Etikett: nyckelpiga

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

”Då måste man hata livet” eller på riktigt 🤔😜

Av , , 6 kommentarer 12

Såg ett inlägg i en matgrupp där inläggs skaparen åt en tidig lunch. Den översta kommentaren börjar med: ”Då måste man hata livet!”

Han syftade på att äter man lunch så tidigt som klockan 10 så måste man ha stigit upp mitt i natten. Och gör man det, så hatar man livet. Han hade minsann knappt öppnat ögonen då han läste inlägget.

Fast är det bara antingen eller som gäller, så borde det väl vara tvärtom, tänkte jag. Om man kliver upp tidigt tar man tillvara på dagen istället för att sova bort den. Sen är det lite löjligt att ens lägga en sån kommentar, då det finns tusen olika anledningar till varför man kliver upp tidigt, kontra sover länge på dagen.

Jag förstår fortfarande inte, varför man ids, skriva nåt sånt där till en människa man inte känner. Varför kommentera vad andra skriver, överhuvudtaget om man inte kan skriva det på ett mer diplomatiskt sätt? Tiden för lunchen har ju ingenting med gruppbilden att göra, den handlar ju om mat. Så det var för det första en högst ovidkommande kommentar, och sen…vem bryr sig om när någon äter sin lunch, så pass att man måste kommentera just det

Well, jag vet ju egentligen svaret. Vissa människor väljer att uttrycka sitt egna mående genom att implementera det på andra. Sitter och gömmer sig hemma, bakom skärmen och lägger kommentarer lite varstans. Andra kan uttrycka sig ironiskt eller sarkastiskt i hopp om att det ska tas för ett skämt, men kan lätt missuppfattas.

Det värsta är väl att ingen vet hur personen mår inombords. En stor anledning till varför man kanske ska tänka efter både en och två gånger innan man slänger iväg nåt. Här skulle jag egentligen lagt ut en bild jag såg sväva förbi på FB, men nu hittar jag den inte. Den är tecknad och på övre bilden står några personer på en buss. På den andra bilden, samma personer fast här markerade med vad dom bär på, på insidan.

Övergrepp, cancer, förluster… Som sagt var, man behöver inte slänga ur sig det första man tänker, det finns grupper på fejjan för sånt, där man faktiskt har lov, att både spåra och skämta vilt.

 

Apropå kommentarer, här ber dom om kommentarer. Dagens fråga…

 

Jag råkade se inlägget minuten det lades ut och jag slängde iväg mitt bidrag

 

Måste väl ändå vara det bästa ordet som kan betyda så mycket, beroende på vad man pratar om. Och ja, bäst att tillägga, det är min åsikt, du kan för all del få tycka annorlunda 😁👌

Hittade en Adalia bipunctata, däruppe igår. En tvåprickad typ. Tycker den var lite off, vad är den uppe och vandrar den här årstiden för, och inomhus *suck*

Historien upprepar sig från 14 november 2021. Då jag hittade en Adalia bipunctata, nere i vårt kök. Nyckelpigorna verkar gilla att hänga här.

Avslutar med att önska er alla en fin måndag, dom gråa tonerna och det lätta snöfallet till trots.

 

Den stackars kraken, låg bara där…

Av , , Bli först att kommentera 13

Uppdatering av nyckelpigan. Dagen då jag skrev att jag skulle sätta ut den i tallen, så var den inte kvar längre, gone, fanns inte. Nå, tänkte jag, då må den ju ha hittat ett bra ställe att få sova ostört på. Detta var ju några dagar sedan.

Igår, då jag gick runt och fixade lite, dammtorkade i köksfönstret, vänder mig om till kranen, så ligger den stackars kraken där, vid kranen. What the hmhm… Vet inte hur den hamnade där, antingen så hade den promenixat dit själv eller så fick jag tag i svansen på den, då jag drog disktrasan vid fönstret och då fick den en flygtur till diskbänken.

Jaja, nu mina vänner, så har den fått flytta ut, till tallen. Jösses vad lite jag måste ha att göra, kan man ju tro, i alla fall.


Vi hade besök igår kväll och det var inför det, som jag gjorde potatistårtan. Det var Annelie från Renbergsvattnet, som hade vägarna hit och då passade det ju utmärkt att hon sov över här.

Vi hann med ett besök på Opal antik i Brännland. Vilket ställe, och hur mycket saker finns inte på detta lilla utrymme, wow. Jättekul att det första jag såg, innanför dörrarna, var tavlor av Jean Ragnar, Åkes farbror. Och det fanns betydligt många fler, därinne.

Jag sa till ägaren att jag nog inte skulle släppa dit min man, för vi har redan tavlor så det räcker, dom ryms liksom inte på väggarna, och det vore ju knepigt om vi skulle måste bygga ut, för att få upp dom.

Sen åkte vi upp på Ålidhem, för Annelie är såld på nåt som heter Bubbies, och dom finns, vad jag vet, bara där. Små glassliknande puckar. Tror att vårat Kvantum, hade det, en gång i tiden, men jag har aldrig testat dom. Fast idag, fars dag till ära, så kanske vi kan prova en puck. Jag fick nämligen med mig hem 5 stycken, i en liten påse.

När vi skulle därifrån stod jag och ryckte i dörrhandtaget till en främmande bil, Annelie passerade och frågade vart jag hade tänkt mig, haha…fel bil fel bil, fast till mitt försvar, den var vit, den med.


