Etikett: fälla

Stå på händer och laga 3 rätters på en kokosnöt

Sally skickade nån snap om att hon såg på Robinson, i förrgår. Jag frågade vad hon tyckte om deltagarna och hon ville att vi skulle ringa varandra. Nu var hon bara på avsnitt 20…ish, och jag har ju sett alla som varit fram till dess, vilket är dubbelt så många. Då hamnar man på en fin balansgång för att inte avslöja vad som händer framåt i tiden.

Det roliga var att dom hon gillar, tycker inte jag om, men vi var ändå rätt lika i tänket. Jag hade också gillat/ogillat dom hon nämnde, men för min del och efter följande avsnitt, så har jag en annan känsla av dom personerna.

Jag var dock noga med att påpeka, att man vet ju inte hur dom är i verkliga livet. Vissa är sann rätt igenom, roliga att hänga med 

Andra kan ju gå in där med en attityd som dom tror ska gynna dom i längden. Dom är där för spelet och struntar i hur dom tar sig fram.

Rätt eller fel? Svårt att säga, numer vet dom som följt Robinson, hur det fungerar även om man inte håller med i mycket av rävspelet som körs. Men man måste kanske tänka på att man har ett liv hemma också. Man vill väl inte utmålas som en falsk människa. Även här ett stort OBS! Det är sant, tro det eller ej. Tv kan vinklas, även om orden som sägs finns på film, kan man välja att inte visa allt, vilket leder till att ”sanningen” förvrängs.

Sally slängde ur sig att hon tyckte att jag skulle söka om att komma dit. Jag skrattade och sa att det vet du väl, Sally, jösses, jag skulle förmodligen falla av båten på väg ut till den där Ön där allt ska börja. Så det är kört innan starten.

På jobbet pratar vi också om Robinson så jag nämnde det jag sagt. Min brukare lät tveksam på att jag inte skulle klara av Robinson. Njae, svarade jag, visst, om alla tävlingsmoment utfördes max 50 cm ovanför backen. Sen skrattade vi och jag fortsatte på den tråden.

Ni vet, det där har jag haft uppe förut. Varför kunde man inte ha ett Robinson för oss äldre som inte är fysiskt gjorda för att hänga på en stock ute i havet i 56 minuter. Då skulle tävlingarna utföras på marknivå. Vissa tävlingar fick man komma på själv, hur man skulle utföra. Detta skulle vara en självklar tävlingsgren: STÅ PÅ HÄNDERNA!

Japp, det kan jag och det spelar ju ingen roll att det ser enkelt ut, nån kommer att vingla omkull först och den siste som står vinner ju förstås.

En annan tävlingsgren kunde vara att fixa en 3 rätters middag på det som finns där, punkt slut. Sen ska upplägg och smakerna bedömas av nån känd kock som flugits in från vilket land som helst i världen. Kanske Gordon Ramsey

Vinnaren skulle givetvis belönas med en god middag, vad annars…

Det kunde visst vara tävlingar som handlar om uthållighet eller balans, men ALDRIG mer än några centimeter från marknivå. Varför riskera att trilla ner och bryta lårbenshalsen, det kan man ju göra från ingenstans ändå

Vi kanske skulle döpa om såpan från Robinson, fast det skulle dom kunna göra redan nu med, för det handlar inte längre om överlevnad på en öde Ö. Det är väldigt få av dom som är med, som faktiskt skulle överleva ensam. Nä, vi skulle kunna döpa om det till Robinson Wannabes istället.

Där vi satt och filurade så övergick samtalet till såpor man sett, serier, filmer. Vi bollade fram och tillbaka, ni vet, typ…kommer du ihåg den där filmen, hm, vad hette den nu 🤔 Sen satt vi där och försökte lista ut vad den andra pratade om. JAMEN där har vi en till tävlingsgren, sa jag. Den ska heta: Kommer ni ihåg? Och sen får man bitar ur en film och ska lista ut namnet på den. Med stor risk att tittarna får köra på snabbspolning, det kan ta tid. Här skulle vinnaren givetvis få en filmkväll. Och kommer ingen ihåg nån film får man en utslagsfråga: Vad var frågan vi ställde?, Snabbast är klar vinnare

Mja, jag skulle i alla fall vilja påstå att muskler och fysik, löser inte alla hinder du stöter på i livet. Erfarenheter, att kunna klura ut saker (problemlösare) och att vara nyfiken på omgivningen, tar du dig långt på. Idag är det många som bara halkar med på bananskal, och man vill ha med dom svaga in i final för att där kunna mosa dom ordentligt. Lite tråkigt men det kan ju hända att det speglar en del av vardagen också. Att man väljer saker som gynnar en själv, och det är väl trist. För i slutändan kan det leda till att du sitter där själv. Och hur kul blev det?

