Etikett: Ossian

Kusinträff..check…

Av , , Bli först att kommentera 15

Så trevlig kusinträff igår, och vi hade lite extra tid på oss, då Torgny och Malena, och Johan och Isabell, dök upp en dag innan.

Till fikat var vi 30 personer . Vilken suprise, då Anna och Ingvar, helt oväntat kom hit, lagom till 14 fikat. Dom hade tackat nej men gjorde ändå en tripp på 42 mil, tur och retur, för att hinna träffa släkten. Så kul 😍

Fick fin present av Torgny och Malena, jodå, man bugar och tackar 🤩

Torgny kastar hästsko och har till och med vunnit SM i hästskokastning, inte på elitnivå, men ändå…imponerande. Dom hade tagit med sig hästskor, matta och pinne, så vi fick testa på. Jag blev lite såld på det, faktiskt. Ska kolla upp vart jag kan köpa hästskor, så får man kanske utmana några gamla grannar eller vänner på lite kastning 😄

Lagom till middagen kom ett regnväder förbi och störde grillningen, men det blev ändå inte så långvarigt. Mycket surr och prat, gamla minnen, och framtidsutsikter. Kusin Johan har hur mycket bilder som helst som han skannat in och sorterat upp, från…way back in time. Så kul att se. Och här får ni se lite av vår kväll.


Theresé pysslande var också mycket uppskattat. Jag ska visa er sedan, hur det såg ut. Men tar det imorgon, istället. Det tar evigheter att ladda upp bilder här. Efter middag tyckte vi att det var på sin plats att fota hela högen, så först var det till att samla ihop högen.

Och sedan få till det där extra 😁 Bakom Theresé mobilkamera, står Jossan, en kompis till min brorsdotter Camilla. Och visst blev det fina bilder.


Jag avrundade kvällen vid 00.30 tiden, men jag tror att dom flesta, Åke undantagen, tog ett bastubad med bad i sjön. Det hördes vida omkring att tempen i sjön, inte var så hög, haha…

Nu har alla som skulle hem, åkt hem. Ska jag gissa nåt så blir det nog en tidig kväll ikväll. Det kan behövas.

Ha en fin söndagskväll, allihop!

 

Midsommar i juli 😜

Av , , 4 kommentarer 13

Midsommarväder i juli, regn ena stunden och strålande sol i nästa.

Men inte sånt där katastrofväder i alla fall. Igår kunde vi faktiskt sitta ute under 2 timmar, i både regn o sol utan större ommöbleringar.

Då kom nämligen kusin Anders, hans sambo Jenny och barnen Ossian och Ava, samt farbror Matts och faster Ingmarie. Det var verkligen inte igår. Så roligt att se dom, allihop 😍

Theresé och Sally fixade ett gäng muffins, jag och mamma kokade kaffe, och Sivert och Ewa möblerade så vi kunde sitta på deras altan.

Åke projekterade med vår bauta syren. Den planterade en gång i tiden, Dagge, utanför vår gamla stuga. Tyvärr lite för nära stor rumsföntret. Den växte och täppte till all utsikt. Min pappa tyckte att vi skulle flytta ut den på backen och se om den skulle överleva där, och let me tell you, det gjorde den.

Ifjol, gav sig Nicco på att klippa ner den, den var ju hysteriskt stor, solen nådde inte in i mitten på den. Så hon karvade ner åbäket, och nu tog Åke toppen. Det som är kvar idag, är egentligen kärnan på den.


På kvällskvisten kom en stormvind som slet med sig en stol från altan, och det dånade till i stugan. Regnet skvittrade runt kedjan som ska leda bort vattnet en bit från sidan på altanen.


Och sedan blev det lugnt igen. Åke gick runt med gräsklipparen, det tar sin lilla tid. För han kör med uppsamlaren. Tiden det tar, kvittar sig med den tid vi sedan får igen, då man slipper kratta och bära bort allt gräsklipp. Nä, tacka vet jag asfalt… fast nu drev jag lite.

Idag är det 13 grader, blåser rätt ordentligt, men inget regn. Solen glimtar till emellanåt. Nå, sommaren är inte slut, bättre och varmare dagar återstår. Det är ändå rätt skönt att slippa värsta hettan, ett tag, i alla fall.

Bobby hittade ett ställe i bussen att hänga på, gissa vart… jo i en av luckorna därbak, haha, Theresé fotade.


Nu bor dom i storstugan, och där har han hittat ett annat favvoställe. Gungstolen som kommer från min mammas föräldrahem i Jockmock. Malå Jockmock, på andra sidan Lainejaursjön.

Idag för 4 år sedan, såg det ut så här.

Och idag…

Ni får ha en fin måndag, allihop!

Inget är för evigt

Av , , Bli först att kommentera 13

Kändes att bli en lång dag igår trots att tiden gick fort. Hm… hur stämmer den matematiken? Man brukar ju säga att tiden går fort då man har roligt, och det är sant, men då jag tänker på vad jag hann med efter dom åkt, gänget från jobbet som var här och fikade och då vi käkat middagen, så fattar jag inte hur dagens timmar räckte till…

Jag fick julen undanstökad, det sista tog jag in på Winstones sista sväng ute, det var polaren på bron, som blev av med sin tomteluva och julkransen som hängde på dörren åkte bort, det absolut sista jag har kvar nu… som jag är medveten om, är julkulorna ute i tallen.

Granen är tömd och bortburen, gardinerna i köket, matrummet och tv rummet är bytt, samt uppe i Niccos kök. Hade dock inte så många tomtar utplacerade, det är därför jag inte med 100 procents säkerhet kan säga att ALLT är borta, det känner ni väl igen, rätt var det är, om en månad, så noterar man att det hänger en tomte på ett undanskymt ställe, en sån där som man inte sett, förrän den plötsligt poppar upp på det konstigaste stället.

Jag bar ner 2 nya tavlor, även dessa målade av Jean Ragnar, och dom får pryda sin plats i matrummet. Sa ju tidigare att vi har så många tavlor att man får byta ut dom, lite då och då, kul med förnyelse och att få se nya motiv med jämna mellanrum.

009 013

Mindre roligt var det dock då jag nåddes av nyheten att min farbror Ossian, lämnat oss igår. Jag slogs av tanken man hade då man var liten… så där i skarven då man plötsligt fick veta att någon kunde dö, och man inte kunde förstå att det en dag, skulle bo någon annan i huset där min farmor och farfar bodde, eller i min mormors lägenhet, man skulle aldrig mer få se sin morfar, sitta på hans egenhändigt snickrade altan… utan helt plötsligt skulle någon annan sitta där.

Lika konstigt är det fortfarande, faktiskt, då jag hälsar på mamma, jag kan aldrig låta bli att vända på huvudet och titta på pappas parkeringsplats, fast jag vet ju att hans bil inte står där längre, det är någon annan som har den platsen nu… och det vill man som inte släppa. Man trodde en gång, att allting alltid skulle fortsätta vara och se ut som det alltid gjort, men så är det ju inte, och det vet vi ju allihop idag, som barn, var man lyckligt ovetandes.

Men det är också som man så vackert säger, livet går vidare, tror det eller ej, man lär sig något på vägen, man minns dom som satt sina avtryck i hjärtat och där kommer dom att finnas kvar, för evigt. Och så här minns jag min farbror:

014

Alltid med ett leende på läpparna… en rolig underfundig människa, med en massa påhitt i bakfickan… du är och kommer alltid att vara saknad, Osse!

Önskar er alla en fin tisdag!

Maria Lundmark Hällsten