Fixade också en lätt liten godsak till kaffet, efter maten. Skumtomtefluff på en bädd av digestivkex, en uns rörsocker, blandat med jordnötssmör med pepparkakssmak, inköpt på Crostas. Mm…


Till potatistårtan blev det ugnsstekt fläskfilé, en sås på skyn, picklad rödlök och små tomater och en enkel sallad.


Kvällen tillbringades i matrummet, med lite gott i glasen, trevligt sällskap, mycket prat och skratta fick vi också göra, minsann, hahaa…

Nu har vi precis avslutat en lååång frukost, surrat, skrattat lite mer, och konstaterat att jag måste åka dit och hämta igen frysklamparna hon nu lånade, voj voj, haha. Tack Annelie, det var roligt att du kunde komma och stanna över en natt, på riktigt.

Och idag skiner solen, det är fars dag, och då kan jag väl avsluta med att lägga ut 3 bilder på min pappa, tagna för kanske 45 år sedan, uppe i Lainejaur. Där båten ofta var i fokus, varma soliga dagar. På sista bilden skymtas lillebror Lars. Det är min kusin Torgny som skickade bilderna igår, tyvärr lite sned eftersom han fotade bara bild från en skärm. Men roligt att se ändå. Önskar er alla en fin söndag och till alla pappor, grattis på fars dagen!

Den drunknade…i mitt knä!

Av , , Bli först att kommentera 11

Första dagen vi är i Malå då det är vindstilla, sol och varmt, så detta inlägg kommer att bli mycket kort.

66341040_10157264834051585_9104695111144439808_nVi har ju, som säkert många andra i vårt land, besvärats av insekterna. Har hittills inte hittat ett endaste myggmedel som håller vad dom lovar. ”Räcker i upp till 8 timmar” my ass. Efter 5 minuter har du dom runt skallen igen.

Jag sprutade direkt på en knott och den dog inte av medlet, utan den gick drunkningsdöden tillmötes.

Har hört att dom reagerar på vår utandningsluft, och det kan ju stämma, men då undrar jag varför inget smartskaft har uppfunnit en tablett vi kan ha i munnen som maskerar koldioxiden som vi andas ut…kom igen nu, give it too me!

Sen undrar jag i mitt stilla sinne, varför i hela världen, mygg och knott måste vara blodsugande, varför duger det inte med blåbär och tallbarr, jisses!

Den här 22 prickiga gula nyckelpigan dök upp på min termos igår:

66494345_10157263841616585_4613071136790413312_nGuess what, den är vegetarian, dom andra käkar ju bladlöss och andra småkryp, så dom vanliga röda med svarta prickar, är med andra ord köttätare 😀

Theresé skickade några bilder på Sally som liten…i hatt, och barn med hatt, ser man sällan på vintern, så jag avslutar med somriga bilder på en fin tjej i hatt, fotad av Theresé Hällsten, och hoppas på en fin dag, för er alla!

66158638_478600546040620_3104994250991861760_n 66170426_2266065840178476_3616114785352941568_n 66192973_1081898122011834_6288125145487769600_n 66256416_728524667600896_4229000970610147328_n 66319919_2262684494061924_4787815935677300736_n 66346583_913277755686026_2063978870901571584_n 66374437_474537589787540_6826225285717819392_n 66437056_437960437045489_5447918964162166784_n 66619342_357136234981924_6389955328267517952_n 66642123_423805251554047_6020790811728281600_n 66699177_861916080858145_8947562426950221824_n

Toppstyrda zombier

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag har prenumererat på tidningen National Geographic, en intressant tidning, med många spännande och otroliga reportage, fina bilder är det också. Nu sa jag upp den prenumerationen och det enbart, för att jag inte känns ha tid att läsa allt, dom blir liggandes, jag ströläser, tar upp en ny och så där fortsätter det.

Nå, den sista tidningen jag nu håller på med har jag också fastnat i:

001 002 003

Så otrolig vår natur kan vara, eller rättare sagt, insekternas värld. Nog visste jag att det finns djur som lever på andra djur, drar nytta av dom och betalningen för deras uppoffrande blir döden, dom äts upp av utnyttjarens små liv…typ.

Men här står nu att läsa ännu mer fascinerande saker. Kusliga scener som tagna ur värsta skräckfilmerna. Ta nyckelpigan till exempel, som övertagits av en stekel. Nyckelpigan fortsätter att leva så länge stekeln behöver den, den till och med kan sparka och försvara sin inkräktare mot andra insekter.

Vissa insekter tar över hjärnan och kan få den intagna kroppen att göra saker som den i normala fall, aldrig skulle utsätta sig själv för, och detta enbart för inkräktarens fortlevnad. Den kan få insekter att ta livet av sig, rent bokstavligt talat. Och hur kan detta vara möjligt???

En stekel som får en kackerlacka att följa med som en hund i ett koppel, en groda som inte utvecklar sina ben enbart för att den enkelt ska kunna bli föda till en fågel som sedan sprider viruset vidare, larver som plötsligt blir galna, käkar konstant och virrar sig upp i träd och gör sig synliga för sina fiender, enbart för att själva bli föda, ja, man häpnar.

Och nu tycks dom vara ett annat virus på spåret, det kan faktiskt vara så att den skräckinjagade stekeln, själv är styrd av en tredje organism…jodå. Jag är lite glad att jag är människa i alla fall 😀 Även om vi också, kan vara styrda, dock inte på samma sätt som här, men av andra orsaker, jobb, familj, ekonomi, arv…ja det finns mycket att välja på.

Nu mina vänner, ska jag ta mig in på tv4 och se om jag får kika på första avsnittet av Farmen, för det missade jag igår. Hoppas på en bra dag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten