Ha en skön tisdag <3
Ångestdag.
I dag har jag haft en riktig ångestdag. Jag är sjuk och längtar hem till Umeå. Samtidigt känner jag separationsångest för jag kommer att sakna mina älskade flickor, eftersom vi har varit tillsammans så mycket. På fredag åker jag hem i alla fall.
Johanna och Ronja sov hos mig i natt, eftersom det är kortare väg härifrån till Ronjas skola. Jag är dunderförkyld och det är länge sedan jag varit så tät i bihålorna och huvudet. Jag har legat inne hela dagen, försökt sova och bara ta det lugnt. Ett tag längtade jag ut, men kände att jag inte orkade. Då ringde jag min kompis och pratade bort en stund. Vi planerar ett spännande projekt. Och så bestämde vi att vi skulle äta surströmming när jag kommer hem.
Tidigt i morse när Ronja sprang iväg till tunnelbanan var det bara 7 plusgrader. Brrr… Sen blev det mycket varmare frampå dagen, men det är definitivt höst nu. Jag älskar de friska höstdagarna med hög luft och sol. I morgon måste jag orka gå ut.
Någon hade roat sig med att arrangera en installation på elskåpet utanför vårt hus. Ganska kul, eller hur?
Ha en skön måndagskväll <3
Fotografiska.
I går gick vi då till Fotografiska muséet. Vilket fint museum, med en intressant shop och ett stort, vackert kafé.
Vi promenerade dit och det blev trappträning igen… både nerför och upp.
Vi koncentrerade oss på utställningen med mode- och porträttfotografen Helmut Newton. En kortväxt fotograf, om man ska tro den här bilden.
Mitt favoritfotografi blev utan tvekan det här fotot från 1975 med kostymen från Yves Saint Laurent på en gata i Paris.
Vi fikade på kaféet/bistrot och fick ett fönsterbord med fantastisk utsikt.
’This must be the place’ heter en annan intressant utställning med Pieter Hugos foton från Sydafrika. Vi hade Ronja med oss, så vi skippade den eftersom bilderna är mycket starka.
Johanna hade tappat/förlagt sina glasögon, så hon fick leka diva och använda sina slipade solglasögon. Här tittar hon på TV…
I dag har vi tagit det lugnt. Ronja hade en stor läxa i engelska och jag håller på att bli förkyld. Huvud och bihålor värker.
Ha en trevlig söndagskväll <3
Fototriss: Härliga höst.
Veckans tema för fototriss är Härliga höst.
Den här hösten har ju varit ovanligt varm och härlig. Där jag befinner mig har trädens löv inte ännu fått de fina sprakande höstfärgerna. Enstaka löv har fallit ner och ligger som vackra dekorationern på marken.
Solen värmer fortfarande och skapar långa skuggor. Här i Greta Garbos park på Söder i Stockholm.
Det blir fortare mörkt på kvällen. Luften är frisk, men ljum och man vill inte gå in. Här är Gröna Lund sett från Söders höjder i går kväll vid 7-tiden.
Fler härliga höstbilder finns här.
Ha en härlig höstdag <3
The Weekend in Black and White 20/9
Finns det någon kvar i min värld?
Längst bak i Virpi Pahkinens bok ‘Ormbäraren’ finns ett efterord, eller ‘Eftersteg’ som hon själv kallar det. För mig blev det en ‘Eftertanke’.
Rubriken lyder: ‘Ett sms till grottkvinniskan’ och jag citerar första stycket.
“ I går när jag under rusningstid steg ner i Odenplans tunnelbana såg jag församlingen nerböjda över sina smarta telefoner, över dessa mobila altare, kallandes den Allvetande, sökande efter svar, underhållning och bekräftelse. Vi träffas av vibrationer i ljus, i färg, i toner i rörelse. Håller vi kanske rent av på att bli intelligentare varelser i och med att vi utsätts för mobilsignalerna? Jag tittar på kroppsspråket, dessa hängande nackar. Ut- eller nedvecklingen är på väg, men det lär ta flera generationer innan vi nått den perfekt datoranpassade fysionomin.
Bombade av informationsflödet gapar vi efter luft som guldfiskar i en digital skål. Det kroniska nuets rundgång. Ett nu igen. Ännu nuare. Senaste nu. Min hjärna slutar att andas i denna kortsiktighet.”
Eftersom jag inte har någon telefon jag kan sjunka in i när jag t.ex. åker tunnelbana, kan jag sitta och iaktta mina medpassagerare och slås av hur starkt beroendet av att vara uppkopplad är. De flesta går med sina telefoner i handen och så fort tillfälle ges börjar man trycka på skärmen. När jag sneglar åt sidan ser jag Facebook, Instagrambilder, Twitter, mail m.m. fladdra förbi.
På väg hem i går kväll noterade jag att ungefär var tredje tunnelbaneresenär befann sig i cybervärlden och på gatan gick lika många med bestämda steg fram, medan de tittade in i mobilen. Hallå, hallå, finns det några kvar i min värld? Jag börjar känna mig ensam.
Det som verkligen gör mig oroad är alla föräldrar som hellre tittar in i sin mobilvärld än på sina barn. Från mitt fönster noterar jag att de flesta föräldrar nere i lekparken går omkring och tittat i sina mobiler medan barnen får springa omkring och roa sig själva. Lekparken är ju en relativt trygg plats, men när jag ser unga mammor och pappor med ett barn i vagnen och ett annat löst bredvid gåendes på trottoaren djupt försjunkna i sin mobil, blir jag rädd och beskyddande. I synnerhet om de ska gå över gatan.
Ganska nyligen stannade busschauffören i Umeå och kom bak i bussen och sa åt några vilda barn att sitta stilla och framåtvända, medan deras mamma tittade yrvaket upp ur mobilskärmen. Kommer vi att få en generation med känslan av att vara osynliga på terapisofforna i framtiden?
Ha en trevlig fredag <3
Torsdagstema – I like #111
Jag gillar fortfarande yoghurtglass eller frozen yoghurt som den också kallas. Jag har ju en tidigare torsdag gillat den frysta yoghurtglassen från Arnold’s som jag åt i Finland.
I dag åt jag fryst yoghurt i Gallerian.
The Original Swedish Yoghurt Factory kallar de sig och kör med ett self-servning system. Man tar en bägare och fyller den med något som påminner om mjukglass. Man kan välja mellan olika smaker. Jag sökte efter något utan smak och det närmsta jag kom var vaniljsmak. Den kranen fungerade inte, så jag fick ta en blandning av vanilj och choklad. Vid kranarna stod det ‘non fat’. Hmm.
Sen skulle man välja topping, bär/frukt eller en massa sötsaker/strössel. Jag valde jordgubbar och kivi. Vid kassan vägdes bägaren och jag fick betala efter vikt. Min bägare kostade 46 kronor. Jordgubbar är tunga.
Den här yoghurtglassen var alldeles för söt för min smak och smakade mer som mjukglass. Jag var så glad att jag tog friska jordgubbar till. Jag gillar jordgubbar.
Nej, jämfört med den friska finska frysta yoghurten var den här fadd. Men jag gillade texten jag upptäckte på bägaren när jag hade ätit upp.
Och jag gillade att sitta på de höga stolarna, trots att jag antar att jag blev tillfälligt randig i baken.
Ha en trevlig torsdagskväll <3
Skapande.
Ordet för september månad i Paulo Coelhos kalender är skapande.
Skapandet är en naturlig del av vårt liv. Vi tror ofta att det handlar om att måla stora tavlor och sälja dem dyrt, eller att skapa statyer och installationer som beundras i det offentliga rummet. Vi tror att man måste ha en viss talang, att man måste bli godkänd/erkänd, att man måste få tillåtelse att kallas sig för skapande människa. (Av vem, förresten?)
Vi glömmer att varje människa skapar något varje sekund. Allt vi gör är ett skapande, vare sig vi syr kläder, lagar mat, går och funderar, tittar ut genom fönstret, gnolar på en melodi, ritar ett underbart mönster på ett redan fullklottrat papper, uppfinner en evighetsmaskin, arbetar i vårt anletets svett… till och med varje andetag är ett skapande, eftersom det uppehåller livet.
Paulo Coelho beskriver det så här:
“ Det magiska ögonblicket kan gömma sig i sekunderna när vi sticker nyckeln i låset på morgonen, i den korta sekunden av tystnad alldeles efter middagen, i de tusen och en saker som vi är vana att inte fästa något avseende vid. Men det här ögonblicket existerar – ett ögonblick då stjärnornas hela kraft genomströmmar oss så att vi förmår göra under”.
Citatet är ur hans bok ‘Vid floden Piedra satte jag mig med och grät’, en bok jag kan rekommendera.
Gårdagen blev en konstig dag. Beskedet om Kristians Gidlunds död väckte alla gamla sorger i mig och jag grät mig igenom hela förmiddagen. Johanna och jag skulle äntligen fara till Fotografiska muséet, men en rad oväntade och konstiga händelser gjorde att vi blev så försenade att vi gav upp. När man går dit ska man vara lugn i sinnet och ha gott om tid. Johanna hade dessutom Mara med sig och jag har lite svårt för att lämna henne ensam i bilen, även om jag vet att hon är van och ser bilen som sin ‘hundkoja’. Så vi hängde hos mig och fick en fin eftermiddag med mamma-dotter kvalitetstid. Jag läste några av mina dikter för Johanna (Mitt hjärtas längtan 1-3) och grät en skvätt igen. Vi var ute på en hundpromenad i det riktigt sköna vädret och Fotografiska muséet står kvar till nästa vecka.
Jag har bokat flygbiljett hem. Om en vecka är min vistelse här i Stockholm över för denna gången. Det har gått fort, men varit underbart.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan ska jag så småningom fara iväg och hälsa på min goda vän Gun-Britt.
Ha en trevlig torsdag <3
Vid vägens slut.
”Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.”
Kristian Gidlund
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.”
Kristian Gidlund
I går lämnade Kristian Gidlund sin kropp och hans tappra kamp är över.
http://ikroppenmin.blogspot.se/
Tack Kristian för dina underbara, poetiska texter, för din kärlek och lust till livet och din totala ärlighet. Du har lärt mig så mycket. Jag kommer att sakna dig.
Sov gott i skydd under den stora granen.<3
Senaste kommentarerna