Tangodansarens hädanfärd blev vacker. Det fanns vissa uttalade önskemål… inga psalmer, inget religiöst prat… Hans tro var humanismen. Det blev i stället mycket musik och Johanna hade valt det hon hade hört spelas hemma när hon var liten… Björn Afzelius, En sång till frihet…Bob Dylan, Blowing in the wind… Violetta Parra, Gracias a la vida (Jag vill tacka livet) och så en dramatisk finsk tango förstås som Arja Saijonmaa sjöng. En trubadur sjöng några av sångerna och avslutade med en sång av Leonart Cohen: ’Thanks for the dance, I’m sorry you’re tired… … Thanks for all the dances.’
En lugn officiant lotsade oss genom sorgen med många fina trösterika ord. Vi var en liten skara, men han hade båda sina döttrar närmast sig och döttrarnas mammor gick tillsammans och tog ett sista avsked. Kan tänkas lite ovanligt, men det föll sig naturligt. Jag tror han var nöjd med avskedet.

Johanna hade sportlov, så hon var här hela veckan och Ronja kom till begravningen. Nu kommer Johanna igen på påsklovet och då hade flickorna tänkt tömma lägenheten.

Sköt om er<3