Etikett: . lillasyster

Satte klorna i kulpåsen 😲

Av , , Bli först att kommentera 14

Apropå julhälsningen där Åke fanns med, som jag la ut igår. Så blev det lite småroligt, då jag skulle förklara för Nicco, att han var med i denna hälsning. Jag beskrev den och sa: Ja, alltså, hjultomte med H.

Tystnad, sedan…vadå tomte med H? Ehh…ja, hjultomte, med h i början. Då började hon skratta och sa att hon såg ordet bara ordet tomte, och undrade vart f-n h:et skulle in, typ, tomteh. Annan möjlig stavning, Thomte. Haha…

Så här avslutades foto sessionen jag hade med Winstone igår morse, då han ville ha betalt för jobbet

 

När jag nu ändå är inne på tomtar, och djur, så kan man glida över till julkulor, och kulor, finns i olika varianter. Så läste jag en kommentar på fejjan igår, och där handlade det om julkulor och katter. Det ena leder alltid in på nåt annat.

Så nu, apropå tomtar, katter och kulor 😁

En god vän till oss, vars karl på den tiden, alltid klev upp ur sängen på morgonen, och vandrade runt i huset spritt språngande naken. Kommer in i köket, ställer sig bredbent i dörröppningen för att sträcka ut sig ordentligt och gäspade.

Och katten tycker då att det är läge att leka med kulorna som hänger och dinglar. Varpå den tar sats och sätter klorna i kulpåsen så karln (vill inte nämna några namn) ser katten komma upp mellan benen som om den svängde sig i en lian. 🤣Han överlevde, ja katten med, för den delen, för det var karln som berättade det för oss då vi var där och hälsade på…jisses 😬

Nicco kom förbi igår, inte som Lucia, men man ser onekligen vissa likheter mellan henne och frihetsgudinnan, eller vad.

 Vi,  jag och Åke, fick en julklapp av henne. Tungt, så förbenat, trodde att hon lagt en stor sten i påsen. men det var det här.

Ett tyngdtäcke filt, på 6 kilo. Jag la den över Åke som så påpassligt låg soffan, och han somnade efter 5 minuter, eller så gav han upp försöken att ta sig upp.

Jag har inte testat att sova med nåt sånt, jag tror att jag skulle bli nojig, jag vill j knappt ha täcke på mig i vanliga fall. Im a free spirit, inget ska hålla mig nere
Men jag kan ju ändra mig, och jag kan ju att den på mig då jag bara softar. Fast jag tror att Åke kommer att nyttja den mer än jag. Snygg var den då i alla fall, och kan användas som sängöverkast.


Jag och Winstone stötte på patrull, på vår morgonprommis längst björkallén, jämte Inudstrivägen.


Och sen ramlade jag över den här.


Såg den på håll och trodde att dom ställt ut en STOR fågelmatare, haha…men det var en frisbee korg.

Lillasyster Emma håller på med ännu en tavla i hennes lilla serie som jag visat er tidigare. Den här tavlan är inte klar än, men jag ger en hint, jättefin, tycker jag.


Och med den avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin måndag!

Är den bortglömd, gömd, eller såld 🤔

Av , , Bli först att kommentera 11

Plockade ett halvt kilo till, med blåbär igår. Sålde på loppisen, i små bägare, trodde ingen skulle köpa men, jodå, bra mellis:

Har nu städat ut ett litet skafferi däruppe. Det roligaste jag hittade var denna hylla:

Ska stöka lite i vårt skafferi härnere, och faktiskt se om inte jag kan använda den. Det är ju som svårt med denna gamla köksinredning. Man har noll koll på vad som är längst in.

Och kolla på det här bakplåtspapperet, kanske finns att köpa idag med, dock inget jag sett:

Nu en fråga till er, nån som vet vad man ska använda det som är i dom här små flaskorna. Tyvärr har lapparna lossnat men jag kan säga att det luktar gott i svartvinbärsflaskan. Inte illa i dom andra heller men…hm, essens av nåt slag, men hur använder man den, månntro:

Kokade en burk med körsbärs och hallonsylt av körsbären lillsyrran kom med. Smakade jättegott så det får bli gamla hederliga plättar till lördagslunch, med grädde eller glass, samt sylten. Blir nog hur bra som helst.

Ikväll slutar jag tidigare. Dom ska köra den sista Gammliasvängen för i år. Och det är ju cruising som gäller, då coronan ställer till med allt möjligt.
Här är kvällens körschema, lånat från Umeå Veteransbilsällskap, även bilden:

Årets sista Gammlia 2.0 cruising!

Kl 18.00, ons 26/8 går årets sista cruising från Gammlia.

Sprid budskapet och peppa alla längs sträckan att plocka fram de fordon de har. Även vinkare uppskattas längs sträckan! Tänk på att hålla avstånd, sitt kvar i ditt fordon och känner du dig sjuk så stanna hemma!

Följande cirka tider gäller kortegens första bil:

18.00 Start från Gammlia
18.10 Circle K Sandåkern
18.15 Grubbevägen
18.20 Kullavägen
18.45 Hissjö
19.00 Kullavägen från Hissjö
19.20 Rampljusallén Umedalen
19.30 Baggböle Herrgård
19.40 Marklundskurva på Backenvägen
19.50 Circle K Sandåkern mot stan
20.00 Cruising i stan

Slut på på lån av text och bild

Det ryktas om eventuellt rekord på deltagande, så det är bara att ladda för bilar, bilar och åter bilar. Känns som om jag ska köra ut Camaron, tanka och tvätta av den lite tvärt, idag, innan jobbet.

Apropå på fordon så dök denna bild upp som 6 års minne på FB:

Alltså Åke och hans konstiga projekt 🤔 Den här hade jag totalt förträngt…undrar om han gömde den i garagekällaren eller om den såldes vidare till annan entusiast 😂

Idag är det också hundens dag, så självklart får Winstone vara med på bild:

Och med den, önskar vi er alla en fin onsdag!

Jag bryter mot lagen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

Det är väl aldrig nån fler än jag som upptäckt att det kommit en massa snö? Och inte bara det, det fortsätter att komma *suck*

Har varit ut med Winstone, skottat gården och sopat fram bilen. Jag vet, det är säkert helt ogjort om några timmar, men får säga som Åke, det som är borta är ju det mindre, sedan.

Visst är man konstig! Jag hade egentligen bara tänkt skotta vid bilen, men så dyker det upp en sträng och den måste bort, och sedan måste det där hörnet bort, och kolla därborta vilken liten hög som sticker upp, och plötsligt hade man gjort snudd på, alltihop.

Blir sjukt irriterad då traktorerna kör upp snöhögar vid vår infart. Vi håller nämligen efter, i försök att hålla nere högarna, men så kommer dom där och lastar av och sedan blir det stört omöjligt, att få bort snön om man inte har en värsting traktor.

Jag struntar i snön i sig, men detta blir en trafikfara, den här högen ser inte mycket ut för världen, men den är högre än våra bilar, så att se om nån kommer från vänster, går inte utan att köra ut en bit av huven i vägen:

51148175_10156903572481585_4722881862727368704_oOch åt andra hållet, denna lilla hög, vilket skymmer sikten åt höger, om man nu vill svänga vänster ut från oss. Så…med risk för ens egna liv och för andras, så är det bara att försöka gå på magkänsla och ta ut bilen sakta men säkert på vägen.

51102543_10156903572306585_8542359698823708672_oKanske ska öppna dörren och vråla: SE UPP!!! Och sedan undrar jag, apropå det vrålet, varför ska man se upp, då bilen är nere på vägen?

Alternativt, om dom hunnit ploga gång och cykelbanan vilket inte brukar höra till vanligheterna, så kan jag ta höger, direkt efter vår grindstolpe och köra på cykelbanan, 10 meter och sedan svänga ut på Blomstervägen, där är det då större lucka mellan högarna. Gillar att bryta mot lagen…ibland 😀

Nu har lillasyster Emma, uppdaterat sin hemsida: Emmas tavlor, med några nya alster, längst ner på sidan. Klicka på bilden så kommer ni in på hennes sida.

51687419_10156902863451585_3267918543965913088_nOch här en bild jag lånat därifrån, på ett av hennes senaste alster, jättefin, tycker jag.

35_jpgHoppas på en bra måndag, för er alla!
51223976_10156903587581585_2010370897294131200_n

Förr i ti´n var dom int´ dum i huvve…

Av , , 2 kommentarer 15

Nu har jag och mr Rosa, Winstone, varit ute och testat broddarna. Dom var inte så tokig att ha på sig, en dag som denna. Plus 6,5 grader på slätten, och julafton om 5 dagar, jodåsåatt…jag är då glad att det inte regnar, i alla fall 😀

Jag och Nicco for på CoopForum igår kväll, rätt så sent, efter åtta, och vilken härlig känsla att vara på ett ställe utan att behöva akta sig, ge utrymme, trängas eller stå och vänta på Hulda Maräng som tryckt in sig själv i mjölkdisken för att komma åt gräddfilen. Nä, det var som folktomt där, förutom lillasyster Emma och hennes sambo Johan, som vi stötte på, samtidigt som mamma ringde, det blev värsta släktträffen på Coop.

När vi kom hem la jag ut följande text på FB: Jag och Nicco har varit på CoopForum, det regnar joda, hon övningskörde, vi såg saltbilen, oja, och jag sa: Förr i ti´n var dom fan int´dum i huvve, då salta dom inga vägar…nä, dom hadd int´ens bilar!!!
Hade jag rätt, eller hade jag rätt 😀

12276761_112450862455975_1848093987_nVid kvällsfikat började Åke prata om förr, då affärerna stängde vid två tiden på lördagarna, och söndag, ja då var det stängt. Jag undrar hur stort upproret skulle bli idag, om alla plötsligt bestämde sig för att återinföra öppettiderna dom hade förr?

Ojoj, då blev vi tvungna att planera…inga oförutsedda, impuls köp, så där i sista minuten, för att man glömde en liter mjölk. Om man ville vara säker på att man skulle fixa helgens frukostar, luncher och middagar, så fick man lov att gå igenom vad man hade hemma, och räkna ut vad man skulle göra för tillägg.

Det roliga är ju att det funkade förut, så varför skulle det inte gå idag? Vi är bortskämda…och visst, handeln tjänar uppenbarligen pengar på det så varför skulle dom lägga ner en säker inkomstkälla. Lite arbetskraft krävs också, så jag vet inte, det kanske bara är bra, att det ser ut som det gör, idag.

Ha en fin måndag, allihop,och kom ihåg, får ni sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, ska ni ut och promenera, håll er i snökanten eller använd broddar, och samma sak där, får ni sladd, överkompensera inte utan försök hålla er på fötterna och glid bara med, så klarar ni er säkert.

halka-1HÄR kommer bilden ifrån

Teorier, kan det vara så här, eller?

Av , , Bli först att kommentera 15

Winstone har vissa inlärningsproblem…eller, hm, hade Cesar Milan varit här, så hade han sagt att det är vi, som är problemet. Ja, förmodligen kan det stämma, tyvärr!

13479855_1080308235391364_619662017_n 13480141_1082868015135386_1670392626_nNicco fotade

2016-03-12 22.02.54 2016-03-12 22.03.01 2016-03-12 22.03.32Det är detta vaktandet, att hela tiden göra tjurrusningar så fort någon går förbi och hejar, eller nja, 7 gånger av tio, resterande 3 gånger, är han tyst, men varför? Det finns en stor hund här i grannskapet, och dom går förbi varje dag. Och Winstone gillar inte hunden. Igår höll jag en katalog i handen, hade precis varit till brevlådan, tittar upp och ser den stora hunden komma, med ägaren.

Jag rundar Jeepen, och går fram emot Winstone, för jag VET, att han kommer att sätta igång, jag hinner inte ta honom i kopplet, han är ju snabb, den lilla vesslan, men två sekunder senare, får han en dask i sidan av katalogen och jag väser ett FYYY åt honom och han ser bedrövlig ut. Sedan stirrar jag honom i ögonen och håller huvudet så han inte har en chans att vända sig om för att titta på storhunden.

2016-02-20 11.47.33 2016-02-20 11.47.42Mm, det gick bra. Sen berättade jag detta för Nicco då vi satt härute och jag sa att man såg att han skämdes. Nu kom jag ihåg att hon sagt vid ett tidigare tillfälle, att hundar skäms inte, utan dom blir ledsna för att dom blev utskällda och för att dom gjort sin ägare arg…typ.

Och då undrar jag naturligtvis, HUR vet man detta? Hur kan man säga att ett djur känner detta men inte det här? Tänk om…hunden är som ett barn…

Det fanns en liten kille på vår gård, då vi bodde i lägenheten. Nicco var 1 år och han ett år äldre. Varje gång han kom ut med lillasyster och sin mamma, rusade han rätt på Nicco och puttade omkull henne. Mamman var förtvivlad och förstod inte varför han gjorde så här. Hemma var det än värre, berättade hon, för han gav sig ju på sin syster, hela tiden.

Nu var detta innan vi hade en dator eller nåt annat att googla med, däremot hade jag fått ärva mammas tjocka bok av Dr Spock. Jag hade strö läst i den tidigare, och vissa saker är ju som taget ur nån science fiction historia, men en sak fastnade. Och detta testade jag nästa gång vi var ute.

Kalle kommer ut, jag ser hur han laddar och kommer springandes, jag är sekunden före honom, säger inget åt Kalle, men lyfter upp Nicco från sandlådan och säger att vi går hit bort istället, så snor jag runt med henne i famnen och lämnar den tilltänkta brottsplatsen utan en blick på Kalle, som helt kommer av sig. Han ser snudd på, osäker ut.

Jag berättar för Kalles mamma, vad Spock hade för teorier och det var följande: Kalle, får skäll, varje gång han ger sig på sin syster, och systern blir i Kalles ögon, den onda tjejen som gör att han får skäll, därför blir han arg  på henne och ger sig på henne i tid och otid. Tar man bort, det han blir arg på, så får han ju inte skäll längre, för han gör ju inget dumt.

Kalles mamma gillar detta och testar senare på kvällen, nästa gång vi träffas berättar hon att Kalle var som natt och dag. Hon hade legat på och lyft bort syrran så fort han kom i närheten och det blev lugnt…otroligt!

Men så var det ju nu det här med Winstone, tänk om…han kanske funkar likadant. Han får f-n varje gång storhunden kommer och då är det ju storhunden som ska skällas ut, för att Winstone vet att han kommer att få skäll…eller? Haha…ja, det är egna tankar och klurigheter, vem vet vad som är rätt eller fel.

Vad alla borde tänka på, är väl om man gör samma sak hela tiden, och efter hundra såna tillsägelser eller vad man gör rent praktiskt, och problemet kvarstår, så kanske man gör fel, och borde testa något annat tillvägagångssätt.

Önskar er alla en fin lördag!

214383_818710 214384_818711

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Halv sex i morse…

Av , , Bli först att kommentera 12

”Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.

Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma”.

Så skrev jag mitt andra stycke i bloggen för ett år sedan… idag är det ett år som gått, sedan pappa dog.

Medan han låg på lasarettet och efter hans död, var det ju mycket prat om honom, vad vi gjort tillsammans, vad han hade sagt om han suttit med oss, och det var först då, som man förstod hur olika vi upplevde honom.

Min storebror, jobbade ju åt honom och därför hade han både en son/pappa relation samt att vara arbetskollega, och det kan aldrig vara lätt, man måste hela tiden skilja på arbete och familj, det kan bli hårfint.

Min lillebror flyttade tidigt till Stockholm, och hade absolut inte samma kontakt med honom som vi andra. Det blev mycket per telefon, samtidigt som dom hade mer kvalitets tid dom gånger han och hans familj kom upp.

Lillasyster Emma fick uppleva honom mer som en pappa i en familj eftersom han då hon föddes, började vara mer hemma (ja mera, inte mycket ändå), så jag vet att dom ofta gjorde utflykter och såna saker.

Själv är mitt första minne med honom, alldeles för oss själva, 1976, då mamma ligger på lasarettet efter deras bilolycka och jag och pappa går ner på Nydala och hyr en sån där trampbåt, och sedan åker vi upp och hälsar på mamma där hon ligger.

Han var ju en arbetsmyra ut i fingerspetsarna, och hade nästan aldrig tid att sitta still. Och som egenföretagare jobbar man alltid mer än heltid. Nu nöjde han sig ju aldrig med bara att ha ett arbete, han donade på med andra saker vid sidan om, så han hade verkligen fullt upp, heeela tiden.

Han drog också ett tungt lass, som ensam inkomsttagare, men han fixade även det och vi var aldrig utan mat på bordet och saker i våra rum, även om man så vackert brukar säga att saker aldrig kan ersätta en förälder.

Om man som barn får välja en förälder kontra sak, så väljer nog dom flesta tid med en mamma eller pappa. Nu hade vi ju vår mamma, så vi led aldrig över det, inte vad jag då kan minnas, han gjorde ju det han kunde för att vi skulle ha det bra, och det hade vi också.

Jag letade nu efter en bild på honom, men fann ingen i mina album, däremot ett på Nicco, där hon sitter i barnvagnen och sover under Theresé konfirmation, och med texten under: Jag somnade i vagnen och även min morfar sover! Ja, så var det faktiskt, då han blev tvungen att stanna av och sitta still då somnade han 🙂

Ja, som sagt, ett år försvinner i en hast och ska man summera det så undrar man alltid vart tiden tog vägen, vad har man gjort, och hur kunde det gå så snabbt. Jag *suckar* jag, har ingen aning om vad vi gjort, fast året har gått och kanske det är lika så bra, man ska inte titta bakåt så mycket utan istället blicka framåt. Önskar er alla en fin onsdag.

Bilderna är tagen av Theresé Hällsten

DSC_7057_JPG DSC_7058_JPG DSC_7059_JPG

Usch vilken bilförare…jag är :)

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Jag läste att dom har på förslag att man skulle få betala en högre försäkringspremie på bilen om man var en hetsig chaufför, hm…undrar om jag skulle åka dit på det då? Jag kan ju lätt reta mig på vissa saker, som till exempel i förrgår.
Jag kommer upp på Mariehem där mina föräldrar bor, min pappa har två p-platser, en under tak och den andra stolpen är ute bland dom andra platserna på den större parkeringen. Där brukar vi nu ställa oss om inte han har någon bil där.
Min plan var då att göra just det, men se, då jag kom dit hade någon annan…okänd typ, tagit platsen. Nu hade jag, om det inte varit så olyckligt att det finns en p-ruta bakom den platsen, ställt mig precis bakom bilen, i ren trots, alltså parkerat in den där. Detta är nämligen inte första gången det händer att någon ”knycker” hans plats, som han ju betalar för.
Men jag besinnade mig och tog istället och fotade regnumret med min mobil och tänkte att jag kunde ju ta reda på vems bilen är. Kommer upp till mamma och hoppsan, där sitter ju typen som stulit platsen, min lillasyster, hahaa…hon hade lånat sin sambos bil och inte kommer jag ju ihåg regnumret på den.
Nu till nästa händelse som inträffade igår. Jag kommer och kör Vännäsvägen från lasarettshållet, ligger i höger körfält och retar mig lätt på alla som viker ut i vänstra…enbart för att klämma sig in, längre fram, som vanligt.
En bil snett framför mig slår plötsligt på blinkersen för att komma in framför mig, jag saktar in…ännu mer, och ännu mer och sticker ut hela armen genom rutan och vinkar allt jag har att den ska svänga in, vilket den gör i snigelfart, så när vi är framme vid trafikljuset vid Ö.K,  ska den svänga in där, och bromsar helt *SUCK*.
Och då börjar lyset slå om till rött och Marias tålamod är slut, så hon trycker ner gasen och passerar skuffen med några cm, uppenbart irriterad, men njuter i stillhet av vrålet som Buicken ju kan ge ifrån sig och hoppas i sitt stilla sinne att gubben i bilen studsade till på sätet, och slog huvudet i taket…typ.
Sedan kom Niccos kille Rickard, hit igår kväll och berättade att han hade tutat på mig, utanför KFUM, men att jag förmodligen inte sett eller hört honom. Hahaa…njae, sa jag, jag var nog lite uppretad just då. Ja sa han, jag satt i en lastbil med min lärare (han går alltså på lilja) och när du kom så tutade jag och sa att det där är min flickväns mamma, men läraren hörde bara flickvän så han hade snopet sagt: Va…i raggarbilen, hur gammal är din flickvän då? Moahaha…nä, svarade Rickard, flickvännens mamma, och då fattade han, men historien förtäljer inte vad han tyckte om min körning 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!
 

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!

Upp på bakhjulet

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vi fick oss en inbjudan för några veckor sedan:
 
Det är lillasyster som ska ställa ut sina tavlor på Norrbyskär i sommar. Mer om det hittar ni på hennes hemsida: emmastavlor.com/
 
Vi har tänkt åka dit när Theresé, Anders, Sally och Melissa (deras barnflicka) kommer upp, Brälla och Lena skulle nog också haka på dit. Enligt säkra källor har hon redan fått sälja en av sina alster och det var ju inte dåligt, så vi får gratulera till det och hoppas att det fortsätter i samma takt.
 
Pratade om dessa EU moppar som finns överallt, jag sa att jag hade svårt att se Nicco på en sådan, (nu är det ju två år kvar, men ändå) och tycker att det ser så vådligt ut då många av dom sitter och kör. Vissa vrider inte ens på huvudet och 25% av alla som passerar härute, kör mot rött, helt otroligt.
 
Sen sa jag, hur kul är det med en sån där egentligen, då? Jag har inte sett en enda som suttit och spunnit runt i lösgruset eller försökt få up den på bakhjulet, det var bland det första man försökte sig på. Nu menar jag inte att man ska köra på bakhjulet ute i trafiken, men om man får leka lite så tror jag också att man lär sig att hantera den på ett annat sätt.
 
När jag sa de så skrattade Åke och fick upp bilden i huvudet på den där reklamen om snubben som sitter i grustaget och försöker spinna lite, ni vet, Norrlands Guld, då man bara vill vara sig själv ett tag 🙂
 
Japp, precis så ska det vara, inga krusiduller. Jag fick kämpa länge innan jag fick upp mopeden på bakhjulet, men det gick till slut. Att jag sedan inte var mer än tretton år, är inget jag rekommenderar men tar för givet att det är preskriberat vid det här laget. Sen körde jag ju inte runt här i stan utan fick hålla mig i stugan, med omnejd…ja jag vet, det där med omnejd kan vara ganska så vitt och brett, men ni fattar vad jag menar.
 
Ikväll kommer Mattias hit, en av våra gamla grannar i samma trapphus som numer bor några hus längre nedför gatan, hit och ska hjälpa oss att få igång nätet, nu ska det bara vara att knappa in ip nummer osv., sånt där som jag inte begriper mig på, så det var ju tur att han kunde fixa det för en kaffe eller nåt sånt, annars hade jag väl blivit hårlös på kuppen.
 
Ni får ha en bra dag, tänker jag försöka mig på, jobbar idag och imorgon är jag faktiskt ledig, ska på Niccos avslutning samt tandläkaren, hm…det förstnämnda är ju en trevlig sak men det andra vet jag inte, det får gå under onödigt ont.