Etikett: reportage

Ett gäng hårdingar

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska börja med att berätta att jag och Winstone mötte ett gäng hårdingar i förrgår. Det var 4 pensionärer i en bil, som kom körandes här:

2016-03-14 09.02.25Fortsatte hitåt:

2016-03-14 09.02.44Och svängde ner på bron över ån:

2016-03-14 09.02.52Min undran är ju förstås vart dom kom ifrån, visste dom om, att det inte var en bilväg, hade dom bara roligt, eller var dom aningens ”lost in space”?

Tur hade dom i alla fall, att dom tog sig ut på bilvägen, kunde ju ha tagit stopp om plogvallarna inte varit borttagna. Hade kunnat bli spännande att se dom backa, hela vägen tillbaka 😀

Jag och mamma åkte på IKEA igår, Nicco hade en önskan om ett nytt soffbord och jag visste att det fanns där…vilken intuition, jag har 😀

Och här kommer nu ett litet hemma hos Nicco, bild reportage, soffhäng, framifrån och från soffan:

2016-03-13 21.25.18 2016-03-13 21.26.12

Sminkhörna:

2016-03-13 21.25.29Detaljer lite överallt:

2016-03-13 21.26.42 2016-03-13 21.26.53 2016-03-13 21.27.05 2016-03-13 21.27.14 2016-03-13 21.27.33And then, we enter the kitchen:
2016-03-13 21.27.59 2016-03-13 21.29.14 2016-03-13 21.29.33And what is this?

2016-03-13 21.28.15And this???

2016-03-13 21.29.02Och det stannar ju inte där, i dagens VK, är hon porträtterad, ser ut så här, med en massa text till, förstås:

Skärmklipp 2016-03-14 07.00.23
Jag köpte också två påslakan set, så vi fick in lite färg i vårt sovrum, matchar nästan gardinerna och påminner om 60-70 tal, tycker det var fint.

2016-03-13 21.43.33 2016-03-13 21.43.43Nu ska jag hitta på nån bra middag till dom som kommer hem ikväll, och som jag kan ta med på jobbet, nåt lämpligt, lagomt, så där. Ha en fin måndag, allihop!

En dejt med okända…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag fick träffa ett trevligt sällskap igår, gäng hade jag tänkt skriva, men så många var vi inte 😀 Däremot är det några jag aldrig sett förut och vi hade stämt träff på Café Station. Jojomensan!

Vi var fem stycken, som skulle intervjuas av VK för ett kommande reportage om vi som gjort en gastric bypass operation. Från början var det en som var tillfrågad men hon tyckte att ju fler vi var, desto roligare skulle det kunna bli, vi besitter ju allihop, olika erfarenheter.

Intressant att höra och reflektera över, vi hade ändå mycket gemensamt, hur man känner och tänker. Det finns en ”hemlig” grupp på FB, och det är därigenom, vi träffats. Jag blev inbjuden av en som jag träffade uppe i Lycksele, då vi hade den där dagen med träffar mellan olika läkare, dietister och narkos läkare.

Även om det inte skrivs eller händer så mycket på den sidan, så är det kanske dit man vänder sig i första hand, då man funderar över någonting. Dom vet ju, dom har ju gjort detta och gått igenom samma sak som alla gör, även om det kan upplevas på olika sätt. Och det är egentligen synd, att detta inte finns med i all planering i och runt operationen.

Ju mer info man har innan, desto säkrare blir man själv, på vad det är man ger sig in på. Genomgående av dom som var där, så fanns det ingen som ångrade det vi gjort, det fanns liksom inget annat alternativ. Och det är bra, då behöver man inte grunna över vad som hade kunnat vara. Dessutom, är man hundra säker innan, så finns ju alla möjligheter för att det ska bli lyckat i slutändan.

Jag har förresten frågat kirurgen, om förslaget jag fick, att duscha hålet, och han tyckte att jag skulle göra det. Så, då har jag fått bekräftat av 2 andra, att det inte är en dum tanke. Bakterier, visst, men detta gör jag just innan jag ska in på omläggning och dom rengör ju ändå med koksalt där, så det försvinner väl. Jag gör som dom nu rekommenderar, och tänker att det blir bra i slutändan.

Och nu slutligen, en liten särskrivning jag tyckte lät…kul, fast det egentligen inte skulle vara speciellt trevligt 😀

commas-psycho

Och denna, tänk på det då ni dricker ert morgon kaffe. Ha det gott, allihop!

12319672_963502073738648_1362368539_n

 

 

 

Toppstyrda zombier

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag har prenumererat på tidningen National Geographic, en intressant tidning, med många spännande och otroliga reportage, fina bilder är det också. Nu sa jag upp den prenumerationen och det enbart, för att jag inte känns ha tid att läsa allt, dom blir liggandes, jag ströläser, tar upp en ny och så där fortsätter det.

Nå, den sista tidningen jag nu håller på med har jag också fastnat i:

001 002 003

Så otrolig vår natur kan vara, eller rättare sagt, insekternas värld. Nog visste jag att det finns djur som lever på andra djur, drar nytta av dom och betalningen för deras uppoffrande blir döden, dom äts upp av utnyttjarens små liv…typ.

Men här står nu att läsa ännu mer fascinerande saker. Kusliga scener som tagna ur värsta skräckfilmerna. Ta nyckelpigan till exempel, som övertagits av en stekel. Nyckelpigan fortsätter att leva så länge stekeln behöver den, den till och med kan sparka och försvara sin inkräktare mot andra insekter.

Vissa insekter tar över hjärnan och kan få den intagna kroppen att göra saker som den i normala fall, aldrig skulle utsätta sig själv för, och detta enbart för inkräktarens fortlevnad. Den kan få insekter att ta livet av sig, rent bokstavligt talat. Och hur kan detta vara möjligt???

En stekel som får en kackerlacka att följa med som en hund i ett koppel, en groda som inte utvecklar sina ben enbart för att den enkelt ska kunna bli föda till en fågel som sedan sprider viruset vidare, larver som plötsligt blir galna, käkar konstant och virrar sig upp i träd och gör sig synliga för sina fiender, enbart för att själva bli föda, ja, man häpnar.

Och nu tycks dom vara ett annat virus på spåret, det kan faktiskt vara så att den skräckinjagade stekeln, själv är styrd av en tredje organism…jodå. Jag är lite glad att jag är människa i alla fall 😀 Även om vi också, kan vara styrda, dock inte på samma sätt som här, men av andra orsaker, jobb, familj, ekonomi, arv…ja det finns mycket att välja på.

Nu mina vänner, ska jag ta mig in på tv4 och se om jag får kika på första avsnittet av Farmen, för det missade jag igår. Hoppas på en bra dag, för er alla!

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten