Etikett: gener

Är det medfött eller?

Av , , 2 kommentarer 15

I vanlig ordning ser vi på roliga klipp då det är helg. Och man skrattar så man kiknar. Vad jag tänkte på, är hur vi påverkas eller vad vi känner, då vi ser vissa av klippen.
Folk som ramlar och i fallet ser det ju ut som om dom gör illa sig. Och det känns, på oss som ser det.

Jag och Åke har våra ljud, aouch…ajaja, neeeej, ouffh. Och det kan ibland ila i mina ben, eller rygg, då jag ser dessa klipp. Men varför?

Visst har man slagit sig, nån gång, men absolut inte på alla dom ställen eller på detta sätt som man kan se i dessa klipp. Därför undrar jag varför man reagerar som om man vet precis, hur det känns.

Är det vårt arv, som ligger i generna? Det finns saker vi ska passa oss för, om vi vill överleva, typ. Ungefär som många djur som redan vid födseln, har i ryggraden att dom ska upp på benen och gömma sig, fort som tusan.

Sen funkar inte dessa medfödda gener på alla. Eller vad säger vi om den här bilden jag haft ute förut. Då Åke ska byta lampa i trappen upp till övervåningen.


Åke känner tydligen inte innan, hur det kan tänkas kännas i kroppen, om man misslyckas 🤪

Tur han har barnbarnet, Sally,  som kan pigga upp tillvaron i alla fall.


Fotnot, detta skrev Sally för några år sedan och jag tror att det var då han knäckt nacken 😨

Ska pipa iväg på ett ärende åt min mamma, och sedan tänker jag ägna min dag till att städa lite, baka ett bikarbonatbröd med en massa gott i, och göra klart det jag ska skicka till Mary och Jerry.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Kan vara obra, vet inte…än!

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu är projekt Scapis avslutat och jag får vänta 3-4 veckor innan jag får svar på i vilket skick, man egentligen är i. Tror detta är bra att få kolla upp ordentligt, med tanke på dom gener som kommer från mammas sida. Not so good, im afraid.

dna2HÄR hittade den bilden

Min mormor bytte hjärtklaff då hon var 58 år, min moster dog i en massiv hjärtattack vid 68 års ålder, även hon hade samma problem med klaffen, och min mamma, bytte ju densamma, för snart 2 år sedan. Det roliga i den kråksången är att min mamma frågat läkarna om detta är ärftligt men fick till svar att nej, det är det inte. Hm…jojo, hon skulle nog ha frågat om oddsen istället, för att 3 stycken fått samma sak, mamma, och 2 döttrar.

Nåja, jag är ändå inte orolig på något sätt eller vis, jag är helt övertygad om att jag ärvt dom flesta av min pappas gener, och på hans sida ser det inte fullt så allvarligt ut. Dessutom, så handlar ju hälsan inte enbart om vad man ärver, utan även om hur man lever sitt liv.

På pappas sida har vi det mesta sameblodet och Theresé firade med att både få vara med i regionala nyheterna Uppland igår, samt intervju i tidning och radio. Här är länkar till det:

Sveriges Radio

Eftermiddag i P4 Uppland

Och bild har jag lånat härifrån:

Screenshot 2018-02-07 10.31.27Hittade ett recept på gahkku, det där brödet hon bakade igår, och jag har nu införskaffat torrjäst och inväntar nu bara lite inspiration och jäklar a (k)nåda 😀

Här ska ni få ett av receptet som finns, jättegott till nykoke kaffe:

25 g jäst
5 dl vatten
50 g smält smör
1 dl ljus sirap
1 tsk salt
11 dl vetemjöl + lite till utbakning

Smula sönder jästen i en bunke. Rör i vatten, smör (gärna ljummet), sirap, salt och vetemjöl. Knåda till en smidig deg, 5 minuter i maskin eller cirka 10 minuter för hand, och låt jäsa under bakduk cirka 1 timme. Lägg degen på ett bakbord och dela den i 12-15 bitar. Strö ut lite mjöl och kavla ut varje degbit till en rund kaka.

Kavla sedan med kruskavel på båda sidorna, så tunt som möjligt utan att kakan går sönder. Med mjöl under kakan så går den lätt att lyfta upp. Hetta upp en torr stekpanna på medelstark värme och lägg den utkavlade kakan i pannan.

Vänd när kakan blivit lite bubblig på ovansidan och fått färg på undersidan. Cirka 1-2 minuter på varje sida. Lägg kakorna under en bakduk och sedan i plastpåse om de inte ska ätas genast, de blir snabbt hårda annars.

Man kan använda mjölk istället för vatten men går då miste om segheten i brödet.

Önskar er alla en fin dag!
27749969_10156029999611585_1331730108206598704_n
 

Behindbook

Av , , 4 kommentarer 8

Apropå gårdagens blogg om revirtänk och vad man har i sina gener, så svarade jag på en kommentar jag fick på en annan sida. Att jag inte är ute efter att neka eller förbjuda hanhundarna att pinka, men man kan ju guida dom bort från privata egendomar.

Vi har ju också många fina grönområden precis där vi bor, så man kan inte skylla på att man inte hinner dit, kolla här, på några stycken som ligger precis utanför vår tomt, upp till 2 minuters promenad härifrån:

Foto0501 Foto0503 Foto0506 Foto0507 Foto0508 Foto0510

Men vad jag egentligen var ute efter, var varför detta beteende inte vuxit bort i och med aveln och handhavandet av hundar? Dom behöver ju inte märka sitt revir idag. Och att vissa saker man har i generna eller som arvsanlag, försvinner på vägen.

Ett exempel jag tog upp, var detta med tamkaniner, dom kan sätta sig och käka potatisblast, vilket är giftigt, allting ovanför jord, på en potatisplanta är giftig, och det vet vildkaninen, men inte den tama.

Hästar har också ändrat sina beteenden, men inte så mycket att instinkterna försvunnit utan istället prioriteringarna, i vilken ordning saker ska gälla, vad detta beror på vet man inte, men en orsak kan vara om dom blivit flaskmatade eller inte.

Någonstans, någon gång har jag läst att våra visdomständer håller på att upphöra att existera, skönt kan man tycka, dom medför oftast bara problem, och får dras ut. Teorin är då att just dom tänderna försvinner för dom behövs inte.

Min kusin Anna, gick en kurs då hon utbildade sig till läkare, där sa dom att våra tänder inte är gjorda för att hålla i mer än ca 40 år, detta beror ju givetvis på att från början levde vi inte så länge. Vore ju bra nu då, med tanke på hur mycket äldre vi blir att vi kanske får en tredje uppsättning tänder som växer ut vid 40 årsåldern, då slapp man så många tandläkarbesök 🙂

Då kan man också undra hur långt bort det är att våran kroppsbehåring försvinner, med tanke på vart och hur mycket människorna rakar sig idag 🙂

Vi kanske föds, om 2000 år, tatuerade, rakade, piercade och klar… fast då, om 2000 år, så vill vi ju inte det heller, utan då är det annat som ska till, kanske vi blivit omvända och vill ha håret tillbaka, vad gör vi då?

Hundars beteende läser jag om i hundtidningar jag köper ibland, ganska rolig läsning faktiskt. Och sist läste jag detta om deras nosande på allting. Man ska ju ge allting sin tid. Det finns en tid för motion/kondition, och en annan för hundens behov, och ett av dom behoven är att få nosa runt.

Att förneka dom detta skulle jämföras med att neka dina barn Facebook. Att nosa för hunden är samma sak som att vara ute på fejjan. Fast jag vet inte om vi ska kalla det Facebook då vi snackar hundar, dom nosar ju på andra ställen. Behindbook…kanske.

Idag är det projekt Tina på Teg, sen kanske vi åker ut en sväng, jag vet inte än, det är som oplanerat. Jag är i alla fall ledig idag, så jag BEHÖVER faktiskt inte gör nåt som jag inte vill… hoppas jag. Avslutar med en bild jag lånat av Nicco, som hon tagit på Winstone då han var mycket liten… och gullig som bara den, man fattar inte hur han har kunnat växa så:

480326_432901313465396_137157573_n

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Maria Lundmark Hällsten