Etikett: kniv

Skratta med folk och inte åt dom!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Såg att det var en ny Jönssonligan film på teve igår, men jag tittade aldrig på den. Jönssonligan kommer man väl för evigt att förknippa med det gamla gänget och då en del av dom inte finns i livet längre, så blir det aldrig Jönsson på riktigt.

bild Bild: TOMAS ONEBORG / TT

Apropå Jönssonligan, så la jag ut detta 2011, men det var gammalt, redan då. Nå, men lika roligt i alla fall, åtminstone för oss som såg det live. Ni som läser får föreställa er hur det såg ut.

Detta hände för ett antal år sedan, då vi bodde i lägenheten och jag rökte nog på den tiden, vi satt i alla fall på balkongen och det blev helt plötsligt en massa ståhej och tjoande därute. Polisbilar i mängder och polismän som smög omkring runt knutarna.


Dom lurpassade på en karl som bor där i huset, mitt över. Han hade tydligen råkat i gräl med några grannar som dukat upp till middagsbjudning på baksidan av huset. Vad grälet kom sig av, vet vi ju inte men mannen i fråga kände sig tydligen hotad på något vis eller så hotade han någon i sin tur, han hade nämligen en liten liten kniv i handen.

Vi känner till mannen och vet att han inte är farlig på något sätt men kan säkert missförstås av dom som inte känner honom.

Nå, allt höll på närma sig slutet då han plötsligt höjer handen och säger med hög stämma: VÄNTA!!!


Sedan vänder han på klacken och går in i sin ingång, han blir borta någon minut och alla står och väntar med spänd förväntan över vad som komma skall…även vi, och varför polisen nu inte rörde sig en millimeter, det vet vi inte heller och kommer väl inte att få veta.

Men i alla fall så öppnas då dörren till slut, och ut kommer mannen, och i handen håller han…håll i er nu…en öl. Och i bästa ”dynamit Harry” anda så knäpper han den *pssschhhh* samtidigt som han sätter sig ner på en stol som han så påpassligt hade därutanför. slutcitat

När jag tänker tillbaka på lägenhetslivet, så kan jag ju lätt tala om att den där händelsen, var bara en av många, jisses, vad vi har fått se och uppleva saker därifrån 😀
Kan väl inte säga att man inte ser saker här heller, lustiga människor finns överallt, men det är väl det som ger livet en extra krydda. Att få skratta med hjärtat gör en upprymd. Viktigt är dock att tänka att man skrattar med människor, och inte åt dom. I det här fallet så skrattar jag åt situationen som blev dråplig på ett roligt sätt.

Ha en fin dag och jag hoppas att även ni får skratta åt saker i vardagen!

Kuckelimuck kryddat!

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå gårdagens inlägg 😀

Captain-Speaking
Texten till denna bild kan vara tagen ur ringsignalen jag hade, så ni förstår att det var som lite…hittepå 😀
Kommer ihåg att Per, som den chefen hette, fick dubbel upplevelse av signalen, då huset vi jobbade i låg väldigt nära flygplatsen, så därför tog det ett tag innan det kopplade 😀
Och hitta på saker, kan vi nog alla, lite till mans, eller vad sägs om denna kille (som har specialeffekter som jobb) och som gör filmklubb med hans son. Haha…vad kul om man kunde sånt där. Och vad roligt för sonen, att nåt sånt där får finnas kvar:

Mycket bilder och film nu, så då kan jag fortsätta med den här bilden som jag la ut för nån vecka sen eller två:

71257658_10157456729611585_4916337982992023552_n
Och igår kväll på Instagram hade jag fått följande kommentar:

71939756_10157488051726585_3452020006416547840_n
Kul att man ibland, får belöning för det man lägger ut…lite tur har man nog också, med tanke på hur många bilder som faktiskt läggs ut, varje dag.

Det blev bara handling med mamma, klockan blev lite för mycket för att jag skulle ha lust att springa ner på stan, så det får jag göra idag istället. Men städa lite hann jag…på såna där ställen som jag inte alls hade tänkt, och som inte syns på ytan.

Fattar inte varför det ALLTID ska vara så att man drar i en sak, som leder till en annan, och sen den där tredje grejen som hör ihop med den första och då står man där med ett ur rivet skåp, saker på köksbordet, en symaskin på golvet, påsar som ska till återvinningen och en stor bit älgkött, som det ska skäras skav av:

72173419_10157486143451585_1112472451800891392_nAnvände min favvokniv som är över 40 år gammal, tur att jag hittade en slipstensgrej eller vad det nu heter, det blev perfekt!

Jojomensan, tur att man kan multitaska 😀 Och då jag liks höll på med att multitaska, så gjorde jag inte 1 älgskavsgryta utan 3 olika. En absolut vanlig med viltkrydda, salt, fond och vitpeppar, inga andra finesser eller tillbehör, den andra, samma grund men nu en upphottad variant, med chilisås, kuckelimuckkrydda och nån spansk smaksättare.

72789112_10157488082526585_702803370003398656_n

Och slutligen den som jag gjort i alla år vi varit tillsammans, så för oss, standardgrytan, med lök, bacon, grädde och en klick messmör, jojomensan.

Dessa tre alternativ ska serveras till kvällens lilla middagsbjudning. Tror jag ska baka den där blåbärspajen så kan vi ta den som efterrätt, förrätt skippar vi, får bli en fördrink istället 😀

Önskar er alla en fin lördag!

72471358_10157488052421585_777967277663322112_n

Jodå, så kan det gå…

 

När jag var uppe hos mamma för några dagar sedan så skulle hon in i tv rummet och hämta en sak, och… precis som om det hade varit jag, så hakar hon fast tån på tröskeln och flyger in i tv rummet med huvudet före. Hon hade enbart tur att flygningen avslutades innan hon träffade av bordet därinne, och hon klarade sig med ett uppskrapat knä.
Hon frågade Nicco om jag berättat flyghistorien för henne men det hade jag inte, då mamma började berätta så avbröt Nicco henne med orden: Meh, det är ju precis som mamma ju! Hon brukar ju ramla överallt, men hon faller aldrig, hon bara vevar med armarna. Hon föll ju inne på Maxi… eller vart det nu var, visst gjorde du?
Njae, det gjorde jag inte men väl, på många andra ställen, och just det tillfället hon nu refererade till var inne på Kicks, ni vet, ett litet snedsteg och man roterar ett kvarts varv och låtsas som om det regnar 🙂 När vi sedan skulle upp och fika hos mamma, så halkade jag och Nicco som gick bredvid hann säga: HEJ DÅ! När jag började få upp fart, men jag klarade mig med ett litet spinn, så resan blev inte så lång som hon trott.
Nicco fick ett paket från Järlåsa igår, innehållandes både det ena och det andra, bland annat en snygg telåda, med olika teer och två marmeladburkar, den skulle ju jag till och med kunna tänka mig att ha härnere. Sedan fick jag två paket också, ett från Sally med avlånga servetter i och i det andra paketet en kniv… brödkniv gissar jag, så den får jag testa idag, och inte att förglömma påshållaren som Theresé gjort, bild kommer sedan. Tack Theresé!
Har vi nu tur och solen lyser vid lunchtid så kanske vi sätter oss ute och grillar en korv, varför inte, behändigt, gott och med solen uppe så får man nog lite värme också, plus friskluft, jodå!
Nu har vi då i alla fall snart, överlevt en vinter till och speciellt problematiskt med halkan har det ju inte heller varit, men det beror ju också på den relativt korta vintern vi fick. Nog kan det komma bakslag nu och någon månad framåt men dom blir aldrig så hemska. Önskar er alla en fin lördag!
 
 

Det kommer mera…

 

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.
Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.
En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.
I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.
Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.
Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.
Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation  🙂 men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.
Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen 🙂 Önskar er alla en fin lördag!