I dag har jag tagit in cykeln i mitt vindsförråd. Vissa dagar är det så lönnhalt att jag inte vågar cykla, så då är det lika bra att bestämma sig för att nu är cykelsäsongen slut för min del.

Jag har haft så mycket för mig att jag inte hunnit ner till sjön på länge. De senaste dagarna har jag verkligen känt abstinens efter vattnet och skogen, så i dag stegade jag dit ner. Det var gråmulet och fuktigt, men ändå så vackert.

Nere vid vår lilla badstrand stod en kvinna länge och tittade ut över vattnet. Jag ville inte störa, så jag gick till fiskebryggan och ställde mig där och tittade ut. Total sinnesro.
Det var kav lugnt och träden på stranden och stenarna speglade sig i vattnet.

Skogen luktade friskt av förmultning och björkarna utanför mitt hus har fortfarande ett tjockt gyllene lövverk. Det är den tredje november.

”Med tid och tålamod blir mullbärsträdet en sidenrock.”
(Kinesiskt ordspråk)

Ha en fin söndagskväll <3