sätt att göra en politisk arena av denna nationella högtidlighet är skämmigt och tyder på bristande omdöme och respekt. Dessutom solkar det ner både Nobels namn och Nobelfesten.

Att hävda att inte SD respekterar mänskliga rättigheter ter sig både komiskt och orimligt, då den publicerade gästlistan nu avslöjar att ambassadörer och representanter för riktigt odemokratiska diktaturstater bjudits in. Men kravet att ”respektera att alla människor är lika värda” gäller tydligen bara i Sverige. Bland gästerna finns t ex Kina, som spärrar in oliktänkande m fl, Iran, som hänger homosexuella i lyftkranar och lyktstolpar, Saudiarabien, som bl a mördar och styckar journalister på sina beskickningar och afrikanska regimer, som förtrycker och mördar. Nobelstiftelsen välkomnar m a o mördarregimer och tydliggör därmed sin egen unkna värdegrund och sin dubbelmoral.

Att man utestänger ett riksdagsparti med demokratiskt valda företrädare för svenska folket men bjuder in ovan nämnda odemokratiska representanter förklarar man med att det styrs av ”interna rutiner”, som man uppenbarligen inte haft anledning att ompröva. Det är lätt att hålla med Demoskops opinionschef Peter Santesson, som betraktar agerandet som ”omdömeslöst” i Dagens Samhälle (3/12). Han skriver bl a:

-I politiseringens tid förvandlas tidigare gemensamma ytor och symboler till arenor för politiskt signalerande. Nobelstiftelsen visar hur det kan gå till. ”Nobelstiftelsen sitter inte och analyserar partier utifrån opinionsmätningar” svarar de sturskt apropå att de nu inte bjuder in partiledaren för ett parti som tävlar om positionen som största parti i väljaropinionen.

Lydia Wålsten är inne på samma tankar i en ledare i SvD (5/12):

-Inte bara går något förlorat när breda arenor reduceras till politiska manifestationer. När man ska hylla mänsklighetens största landvinningar: vetenskapen, teknologin och humanismen borde en grundbult vara att utstämpling inte är vad som har tagit oss dit.

Marcus Storch, fd VD för AGA och Nobelstiftelsens tidigare ordf, var den som beslutade att SD som enda parti inte skulle bjudas in till Nobelfesten, ett beslut som fortfarande gäller trots att Storch avgått som ordförande för stiftelsen. Sedan 2010 är Lars Heikensten VD för Nobelstiftelsen. Hans karriär har innefattat höga statliga tjänster, t ex på finansdepartementet, under såsseregeringar. Han har också hunnit vara riksbankschef. Då är det inte alltför långsökt att gissa att han har samma inställning till SD som sina vänner i dagens regering. Att han inte håller sig för god att använda sig av  sin ställning i Nobelstiftelsen för att göra festen till en politisk arena och markera mot SD är ett intellektuellt magplask.

Genom att bjuda in blodbesudlade diktaturstater ”som inte respekterar mänskliga rättigheter” legitimerar Nobelstiftelsen det förtryck som dessa stater står för. Det är provocerande och smutsar ner både stiftelsen och festen. SD:s presschef Henrik Gustafsson kommenterar Nobelstiftelsens beslut så här i ett mejl till TT:

-Det stämmer nog alldeles säkert att vi inte delar deras syn på människor, vilket är det återkommande argumentet till varför Jimmie Åkesson inte är välkommen. Vi skulle exempelvis aldrig få för oss att bjuda in ambassadörer från diktaturstater som de gör år efter år.

Jag delar heller inte Nobelstiftelsens människosyn när det gäller mördarregimer och anser dessutom att det är fel att reducera Nobelfesten till en politisk PK-arena.

Årets Nobelfest kommer att kantas av manifestationer och protester på Stockholms gator och torg mot att författaren Handke, som anklagas för att vara en ’folkmordsförnekare’ (av folkmordet i Srebrenica), tilldelats nobelpriset i litteratur. Av samma orsak bojkottar utländska  ambassadörer stationerade i Sverige tillställningen.

Sist men inte minst har Nobelstiftelsen än en gång tydliggjort sin dubbelmoral och sin unkna värdegrund.

Hur står sig den svenska sjukvården i jämförelse med sjukvård i andra länder? Svenskar i allmänhet, de politiskt ansvariga i synnerhet, hävdar att svensk sjukvård är i världsklass. Det stämmer nog, när man väl får tillgång till den. Den s k vårdgarantin (https://www.vantetider.se/veta-mer/vardgaranti/)     innebär att du har rätt att få kontakt med primärvården, t ex vårdcentral, samma dag som du kontaktar den och att inom 3 dgr få en medicinsk bedömning av legitimerad personal.  Till den planerade specialistvården ska man få en tid för besök inom 90 dgr, med el utan remiss. Efter beslut om behandling, t ex operation, ska man få en tid för den inom 90 dagar. Akut vård berörs inte av vårdgarantin. Blir man akut sjuk eller skadad, ska vård ges så snart som möjligt. Det kan med dagens pressade situation på många akutavdelningar ändå innebära orimligt lång väntetid.

Förvånansvärt många av oss har dålig koll på vad vårdgarantin innebär och köar kanske därför helt i onödan i månader. Det har medfört att t ex cancerpatienter i kö för en livsviktig behandling eller operation, hinner dö, innan de får hjälp. Det är både upprörande och fullständigt oacceptabelt, inte minst med tanke på den höga skatt (11% av BNP) vi betalar för att få tillgång till en likvärdig vård i tid.

Sedan några år tillbaka har det skrivits mycket om NKS, Nya Karolinska Sjukhuset (Solna och Huddinge). Uppmärksamheten har inte handlat om dess moderna och högspecialiserade vård utan om problemen och underskotten, som aldrig verkar ta slut.

NKS är Europas största sjukhus (?) och har kostat miljarder p g a div skenande kostnader, cancersjuka personer som avlidit i vårdkö, en hårt ifrågasatt finansieringsmodell som slukar miljarder m m. Trots detta kan de inte ta emot lika många patienter som billigare och mindre sjukhus i Europa. Operationsköerna till NKS uppges nu ha vuxit till nästan 9 000 personer. Hur är detta möjligt? Vad får invånarna i Region Stockholm för pengarna? Nu har sjukhuset just varslat 250 läkare och 350 undersköterskor, eftersom de räknar med ett underskott på 1,6 miljarder (!) i år och inte kan räkna med några extrapengar. Enbart hyreskostnaden (beräknas till 2,087 miljarder för 2019) utgör drygt 10% av totalkostnaden. Både planeringen och finansieringen av NKS är ett skräckexempel på hur det blir när politiker och tjänstemän styr och ställer utan att involvera dem som arbetar där. Det visar också hur dyrt det kan bli med OPS-finansering (Offentlig-Privat-Samverkan).

Eftersom jag ibland vistas i Spanien har jag tittat litet på spansk sjukvård, som det senaste decenniet gjort stora förbättringar och framsteg. Nationella Institutet för Offentlig Sjukvård (INSALUD) ansvarar för att tillgodose medborgarnas behov. Moderna sjukhus har byggts och utrustats med avancerad, högteknologisk utrustning. Ca 99% av befolkningen har idag rätt till fri sjukvård i ett skattefinansierat system, som är ett av de bästa och modernaste i Europa och erbjuder avgiftsfri sjukvård vid behov. Det förekommer inga extra patientavgifter för sjukvård inom den offentliga sektorn, men man måste betala ca 40% av priset på receptbelagda mediciner. Är man pensionär eller arbetslös, är receptbelagda mediciner ännu helt gratis.

Spanska regeringen uppmuntrar även utvecklingen inom den privata sektorn genom skatteavdrag till dem som tecknar privata sjukförsäkringar, ca 15% av spanjorerna (ca 6,5% i Sverige). Nästan 2/3 av alla sjukhussängar finns på offentliga sjukhus, där 80% av sjukhusvården sker. De privata sjukhusen är oftast mindre. Om de offentliga sjukhusens kapacitet brister, kan de teckna avtal med privata inrättningar för avlastning. För att minska väntetiden för operationer har den spanska regeringen valt ut ett antal sjukhus som ombetts utöka sitt totala antal operationstimmar, även på kvällstid. Alla offentliga sjukhus har f ö en akutmottagning öppen 24 timmar om dygnet. Inom varje regions förvaltning finns det minst ett större offentligt sjukhus med utbildad personal och utrustat med avancerad teknik för förstklassig specialistvård. Alla spanjorer har rätt att fritt välja läkare på vårdcentralen och nästan alla kan inom ett dygn boka tid på vårdcentralen. ’Din doktor’ på vårdcentralen är skyldig att göra hembesök vid akutfall, och är även den person som skriver ut remisser till specialistläkare (utom obstetrik eller optiker).

Som EU-medborgare har jag rätt till nödvändig sjukvård i Spanien (och andra EU/EES-länder) mot uppvisande av EU-kortet, det europeiska sjukförsäkringskortet. Något skeptisk tog jag kontakt med min närmaste vårdcentral i Spanien. Jag visade upp mitt EU-kort och ett dokument skrivet på spanska utfärdat av Försäkringskassan. Personalen såg aningen förvirrad ut och min otillräckliga spanska räckte inte till för att svara på vad de ville veta. Som tur var, fanns det en person i kön bredvid som kunde engelska och kunde reda ut frågetecknen. Personalen tog kopia på mitt pass, mitt EU-kort och dokumentet från Försäkringskassan. Inom några minuter var jag inskriven och fick ett kort med namnet på ”min läkare, min sjuksköterska’, deras telefonnummer och nummer på deras besöksrum. Det kallar jag effektivt! Eftersom jag var där bara för att registrera mig och få reda på vad som gäller, om jag behöver sjukvård, testade jag inte hur systemet fungerar mer konkret.

Så var får man mest vård för pengarna? Den amerikanska nyhetsbyrån Bloombergs rankar varje år sjukvården i närmare 200 länder genom att skapa ett ’health-efficiency index (HEI)’. Indexet säger inget om vilken kvalitet som är högst, men väl var man får mest vård för pengarna, vilket naturligtvis också säger en hel del om kvaliteten. Spanien är främsta land i Europa enligt HEI, följt av Italien (4), Norge (11), Finland (19) och Sverige (22), När vården mäts i effektivitet ligger spansk sjukvård m a o i absolut världsklass; bäst i Europa och trea i världen. Singapore och Hong Kong intar ledarplatserna. Grattis! Att Sverige hamnar så långt ner kommer som en överraskning för mig, även om jag länge misstänkt att vi i Sverige inte får mest vård för pengarna. Spanjorer betalar 33,5% skatt av BNP medan vi svenskar betalar 44% skatt av BNP. Vi betalar alltså 33% (!) mer i skatt utan att ha en sjukvård som kan tävla med den spanska i effektivitet. Hade vi haft samma skattetryck som Spanien hade vi fått in drygt 500 miljarder mindre att satsa på sjukvård.

Varslen av läkare och undersköterskor inom Region Stockholm är ett resultat av att vården inte varit effektiv. Vilka underliggande faktorer som finns bakom detta torde det finnas delade meningar om. Att NKS, Europas största sjukhus (?), som kostat miljarder och åter miljarder och dras med stora underskott (1,6 miljarder 2019), inte klarar av att leva upp till vårdgarantin och ge dem som söker sig dit vård i tid (nästan 9 000 i vårdkö där) är synnerligen anmärkningsvärt och oroväckande. Både politiskt ansvariga och tjänstemän där borde inse att de inte klarat av att ta det ansvar som deras positioner och arvoden/löner kräver.

Att ombilda Sveriges landsting till regioner är inget som förbättrat vårdens förutsättningar. Tvärtom om man ser till dagens situation. Det enda som skulle kunna förändra situationen är ta bort de politiska nivåerna och minska tjänstemännens/byråkraternas inflytande och makt. Politiker ska ange mål för vården men absolut inte ha något med hur den organiseras eller utförs att göra. Parallellen mellan regeringens ovilja att lyssna på folket och lita på deras omdöme motsvaras inom vården av landstingens/regionernas ovilja att lyssna på vårdpersonalens synpunkter och inse att de vet vad de talar om.

Dags att ’riva pyramiderna’, göra om och göra rätt!

Statistiken bekräftar att grov brottslighet bland unga växer lavinartat. Sedan 2015 har antalet unga som rånas i stockholmsområdet tredubblats; fr 284 personer jan – sept 2015 till 845 personer jan – sept 2019. Rånen mot unga personer är enl polisen ofta hänsynslösa och förövarna ofta mellan 15 och 17 år. Att barn begår allvarliga brott skyller makthavare och tjänstemän ofta på att samhället inte gjort sitt och att barnen själva är offer. Så naivt och lättvindigt får man dock inte hantera detta växande och ytterst allvarliga problem.

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Ett av de senaste exemplen på denna nya form av rånöverfall hände nyligen i Göteborg, där en 18-åring omringades av ca 10 personer som tvingade offret att följa med ned i ett parkeringsgarage. Där misshandlades han och rånades på allt utom sina kalsonger. För att kröna förnedringen skar förövarna av honom en del av ena örat. Enl GP hittade en polispatrull senare biten av örat. Naturligtvis vägrar polisen att lämna ut signalement på de misstänkta gärningsmännen. Det tolkar verklighetens folk numera som att förövarna inte är ’svenskar’.

Den underbemannade och överbelastade polisen i Göteborg har i sommar fått hantera 108 personrån förutom all övrig gängrelaterad brottslighet. Enl polisen handlar det om antisociala och småkriminella invandrarungdomar, som opererar i gäng och driver runt på stan.  De letar upp rånoffer t ex vid bankomater och jagar ofta i flock under kvällar och nätter.

Lunds universitet publicerade 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Kniv, som de trycker mot halsen, används ofta och en del av taktiken är att omringa offret, vilket gör det svårt för förbipasserande att se vad som pågår. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”.

I Danmark har man en ny brottsrubricering, ”dominanskrimnalitet”, eftersom många brott mot person, t ex rån och misshandel, handlar om att visa makt och förnedra sina offer. Expressen har intervjuat en kommissarie fr Göteborg, Thomas Pettersson, som rapporterar att man sett samma utveckling där som i Danmark. Rebekka Weidmo Uvell (uvell.se) skriver:

-Raseriet de känner kommer från att de känner att de “inte är accepterade” och de känner sig själva förödmjukade av de klasskillnader de ser. Att infödda svenskar av svenska föräldrar bor bättre, har bättre ekonomi, deras föräldrar har bra jobb och de själva har ett betydligt mer privilegierat liv. För att majoriteten av deras föräldrar inte jobbar utan lever på bidrag. 

De vill hämnas och tar ut ilskan på helt oskyldiga jämnåriga barn. De krigar. 

I hela landet har antalet barn under 15 år misstänkta för våldsbrott nästan fördubblats på 5 år. Carin Götblad, regionpolischef i region Mitt, berättar att det är ”ganska förfärliga saker vi talar om”. Det innefattar mordhot, knivrån, kidnappningar och andra ”ganska förfärliga saker”. Både brottsoffer och gärningsmän blir allt yngre. Vem hade t ex kunnat tro att Sverige idag skulle ha 12-åriga knarkkurirer eller 16-åringar som utför beställningsmord? I Expressen i ett reportage från Angered (25/12-16) berättade lokalpolischef Ulf Merlander bl a följande:

–Unga killar står i kö för att bli kriminella.

Regeringens förslag är att man ska kunna tvinga unga brottslingar till stöd och samtalsbehandling utan föräldrarnas samtycke. Tror de ansvariga verkligen att barn och unga som ägnar sig åt ”ganska förfärliga saker” ska omvändas av socialtjänst, stöd och samtalsbehandling, träff med pizza, mer resurser till familjer, hopp med käpphäst m m? Då finns det inget hopp för Sverige.

”Det svenska tillståndet”, där personer med utländsk bakgrund är tydligt överrepresenterade bland ungdomsligor och våldskriminella, har länge speglats och diskuterats i vår omvärld:

”Den svenska brottsepidemin och dess koppling till invandring dominerar inte bara de svenska nyheterna, utan når långt utanför landets gränser. Numera rapporteras regelbundet i internationella medier om svenskt gängvåld och problemet diskuteras i akademiska kretsar utanför landet” ( Öner, SvD 24/11).

Ungdomsligorna, ’dominansvåldet’ m m är resultatet av den ansvarslösa integrations- och migrationspolitik som pågått i åratal. Den handfallne Löfven hävdar dock med en dåres envishet att ursprungsland inte är viktigt i sammanhanget; han vill inte ”etnifiera” debatten. 2017 vägrade Morgan Johansson att publicera statistik om brottslingarnas etniska bakgrund. Den senast publicerade studien, Rapport om Invandring och Brottslighet (Adamson, 2019; Engellau, 2019), som presenterades i Almedalen i somras, bygger till stor del på Brås tidigare undersökningar och tillämpar metoder utvecklade av BRÅ. Rapporten visar att den allra farligast gruppen idag är inte utlandsfödda, utan barn till dem; invandrares barn med två utländska föräldrar har högre brottslighet än invandrarna. Särskilt brottsbenägna ifråga om mord, dråp och rån är människor från Västra Asien (inklusive Turkiet, Iran, Irak, Syrien och Afghanistan), vilket också tidigare studier konstaterat. Men Löfven verkar inte ha tagit del av vad som avslöjas i media, vad som sker i verkligheten eller vad olika studier kommit fram till, så han ”har inte sett det komma”! ’Sverigebilden’ är hans verklighet.

Barn och ungdomar som växer upp i Sverige har tills nyligen varit mer eller mindre förskonade från våld. Enl vår svenska värdegrund är våld av ondo, t o m i självförsvar. Våra barn och ungdomar är därför dåligt förberedda för från våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Att våldsmännen i grupp ger sig på en ensam svensk ungdom måste väl ändå vara det yttersta tecknet på svaghet.  Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. Skamligt!

Under lång tid har myndigheterna försökt förminska denna form av brottslighet genom att uppmana föräldrar att avråda sina barn att ha dyra kläder, klockor, mobiler m m på sig, då detta ökar risken att bli rånad. Och vem kommer inte ihåg när dåvarande rikspolischef Dan Eliasson delade ut ”Tafsa inte-armband” till unga kvinnor som riskerade sexuella trakasserier eller våldtäkt? Likaså uppmanades kvinnor att inte gå ute ensamma efter mörkrets inbrott och att undvika vissa gator/områden.

Vill vi ha det så här? Verkligen inte! Men så länge lagbokens straffsatser inte tillämpas i praktiken, kan vi bara uppgivet konstatera att det nu krävs ett systemskifte inom svenskt rättsväsende.  Ett av de största problemen är den misstro mot bestraffning som dagens rättssystem uppvisar. Ett annat stort problem är straff- och mängdrabatterna. Vi måste helt enkelt införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Men till detta krävs nya politiker och tjänstemän som prioriterar folkets och landets bästa.

Läs också:

https://uvell.se/2019/11/13/raseri-inte-ran/

https://detgodasamhalletdotcom.files.wordpress.com/2019/06/rapport-om-invandring-och-brottslighet.pdf

Ingen torde ha missat att de sex manliga radikala salafistiska islamister som SÄPO pekat ut som säkerhetshot mot Sverige har frigetts. De har varit centralgestalter i den radikala islamistiska miljön och enligt Säpo bidrar de till islamistisk radikalisering och utgör hot mot rikets säkerhet.

Ingen torde heller ha missat att Sverige inte kan utvisa dessa män då de hotas, eller riskerar tortyr, i sina ursprungsländer: Egypten, Irak och Ryssland. Dessa tre länder har dock alla skrivit på FN:s tortyrkonvention om att avstå från kroppslig bestraffning. Litar inte Sverige på att FN säkerställer att länderna ifråga lever upp till sina åtaganden?

Sverige har sin vana trogen och efter minimal konsekvensanalys skrivit under det mesta när det gäller FN:s konventioner och förordningar. Det innebär att dessa säkerhetshot kan fortsätta att härja fritt i sina radikala islamistiska miljöer, ägna sig åt att bekämpa allt vad västerländsk demokrati står för och uppmuntra till att våra moderna samhällen utplånas med terror. Svensk lagstiftning och våra skattepengar möjliggör uppenbarligen att de radikala islamisternas säkerhet går före Sveriges säkerhet. Så absurt fungerar det i ett land som utropat sig själv till en humanitär stormakt. I valet mellan islamisternas trygghet och den svenska demokratin väljer regeringen att prioritera islamisternas intressen. Landsförräderi?

Utlänningslagen medger att de sex islamisterna kunde ha hållits frihetsberövade i upp till 12 mån. Så varför släpptes de sex redan nu? Damberg hävdar att det ”saknas förutsättningar” att hålla kvar dem, men han försäkrar att de hinder mot utvisning som finns ska undanröjas. Att de nu släppts fria innebär troligen att oavsett hur mycket Damberg lovar att försöka hitta en lösning att utvisa dem innan 12 mån gått (den maximala tiden att hålla någon frihetsberövad), erkänner han indirekt att han och regeringen inte kommer att kunna lösa detta inom tidsramen. Prat i kvadrat som vanligt. Varför har regeringen inte kontaktat och förhandlat med länder som skulle kunna ta emot dessa säkerhetshot? I Utlänningslagen finns en paragraf som möjliggör utvisning till alternativa länder. Varför har den inte tillämpats i dessa fall? Om inte annat hade de sex säkerhetshoten kunnat utvisas t ex till Qatar eller Saudiarabien, som båda finansierar moskéer i Sverige, t ex moskén i Gävle.

Molgan Johansson, /o/ansvarig migrationsminister, lovade att de utvisade, som är ’outvisade’, skulle ha ”sträng bevakning”. Det har inneburit att de sex haft anmälningsplikt, d v s att på vardagar anmäla sig på en polisstation och bli avprickade. Vilket hyckleri! En av de sex har nu enl uppgift försvunnit eller utvisat sig själv (vilket är tillåtet). Det är Vetenskapsskolans förre VD, egyptiern Abdel-Nasser El Nadi. Hur rimmar detta försvinnande med Molgans utfästelse om ”sträng bevakning”? Hur förklarar han att de sex inte hölls kvar i förvar i de 12 mån som Utlänningslagen medger? Molgan håller f n en mycket låg profil och skickar istället fram Damberg att hantera de kritiska frågorna. SveTsaren själv har som vanligt när det hettar till försvunnit från scenen och söks nu av Missing people och Åkesson.

Expressen/GT:s Daniel Olsson och Frida Sundkvist samt stiftelsen Doku:s Magnus Sandelin (Doku.se) har den senaste veckan publicerat flera avslöjanden om det som tidigare hette Vetenskapsskolan, nu Safirskolan. Där var den utvisade imamen Abdel-Nasser El Nadi VD, rektor och huvudman. Denna muslimskola har i åratal kritiserats för att den har för få utbildade lärare, undermålig sexualundervisning, otillåten religionsundervisning i islam på lågstadiet, könsseparation och för att i praktiken ha varit en muslimsk skola trots att den utgett sig för att vara icke konfessionell.

Redan i juni rapporterade Expressen i samarbete med Doku att minst fyra personer som återvänt från krigets Syrien fått jobb där. I sept arbetade tre av dem fortfarande kvar på denna svenska grundskola med kända kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism. Hur är det möjligt? Varför har Skolinspektionen inte stängt den? Och varför har inga journalister tidigare rapporterat om detta?

Efter att Expressens och Dokus granskning i somras avslöjat att flera i personalen har, eller har haft, kopplingar till IS, utreder nu Skolinspektionen om skolan uppfyller kraven för att erhålla skattemedel. Det är som att tillsätta jästen när brödet är klart och bagaren försvunnen!

Vetenskapsskolan i Göteborg startade 2009 och har sedan dess fått 275 miljoner av våra skattepengar i skolpeng. När El Nadi i maj sålde Vetenskapsskolan (köpeskillingen för aktierna är enl GP 25 miljoner) förband sig köparen, Safirskolan, att varje månad betala 250 000 kronor (=175 000 kr efter skatt) till hans bolag Kunskapsmakten AB. Safirskolans skolchef, Sven-Erik Berg, säger att det innebär att 500 kronor av elevpengen, som vi skattebetalare betalar till skolan, ska enl avtalet, som skrevs under 29 maj medan El Nadi var frihetsberövad, betalas ut till Kunskapsmakten AB fram till 1 jan 2028. Utbetalningarna ska ske genom koncernbidrag som lämnas från skolan.

Enl Bolagsverkets handlingar höll Kunskapsmakten AB i mitten av sept en extra bolagsstämma, där El Nadi formellt lämnade styrelsen. Två av hans nära anhöriga tog då över styrelsen och en av dem äger nu aktierna i Kunskapsmakten AB. Denne uppger att inga pengar kommer att gå till El Nadi och att den nya ägaren redan missat två månadsinbetalningar. Enl avtalet kan El Nadis Kunskapsskolan AB återta skolan om inbetalningarna uteblir i ytterligare två månader. Ska vi sätta en slant på att detta händer?

I årtionden har Sverige tillåtit utländsk finansiering av moskéer och gett miljoner i statsbidrag till radikala islamister som drivit friskolor. Dessa miljoner var avsedda till att stärka vårt civilsamhälle, inte att göda islamistiska organisationer med inskränkt demokratisyn och ambition att bygga parallella strukturer och samhällen. Alla de hundratals svenska män och kvinnor som åkt iväg för att ansluta till IS terrorstyrkor är t ex ett resultat av denna vettlösa och absurda politik. Dags att sätta landet och regeringen under tvångsförvaltning?

Läs även:

https://ledarsidorna.se/2019/11/de-utvisade-icke-utvisade-imamerna-fler-fragor-an-svar/

https://ledarsidorna.se/2019/11/darfor-har-inte-sverige-en-effektiv-lagstiftning-mot-terrorism/

SÄPO pekade i våras ut sex manliga radikala salafistiska imamer som säkerhetshot mot Sverige. De har varit centralgestalter i den radikala islamistiska miljön och frihetsberövades under Säpos offensiv i våras. Enligt Säpo bidrar männen till islamistisk radikalisering och utgör hot mot rikets säkerhet.

Så här säger Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism:

- Det vi kan se utifrån vår horisont är att de här personerna radikaliserar, rekryterar och finansierar våldsbejakande extremism. I förlängningen är det ett hot mot demokratin och vår rättsstat.

-De har så starkt inflytande att de försvårar arbetet som utförs av kommunerna, civilsamhället och framför allt de goda krafterna inom det muslimska samhället. De är starka och tunga aktörer och har tjänat som inspiration för de som rest i väg till terrorgrupper.

Regeringen gick på Säpos linje och beslutade i veckan att de sex islamisterna ska utvisas. Gott så!

Trots att de sex islamisterna utgör ”kvalificerade säkerhetshot” (Damberg), kommer nu, som ett brev på posten, uppgifter om att de kommer att släppas fria i enlighet med Lagen om särskild utlänningskontroll. Den möjliggör att de släpps fria om verkställighet av utvisningen hindras av t ex att de hotas eller riskerar tortyr i sina ursprungsländer. Personer som dömts till utvisning ska i första hand utvisas till sina ursprungsländer. Att de riskerar tortyr där kan inte vara vårt problem och att Irak skulle döma dem till dödsstraff stämmer knappast med Sveriges erfarenhet av irakiska myndigheter. Om de är så rädda för att utvisas p g a sina gärningar i Sverige, borde de ha tänkt på det och levt i enlighet med våra lagar. De har naturligtvis varit helt medvetna om att deras aktiviteter betraktats som hot mot rikets säkerhet.

Flera politiker har pekat på att det av humanitära skäl är olämpligt att frihetsberöva någon under långa perioder. Men nu gäller det faktiskt personer som utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Då måste ansvariga politikers främsta uppgift vara att garantera landets och svenskarnas säkerhet mot terroristhot och terrorister. Ett flagrant exempel på hur de politiskt /o/ansvariga redan misslyckats med detta är terroristen Akilov.

Akilov kunde trots utvisningsbeslut uppehålla sig och t o m arbeta i landet samt genomföra sitt terrordåd på Drottninggatan i Stockholm. Hade han låsts in efter utvisningsbeslutet till dess att utvisningen verkställts, skulle mycket lidande ha undvikits och dödsoffren hade levt idag. Det är ytterst provocerande att den politiska makten månar mer om personer som är ett säkerhetshot mot Sverige än om sitt eget folk. Hur kommer det sig att regeringen inte lärt sig något av Akilovkatastrofen? Varför har regeringen så svårt att laga efter läge? Varför har man inte liksom många andra länder redan en adekvat lagstiftning på plats?

Har vi någonsin haft en mindre trovärdig, kompetent och handlingskraftig regering? Man beslutar att utvisa dessa uppenbara säkerhetsrisker, men man utvisar dem inte eftersom de kan riskera förföljelse i hemlandet. Istället släpper man ut dem så att de kan återgå till sina radikala miljöer, fortsätta radikalisera unga muslimer och hetsa till terrordåd mot svenska folket. Vilken triumf för islamismen! Så här säger Magnus Ranstorp, väletablerad terrorforskare, till TT resp Expressen:

-Men självfallet kan [frisläppandet] också slå tillbaka om de kommer stärkta ur detta och kan fortsätta sin verksamhet.

– De kommer att tas emot som hjältar när de släpps.

Vårt skattefinansierade public service/Svt var inte sena att rapportera om hur Abu Raad, den frisläppte imamen från Gävle, hyllades som en ”rockstjärna” när han vid hemkomsten deltog i fredagsbönen i moskén i Gävle:

”Kramkalas när Abo Raad var tillbaka vid fredagsbönen i Gävle moské”

På tillhörande bildtext stod:

”Abu Raad gör entré som en rockstjärna i Gävle moské”

Vilken triumf för de utsläppta säkerhetshoten och för islmaisterna!

Innan kvällen hade Svt ändrat rubrik och bildtext, men då var skadan redan skedd och deras varumärke skadat av det provocerande och omdömeslösa ’hyllningsreportaget’ från Gävle.

Svt har i veckan f ö tydligt visat att de inte klarar av att leva upp till kraven på saklighet och opartiskhet. I sitt reportage för några dagar sedan om Leif Östlings medverkan i Swebb-TV, påstod Svt att Swebb-TV har kopplingar till ”vit makt-miljön”, ”fakta” som de fått av vänsterextrema Expo. Vilket magplask! Ett public service som inte klarar av att granska sina källor! Dags att utkräva ansvar av dess ansvariga och att strypa tillförseln av skattepengar! (Kan tillägga att man 2 ggr försökte stoppa Swebb-TV:s inslag med Östlings intervju, med det gick inte; den kom tillbaka.)

Att utvisningsbeslut inte verkställs p g a att de utvisade kan drabbas av sin egen medicin i hemlandet är helt absurt. Varför ska vi ta hänsyn till vad som händer dessa radikala extremister efter utvisning, när de föraktar vårt samhälle och våra värderingar? Och varför ska Sveriges säkerhet offras för att de som hotar vår säkerhet riskerar att förföljas vid utvisning till sina hemländer? Där måste väl ändå gränsen gå t o m för den humanitära stormakten och dess syltryggar till politiker.

Så vad tänker den rödgröna röran till regering nu göra? Tillsätta ännu en kommission? Bjuda in alla partier utom SD till nya terapisamtal med dopp? Dra frågan i långbänk? Oavsett vilket lär det dröja länge tills vi ha en lagstiftning på plats, som sätter landets och folkets säkerhet i främsta rummet. Det är allvarligt, mycket allvarligt. Och klandervärt!

https://nyheteridag.se/dorpec-kobane-om-islamisterna-i-sverige-kan-inte-forsta-att-vara-politiker-bara-tittar-pa/

Energiförsörjningen, migrationen, integrationen och kriminaliteten kräver svar och lösningar men Agendas partiledardebatt i söndags (13/10) gav inga svar, födde inga nya tankar och ingav inget konkret hopp om framtiden. Tomgång och ’tugg’ duger inte längre. Kanske är det dags att skrota Svt:s partiledardebatter eller att ändra formatet radikalt.

Detta var en tämligen förutsägbar, innehållslös och ovärdig föreställning, där ’babblarna’ ogenerat och ostraffat slängde sig med felaktiga siffror, osanningar och ’politiskt käbbel’. Sjöstedt var på hugget och tog upp att 16,6 miljarder kronor av EU-pengar avsedda för flyktingar gått till Turkiets statskassa. Han krävde att Löfven skulle lova att detta inte hände igen.

-Du har fel, lär dig att du har fel. Det betalas inga pengar till Erdogan. Det går inte in en krona i statskassan, sa en irriterad Löfven.

Varför fick denna osanning bara passera? Varför protesterade inte oppositionspartierna? Och varför gick inte Svt/programledarna ut och korrigerade eller tog avstånd från denna uppenbara osanning på samma sätt som de ifjol gick ut och tog avstånd från ett av Åkessons uttalanden i fjolårets debatt? Vems ärenden går public service egentligen? Spåren avskräcka.

Även om programledarna var okunniga i denna fråga, kunde Svt ha försett dem med fakta redan under programmets gång. T om med Lena Mellin (AB) var snabb att kritisera Löfven för att han ljugit i debatten, när han påstod att inga av pengarna som EU betalar för flyktingar gått till Turkiets statskassa. (I själva verket har motsvarande 16,6 miljarder kronor av EU-pengar avsedda för flyktingar gått direkt till Turkiets regering). Jag misstänker snarare att detta visar Löfvens okunskap och naivitet om hur pengarna fördelas. Genant! Men ’käbblet’ skulle snart bli värre.

Sjöstedt var extra tuff och frän mot regeringen. Han försatt ingen chans att gång på gång tala om hur mycket vänster han själv är. Han kritiserade regeringen för att slopa värnskatten och anklagade dem för att gynna ”rika vita män”. Att han och V med öppna ögon släppte fram slopandet av värnskatten nämnde han förstås inte. Han slog sig också för bröstet för att han hjälpt till att hålla SD borta från regeringsmakten och hävdade utan att tveka att ”Åkesson och hans partikamrater är rasister” och ”partiet har rasismen som affärsidé”. Sjöstedt har blivit som en papegoja man vrider upp för att den gång på gång ska upprepa samma ’mantra’. Magstarkt och lågt men inte oväntat av denne rödbrune politiker.

Löfven var inte sen att bekräfta att SD är rasister:

-Läs väldigt noga på Expos hemsida, så ser man, sa han i intervju direkt efter debatten.

Åkesson erbjöds svara på Sjöstedts anklagelse, men han konstaterade trött:

–Nä, det är ingen idé. Han håller jämt på så där.

Såssarna hade det jobbigt i debatten och Löfven såg tidvis frånvarande ut. Att debattera och argumentera är inte hans paradgren och han brukar därför vara väl förberedd och utrustad med manus. När han blir upphetsad tar känslan över eftersom han ”inte har orden” som Göran Persson formulerat det. Vem kommer inte ihåg när Löfven skapade TV-historia i Agendas partiledardebatt i våras? I ett replikskifte med Åkesson försökte Löfven vända en debatt om våldtäkter och utvisningar till att handla om LAS, lagen om anställningstrygghet, och om hur undantag från LAS skulle skapa otrygghet bland kvinnor. Detta ledde till skrattsalvor i publiken. Jag skulle rekommendera Löfven att använda både manus och hjärna när han attackerar Åkesson.

Löfvens regeringsunderlag gör det inte mindre jobbigt för honom. Att som ledare för ett konservativt ’arbetarparti’ tvingas försvara, förklara och genomföra JÖK-boets politik är förstås inte lätt. Den rödgröna regeringen genomför nu en politik som i stora delar är mer borgerlig än den politik som Alliansen genomförde. Det är ingen lätt uppgift i en tid, när väljarna kräver svar på hur de växande problemen inom energiförsörjningen, migrationen, integrationen, kriminaliteten, vården, skolan och välfärden ska lösas.

Debatten visade tydligt att regeringsblocket saknar lösningar på dagens stora och svåra frågor och att deras retorik sålunda förblir tom utan trovärdighet. En framgång lyfte Löfven dock fram med illa dold stolthet:

-Vi har varit så framgångsrika så nu har vi faktiskt fullt i våra fängelser och häkten.

Den moraliskt överlägsna Lööf, som i en partiledardebatt ifjol upprört ifrågasatte hur Åkesson uttryckte sig när han pratade om svenskar och svenskhet, sa inte ett pip om Sjöstedts kränkande och oacceptabla uttalande om SD. Det kändes faktiskt befriande att hon för ovanlighetens skull höll en ganska låg profil och avhöll sig från att mästra som en prussiluska. Inget av övriga 5 partier protesterade heller. Var fanns de vuxna i rummet? Men det är som bekant inte vad som sägs som räknas utan vem som säger det.

Liberalernas Sabuni gjorde en blek debut i Agendadebatten. Hon sitter inte i riksdagen och därför är det viktigt att hon stiger fram och tar för sig, att hon ’går genom rutan’ i direktsända TV-debatter. Hon log förbindligt mot Sjöstedt när hon försökte förklara varför hon och liberalerna krävde att värnskatten ska slopas, men hennes förklaring övertygade knappast. Det är naturligtvis svårt att balansera mellan ofrivillig (?) regeringsrepresentant och oppositionspolitiker. Dessutom är det svårt att vara tydlig om man vacklar. I samband med att hon valdes till partiledare i juni var hon klart tydligare. Nu har hon anammat partiets velande och väljarstödet för henne och partiet uteblir.

Bolund, språkrör för Mp och statsråd i regeringen, debuterade också i Agendas partiledardebatt. Han talade fort, som om han ville få det överstökat. Hans orala kaskader flödade, men hans ögon hängde dessvärre inte med. Det fick mig osökt att tänka på det engelska uttrycket ”Ljusen var på, men ingen var hemma”. Resultatet blev att hans budskap inte fastnar hos den som lyssnar. Ingen större skada skedd om ni frågar mig. I Demoskop tilldelade väljarna honom en välförtjänt jumboplats. Mp har uppenbarligen inte satsat på att medieträna sina nuvarande språkrör.

’Fossilhögern’ med Kristersson, Åkesson och Busch Thor tog hem medaljplatserna i debatten när tittarna sagt sitt enligt Demoskop (Expressen). Busch Thor utnämndes f ö till debattens vinnare. Grattis! Hon vågar ta för sig och sätta ner foten. Hon säger vad hon tror på och tror på vad hon säger och hon kombinerar framgångsrikt känsla och förnuft. Den dag ’Fossilhögern’ börjar samtala och samarbeta får de rödgröna se upp.

Rubriken skulle kunna anspela på Ylva Johanssons karriär och förtroende bland väljarna, men här anspelar det på hennes ’fake news’ i en BBC-intervju 2017, då hon bjöds in till BCC för att prata om Sverigebilden i världen efter att Trump och TV-kanalen Fox News kommenterat tillståndet i Sverige.

-Ni ser vad som hände i går kväll i Sverige? I Sverige! Där tog man in många personer och där har man problem som man aldrig har sett förut.

Hon fick också kommentera Nigel Farages, UKIP:s partiledare, uttalande om att Malmö skulle vara Europas ”våldtäktshuvudstad”.Men det förnekade Johansson:

– Jag skulle säga att han inte riktigt vet vad han talar om. När vi gör undersökningar över hur många kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp så ser vi att nivån går ner, och går ner, och går ner.

Hon tvingades senare gå ut och göra en ’pudel’ (men bara i Sverige) för att hon förvanskat fakta om våldtäkter och sexuella övergrepp.

Under BBC-intervjun presenterade hon felaktiga fakta också om brottsligheten:

-Att ta emot så många flyktingar på kort tid orsakar självklart vissa problem. Vi har enorma bostadsproblem, lärarbrist och utmaningar i att lära ut svenska för personer som ska ut på arbetsmarknaden. Men vi ser inte en koppling mellan brott och invandring. Vi har varit en invandringsnation i 20 år, vi har tagit emot många invandrare i Sverige, och under samma tidsperiod har kriminaliteten gått ned.

Att kategoriskt påstå att det saknas ett samband mellan migration och brottslighet i Sverige är osant och ohederligt. Varför lät svenska journalister från medströmsmedia henne komma undan med denna osanning? Är de för illa pålästa, eller vågar de inte lyfta fram det verkliga tillståndet i landet? Riktigt illa i båda fallen.

Johansson är en yrkespolitiker, som lärt sig den politiska jargongen och de rätta formuleringarna. Hon rör sig lätt i den politiska sfären, verkar ha en övertro på sig själv och sin förmåga och presenterar ogenerat osanningar/alternativa fakta nu och då, både här hemma och utomlands. Men hur har hon lyckats med det som varit hennes uppgifter under alla år i politiken?

Redan innan Trump fått fart på sin presidentvalskampanj och blivit anklagad för att presentera alternativa fakta och ’fake news’, använde Johansson utan att blinka ’fake news’ bl a i ett förstamajtal i Malmö 2015, där hon framhöll den höga kompetensen hos de migranter som kommit till Sverige våren 2015:

-De människor som nu flyr till Sverige är ofta unga och välutbildade.

-Det betyder att vi kan få snabbspår för kockar, ingenjörer, tekniker, målare, fordonsmekaniker, elektriker, sjuksköterskor och läkare, förklarade hon för Sydsvenskan

I en Svt-intervju påstod hon dessutom att de syriska migranternas kompetensnivå var så hög att den märkbart höjde kompetensnivån i hela Sörmland, ’fake news’ i bästa Trumpstil och fel, fel, fel.

En majoritet av dem som invandrade 2015 var från Syrien. Syriska asylmigranter har i genomsnitt endast 5,1 års skolgång (Ekonomifakta). Istället för snabbspår för välutbildade migranter tvingades regeringen istället inrätta dyra nystartsjobb, extratjänster och etableringsjobb. Dessa har inte varit någon succé, speciellt inte för alla utomeuropeiska migranter utan utbildning och utan kunskaper i svenska. De har svårt att få anställning t o m om staten betalar hela lönen.

Johansson har bl a varit svensk skolminister. Nu ser vi vilka allvarliga konsekvenser det medfört för svensk skola och ungdomars kunskaper. Inför valet 2014 lovade Löfven att Sverige 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Johansson blev arbetsmarknadsminister med ansvar att fixa detta mål. Idag kan hon inte ens med alternativa fakta trolla bort att vi ligger på plats 24 i EU. Och hennes löfte att sänka nyanländas etablering på arbetsmarknaden från i genomsnitt 8 till 2 år? Dunderfiasko!

Och vem kommer inte ihåg ”Sverige tillsammans” 2015, en tillställning där hon upplevde ”en så härlig känsla att få vara med när Sverige förändras”, en förändring som hon uppenbarligen försökt dölja i intervjuer, t ex i BBC, där hon gjorde bort sig ordentligt. Och hur ofta har hon inte upprepat att ”utan alla dessa flyktingar skulle vi inte klara vare sig välfärd eller pensioner”. Snömos!

Nu belönar Löfven henne med ett kommissionärsjobb. För lång och trogen tjänst som det brukar heta. Eller är det kanske ett sätt att bli av med en ’förbrukad’ minister? Att bli sparkad snett uppåt är en välbeprövad metod för att bli kvitt personer som gjort, eller inte gjort, sitt jobb. Hon kommer att ansvara för migrations- och inrikesfrågor, den kanske svåraste portföljen, som hon är snabb att påpeka i alla intervjuer. Inför utfrågningen lyfte hon fram sin långa ministererfarenhet och verkade snarare arrogant än ödmjuk inför den utmaning som hon såg fram emot att ta sig an. Mitt intryck var att hon inte ansåg sig behöva förbereda sig särskilt mycket inför utfrågningen.

Att göra Johansson till kommissionär över migrations- och säkerhetsfrågor är häpnadsväckande med tanke på Sveriges stora misslyckande inom dessa områden. Hon ska fortsätta arbetet med att stärka EU:s gränspolis Frontex och intensifiera kampen mot människosmuggling. Danske EU-parlamentarikern Peter Kofod frågade om hon fortfarande är stolt över Sveriges invandringspolitik med ökande gängkriminalitet och var mycket orolig för att hon nu vill införa den politiken i övr EU-länder. Andra parlamentariker undrade om hon verkligen är rätt person att ansvara för EU:s migrationspolitik och gränsbevakning. Hon påstod visserligen att många av dem som kommit till Sverige de senaste åren integrerats och skaffat jobb, men hennes otydliga svar och ”I’ll come back on that” övertygade inte. Både Löfvens och Johanssons anseende och förtroende bland väljarna har sjunkit dramatiskt just för att de tappat kontrollen över dessa områden på hemmaplan.

Hennes övertro på sig själv och sin förmåga att klara denna portfölj rimmar illa med det magplask hon gjorde under förra veckan utfrågning. Hon hade inga klara och tydliga svar på EU-parlamentarikernas frågor utan pladdrade på på samma sätt som hon i åratal gjort på hemmaplan, dessutom på engelska, vilket var ett misstag. Efter intervjun sa hon att det känts bra och att hon var nöjd med sin insats; ännu ett bevis på hennes tondövhet och övertro på sig själv. I gårdagens (6/10) Agenda fick hon frågan vad hon gjort fel under intervjun och svarade helt ogenerat att hon inte trodde att hon gjort något fel!

Högmod går som bekant före fall och Johansson har nu fått epitetet ”I have to come back on that” commissioner. Återstår att se om hon klarar ”to come back on that” och slutligen blir godkänd som kommissionär. Blir hon godkänd, blir det ytterligare ett bevis på att Bryssel är en plats, där man återvinner många inkompetenta politiker till en orimligt hög kostnad.

Greta Thunberg talade förra veckan på FN:s klimatmöte i New York. Som bekant tog hon och hennes pappa åkte dit med segelbåt, Malizia 2, som sponsrats bl a av BMW. Båtens huvudsponsor är Yacht Club de Monaco och båtens team leds av Pierre Casiraghi, son till prinsessan Caroline av Monaco och brorson till prins Albert II av Monaco. Casiraghi är f ö vice ordf i båtklubben.

För BMW och övr sponsorer innebär det en rejäl PR-vinst att Greta, världens nu mest kända klimatperson, åker med dem till New York:

-They offered me a free ride because they support my cause.

Hennes ’gratisseglats’ på en båt sponsrad av BMW m fl kostar dock både pengar och förtroendekapital. Hon och hennes pappa borde ha tagit flyget till USA för att minska koldioxidökningen. Istället för en t/r flygbiljett Stockholm-New York för Greta blev det flygbiljetter för två besättningar. För Greta blev seglatsen en lång och jobbig påfrestning.

Många av oss kanske tror att Greta är det första ’barnet’ som talat inför världsledare, men att använda barn, sinnebilden av oskuld och tabu att angripa eller kritisera, är en framgångsrik och beprövad metod. Redan 1992 talade kanadensiskan Severn Suzuki, då 12 år och dotter till David Suzuki, en känd kanadensisk miljöaktivist (driver David Suzuki Foundation), inför världsledarna på UN’s Rio Earth Summit 1992. (https://www.youtube.com/watch?v=lhesdVrawgc). ”Flickan som tystade världen i 5 minuter” framförde där sitt budskap, som liknar Greta Thunbergs. Däremot hade varken hennes framförande eller person några större likheter med Gretas i New York.

1989 startade Severn Suzuki sin miljörörelse, Environmental Children Organisation, och 1993 publicerade hon boken Tell the world, som ger tips om vad familjer kan göra för att bevara och skydda miljön. Så vad hände sedan? Eftersom de flesta av oss inte hört talas om henne, hände nog inte särskilt mycket. Enl Uvell tog hon senare en akademisk examen. (https://uvell.se/2019/09/30/suzuki-copy-paste/).

Uvell är en av Sveriges absolut skarpaste ’grävare’, som jag rekommenderar alla att läsa. På sistone har hon skrivit flera inlägg om Greta Thunberg och klimatcirkusen runt henne. En av de informationskällor Uvell nyttjat är Stiftelsen Pharos, som bidragit med information om bakgrunden till denna cirkus, där Fridays for Future, (jfr Gretas skolstrejk varje fredag!) I torsdagens tidning löd rubriken här på ledarsidan ”Centerns väg har aldrig varit den rakaste”. I dag tvingas vi konstatera att partiet har gått vilse.

med nära kopplingar till Die Grüne (tyska miljöpartiet) och dess ungdomsförbund, har en huvudroll. (https://uvell.se/2019/09/26/fler-pusselbitar-i-klimatcirkusen/). Uvell skriver bl a:

–Ju mer man kollar på nätverken bakom desto större bild blir det. Mycket pengar, många organisationer och ett tydligt politiskt mål bortom prat om miljö – avskaffa kapitalismen.

En annan tidig ’föregångare’ till Greta är Felix Finkelbeiner. 2007 grundade den då nioårige Finkelbeiner stiftelsen Plant for the Planet för att stödja sin kamp för klimatet. Plant for the Planet, som kontrollerar ekonomin för Fridays for Future, arrangerade 2015 Global Youth Summit, en konferens där idén om en klimatstrejk bland barn kläcktes. 2008 gick Finkelbeiner in i UNEP:s  ungdomsorganisation (United Nations Programme for the Environment) och Club de Rome (där bl a svenske Anders Wijkman är medlem) hjälpte honom att få tala i EU-parlamentet. Vem av oss har hört talas om honom och hans tal inför världsledare?

Greta tror verkligen på det hon säger och gör, men hon verkar nu vara på gränsen till en kollaps. Hennes tal i New York var en sorglig upplevelse, som hon inte borde ha utsatts för. För Gretas eget bästa kan jag bara hoppas att masspsykosen runt henne upphör. Kyrkans Tidning t ex har utnämnt utnämner Greta till profet som kommer med sanningar och ärkebiskopen anser att” Greta Thunberg är profetisk”. Dags att lämna Svenska Kyrkan!

Andrew Bolt (Sky News i Australien) gjorde däremot följ reflektion:

-Thunberg är ingen Messias, hon är ett deprimerat och ångestladdat barn. Hon är olycklig och utsatt för extraordinär barnmisshandel.

Greta attackerade i sitt tal världsledarna för att ha stulit hennes barndom och drömmar och anklagade dem för att bara bry sig om pengar och tillväxt. Hur har hon tänkt att man ska kunna gå från ett fossildrivet samhälle till ett fossilfritt samhälle utan tillväxt och kapital? Lösningen är inte noll tillväxt utan ekonomisk tillväxt, välstånd, forskning och teknologisk utveckling är nödvändiga verktyg för att rädda klimatet. Välstånd och kapital är f ö också en förutsättning för den sponsrade segelbåten, som Greta åkte med till New York.

President Macron har anklagat Greta för att ”motverka vårt samhälle”. Andra har också kritiserat henne.  I sin spalt i den brittiska The Sun går TV-stjärnan och motorjournalisten Jeremy Clarkson till hård attack:

-Hur vågar du segla till USA på en kolfiberbåt som du inte har byggt själv och som kostar 15 miljoner pund, pengar som du inte har tjänat själv, och som har en reservdieselmotor som du inte har nämnt?

-Vi gav dig mobiltelefoner och bärbara datorer och internet. Vi skapade sociala medier som du använder varje dag och driver bankerna som betalar för allt. Så hur vågar du stå där och mästra oss, din bortskämda snorunge?

Greta vill att hennes uttalanden och påståenden ska bemötas som om hon vore vuxen. Så skedde också när hon höll presskonferens efter sitt tal i FN. Tyvärr hade teamet bakom henne missat att ge henne ett manus inför presskonferensen. Det beklämmande resultatet av det kan du ta del av här: https://www.youtube.com/watch?v=0bwLt_5t73g&t=1s

Det är nog ingen som ifrågasätter Gretas genuina engagemang och känslor kring klimatet, men hon är bara ett barn, som hänsynslöst exploateras trots sina neuropsykiatriska diagnoser och problem, funktionshinder som föräldrarna verkar se som fördelar i sammanhanget. Flera personer har enl uppgift reagerat på hur Greta utnyttjas och därför lämnat in orosanmälningar till Kungsholmens socialtjänst. Deras familjeenhet ska nu bedöma hur Greta har det. Med tanke på hur många ’aktivister’ som idag befolkar statliga myndigheter och kommunala enheter lär nog anmälningarna bara läggas ned.

Även andra har reagerat med oro efter hennes tal i New York. På Spiked Online, en brittisk website, skrev Brendan O’Neill följande:

-Vem som helst som tvivlar på att miljörörelsen håller på att övergå i en sekt bör ta en titt på Greta Thunberg.

-Det är inte planeten som behöver räddas – det är Greta. Hon behöver räddas från eko-alarmismens dödskult.

Det kostar att ligga på topp såväl på det personliga som det ekonomiska planet. Hittills har föräldrarna ihärdigt hävdat att Gretas aktiviteter inte genererar några pengar. Sent om sider har de tvingats erkänna att Greta får hjälp av proffs och detta torde inte vara gratis. Inte heller alla Gretas och pappans resor lär vara gratis. Blir nästa steg kanske Thunberg Foundation?