Knastriga svenska tulpaner. Brukar unna mig en bukett varje vecka.

Ja, nu är vi inne på det sista dygnet i januari. Årets första månad som man påbörjar med stora förutsättningar och som sen visar sig bli den tråkigaste månaden på året. Det känns trögt att komma i gång med vardagen, man måste hushålla med både pengar och ork. Det är mörkt och kallt och vädret har verkligen varit nyckfullt. Pratade med en student här i huset som aldrig bott så här långt norrut och han sa att han inte hade några problem med kylan, men med mörkret. Jag kommer ihåg min första vinter i Haparanda … hur dåligt jag mådde av det eviga mörkret. Det finns ett finskt ord för det: ’kaamos’ … jag får associationer till kaos och det är precis vad det blir i kroppen och sinnet. Som tur är vänjer man sig och nu klarar jag av mörkret bra, men längtar ändå till de ljusa sommarnätterna. Jag älskar att bo på en plats med så tydliga årstider och skillnader mellan ljus och mörker…årens cykler ger en viss trygghet.

I går hade vi årets första möte med bostadsrättsföreningen och det var faktiskt roligt att träffas igen. Vi har ganska mycket på gång…närmast årsredovisningen för 2023 och revisorsgranskning, samt planering inför årsmötet senare i vår. Jag längtar till att snön smälter och det blir odlingsdags. I år skulle jag ju låta det växa vilt i odlingspallarna. Jag försöker bl.a. hålla en julros vid liv så jag får plantera ut den.

Sen har jag ju min balkong att odla på. Fick skotta den en gång till. Klämde mig ut genom dörrspringan och kastade ner ca 30 cm snö med en sådan där leksaksspade som man skall ha i bilen… ner och upp, ner och upp och så snurrade det till och jag for in i räcket, men höll mig på fötterna.

På torsdag har vi kurs igen och vi har haft hemläxa, som jag skall berätta om när vi utvärderat vad vi gjort. Jag har planerat en sak, misslyckats att genomföra den, men lärt mig något viktigt.

Ha det så bra<3