Hickarboa

Av , , 2 kommentarer 12

Vi var in på Maxi i Enköping, jag och Sally stod vid kassorna och inväntade Theresé. Där stod en flicka i 3-4 åldern och var rätt så högljudd, förmodlig var det något hon hade siktat in sig på att få. Men höga ljud och skrik… hjälpte föga, för mamma tog flickan under armen och bar ut henne genom kassorna.

Sally tittade på hela förloppet med aningens större ögon än normalt, tittade sedan på mig och sjöng: Hickarboa hopphalleja…

Haha… hon verkar ha greppat vad man gör för att hamna där 🙂

Överraska mig, sa jag, och…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Innan vi åkte hit… och jag hade hållit på att springa med saker ut i bussen, fram och tillbaka, så sa jag till Åke att det var hans tur att fixa frukost till mig, en macka vill jag ha… du får göra den hur du vill… surprise me, sa jag, och han gick in.
Jag trodde nog att jag skulle få en macka med räkost och ost på, men inte, det bidde med ett pålägg, räkost. Nå, inget fel på den och det är minsann inte ofta han gör mina mackor.
Till saken hör nu att vi under tävlingar och på resande fot, har så enkla saker med oss som möjligt, till exempel sån där färdighyvlad ost, ja jag vet, dyrt och lätt fördummande (som om man inte klarade av en osthyvel), men i det här fallet gäller det också att planera efter diskmöjligheter.
I alla fall, så blev vi bjudna på te på torsdagskvällen, jag plockade med mig den färdighyvlade osten och vi satt och rostade, bredde och doppade mackor, då Åke plötsligt tog tag i osten och sa att när jag skulle göra den där mackan till dig… så hittade jag ett sånt här paket och hade precis tänkt öppna det men såg i sista stund att det inte alls var ost, det var något annat, så därför blev det bara räkost.
*garv*, jag vet vad det var jag… färska lasagneplattor. Men du sa jag, du skulle banne mig ha lagt det på mackan, jag sa ju att du skulle överraska mig och jag lovar… jag hade blivit överraskad 🙂
Vi gjorde en utflykt igår till ett slott…Wiks, tror jag att det heter, och jag , fick veta hur brännässlor ser ut, jag har aldrig sett en och aldrig heller bränt mig på någon… förrän igår, då jag stoppade ner handen i en buske för att plocka en blomma, akta dig sa Åke, så du inte bränner dig, men det var försent. Fast jag överlevde, kändes väl som ett getingstick, typ.
Sen fortsatte vi till Iittalas och avslutade på Coop i Stenhagen. Då hade det satt igång att regna och rätt så rejält också, har även regnat i natt men ser ut att kunna lätta upp nu idag. Vi ska då åka till Enköping om två timmar, på en Bacho outlet… samt införskaffa det där sista som brukar saknas, inför kvällen, bland annat jordgubbar. Önskar er alla en fin dag!

Han är tokig… med andra ord

Av , , 2 kommentarer 7

Sally pekade på mina fötter och såg lätt frågande ut (jag har målat naglarna). Jag sa till henne -Ja, mormor har nagellack på tånaglarna! -Mm, pappa med, sa Sally och log.

Nämen har pappa nagellack frågade jag, ja, sa hon, som om det var det självklaraste på jorden. Då tror jag din pappa är lite tokig sa jag. JAA, sa Sally, helt övertygad om att det stämde.

Moahaha…

*stort frågetecken*

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.
Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.
Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.
Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*
Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.
Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco 🙂
Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.
 

Utan vatten i 14 dagar

Av , , Bli först att kommentera 9

 

I fjorton dagar försmäktade dom utan vatten och bröd, i detta hus, men se, dom klarade sig i alla fall, våra blommor och växter, utan något frånfall överhuvudtaget, dom är tuktade och vana vid det mesta. Spelar egentligen ingen roll om vi lämnat dom i två eller tre veckor, dom fixar det 🙂
Till och med dom här silverekarna, växer och frodas, jag trodde nu också att dom bara skulle vara plana, nere vid backen och inte skjuta på höjden, men det har då dom här gjort.
Fast det är klart, lite tacksam är nog blommorna i trälådorna, som fått lite vatten av Tord som fixade att gömma bort vår post, dom har jag ju inte heller haft tillfälle att lära upp, hur dom ska bete sig vid svält 🙂
Efter vi ätit middag kom jag på att det var fika på Gammlia, så vi kokade en termos och körde dit med Buicken, det var myyycket folk däruppe, kan det bero på det fina vädret som var, trots att det kom några droppar men det var så lite så det gjorde ingenting.
Miljonstrecket ja, det passerade jag igår, vad kul, tänk en miljon, det är mycket det, och jag tackar mina trogna läsare för erat intresse, det är jättekul att det man skriver kan intressera andra.

Statistik

Bloggens totala antal sidvisningar: 1002374

Nu är kaffet klart och skall avnjutas, våra planer är att ta oss härifrån vid nio… men det har vi sagt förut, jag vet. Ha en fin dag, allihop!

Suptallar

Av , , 2 kommentarer 7

 

Vad härligt att stiga upp och solen lyser och ATT det känns varmt, nu är det väl bara att hoppas att värmen är skön och inte så kvalmig som den brukar vara i stan. Det är väl den stora skillnaden, att sitta utmed en sjö eller i en asfaltsdjungel med ett fågelbad framför en, tyvärr.
Hem kom vi, men lång tid tog det. Vi gjorde ett stopp i Lycksele… på Dollarstore, åt middag på Mimas (numer Lottas) och försökte undvika alla vägomläggningar så gott vi kunde, och lyckades med det, fast då blir det alltid längre också.
Hann tvätta undan lite och gå igenom posten, en del stora oförutsedda brev… såsom räkningar, räkningar och reklam, intresseklubben antecknar. Idag ska jag bjuda Helena på lunch, åka bort på strömpilen och handla lite, sen får vi se.
Vi får en kattvakt nu då vi åker iväg, Birgitta ställer upp och matar och vattnar dom, härligt… det var som gruvsamt att ta med dom till Järlåsa, två hårbollar på ett mindre utrymme under 6 dagar, inte kul, som dessutom helst vill ligga på ansiktet på nätterna och slicka på påsar *suck*. Men nu slipper vi det, och katterna, slipper åka buss, vilket inte är en favorit.
Följande finns att läsa på Wikipedia och jag citerar: En suptall är en tall utmed en färdväg där resande förr brukade stanna till för att rasta, och som det antyds, ofta skall ha tagit sig en sup. Suptallen fungerade som ett formärke, det var ofta en äldre och grov eller solitärt stående tall, eller en tall som på något annat sätt utmärkte sig genom ett säreget utseende, som vägfarare kunde känna igen. En del suptallar är idag skyddade som naturminnesmärken, kvarvarande tallar av detta slag är ofta dels av hög ålder och dels utgör de kulturspår i landskapet. Slutcitat.
Och följande tall, finns efter vägen mellan Abborrttjärn (correct me if im wrong) och Piteå:
Åke sa att detta måste vara en sådan tall och inte är det en omöjlighet, svår att missa är den i alla fall. Nu är det kaffe på altanen, ha det så gott, allihop!
 

Två trägubbar

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Ännu en solig dag i stugan men… ingen kan skryta över någon värme precis. Inte då man går in strax efter tio på kvällen för man håller på att få frossa även fast man sitter med långbyxor, tröja, jacka och skor, och framför en eld.
Vi lånade Johan och Emmas bil igår och åkte in till Malå för att fylla på matförrådet lite… och ja, vi passade också på att ta en kopp kaffe på Dungers och en hembake dammsugare/filmrulle. Vi satt därute på altanen och plötsligt kom två människor som var bekanta, det var lillbrorsan Lars och hans fru, Svetlana. Dom letade efter blomaffären.
Jamen det är ju gamla Karlssons sa jag och pekade. Kan man gå dit, frågade Lars. Vi skrattade och sa att i Malå kan du väl gå till allting, så stort är det ju inte. Apropå Karlssons, så först och främst kom Lars inte ihåg att den affären hade funnits, det var en vanlig matvarubutik, och tänk att det faktiskt funnits tre mataffärer här… i lilla Malå, Ica, Konsum och Karlssons. Nu var det nog över tjugo år sedan som den affären försvann men ändå.
Mamma och pappa kom hit efter nio igår kväll och jag hade kokat den stora pannan full med kaffe, och det räckte laget runt till allihop som kom. Vi satt och surrade en stund, mamma berättade om två fina trägubbar dom hade sett efter vägen. –Titta, sa hon fascinerat åt pappa och pekade på gubbarna, och plötsligt rörde dom på sig och tittade tillbaka med plirande, frågande ögon. Dom undrade väl vad hon pekade på, vilken tur, sa jag, att ni då satt i bilen och inte stannade av precis framför dom 🙂
Idag är det i alla fall dags att packa ihop och åka hem och det är inte utan att man längtar efter att få sova i sin egen säng, om än bara för två nätter. Sen behöver säkert gräsmattan tuktas och kläder ska tvättas, bussen får röjas lite och sedan är vi klara för vidare färd nedåt i landet.
Nu ska jag leta upp termosen och gå och göra Åke sällskap på altanen, med sjöutsikten. Ha det gott, allihop!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten