Etikett: 112

Mitt nummer är…070, nää, det är det f-n inte 🤭

Av , , Bli först att kommentera 12

Hade en…möjligtvis 2, frågor till Polisen igår. Ringer då 11414, numret ni vet,som man ringer vid icke akuta fall. Inte får man tala med en levande människa utan man ska säga ett ord så ska den automatiska saken, kunna koppla dig vidare.

Nu var det en fråga om pass, och huruvida en annan ska kunna intyga att personen är den, den är. Jodå, jag vet att det står på deras hemsida, detta var en fråga utöver det som står där. Rösten fattade att det var ett pass jag skulle ha och hänvisar till bokningen. Grrrr…

Ringer igen, säger att annat ord, får en motfråga och då blir det samma sak…igen. Här svär jag lite åt den där ickepersonen, innan jag lägger på. Tredje gången, kommer jag äntligen vidare. Hamnar i en kö med 20 minuters väntan. Efter 5 minuter har jag plats nummer 16 och då…BAAAM, blir jag utslängd från kön och samtal avslutas.

Provar igen, flertalet gånger men får till svar att personen jag söker, inte är anträffbar för tillfället. Psykbryt!!


Nåja, jag är sällan rådlös, så jag hoppar in i bilen och kör till Polisstationen. Där får jag svar, och jodå, ett rätt så otippat svar också. Mina teorier stämde även fast det inte stod med som alternativ, najs.

Nu vet jag, i efterhand, att Telia hade driftstörningar igår, där bland annat Polisen fick problem.

Faaast, jag är ändå övertygad om att det var jag som orsakade driftstörningen…för många uppringningar och svordomar, gjorde att apparaten antändes eller fick kabelbrott. Jag hann göra ett inlägg på youtube samt delade till TikTok, på detta. Jag förklarar att det inte är akut, numret 11414 syns, och ändå kommer det kommentarer, på TikTok då, om att det är 112 man ska ringa…

Vad lite folk vet, egentligen. Eller så läser dom inte texten, utan ser allt i bilder. Jösses! Skolan kanske borde se över hur saker och ting lärs ut. Och även plocka upp dom som lär sig saker på ett annorlunda sätt. Alla är ju ändå berättigad till en skolgång som gynnar alla, inte bara dom som har lätt för att lära.

Jag tillhör den senare nämnda gruppen. Och har nog till stor del, fått lära mig saker själv. Här gäller det dock att vara tjurig, testa, fråga, söka svar, få på skallen men ändå inte ge upp.

Må ju också berätta att även min hjärna kan brinna ibland. Som då jag förra veckan hade en fråga om ett bokat besök som en person har, på lasarettet. Jag hamnar i en telefonsvarare och ska be dom ringa upp mig. Jag ar redan ringt kors och tvärs innan så jag har väl en massa siffror och nummer i skallen.

Så talar jag om mitt ärende och ska lämna mitt nummer. Då säger jag och jag citerar: ”-Mitt nummer är 070… Nähä, f-n det har har jag väl inte alls.” Här diskuterar jag med mig själv medan jag tittar på mobilen, börjar skratta och sen lägger jag bara på. Haha, lätt förvirrande samtal.

I övrigt gjorde jag inte så mycket. Bakade 2 limpor.


Och gjorde en croc pot gryta på nötrulle som jag skivade upp, tillsammans med lök, paprika och en massa kryddor.


For och köpte ett vanligt koppel till Winstone, och på djuraffären råkade även en kattleksak till Sambo, följa med. Så på kvällen gick jag över med den till Sambo. Ni vet, den där vilda, men vackra saken.


Hade redan börjat regna då jag gick dit och då jag kom hem låg det redan ett istäcke över bilen. Tror inte att det ser bättre ut idag. Bilen lär ju måsta få gå och ha kupé värmaren på annars får jag väl aldrig upp dörren. Ska ut på jobbrelaterat uppdrag i eftermiddag.

Ha det gott, allihop!

Blunda och scrolla, eller kolla 👁

Av , , 4 kommentarer 15

Nåt är inte som det ska vara (nädå, jag pratar inte om mitt huvud, sådeså) min pekfinger nagel, spricker, inåt, mot nagelbandet. Känsliga personer må nu blunda och scrolla. Fast det är inte nån jätte hemsk bild, men ändå, you have been warned❗️❗️❗️

När jag googlar, hittar jag bara sprickor längst efter nageln eller att den skivar sig. Men det stämmer inte här.

Jag får klippa ner nageln så långt jag kan, och jag filar på ovansidan, bara så det inte ska fastna nånstans. Men jisses, sprickan är ju där, rätt ner till nagelbädden. Vad ska jag göra? Och varför har det blivit så där? Kom bara på nån dag och började med ett litet jack som sedan blev längre, vartefter.

När jag skriver detta så tänker jag osökt på när man ställer såna här frågor på FaceBook. Människor tipsar om både det ena och det andra. Och ok, en spricka i en nagel, är ju inget man dör av.

Fast jag har sett då folk ber om råd för jätte konstiga, allvarliga saker, så man tänker, lägg ner FB, ring 112, för tusan. Men ändå svarar folk med olika husmoderstips…JÖSSES 😱

Här passar nu denna bild in, som hand i handske.


Sen kan man ju fråga och sålla bland svaren. Nåt kan ju dyka upp som man inte tänkt på. Och alla bekymmer man har kräver inte ett läkarbesök. Ett tips, bättre än inget, är väl att ringa 1177 och bara fråga. Har man tur, så vet dom hur man går vidare.

I mitt fall, känns det ändå lite banalt, att ringa dit. Kanske gör det då sprickan når knogen, hahaa…

Ha en fin tisdag, allihop! Och kom ihåg, har du andnöd, fråga inte vännerna på fejjan om råd, utan släng dig på luren 📞 och ring 112.

En viktigt fråga till er alla!

Av , , Bli först att kommentera 17

En fråga till er, mina vänner. Kan ni hjärt och lungräddning, eller man kanske skulle fråga, känner ni er säker, på vad ni kan och vet, om hjärt och lungräddning?

Jag tror mig veta hur man ska göra, och i och med att jag skriver tror, så är jag ändå inte hundra säker, men 98,5% säker.

Ämnet kom upp, då jag fick höra att min gamla klasskompis och tillika bästis under skolåren, Annica, hade fått vara med om dramatik på hennes lilla kvartersbutik.

36955764_10212125391065566_3116540179645464576_n

Fotograf Eva-Marie Isberg

Det var väl några veckor sedan och hon gjorde sig en tvärsväng ner till affären.

Kommer in och upplever atmosfären som annorlunda, folk betedde sig konstigt. Hon tänker inte mer på det, just då, utan går väl till nån hylla, söker efter det hon ska handla och ser plötsligt en man som ligger på golvet.

Ingen som direkt gör något, utan alla är i chock och ingen tar första steget. Annica kollar andning och puls, inser att mannens hjärta inte slår, så hon ber om ett par handskar och sätter igång att trycka på bröstkorgen. Säger åt folket som står där att ringa 112.

dov_112
Ambulans kommer efter en stund och dom tar över, men säger att utan Annicas första hjälp, hade mannen inte överlevt.

Sen blir hon uppringd av butiken, som är tacksamma över det hon gjort, och dom ursäktar sig även och talar om att dom har en hjärtstarter, men ingen, hade tänkt på den. Mannens fru ringer också och tackar.

Nu har Annica fått veta, att mannen dog efter 10 dagar, men frun och barnen var ändå så glada att dom fick dom dagarna tillsammans, och det förstår man ju.

Nå, detta blev en inspiration för mig, att uppdatera det jag har en hum om. Jag har googlat, läst, kollat bilder, pratat med Nicco som har denna utbildning via jobbet och nu återstår väl egentligen att få gå en dagskurs eller vad det nu kan finnas för nåt.

Min teori, att ingen gjorde nåt, är väl dels chock, men sedan ovisshet, kan man göra fel eller orsakar mer skada än nytta, och därför törs ingen ta första steget.

Jag vet, att man inte behöver blåsa in luft i lungorna, utan prio 1 är att pumpa runt blodet. Dom gånger det är viktigt att tillföra luft, är då det handlar om barn eller vid drunkningstillbud.

Och nu, ett tips om takten man ska hålla då man gör hjärtkompression, tänk på låten Staying alive, och pumpa i takt med den. 30 tryck och 2 inblåsningar, om man nu tänker göra det, och fortsätt så till ambulans är på plats. Vid inblåsning ska ju givetvis huvudet böjas bakåt för fria luftvägar.

Varför det kan vara knivigt att blåsa in luft, är om personen ifråga, kräks, då finns en risk att du blåser ner det i lungorna.

Men nu överlämnar jag till er, att uppdatera eller åtminstone reflektera över vad ni kan, och hur ni skulle agera, om det gällde livet på en annan människa. Klicka på bilden så kan ni läsa lite mer och se en kort film.

HLR-1024x681
Och nu fortsättning om Åkes medicin. Han ska ta den där tabletten, men inte till frukost, och även om det nu stod att A tabletten ersätter B och C tabletten, så är plötsligt C tabletten, 2 stycken, och en skulle bort. Mm…där ser man, vad dom kan trolla till det. För jag gissar att det är fler än jag, som läser och förstår det som jag gjorde, Ingenstans står det att A ersätter halva C…ish.

Nej nej, sa sköterskan jag pratat med, ingen lägger skulden på dig, nä, och med det jag nu vet så känner jag mig absolut skuldfri också. Men här ser man hur viktigt det är att man själv håller koll på vad som sägs, och vad som skrivs och vad som gäller. Funderar fortfarande på hur jag ska formulera fakturan eller lönespecifikationen, hm…

Ha en fin dag i slasket, nu ska man ut med hunden och kolla om det är halkigt.

Minimala chanser!

Av , , Bli först att kommentera 12

Theresé var på antikmässan i Stockholm, förra helgen, och hon hittade en plastkopp som jag ville ha. Hade en sen förut, och 2 andra i samma stuk, så nu kan vi åtminstone vara 4 stycken som sörplar kaffe på Gamlia till sommaren 😀

IMG_3209 IMG_3211Theresé och Sally kommer förövrigt hit nästa helg, och hälsar på. Detta besök innebär bland annat att fyra generationer kommer att gå och se en liten teaterföreställning om och med Plupp, jojo!

pluppHär hittade jag bilden

Åke har bytt körtur på jobbet och numer håller han sig i stan med omnejd. Detta betyder också att han ibland har tid att komma hem för att käka lunch, till Winstones stora lycka. Han blir ju glad när man kommer in efter att ha varit ut och slängt soporna, typ 😀

Nå, detta har nu gjort, att han så fort han hör en lastbil, hoppar upp i fönstret och spanar för att se om det är Åke som kommer. Ibland passerar han bara men tutar glatt, då ser Winstone lätt förvånad ut.

IMG_3204 IMG_3205Jag gjorde en IQ test…just for fun, och resultatet, blev ju, just for fun, eller, 112 poäng, och då står det ändå att 78% har mindre än 112, då tyckte jag att jag var rätt så duktig, men ändå är chansen väääldigt liten, för att inte säga minimal, att jag skulle kunna bli medlem i mensa, hm…jaja 😀

Skärmklipp 2017-02-20 15.34.35

Hoppas på en en bra fredag, för er alla!

16797949_10154992944221585_8893522311556089777_o

Utryckning och inläggning

Av , , 4 kommentarer 14

Det bidde en spännande dag igår med två saker att prova på som jag aldrig gjort förut. Vi hade ett möte på jobbet…från ingenstans hugger det tag runt min bröstkorg och det stramar åt. Jag sitter och känner efter, höger överarm domnar bort och jag försöker skaka lite liv i den, det lyckas inte.

Jag hör inte så mycket av vad som diskuteras, utan filurar på hur jag ska framföra att jag börjar misstänka att jag kanske har en hjärtinfarkt på G. Men kan som inte i mitt huvud, förstå hur jag ska kunna göra det utan att alla där kanske panikar, jag ser framför mig hur jag trycks ner på golvet, och blir fasthållen för att jag ska ligga blickstilla tills hjälp anländer, ett mindre tumult kommer att utbryta.

Efter en kvart blir smärtan olidlig, jag reser mig upp och säger att jag måste ringa sjukvårdsupplysningen, jag mår inte bra, sen går jag iväg…och gör just det, ringer, och där får jag rådet att ringa 112, det gör jag också.

Förklarar läget och medan vi pratar klingar allting av och jag blir som vanligt igen (frisk ska jag ha osagt, det är man väl aldrig, med den här hjärnan :D), killen kopplar mig vidare till en sjuksköterska som säger att dom ska skicka en ambulans, och det gör dom.

ambulance-cartoon(bild från google)

Blir påkopplad sladdar och annat, EKG ska tas, en febertopp har jag innan vi åker iväg, men annars tycker jag, och säger, att det känns lite fjantigt, faktiskt, jag har ju inte ont längre. Men man ska ju alltid ta det säkra före det osäkra.

Sen tas det prover, mer prover, jag ligger på den hårdaste, ogästvänligaste britsen som kan uppbringas, från 15.00-22.30. Efter 2 timmar får jag lov att larma och säga att jag måste få sätta mig, min rygg fixar inte att ligga längre, hon hjälper mig med sladdhärvan och jag får slänga över fötterna.

Efter ytterligare 3 timmar så tjorvar jag ihop sladdarna själv, så jag kan komma mig upp på fötterna. Dom tar prover för att se om det kan vara gallsten, alla prover är bra och jag tar ju för givet att jag ska få åka hem. Då kommer läkaren in och säger att dom vill att jag ska läggas in för att dom ska få utesluta en hjärtinfarkt, det trodde ju jag att dom redan gjort i ambulansen, men hon sa att dom sällan kan visa det, så där nära inpå.

Dessutom vill dom röntga mina lungor, för att utesluta att det gått ett hål på en av dom, vilket tydligen kan hända, om man har otur.

Så jag får böja mig och gå med på att läggas in. Jag är jättetrött och tänker att när jag får komma upp på avdelningen kommer jag att få lägga mig i en underbart skön säng med dubbla madrasser och ett fluffigt svalt täcke…jo kyss mig.

23.30 fick jag en kopp kaffe efter eget önskemål, sängen hade en endaste madrass, inte av det tjockare slaget, en filt utan påslakan och en kudde, hal som sjutton, så i natt har det inte varit många timmars sömn, och jag känner mig i sämre skick nu, än innan natten.

Men vad gör väl det om hundra år, jag hade ingen infarkt, inga blodproppar, inget hål i lungan och inte heller gallsten, utan det var mitt bröstben, som ville spöka till det. Så nu ska jag ringa läkare och kiropraktiker så får vi se vad dom kan hjälpa mig med. Jag har ju ont i ryggen och nacken, så det kan ju vara läge att rätta till det.

Så vad var det nu jag fick göra för första gången…jo åka ambulans, och bli rullad i rullstol, så då kan jag kryssa av det i saker som är gjorda och inte göra om det en gång till 😀

Det värsta med allt detta är att jag VET, att nästa gång, om det blir en till gång, så kommer jag INTE att ringa, utan jag kommer att tjuras och tro att det kommer att gå över, så jag hoppas att jag kommer ihåg just den här smärtan och om det skulle bli något allvarligare en annan gång, så kanske det känns lite annorlunda, förhoppningsvis.

Ha det gott, allihop, och var rädda om er!

 

Han var rätt så våldsam

Av , , 4 kommentarer 8

Sista dagen på det här året, och det har kommit, så här långt, typ ½ centimeter snö, men det är fortfarande plusgrader. Nåja, jag tror ju att det kommer att komma snö så vi hinner bli less ändå, så jag är inte oroad.

Jag var ju till tandläkaren igår… förklarade snabbt för honom att dom bägge tillfälliga lagningarna hade lossnat och att en av dom, inte skulle kunna lagas, för det fanns inget att fästa lagningen på.

Han hummade lite, kollade, sen sa han: Ja, då lagar vi då! Nämen vänta nu, sa jag, laga vadå? Bägge hålen, svarade han. Fast dom har ju sagt. Två oberoende tandläkare att det inte går, dessutom har dom vid ett tillfälle, bränt bort av tandköttet för att komma åt, sa jag och började låta lätt orolig. För vem sjutton har lust att ligga där och plågas om det bara är bortkastat.

Jag tror att det går, sa han, för säkert tredje gången, sen började han. Jag fick sitta med öppen mun i 1 timme, och han fick vara rätt så våldsam för att få dit det där jädrans bandet som ska skruvas fast, vilket dom aldrig lyckats med, men han kunde, och jag sa sedan att ingen är ju gladare än jag, att han fixade det där, återstår dock att se då, hur länge det håller. Men jag slipper då dra bort den… den här gången.

Sedan fick jag också veta, att om dom inte svarar på tandakuten, vilket dom inte gör, efter 12 en lördag, så ska man ringa 112, då kommer fram. Nu behövde jag ju inte det, men det kan ju vara bra att veta att man kan få hjälp om det skulle krisa.

Roade mig att kika i arkivet, på våra senaste nyårsfiranden, här kommer lite bilder:

ny2 ny3 untitledskulptur DSC00653ny1

Och med dom så önskar jag er nu, allihop, ett lyckligt, roligt slut, på det gamla året och en fin start och fortsättning på det nya! Ha det gott!