Nä mina vänner, så länge det fortsätter som det ser ut idag, kommer jag aldrig att hamna på nån Robinson Ö. Jag är inte heller så säker på att dom skulle valt ut mig till det heller. Varför då, jag är nog inte tillräckligt färggrann eller sticker ut åt nåt håll. Jag får nog hålla mina idéer till tävlingar på hemmaplan istället, på nån fest då det ska vara tävling av nåt slag. Kanske till midsommar 😁

Vårat ålders anpassade Robinson, skulle förmodligen aldrig ta sig ut på nån marknad, vem ville se på det. Inga från den yngre skaran i alla fall, Det har jag svårt att tro. Dom vill ha action, intriger och folk som är slängda i käften. Inte alla, men många.

Ha en fin dag, mina vänner! Avslutar med ett minne från tiden då jag skrev i den där boken. Lite sant är det väl ändå 😊

Är det medfött eller?

Av , , 2 kommentarer 15

I vanlig ordning ser vi på roliga klipp då det är helg. Och man skrattar så man kiknar. Vad jag tänkte på, är hur vi påverkas eller vad vi känner, då vi ser vissa av klippen.
Folk som ramlar och i fallet ser det ju ut som om dom gör illa sig. Och det känns, på oss som ser det.

Jag och Åke har våra ljud, aouch…ajaja, neeeej, ouffh. Och det kan ibland ila i mina ben, eller rygg, då jag ser dessa klipp. Men varför?

Visst har man slagit sig, nån gång, men absolut inte på alla dom ställen eller på detta sätt som man kan se i dessa klipp. Därför undrar jag varför man reagerar som om man vet precis, hur det känns.

Är det vårt arv, som ligger i generna? Det finns saker vi ska passa oss för, om vi vill överleva, typ. Ungefär som många djur som redan vid födseln, har i ryggraden att dom ska upp på benen och gömma sig, fort som tusan.

Sen funkar inte dessa medfödda gener på alla. Eller vad säger vi om den här bilden jag haft ute förut. Då Åke ska byta lampa i trappen upp till övervåningen.


Åke känner tydligen inte innan, hur det kan tänkas kännas i kroppen, om man misslyckas 🤪

Tur han har barnbarnet, Sally,  som kan pigga upp tillvaron i alla fall.


Fotnot, detta skrev Sally för några år sedan och jag tror att det var då han knäckt nacken 😨

Ska pipa iväg på ett ärende åt min mamma, och sedan tänker jag ägna min dag till att städa lite, baka ett bikarbonatbröd med en massa gott i, och göra klart det jag ska skicka till Mary och Jerry.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Vilket firande

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag ska börja med att skriva att Djurskyddet har åkt ut till Rödvikens rastplats, och faktiskt, sett mer än en kattunge, det är 3 stycken, som dom sett, så det verkar ju ganska klart, att någon dumpat kattungarna där. En fälla ska nu vara utplacerad på platsen.

En annan lustig grej, har ju sett skriverier om rävar som varit synlig här på västerslätt. Nu såg vi ju en räv härute på parkeringen vid Västerslättskyrkan, för några kvällar sedan. Sen berättade en som var på kalaset i förrgår, att hon kommit körandes på Vännäs vägen, och i rondellen, vid brandkåren, sprang det runt rävungar och lekte.

Samma kväll, smög en räv förbi vår brevlåda, Åke tjoade åt den, men den verkade rätt så obrydd, den traskade lugnt vidare och försvann in mot västerslätt centrum. Winstone har betett sig lite eljest, dom sista dagarna, han stannar efter varje meter och luktar som en galning…ja, det kan ju vara räven som varit där.

019

Jag fick 2 bilder på mobilen igår, från Pirjo, hon var en gång gift med Åkes polare Tex. En bild kan jag inte lägga ut här, den skulle nog kräva en förklaring, hahaa…men den andra, ja, vi skrattade igår, och Nicco såg lätt oroad ut, skulle kanske jag med ha gjort 😀

Vi skulle fira midsommar uppe i Malå, året var nog, 1987, möjligvis 1988. Vi hade fixat barnvakt åt Theresé, hon skulle få vara med min farbror Matts och hans fru Ing-Marie, i deras stuga. Själv skulle vi tälta vid Malån, vi hittade en liten bra fläck att smälla upp tälten på, men jag kan säga att det var inte så mycket till skugga där.

Och midsommarafton, ja kolla själv, hahaaa….det ser nästan ut som ett militärläger, om ni frågar mig, alltså hallå, vilka snygga kransar, och kolla in allvaret i deras miner:

FOTB5591

Nå, midsommardagen kom, och det var den varmaste i mannaminne, vi höll på dö i hettan. Man kunde inte sätta ner fötterna i sanden, nere vid ån, då brände man sig.  Och skugga, var det som sagt inte mycket av. Pirjo skrev att vi mest stod nere i vattnet, och jag vill minnas att jag låg därute och guppade runt, på land ville man inte vara.

Jag brände mina överarmar, så när vi skulle hem till Umeå, fick jag låna en handduk av farmor, som vi blötte med vatten, och den fick jag sitta och försöka kyla ner armarna med. Efter 2 dagar, fick jag brännblåsor som heter duga, ja fy tusan, men kul hade vi i alla fall 😀 Tack Pirjo, för minnet 😀

Vi hann inte lasta Camaron igår, utan det blev justeringar och lite nytt i den istället. Så lasta gör vi efter middagen, och åker sedan till Åmsele. Hoppas på en bra dag, för er allihop!

En tuting till kvällen

Av , , 2 kommentarer 10

För mig är det nu nedräkning till operationen, och jag har aldrig stött på så många förkylda människor. Nicco är en av dom och jag vill inte komma för nära. Sen har jag då hört detta om Whiskyns magiska krafter och hur många det är som brukar ta sig en liten slurk, varje dag då dom är i utlandet, för att hålla bakterier stången.

Nu är ju förkylningar, inget som har med bakterier på det sättet att göra, och jag har heller inte hittat nåt som skulle kunna motverka att man får den. Men, som sagt, jag vill inte åka dit igen, så igår, just innan sänggående, så tog jag mig en liten whisky…hurven!

Inget jag tycker om, men jag tänker ta mig en liten, varje kväll, fram till måndagen, och sedan preppa med frukt, vitlök och hålla avstånd, vad mer kan jag göra?

Nicco fick kontakt med Djurskyddet i förrgår, och igår hade någon åkt ut till Rödvikens p-plats och kollat runt. Hon hade inte sett till katten, men däremot träffat på någon som sett en katt, alldeles intill E4:an, och i närheten av rastplatsen. Så hon skulle åka ut dit idag, och ställa ut en fälla. Med bur, vatten, en filt/leksak och lite mat. Bra att dom finna, djurskyddet och alla volontärer!

Jag fick hämta Jeepen igår, och jag har skrivit det förut och jag vidhåller, den bilen kommer att följa oss in i döden. Så mycket pengar som vi slängt ut på den då vi haft den inne på verkstad, så kan vi aldrig sälja den. Positivt dock, att den nu rullar på mycket lättare och jag behöver inte längre hålla på att parera med ratten, hela tiden.

Apropå bilar så passerade vi denna lilla lastbil på väg hem från Uppsala:

20150907_121249

Potatisskaleri, minsann, undrar om dom rycker ut för att skala 3 portioner potatisar, eller ska vi gissa att dom arbetar med större order 😀

Och kolla in byggnaden som Åke fastnade för:

20150907_152724Själv tyckte jag den såg väldigt instabil ut, med krokiga stenar som håller upp alltihop.

Idag ska jag följa med mamma och gratulera en pigg 85 åring. Gunnel, hon var sambo med min morbror Börje, som gick bort -97. Hon trodde själv att det förmodligen inte skulle komma någon och gratta henne, men det kan jag sätta en slant på, att hon gissat fel 😀 Hoppas på en fin dag för er allihop!

 

Maria Lundmark Hällsten