Lärdomar
Så här i epidemitider, tänker jag på mina egna erfarenheter av detta. Året var 1962 och världen skakades av Kubakrisen och risken för ett kärnvapenkrig. Något jag förvisso minns som något skrämmande, även om det som hände detta år för egen del detta år inte heller var fritt från obehag.
En epidemi av scharlakansfeber härjade på den skola jag gick på söder i Stockholm. En av dem som fick eländet var alltså jag. På den tiden var smittskyddslagen betydligt strängare än i dag. Scharlakansfeber var en sjukdom som krävde isolering, och då var det inte tal om någon hemmakaratän, utan jag och andra i samma sits hamnade på epidemisjukhuset.
Det var ingen lätt sits för en åttaåring. Till råga på allt var ju också delar av familjen drabbad, om än inte lika hårt. Och som det inte räckte med det fick pappa i den vevan en inkallelseorder.
Jag antar att jag mot den bakgrunden skulle kunna utbrista i en längre klagosång om det livslånga trauma som denna isolering orsakat. Att få nöja sig med besök en gång i veckan av pappa som fick nöja sig med att stå utanför fönstret. Tur att vi åtminstone befann oss på bottenvåningen.
Nå, det var ingen trevlig upplevelse, men något trauma? Nej, det kan jag inte säga att det blev. Däremot tror jag att mitt intresse för sjukdomar och medicin väcktes där och då.
I efterhand kan jag dock med viss bitterhet konstatera att den lag som på det här sättet ”dömde” mig till att hamna på epidemin, som institutionen kallades, var obsolet. Några decennier tidigare hade scharlakansfeber förvisso varit en farlig, i vissa fall rentav dödlig, sjukdom. Så var dock inte fallet i början av 60 – talet. Dessutom fanns det antibiotika, som jag fick ta mot sjukdomen. Vistelsen var alltså helt onödig.
Det tog dock inte slut där, utan jag fick göra två vändor till på stället. En gång på grund av en inälvsparasit och sedan ytterligare ett fall scharlakanseländet. Den gången drabbades jag dessutom av sjukhussjuka, alltså stafylokocker, och fick därför förlängd ”strafftid” innan också den var nedkämpad.
Sensmoral? Se till att lära av det förflutna, men se till att vara uppdaterad och överdriv inter i onödan. Något att tänka på just nu när ropen skallar på ännu mer av åtgärder som kanske medör att boten blir värre än soten.
En som visade sig leva mer i det förflutna än nutiden, var utan tvekan Saddam Hussein. När USA angrep Irak den 20 mars 2003, sedan diktatorns trupper ockuperat Kuwait, visade det sig att Iraks armé inte var fullt så modern som han tydligen själv trodde. Och så gick det som det gick.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna