Etikett: uttryck

Vors faan ska i böre

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

10455758_10152628338262060_4995347150589881670_nOch här är just min mormor och morfar 😀

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor 😀

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja 😀

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det 😀

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät 😀

16252510_10154915986851585_194847520817596474_oBild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!
21765548_10155654132161585_6714445007417720706_o

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Vilken STOR näsa!!!

Av , , 2 kommentarer 13

Apropå gårdagens lilla blogg om Nicco, och hennes lilla påhopp på den gamla tanten, så kom jag ju osökt att tänka på barn, överhuvudtaget, som ofta nyfiket frågar, eller bara släpper ut sina tankar och funderingar, utan några förbehåll, what so ever.

Och det är ju egentligen som det ska vara, dom är naturliga, sedan är det ju upp till föräldrarna eller omgivningen att bemöta deras frågor eller det dom säger, på ett korrekt sätt, eller har jag fel?

Jag ska ta ett exempel ur vardagen, detta var också väldigt längesedan, Nicco satt i barnvagnen och vi var på väg upp på förskolan, på vägen dit kommer så en äldre dam promenerande och ja… hon hade en väldigt stor, näsa, jag har inte sett nåt liknande och inte Nicco heller, som direkt säger: Mamma, kolla vilken näsa!!!

Mm, vad säger man då, en sån gång? Jag fick ju en väldig lust att bara hyssja henne och säga nåt i stil med: Nämen så där säger man ju inte! Fast hur fel blir inte det. Och jag är så innerligt less på människor som säger så där… för det ger ju inte svar på en fråga, inte heller en avdramatisering på själva grejen.

Jag svarar Niccolina, och säger bara: Ja, vilken tur det är att vi alla är så olika! Och Nicco säger ingenting mer, inte jag heller, vi fortsätter ju bara att gå, jag är inte heller så säker på att damen ifråga hörde någonting överhuvudtaget, och det lär jag inte få veta heller.

Men tanken jag har, är ju att om man gör en stor grej av det, så blir det bara mer spännande, precis som när barnen för första gången testar en svordom. Ja, gå i taket ni, så blir det ju hur kul som helst sedan.

Att tysta ner barnen får ju samma effekt, dom märker att dom gör något som man inte ”får” göra, och då tar dom ju till det, nästan gång dom vill ha uppmärksamhet. Sen är det väl en annan sak om man tar detta med barnet i ensamhet, vad som kanske är brukligt att säga, eller inte, men då gäller det att dom har rätt ålder inne att förstå detta också.

Kommer så väl ihåg en gång då vi skulle äta ute, det var min lillebror Lars, och mamma, pappa och jag. Lars var inte mer än 3-4 år, vi sitter på Terminalbaren, (tror jag att det hette), och in kommer en storvuxen karl, med en jättekagge till mage och naturligtvis noterar Lars detta och säger med hög stämma: TITTA, HAN HAR EN BÄBIS I MAGEN!!!

Och mamma och pappa vill bara sjunka ner genom golvet… jag med, tror jag 🙂

Fast Lars visste väl inte annat, en sån mage betydde väl att den var laddad med en baby, vad annars? Men idag vet han nog bättre, får vi hoppas 🙂

001

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Kissa på din blöja!!!

Av , , Bli först att kommentera 15

Fråga mig inte varför vi kom in på detta ämne igår, men det gjorde vi i alla fall. Nicco gick på förskolan, och fick lära sig ett och annat bus, och uttryck. En period där, hon var väl runt 2½-3 år, så var det väldigt inne att säga: Kissa på din blöja!!!

Mm, just så…vem som myntade uttrycket är av förståeliga skäl anonym (eller så är det, därför jag inte vet vem det var och vill inte veta heller). Jag och Nicco var uppe på Mariehem och hälsade på mormor.

Vi satt ute på gården då vädret tillät det och mormor hade kaffe och annat gott med sig ut. Plötsligt kom då en äldre kvinna och gjorde oss sällskap, gissningsvis någonstans i 80 årsåldern och naturligtvis tyckte hon att Niccolina var ett sött litet barn.

Så sött så att hon pallrade sig hem och hämtade en chokladbit som hon ville bjuda Nicco på. Nu vet inte jag vad äldre människor tänker på då dom har en tendens att bjuda på sånt som dom själva lärt sig att tycka om, fyllda chokladbitar som kan innehålla både marmelad eller sprit, ingen hit för en 2-3 åring precis.

Nicco tog glatt emot chokladen, in med den i munnen så började hon rynka på näsan, spotta och fräsa, gömde sig bakom soffan där mormor satt och tog ut kletet hon hade kvar i munnen och släppte ner det på backen.

Tanten missade hela cirkusen då hon var upptagen med att titta på fåglarna och småprata med oss, men jag bevittnade det hela som utspelades sig bakom soffan, och när Nicco fått ut alltihop ur munnen och rensat halsen så blängde hon på tanten och sa: Kissa på din blöja!!!

Hahaa…ja jösses, vad säger man, mormor som suttit och även hon deltagit i uppvisningen till viss del, hörde även hon, vad Nicco sa, men som tur var, inte tanten, utan hon fick gå vidare i tron att hon gjort ett barn lycklig över en chokladbit.

004

005

Här sitter Nicco bakom Hanna Frank på moppen, en glad liten prick 🙂

Idag ska jag på möte på jobbet, men innan dess vankas det frukost och sedan en eller två promenader till med Winstone, så han klarar sig själv en stund. Önskar er alla en fin måndag!

Nu är det gocke!!!

Av , , 2 kommentarer 15

 

Vet inte vad det var igår, som gjorde att jag sa till chefen: Nu är det gocke deri  Nickes! Ett uttalande man hört flertalet gånger, från både mamma, pappa, och farfars. Det betyder, ungefär och kanske i dagligt tal, att något är kört… det är över, nu är det färdigt, nu är det kokta fläsket stekt, det är gocke.
Finns ju en uppsjö av uttryck, och bondska ord, som man ibland använder sig av, men inte alltid man vet vart dom har sin upprinnelse ifrån. Hort he va, som man säger då någonting inte spelar någon roll.
Mina föräldrar som alltid sagt och säger, he, ja ni vet, vart ska jag he den där, ska jag he den hit, och vart ho jag nu den där. Theresé berättade om just detta ordet då hon gick på Hedlundaskolan och dom förberedde sig på disco eller nåt annat, i gympasalen. Dom stora tunga dynorna skulle ställa upp, och en lapp skulle skrivas om vad som hände om någon skulle ta ner dom.
På lappen skrevs följande: Den som her ner dynan får ställa upp den igen!!!
Och se, där hade ordet he, fått en annan och ny böjelse 🙂 Annars är det ett användbart ord, som kan betyda mycket, inte bara vart man ska lägga saker, undan hänga, stoppa undan, lägga bort, utan ibland kan det också ersätta ordet ”det”, ja ni vet, he finns mycket att välja på.
Det bidde ingen semla för mig igår, trots att ”gammbossen” ringde och frågade om hon skulle få bjuda mig på en, men… vi kom istället överens om att träffas på träningen idag och köra litegrann och sen, åka hem till henne och ta en kaffe… eller te, jodå. Däremot köpte jag två stycken och bjöd Nicco och Åke på varsin, till kaffet på kvällskvisten.
Idag ska jag till tandläkaren klockan 8, kurs i lyftteknik klockan 9-12, träna och chilla med bossen, sedan skulle jag hämta mamma, om hon fortfarande vill komma hem till oss på middag, vi får se, hon kanske har ändrat sig, innan jag är klar. Och sen är det ju bara kvällen kvar. Önskar er alla en fin onsdag!

Vem liknar du?

Av , , 4 kommentarer 3

Helena bloggade bland annat om likheter mellan barn och föräldrar igår och då poppade detta upp i mitt huvud.

Har ni någon gång tänkt på att vem barnen liknar beror på vem du frågar? För att ta ett exempel. Våran Theresé, har många gånger fått höra att hon är så lik Åke, men det är Åkes föräldrar och kompisar som sagt det, sedan träffar man min släkt och mina vänner så säger dom att hon är så lik mig.
 
Detta beror nog på ansiktsuttryck man har eller hur man säger vissa saker. Barnen tar ju efter för att lära sig och saker man säger och gör, fastnar hos dom i tidig ålder. Jag vet när Nicco var nyfödd, varje gång jag lutade mig ner över henne så höjde jag mina ögonbryn, det tog inte lång stund innan hon gjorde exakt samma sak, hahaha, det såg för roligt ut.
 
Vi har alltid sagt att om Theresé och Nicco bara skulle ha varit född med ett års mellanrum så hade nog folk kunnat tro att dom varit tvillingar. Dom var otroligt lik varandra. Nu ser man en stor skillnad i utseende men många gånger lyser Theresé igenom hos Nicco, inte bara i skrattet utan också uttryck och läten.
 
Därför kan ju även adopterade barn, faktiskt likna sina adoptivföräldrar. Ansiktsuttryck gör en hel del, och skratt.
 
Nu över till ett litet mysterium. Jag hade solfjädrar längst upp på väggen i tv rummet, som jag nu plockade ner i all städiver. Detta satt bakom solfjädrarna ovanför dörren.
 
8 stycken tavelkrokar, 5 stycken just ovanför dörrfodret och 3 stycken längst upp. Vad tusan har vi haft där? Nicco som brukar ha koll kommer inte ihåg det och absolut inte Åke eller jag. Det stämmer som inte, vem vill ha något hängande nedanför dörrkarmen?
 
Nä, vi får *klura* på det och se om det dyker upp något minne från någonting som kan ha suttit där. Jag går då bet på det…just nu.
 
Ni får ha en underbar fredag och se, än så länge så ser man solen, jag som fått för mig att dom lovat surväder idag. Hoppas det håller i sig.
 
 
 
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten