Klarspråk
Det ojas (fullt begripligt) en hel del över de minst sagt ledsamma opinionssiffrorna för L. Intressant är också att en del omedelbart, i förebyggande syfte får man anta, rycker ut och meddelar att detta minsann inte är partiledarens fel. Enligt somliga skulle det istället bero på gamla surdegar som lyckats klamra sig kvar. Exakt hur det har gått till och vilka det är, sägs dock ingenting om.
Det är tydligt nog att de nu nämnda inläggen visar en ängslan bland de som jag brukar benämna ”sabutörerna”. NS var inte den frälsare man så innerligt gärna ville tro.
Men allt detta är just nu ganska så ointressant. Åtminstone i mitt tycke. Att ägna sig åt något slags ”palatskupp” i det läge L nu befinner sig, måste vara det dummaste man kan ägna sig åt. Oavsett vad man tycker om partiledaren.
Vad man istället kan och ska ägna sig åt är att, för omväxlings skull kan man kanske säga, är att redogöra för väljarna i detalj vad partiets politik innebär för just den eller den personen i dess egernskap av företagare, sjuksköterska eller vad det nu kan vara.
Låt oss ta ett – intressant – exempel. L är det enda parti som på allvar vill verka för att Sverige fullt ut går med i det monetära samarbetet inom EU och inför euron som valuta. Det skulle nämligen säkra och på sikt höja allas vår ekonomiska standard.
En finländare med en månadslön på 3000 euro år 2013 hade i kronor räknat en lön på 25 710 kronor. I dag motsvarar det 33 480 kronor. För svensken har utvecklingen gått motsatt väg. En lön på 30 000 kronor år 2013 motsvarade 3500 euro. År 2020 skulle det inte bli mer än 2670 om man skulle vilja ha ut lönen i euro.
Det är alltså det som avdelningssköterskan, för att nu ta ett exempel, har fått betala för denna ”självständighet”. Det är väl något att berätta för personen ifråga?
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna