Etikett: modifikation

Apropå this and that!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jo jag mejlade kvittot för frakten och la till frågan om vad dom tänkte göra med dom trasiga brallorna…fick svar igår: ”Hej Maria, Tack för att du kontaktar oss. Vi kan självklart hjälpa dig med detta. Vi har nu kreditterat 140 kr på ditt kundkonto hos oss. Vill du att vi skickar de pengarna nu eller vill du ha allt på en gång när vi fått in returen? Vänligen återkom.

Så nej, dom ville inte svara på den frågan, hahaa…och en anledning kan vara att dom inte har nåt bra svar. Och jag tillåter mig själv att tro att det är så och tänker inte efterforska nåt mer 😀

Nu har Tina och hennes kompanjon, fixat hemsida till deras förening i Torrevieja och klicka på bilden så kommer ni in där:

Skärmklipp 2019-11-20 09.25.33Vilket jobb Tina lagt ner på detta och vad roligt att det ser ut att vara full aktivitet där och många som välkomnat just detta koncept. Jättekul och vi gratulerar henne och jag hoppas att allt nu, går åt rätt håll.

Här en av mina bilder och minnen från Torrevieja, hunden på höjden!

10157333_10152432269051585_1532117027352841003_nHar funderat på vad jag skulle fixa för middag idag, och då jag rensade skrivbordet på datorn, så fick jag ett tips då jag såg paltsleven jag hade fotat i samband med glöggprovningen.

Klart vi ska ha palt idag! Åke här hemma och jag på jobbet.

75543714_10157603013616585_8317805713233543168_o

Och efter dagens pass är jag ledig i dagarna 4, ledig återigen, med viss modifikation. Man är väl aldrig ledig som i ledig, om man inte slipper disk, matlagning, städning handling, planering, walking the dog, och andra småsaker, eller?

Å andra sidan, nu har man gjort detta i så många år att mycket av det, går av bara farten.

Och apropå farten, såg den här bilden på Instagram och farten blev i min hjärna fisen…you know, fart, in english, hahaha…

77238867_10157603023166585_3226563407679324160_o
Nu ska jag ner med nävarna i paltsmeten och hoppas på att ingen ringer, åtminstone på en stund :O Ha en fin dag, allihop!

78435931_10157603017881585_3016581580404555776_o

Present tips…kanske… :D

Av , , Bli först att kommentera 12

Tror nu att jag gjort bort julklappsinköpen…fast jag vet, att tro, är inte att veta *suck*. Var på Avion en sväng igår eftermiddag, och det gick ju bra, förutom att det hade säkert funnits p platser närmare ingången om jag varit där tidigare.

Det är många nu, som rör sig runt hyllorna på affärerna i hopp om att hitta den perfekta klappen, absolut bäst är det då man ramlar över nåt, när som helst under året, och det står namnet på den personen man har i tankarna, på grejen.

Händer dock inte så ofta men ibland så 😀

Har lånat bort bilen idag så jag ska inte göra nåt…nada…så skönt. Fast en liten lögn, när har jag någon gång i hela mitt liv, inte gjort nåt överhuvudtaget. Har adrig hänt, har till och med gått i sömn ibland 😀 Så…ett påstående med viss modifikation.

Letade efter ett specifikt inlägg i min blogg men hittade det inte men jag fann annat som jag tyckte var roligt, så jag kopierade och lägger ut det, igen, fast 5 år senare 😀

En kvinnas VECKA PÅ GYM!

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig. Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin…

 ”Kära dagbok.

Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymmet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymmet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.

Måndag:

Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymmet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud – med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo!

game_4607_character_700x700-1Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna… Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten.
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!

Tisdag:

Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig till slut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometerna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.

Onsdag:

Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gym medlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också.

Torsdag:

Rövhålet väntade på mig med sina vampyr liknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad – det tog så lång tid att knyta mina skor.

39-42472159a6be9066163Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen – som jag sänkte.

Fredag:

Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den.

Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås!

Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?

Lördag:

Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen…

Söndag:

Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år – som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela golvet…

27544609_10156019350786585_4606607631125098496_nOch med det önskar jag er alla en fin lördag!

Håll tummen, tack!

Fort var det gjort, en arbetsvecka och idag samt imorgon, 2 dagar ”helg”. Fast ledighet med modifikation. Jag har lik förbenat inplanerade möten. Det första i eftermiddag, med tandläkaren, som tyckte att vi skulle byta ut en trasig fyllning…jaja, ok då 😀

Efter det, ett spännande möte, men vad det handlar om och vad utgången blir, får jag återkomma med, fast ni får gärna hålla en tumme för mig, att det går som jag vill 😀

33784248_10156320211036585_5886813554652217344_nImorgon kommer det hit ett företag som ska ge mig en offert på fönsterputsning och eventuellt byta av listerna som sitter mellan rutorna. Jag längtar till putsen är gjord, jag kommer ju med ljust minne ihåg, känslan av att kunna kika ut och se alla färger i dess rätta kulör, och inte bara några grådassiga färgskalor, huvva!

Åkte upp till mamma igår som bjöd på fika. Vi satt ute på balkongen och hon berättade att hon sett ett konstigt fordon, ute på gården. Först hade hon trott att det var en bil av nåt slag men sen såg hon ägaren, killen ovanpå, och frågade vad sjutton det var han hade för mojäng. Det var en cykel, minsann.

Och där vi satt och surrade så kom han plötsligt ut med cykeln, den skulle få sig en tvätt och jag passade på att fota (grannen låg bakom så det är hans fot man ser 😀 ):

33727704_10156320211291585_5054387259906719744_oInte riktigt vad man är van att kalla cykel, men så är det. Grannen hennes är lång och han hade sagt att han får ont i ryggen då han sitter på en vanlig cykel, så detta fordon gav honom bättre förutsättningar att kunna ta sig fram utan smärtor. Tur att det finns alternativ!

Nä, nu känns det som om man vill gå ut och sätta sig i solen ett tag. Så otroligt att den fortfarande skiner, fast nu tänker man ändå att det hade varit på plats med lite regn…gärna på natten, det vore ju optimalt, men säg, den gången man får som man vill, aint gonna happen!!! Ha en fin måndag, allihop!
33720317_10156320212431585_8532074463330566144_n

Det kommer mera…

 

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.
Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.
En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.
I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.
Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.
Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.
Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation  🙂 men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.
Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen 🙂 Önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten