Rörligheten i armen är tillbaka och smärtan är nästan helt borta. Jag la mig på sängen i går kväll och gjorde de enkla övningarna jag fått av sjukgymnasten och kände att något hände med muskelfästet… det klack till och sen kändes allt som vanligt. Typiskt!

Jag har äntligen registrerat mig på minavardkontakter.se och måste säga att jag är positivt överraskad över hur bra det fungerar. Jag har hört av andra att de fått vänta på svar från sin vårdcentral och till slut ändå fått ringa. Jag har haft två kontakter hittills och fått svar dagen efter och samma dag. En förfrågan var ett förnyande av ett recept och i natt frågade jag min doktor om remissen till röngten var ivägskickad och fick svar i morse.
Om det inte är något man vill diskutera, är ju detta ett bra system, förutsatt att det fungerar. Jag behöver inte sätta väckarklockan och sedan sitta i telefonkö för att få tag på min doktor för en rutinsak. Sen förutsätter det ju förstås att man har en dator och internetvana, vilket inte många äldre har. Å andra sidan frigörs ju mer telefontid för dem.

Och så ett par kluriga korsordsord:
Enkelt för fågel? Det skulle bli finklätt… fink-lätt… (egentligen fin-klätt).
Platsläran? Det blev tron.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Vilken tur att jag hade tid hos sjukgymnasten i dag, för plötsligt blev det så där akut och dramatiskt för mig igen.

I går eftermiddag fick jag akut ont i ett muskelfäste vid axeln. Jag kunde inte lyfta armen och minsta rörelse gjorde vansinnigt ont. Ett tag trodde jag att axeln hade hoppat ur led. Jag har haft lite känningar några dagar, men inte brytt mig så mycket.

Natten blev mardrömsaktig. Jag sov knappast något, låg på ena sidan och kramade en kudde för att hitta en avlastande ställning, vaknade till ett par gånger med avdomnad arm och en gång med hjärtklappning efter en jobbig dröm. Hade jag inte haft tiden hos sjukgymnasten hade jag troligtvis åkt upp på akuten.

Sjukgymnasten konstaterade att det var fästet på en av musklerna som håller axelkulan på plats som gjorde ont. Jag fick några rörelser och rekommendrades att äta Ipren, som ju är både smärtstillande och antiinflammatoriskt.

Nacken är mycket bättre. Röntgen är beställd och jag blev erbjuden att låna en Tens-apparat. Tens= transkutan elektrisk nervstimulering, fungerar så att man via elektroder på huden tillför svaga strömimpulser, vilket ska avleda hjärnans smärtförnimmelser. Jag sätter elektroderna två och två på axlarna och så pirrar det lite… Efter midsommar har jag en ny tid hos sjukgymnasten då vi ska utvärdera om den behandlingen ger någon verkan på mig. 

När jag kom hem stoppade jag i mig en Ipren, smorde in axeln med Ipren-gel, åt en sallad och somnade sedan på soffan. Sen pratade jag en lång stund i telefon med min kompis, som är uppe i Norrbotten. Jag skall  åka dit och fira midsommar igen. Åh, vad jag längtar!

Nu känns det mycket bättre. Jag har varit ute på en promenad i regnet. Jag älskar att gå i skogen när det är fuktigt. Det luktar så gott och jag får stor lust att kasta mig raklång på marken och borra in ansiktet i blåbärsriset.

Nu ska jag snart preparera mig med mera Ipren inför natten.

God natt mina vänner<3

Dagens goda gärning blev att jag bjöd en kvinna på en bussresa.

Det nya biljettsystemet funkar ganska bra, men en skillnad från det gamla systemet är att om man vill plinga två gånger med samma rabattkort, måste man säga till före, annars låses kortet efter den första plingen ’för övergång’. I och för sig är det ju bra, för då kan man inte av misstag plinga två gånger, men det gäller ju att veta hur man ska göra om man vill bjuda sin väninna på en resa.

Kvinnan som skulle göra det, hade fått informationen på Ultras kontor att det går utmärkt att åka flera personer på hennes kort och nu skulle hon som sagt plinga för både sig själv och väninnan. Hon pratade dålig svenska och den unga busschauffören var också invandrare och förklarade så gott han kunde. Jaha, vad gör man? Man kan ju inte använda pengar på bussen och kvinnan hade bara ett bankkort utan kod (hon var ju invandrare) och i bussens terminal måste man kunna slå en kod.

Läget var då att en av kvinnorna kunde åka med, den andra måste stiga av och gå och köpa en biljett. Busschauffören ville inte ’kasta av’ en av kvinnorna, men vågade inte heller låta henne åka med utan biljett. Kön växte bakom oss, ett par som stod framför mig började himla med ögonen mot varandra. Vad göra… vad göra?

Då tog jag ett steg förbi paret som himlade med ögonen och sa att jag har ett fungerande bankkort och köper gärna en resa åt kvinnan. Jag kunde inte bjuda på ett klipp på mitt rabattkort, eftersom jag har seniorkort. Paret himlade ännu mera med ögonen, chauffören andades ut och kvinnan var mer än tacksam.

Jag vet inte hur ni tänker, men jag bedömde situationen som så att kvinnan inte hade fått rätt information eller inte förstått den när hon köpt sitt rabattkort. Hon försökte inte lura till sig en resa. Chauffören kunde  inte låta henne åka med och det var ju rätt, men han ville ändå inte kasta av henne. För mig var det självklart att hjälpa till eftersom jag hade möjlighet till det.

Men jag är inte alltid lika snäll. För ett par år sedan åkte jag buss från IKEA i Stockholm och vid en hållplats ville en mycket överförfriskad man åka med utan att betala, för han hade inga pengar. Chauffören, en invandrare, nekade honom, men mannen stod i dörren och tjatade och chauffören vädjade att han skulle gå ut så han kunde köra vidare. Minuterna gick, folk började skruva på sig och kvinnan som satt bredvid mig muttrade något om att det var samma visa varje dag. Folk började ropa att bussen ska köra, att de var trötta, att de ville komma hem någon gång. Det var ingen trevlig stämning. Då steg jag upp, gick fram och röt åt mannen att han skulle göra som chauffören säger, för det är han som bestämmer. Mannen blev så paff att han hoppade av bussen. Han hade nog inte tänk sig att möta en bestämd liten tant.

För chauffören var den händelsen väldigt jobbig, för han ringde till sin chef och bad att få ta ledigt resten av dagen. Det är nog inte alls lätt att vara busschaufför.

I dag hade jag varit på Myrorna och sedan handlat på Willy’s. När jag kom in på Myrorna låg en halskrage i sin originalförpackning mitt framför ögonen på mig. Jag har funderat på en sådan för att avlasta min nacke , i synnerhet när jag sitter och tittar på TV och tenderar att sjunka ihop. Jag vet att man helst inte skall använda ’hjälpmedel’ utan förstärka sina egna muskler, men jag har funderat om inte en krage skulle påminna mig om att sträcka på nacken. För 40 kronor kan jag nu se om den hjälper. Har jag tur eller har jag tur?

Sommaren har kommit tillbaka och nu ska jag gå ut på min kvällspromenad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

När jag satt och åt frukost i morse, kände jag att någonting var annorlunda. Mycket annorlunda och på ett bra sätt.

Jag hade kommit ut ur pollendimman. Jag kände mig pigg, huvudet var lätt, jag kunde tänka klart, se ordentligt och såret i näsan hade läkt. Vilken lycka! Och som vanligt tänkte jag att jag måste komma ihåg den här känslan nästa gång jag går in i dimman. Jag måste komma ihåg att man kommer ur den till slut.

Den värsta björkpollentiden är alltså över. Nästan. Ett gult lager med pollen låg dock på cykelsadeln och handtagen när jag kom ut. Javisst ja, jag var inte ute med cykeln i går.

Gårdagens föreläsning i Artrosskolan var mycket bra. Jag har varit på ett par föreläsningar om artros tidigare, men det finns alltid något nytt att lära sig. Dessutom var det roligt att få träffa de andra deltagarna. Vi har ju inte tränat tillsammans, utan träningen sker individuellt. En kompis i akvarellkursen går också där och det var vi två som var mest aktiva när det gällde att kommentera och fråga. Hur ska man tolka det? Konstnärlig frispråkighet?

På måndag ska vi ha den andra föreläsningen och vi har fått ett kompendium att läsa igenom. Sen är det återbesök med uppföljning hos sjukgymnasten.

I kväll var det näst sista gången på vattengympan. Jag skrev redan upp mig på listan för höstens grupp.

Är detta äppelträd?

Ha en skön torsdagskväll <3

Ont ska med ont fördrivas. Är det verkligen så?

Jag tror att det ligger något i det, för varför skulle jag annars ägna mig åt självtortyr för att få mindre ont. Min bästa vän just nu är ’spikmattan’. Jag älskar den och ligger en stund på den varje morgon. Jag har en speciell matta med lite skonsammare ’spikar’ än den vanligaste modellen i handeln. Min har små pyramider som trycker på akupressurpunkterna. För flera år sedan kom den till mig direkt från Indien via en förmedlare på Tradera.

I förgår kväll hade jag riktigt ont i nacken och satt och längtade efter massage. Jag kom på att jag kanske hade några hjälpmedel… men var inte säker på om jag hade rensat ut dem i flytten, eller tagit med mig dem. Yippee, jag hittade dem i en låda. 

En stav som man kan sitta och rulla under fötterna (en slags zonterapi) och en liten båge med ’spikhjul’ som är väldigt lätt att använda själv i nacke, på axlar och bröstrygg.

Det gör ont till en början, men så fort blodcirkulationen kommer i gång slappnar musklerna av och kroppen börjar producera eget morfin som smärtlindring. Det är ju bra, men det upptar mycket av min tid och jag blir väldigt självupptagen.

I dag har jag ätit lunch på Restaurang Örnen på Mariehem. Vi satt ute i skuggan och njöt av dagens lunch, som var italiensk buffé. Sen gick jag över gatan för fotvård. Både lunch och fotvård var födelsedagspresenter från tjejgruppen. Lyxigt värre.

Mina fötter är fina och lena nu, naglarna är perfekt klippta, slipade och MÖRKRÖDA. Come on ljuva sandalsäsong!

I morgon skall jag på den första föreläsningen i Artrosskolan, som ju återupptogs igen, och så väntar jag på ett telefonsamtal från sjukgymnasten angående röntgen.

Nu blir det kvällspromenad ner till sjön.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Så här såg det ut på min gata i vintras.

Så här ser det ut i dag.

Vilken rikedom att få bo på en plats på jorden med så tydliga årstidsväxlingar.

I höst får vi hoppas på vackert gula björkar till en liknande bild.

I dag har jag varit på återbesök hos sjukgymnasten på vårdcentralen. Min nacksmärta har tyvärr inte blivit bättre och nu är det läge för en röntgenundersökning, så att vi vet vad vi ska jobba med. Jag tränar med Theramed-bandet, stretchar och ligger en stund på spikmattan varje morgon för att få i gång cirkulationen. Jag virar mattan runt nackkudden.

Jag har seriöst tänkt på att skaffa ett litet ståbord för datorn och pyssel. Ibland står jag och målar och gör decoupage vid diskbänken och det känns bra.

I kväll var det vattengympa och det var som vanligt skönt med en genomkörare i det varma vattnet. Nu är det bara ett par gånger kvar innan sommaruppehållet.

En kvinna från Clas Ohlson ringde och berättade att de hade hittat en ny ’hane’ åt mig, så i morgon ska jag fara ner på stan och hämta den.

På lördag är det träff och medlemsmöte med Pysselhäxorna och jag har inte gjort månadens utmaning ännu. Vi ska inspireras av en bild med en massa kugghjul i silvriga färger och jag har tänkt ut vad jag vill göra. Deadline är kl 14.00 på lördag.

Nu måste jag lyssna på Debatt i Svt1 om händelserna i Husby.

Ha en bra torsdagskväll <3

De orangefärgade tulpanerna håller på och vissnar.

Men ute i naturen spricker knopparna. Sakta, sakta spirar våren här norröver.

I kväll har jag varit på möte med Mag- och Tarmföreningen i Västerbotten. Doktor Pontus Karling från Norrlands Universitetssjukus var där och pratade om våra magar… diagnoser och mediciner. Jag har träffat honom en gång i samband med en koloskopi. En sympatisk läkare.

Min ’magkompis’ var också där och eftersom vi inte har setts på länge, var det extra trevligt att träffas en stund. Hoppas vi ses snart igen!

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Min senaste inredningsdetalj är ett Theramed-Band.

Det ingår i ett litet träningsprogram för nacke, axlar och rygg som jag ska genomföra varje dag.

Hos sjukgymnasten i går konstaterade vi att musklerna på höger sida av huvud och nacke smärtar och är stela eller krampar. Detta är inget nytt för mig, men som jag upplever det blev allt så mycket värre när jag låg och spände mig i tandläkarstolen. Den första behandlingssessionen tog ju nästan två timmar.
Jag bad om en röntgen och sjukgymnasten skulle prata med min läkare. Få se vad som händer. Nu ska jag träna lite varje dag och så har jag ett återbesök om två veckor.  Det är bara att konstatera att det inte längre går att tänka ’…äsch det där går över’, för med åldern tar det allt längre tid för det där att ’gå över’ om det ens gör det någon gång. Kroppen tål inte längre att hanteras hur som helst.

I dag har det varit en riktigt långsam dag igen. Det har regnat hela dagen och jag har bara varit ute en sväng med soporna. Längtar efter en kvällspromenad ner till sjön och skogen där blåbärsriset doftar så starkt redan.

Ha en skön torsdagskväll <3