Jag krumbuktar mig inte.
Jag är ingalunda fjäderlätt, men i dag kändes det som att jag när som helst kunde lyfta mot skyarna. Det har stormat så det dånat när de värsta vindkasten kommit.
Jag gick en tur till Myrorna igen. Börjar ni bli uttråkade på mitt enformiga liv? Dra-maten sväljer mycket och det är helt underbart att lasta den full och ta en precis lagom lång promenad för att tömma den. Fast helt tom är den aldrig när jag kommer hem. I dag följde ett stort garnnystan och en påskgul ljusmanschett från Pentik med hem.
Det var motvind dit, så jag fick gå nästan dubbelvikt. Stannade och pratade med en bekant och höll på att bli omkullvält av en stormby. Jag noterade att jag snart kan ta fram cykeln, för snön och isen smälter i rekordfart. Kanske redan till påsk.
Dagens lunchtallrik. En massa spetskål (min senaste passion), avokado, tomater, bönor och champinjoner med en vinägrettsås på balsamicovinäger. Ja, jag tänkte få plats med lite lax också.
Jag brukar inte ofta länka till andra bloggar, men i dag vill jag rekommendera ett inlägg hos UnderbaraClara, http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/, där hon skriver om hur vi ställer oss till andras engagemang. Det finns alltid kritiker som inte själva engagerar sig, men ändå alltid tycker att andra engagerar sig i fel saker.
Finns det något mer dränerande än människor som alltid finner fel på allting, som aldrig kan uppskatta något man gör, som ser hindren i stället för möjligheterna? Jag har slutat krumbukta mig för den typen av människor och använder min energi till det jag tycker är bra och roligt och jag blir absolut inte mindre omtyckt för det.
Ha en trevlig måndagskväll <3
Senaste kommentarerna