Dålig smak
Den 20 april 1939 hade den svenska försvarsledningen den dåliga smaken att uppvakta Hitler på diktatorns födelsedag. Kanske hoppades man kunna blidka naziledaren att inte anfalla Sverige i det krig som de initierade insåg stod för dörren. I vilket skick Sveriges försvar befann sig, måste de rimligen ha varit väl medvetna om.
Fyra år senare, i april 1943, inledde invånarna i Warszavas getto ett uppror mot Hitlers mördare. De skulle hålla stånd längre än Polen hade förmått i september 1939.
Judarna i gettot hade ingenstans att fly, men fem år senare grundades Israel. Efter åratal av svek hade världssamfundet till sist sett till att ett nationalhem för de judiska folket hade etablerats.
I dag hör man inte mycket om detta. Det handlar desto mer om diverse fördömanden från så kallade ”radikala” debattörer om hur Israel ockuperar områden som skulle utgjort en arabisk stat.
Vad de hela tiden lyckas (?) bortse ifrån är att det aldrig funnits någon sådan rätt för araberna enligt internationell lag. När Palestinamandatet kom till efter första världskriget, hade Nationernas förbund, FN: s föregångare, tydligt och klart sagt att området väster om Jordanfloden skulle upplåtas för judiska bosättningar. Araberna fick rätt till området som kallades Transjordanien, senare Jordanien. Det utgjorde faktiskt 80 procent av området.
FN – beslutet 1947 ändrade inte på detta. Tvärtom bekräftade man beslutet 1920. I alla händelser omintetgjorde araberna sina chanser till något annat genom anfallet på Israel 1948.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna