Etikett: undersökning

Äntligen 🤘 AW med öl 🍺och räkmacka 🍤, sen såg jag…

Av , , Bli först att kommentera 21

Ullas Kondis och vårt Ica Nära på Västerslätt, bygger ut, står att läsa på vk.se. Seriöst, sa jag då Åke läste överskriften. Bygger Ullas ut, det har dom ju nyss gjort, samt stänger numer, 1 timme tidigare 🫢

Läste igenom artikeln och dom har skaffat ett utlämningsskåp, till alla som slutar samtidigt som Ullas stänger, det vill säga 16.00. Så nu förlorar dom inga tårtkunder i alla fall. Jag som tänkte att äntligen händer det. Nu kommer after work med en öl och räkmacka…NOT Maria, du dricker ju inte ens öl på riktigt. *Smäller mig själv på fingrarna*


Ica Nära får lite större sortiment, och jag tror att det kommer att bli bra därinne. Jag handlar ändå där med jämna mellanrum och är glad att dom finns rätt över vägen, från oss.

Apropå handla så shoppade jag loss igår på en soffa till lägenheten häruppe. Nicco harju tagit hennes soffa som stod däruppe och det är väl najs att det står en soffa där. Hade inte tänkt kika efter en nu, som i nu, men då den dök upp i FB flödet och jag föll för färgen, så lade jag ett bud och fick ta den.
Största oron i detta nu, är ifall vi får upp den för trappen Ska hämtas idag, så vi får väl se.

Här kommer lite tänkvärt. Vad dom flesta, ångrar att dom inte gjorde, medan dom kunde. Sköterskor och vårdare, har frågat människor i livets slutskede, vad dom önskat att dom hade gjort. Och sedan sammanställde dom svaren. Jag ger mig på en fri tolkning, och min spontana tanke efter deras ord.

Nummer 5

”Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare”

Det kan vara så att väldigt många lever via andra, och ger sig själv inte chansen att visa vem dom själva är. Lyckligast är man väl om man bara får vara den man är, utan påverkan från omgivningen.

Nummer 4

”Hållit kontakt med mina vänner. Många har blivit så upptagna med sina liv, jag måste göra detta jag ska bara, jag hinner inte… Och då har dom där guldvänner hamnat ute i periferin.”

Detta är säkert något som vi alla känner igen. Men det behöver inte bara vara negativt. Utan man sållar bort, dom man kanske inte behöver lägga så mycket energi på. Och behåller dom verkliga guldkornen. Fast även dom, ska givetvis underhållas.

Nummer 3

”Önskar att jag haft modet att visa känslor.”

Tänker spontant, att det kommer med åldern. Fast med det sagt betyder det inte att det gäller alla. Det kan vara något man får lära sig, och varför inte börja med att säga ett ärligt, gott ord, om någon. Törs du det så kommer det sedan att bli lättare att uttrycka sig själv. Känslorna kommer med det.

Nummer 2

”Önskat att jag inte arbetat så hårt, då man förlorat tid med familj och vänner.”

Sant för väldigt många kan jag tänka mig. Min första tanke är dock, och nu utgår jag från mig själv. Man klarar sig på mindre jobb, frågan är vad man själv är villig att offra. Saker är fortfarande bara materiella ting. Är dom värda mer, än tiden du kan spendera med familj och vänner. Fast jag vet naturligtvis också, att pengar kan verkligen behövas. Och lever du i ett förhållande där en kanske inte kan arbeta, så läggs det mer på den som faktiskt kan. Svår balansgång kan jag tänka mig.

Nummer 1

”Önskar att jag hade haft modet att leva ett sant liv gentemot mig själv. Inte leva mitt liv som andra förväntat sig, av mig.”

Här kommer vi tillbaka till att vara lycklig. Lycka må ju inte vara svaret på allt. Det är inte alla förunnat att känna lycka. Men lever du ditt liv som du verkligen vill ha det, så är du, där du vill vara.

Och med det, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och hoppas på en fin måndag, och en trevlig Halloween. Kan ni gissa vem detta är…

 

Känslor hit och dit!

Har inte haft en god natts sömn, utan vaknat med jämna mellanrum och funderat på det jag ska göra idag. Den där jäkla gastroskopin. Vet att man kan få lugnande men har läst om det, och där står det att först måste man stanna kvar i en timme efteråt, och sen får man inte köra bil på en hel dag. Läkaren kan informera om vad dom eventuellt hittat men dom återkopplar sedan för det finns en viss risk att man inte kommer ihåg det.

Och där tänkte jag, är det värt det? En undersökning som inte tar mer än några minuter och man ska ”förstöra” en hel dag. Nja, jag satsar återigen på det där, ”det är bara en känsla” om än, en otäck sådan.

61673397_10157175671061585_2816223709688233984_nDet hjälps inte, första gången jag gjorde detta var för snart 4 år sedan, och det var ingen angenäm upplevelse. Undersökningen tog längre tid än det skulle, kameran strulade, hon som utförde den, informerade nada…jag visste ingenting där jag låg, om dom skulle fortsätta 10 minuter till eller om jag bara skulle behöva härda, lite lite längre.

Och gången därefter, var jag inte så pigg på detta, men hade fått höra att han som skulle göra undersökningen på mig, här i Umeå, var expert, och jag är böjd att hålla med. Otrevligt, javisst, men det var färdigt på 2 minuter. Så nu sitter jag här, utan mitt morgonkaffe (man ska ju vara fastande), inte så muntert, och hoppas att det är samme expert.

Med tanke på att jag inte känner igen folk så är jag lyckligt ovetandes om det är samme man, och då kan jag ju alltid låtsas att det är det :D, som tröst.

Vädret i Uppsala på nationaldagen och på självaste speldagen, ser i alla fall muntert ut:

Screenshot 2019-06-04 06.45.02Sol hela dagen och rätt så hög temperatur, härligt!

Såg den här bilden på fejjan:

61413666_10157164589596585_8890724908519129088_nOch kan ju inte låta bli att referera till denna bild:

42730921_10156616726016585_595593074965479424_oJojo! 😀

Nä nu ska jag hitta på nåt att förströ mig med, i väntan på det jag ska göra. Winstone ska få komma sig ut också, innan jag åker. Ni får ha en bra dag, allihop och nu hoppas vi på att den där lovade solen, tittar fram, enligt yr.se ska den poppa upp klockan 7, så…

Jag kanske drar till påskön

Av , , Bli först att kommentera 15

 Nu ska vi se om det blir ändring till veckan, på väskbärandet. På tisdag ska jag få träffa 2 experter vid omläggningen så får vi höra vad dom kan göra åt detta. Kirurgen som la om igår, sa att operationen som gjordes i fredags, kan räknas som misslyckad, och i och med det, tyckte han att nu skulle det göras allt man kan, för att detta ska bli bra.

Jag hämtade upp mamma på eftermiddagen, hennes nya glasögon var färdiga och jag hade ju tid för min syn undersökning. Bågar har jag redan valt, det gjorde jag då mamma undersöktes, förra veckan. Och det jag upplevt, att min syn inte är vad den varit, speciellt i mörker, verkade stämma rätt bra.

Då jag såg som allra bäst, la hon på nåt och frågade om det blev skillnad, oja, mycket sämre, ja, sa hon, så där ser du i dina gamla glasögon, så du hade rätt, din syn har förändrats. Sen undrade hon om jag inte skulle ha läsglasögon, men med det lilla jag läser, 5 minuter innan jag slocknar, så klarar jag mig galant. Skillnaden där, vid läsning, är marginell, med eller utan glasögon.

Vi hann också med ett besök inne på Ecco, och där köpte jag ett par, förhoppningsvis, halkfria skor. Pratade med hon som jobbade där, och hon sa att egentligen, är det jättesvårt, för att det ska vara något sånär, halkfritt, ska sulan innehålla gummi, men inte för mycket, det ska vara en lagom blandning.

Bäst var om man känner under, och handen nästan fastnar då man drar den över sulan, och jag hittade ett sånt par. Nu håller jag tummen för att dom går igenom nästa halktest, annars flyttar jag till…Påskön.

20151114_094453

In och handla på Maxi, skjutsa hem mamma och sedan var den dagen över. Kom hem i värsta regnet, och Nicco fick en försmak på hur det nu kan låta, med plåttak, kontra tegelpannor 😀

Jag avrundar med denna bild som Zazzle lagt ut på FB, jag tänker inte skriva något om det, då andra är så duktiga på att göra det. Men jag gissar att dom allra flesta, blir påverkad av det, på ett eller annat sätt. Önskar er alla en bra lördag, trots allt som händer runt omkring oss.

(We’re standing in silence with ‪#‎Paris‬ today.
(Image: Corbis)

12243492_10153747354254920_4078858814598622929_n

 

Lasarettsparkeringen suuuger….

Av , , 7 kommentarer 9

Parkeringen på lasarettet är under all kritik och har så varit under en väldigt lååång tid.
 
Jennifer var tvungen att gå i gips under 6 veckor förr förra året och fick under inga omständigheter sätta ner foten i backen. Vi hade en tid där uppe för undersökning, det var snö och halka på vägarna så jag körde fram henne till centralhallen, parkerade henne på en stol därinne och sa åt henne att vänta där.
 
Tror ni att jag hittade en parkering i närheten? Nä, vilket skämt. Längst bort och längst upp, bredvid vårdskolan, fick jag ställa mig, så innan jag var tillbaka i centralhallen så hade det gått åtskilliga minuter. Det är en sådan gång man får vara glad över att man har en förståndig tjej som inte ledsnade och började leta efter mig, utan hon satt kvar där även fast hon suckade en hel del då jag äntligen kom tillbaka.
 
Igår var det dags igen, då hade jag en tid för provtagning, åkte hemifrån 35 minuter innan jag skulle var där. Sen fick jag snurra runt parkeringarna och hittade till slut en plats precis utanför universum. Då var tiden inne för min provtagning, så ni kan ju gissa att jag blev sen. 10 minuter extra tog det att ta sig därifrån och in genom hela lasarettet och fram dit jag skulle puh!!!
 
Jag ursäktade min försening och sa att jag inte kunnat parkera, hon skrattade till och sa att jag var inte först med att säga det, hon tyckte att det snart skulle få vara nog, klaga hos politikerna, tyckte hon, fast hon hade ändå ingen större tilltro till att det skulle kunna bli bättre än så här. Katastrof! Säger jag, och jag tror dessutom inte att jag är ensammen om att tycka så. Så nu klagar jag…hoppas att någon politiker läser detta också så det går fram.

Tack för ordet!